Mitt hjärta har alltid klappat lite extra för Nell. Hunden som bara vill att man ska klia henne på rumpan när det är gosdags, har klövar istället för hundtassar, hyser en förkärlek till rådjur, rapar mig i ansiktet, älskar att rulla sig i grävlingsbajs (övrigt bajs också för övrigt) och kan sitta inne på en av universums läskigaste anndedräkter. Bara för att nämna några av hennes kvalitéer....

Nella har haltat på ett framben till och från sedan slutet på augusti och det har såklart bekymrat mig. Jag har försökt med vila, rimadyl och koppelpromenader men inget har hjälpt. Hältan har varit märklig i bemärkelsen att den har kommit och gått både på promenader och i veckorna. Men nu har mitt hjärta varit helt ohalt sedan i fredags och är piggare än någonsin.

Fast inte nu såklart. Efter frukost och en lång skön skogspromenad ligger hon ihoprullad vid mina fötter och sover djupt. Och ni vet hur man ibland kan bli lite rörd när man ser sitt djur? Den känslan kom precis över mig. Nell och jag har varit igenom så mycket tillsammans. Och om Nell är lite onormal på grund anledningarna högst upp den här sidan måste jag väl vara ännu tokigare som tycker så mycket om henne? Vi passar nog rätt bra ihop ändå...

  
Under Nells hälta har jag mailat med veterinär Eva på Hvarsta. Mamma och hon är barndomsvänner och hon har så länge jag kan minnas varit den veterinär som vi använt i första hand. När jag var liten var jag lite rädd för henne som kom med sprutor (vid besikting av valpkullar) till vårat hus, men idag är min attityd mot henne helt omvänd. Jag blir trygg av Eva och litar helt på henne. Visst har de en snygg loga till kliniken också!

Fart & Passion: Det här fotot togs av Mille Selander på ett pass där Billy hade riktigt roligt
och sökte intensivt efter fåglarna. Bilden plockar jag exempelvis fram inför tunga sök.

 
Avlämningar: Jag vill gärna att Billy ska bjuda upp apporten vid avlämngar och på
Retrieverungdomslägret gjorde han det jättefint. Bilden till vänster är tagen då. Bilden till höger är från goldenspecielen 09 när han gick en lång sträcka med apport i munnen blöt, något han kan ha svårt för.


Sök: På senare tid har Billysd uthållighet på söken mattats. När jag behöver skapa positiva
målbilder inför sök minns jag söket han gjorde på lilla retrievermästerskapet förra året.
Det var bra och utfördes dessuom i värme.


Kraftfull: Billy har en tendens att både se ut och bete sig som en nallebjörn, men i
arbetssammanhang vill jag gärna uppleva honom som tuff och kraftfull.
Den här bilden påminner mig om hur jag vill att Billy ska se ut.

 
Linjetag: Vid linjetag blir Billy lätt osäker och tror inte tillräckligt på varken sig själv eller mig.
Bilden till vänster föreställer det längsta linjetag han gått och bilden till höger uppvisar precis
den attityd jag vill ha vid skicket.


Stolthet: Jag strävar efter att både Billy och jag tillsammans ska känna oss stolta över
varje apport vi bärgar, precis som efter det här lyckade släpspåret i höstas.

 
Kärlek: Var vid än befinner oss och vad vi än gör vill jag att Billy ska förmedla känslan
 som han visar på bilderna ovan: att hans matte är den bästa i hela världen
.

Kontroll: Den här bilden föreställer inte Billy utan mig och ett gäng av familjens andra hundar.
 Den tar jag fram när jag känner att något är rörigt och jag håller på att tappa kontrollen. Bilden av
 hur jag enkelt kunde kontrollera de spralliga och badsugna hundarna stärker mig i sådana lägen.

Idag har jag inte haft så mycket i skolan. Billy blev kvar i Hållsta efter provet då han ska ögonlysas på tisdagkväll och jag kommer inte till Hållsta igen förrän onsdag. Nell är hos mig i Öre, men jag promenerar rätt lätt med henne för hon har en dum återkommande hälta. Istället för att plugga och aktivera/motionera hund har jag vänt och vridit på gårdagens prövning. Många tankar är nedskriva, men blir lite mycket att printa här. De tre största lärdommarna jag drar av Kisaprovet är dock följande:

* Billy bör inte "vila och ladda" innan provstart som vi testade inför Kisaprovet. Istället behöver vi nog stärka hans självförtroende geom att ge honom utmaningar MEN som han får lyckas med.

* Billy måste stärkas framförallt på vattendirigeringar och i sökuthåligheten. Uppsvaret på mina dirigeringstecken måste också förbättras.

* Jag måste förbättra min mentala förmåga att lägga utförd uppgift åt sidan och enbart fokusera på vad som händer just där och då. Jag får inte utstråla osäkerhet, besvikelse eller missnöje förrän Billy är färdigprövad, rastad och sitter i bilen. Då kan jag deppa om jag absolut måste.

Idag har Billy och jag varit på jaktprov i Kisa och startat i öppenklass för Alf Nordlund. Det blev en mördande tidig uppstigning strax innan fem för att hinna fram i tid. Vi skulle gå i tredje par så jag gick med första par och kollade in upplägget. Det var nästan som ett skådespel, där de hade lagt mycket krut på att upplägget skulle vara som en riktig jakt. Skytten var en skådespelare av klass som gick in för sin roll som jaktledare med största inlevelse.

Så var det dags för oss. Vi fick börja med en transport efter skytten och sedan fick jag skicka på en dold dirigering. Billy gick ut med bra fart på mitt linjetagstecken men föll ut åt vänster. Två stopp och försök att vinkla höger som gick en bit följde, men så tappade han riktningen. Efter ett gäng stoppsigneler och uttecken senare kom kråkan in, men det var banne mig inte snyggt. När Billy lämnade av gick två skott och en dubbel till parhunden och sen bytte vi plats.

När parhunden gjort sin (klockrena) dirigering kom Billys dubbel. Han spikade första och fick jobba lite på andra, men gjorde ett fint arbete. Jag förvånades över att han var lite långsam in, det brukar han aldrig vara. I efterhand skyller jag detta på mig. Jag tror att jag inte lyckats lägga den misslyckade dirigeringen bakom mig och Billy kände av min bevikelse och missnöjdhet även om jag förskte tränga undan den.

Sedan var det transport ned mot vattnet. Ett skott gick och min parhund fick gå på en enkelmarkering ut genom en vass. Efter att hunden kommit in gick ett skott ut över vattnet och jag skulle skicka Billy på en dirigering till en flotte ute i vattnet som det låg änder på. Här fårvånade Billy med att inte vilja släppa botten. När jag övertalat honom att göra det kom han istället inte ut på blanken. Fick kalla in och sedan fick Billy gå på en enkelmarkering som han fixade.

Efter att parhunden gjort en tveksam dirigering, men dock fått in vilt från flotten, var det transport till söket. Billy fick börja och hämtade rätt snabbt in två harar. På tredje skicket fick han jobba lite men fick tillslut korn på en liten fågel uppe i en buske. Han stog på bakbenen och försökte få ner den, men nådde inte. Så fick han lite scenskräck och stirrade på publiken ett tag men bestämde sig sedan för att göra ett försök till, fick ner fågeln och kom in. Sen fick parhunden gå 3-4 hämt som den gjorde snyggt. Var en gul labbe med fruktansvärt mycket jaktmotor. Sen fick jag skicka Billy igen. Han låg ute länge, men var trött och orkade inte hålla koncentrationsnivån så han fick inte in något. Kom in och frågade och jag skickade ut igen. Sen fick jag kalla in. Parhunden gick därefter ut och tog hem två till.

Trodde inte att detta skulle leda till pris, men på kritiken förvånade Alf med att säga att prestationen ändå räckte till ett tredjepris om han klarade släpspåret. Det kändes både bra och dåligt. Bra för att domaren är ju ändå den som dömer och det är kul om han tyckte vi var värda ett pris, men dåligt för att jag vet att Billy kan så mycket bättre och presterade så mycket vassare i Fellingsbro.

Att vänta på släpspåret var en pärs, men när jag väl släppte Billy på det i slutet på dagen var jag förvånansvärt lugn. Styrkan hade återvänt och jag höll nervositeten i schack. Billy gjorde ett kanonfint släpspår. Det kändes skönt att både han och jag fick avsluta med varsin positiv minnesbild.

Så nu har grabben en 3:a i ökl. Där och då kände jag mig mest besviken på både min och grabbens prestation, men nu i efterhand  när jag fått smälta allt känns det ändå rätt skönt att ha gått till pris i öppenklass och ha släpspåret avklarat.
.

Lyckliga familjen? Bilden tog idag och föreställer fr v. Billy som tog en 3:a i ökl,
Billys dotter Alice som tog en 2:a i nkl & Skorpan, Billys fru och Alice mamma,
som tog en 3:a i ökl. Skorpa och Alice kommer från kennel Upswing. Grattis till er!

Det här är min favoritbild på Sunna. Mille tog den på årets fjällsemester. Precis såhär
upplever jag Sunna. En lugn filosof som verkligen tar sig tid att studera världen omkring sig.

Nu har jag gjort något som är typiskt mig igen. Skulle komma hem till hållsta imorgon, men kollade fel i almanackan och åkte hem idag. Så nu har jag haft en fredagskväll i Hållsta att döda. Lindi svek men Mille kom över och höll mig sällskap. Vi kollade idol och lite gamla hundfilmer från specialen, gamla agilitylopp och annat smått och gott. Om jag hade varit ensam hade jag kanske spenderat kvällen som jag gjorde för ganska precis ett år sedan:

...i ett hundhav på köksgolvet i köket...


...eller i en låda tillsammans med Lilleman!

Goldenmästerskapet 2009 from Jenny Widebeck on Vimeo.

Billy och jag avslutade dagen med en cykeltur i solnedgången. Jag gillar att antingen cykla på morgonen eller på kvällen även nu när det inte är mördande varmt på dagarna längre. Det känns liksom fräscht att motionera när det är svalt och friskt i luften. Idag fick vi dessutom se både ett rådjur studdsa iväg och mickel-räv som strök omkring i åkerkanten. Jag älskar hur jag kan bo centralt, nära till plugget och samtidigt vid skogen. 

Eller, hrm ja, motionera och motionera. När jag cyklar här i Örebro har jag ingen runda utan cyklar samma sträcka fram och tillbaka. Innan jag vänder lutar vägen svagt uppåt hela tiden. Då brukar jag faktiskt lägga i femmans växel så att jag får ta i lite. Efter dryga kvarten är vi framme vid vägens slut och vänder. Då lutar det svagt nedåt, och jag kan i princip glida fram i bra "ökad travtakt" på cykeln utan att trampa. Eftersom det blir lite tradigt att bara sitta och åka brukar jag ha lite diverse cirkuskonster för mig. Typ sträcka benen åt olika håll, stå upp på tramporna eller placera fötterna på stången och åka zick-zack längs vägen. När jag var som mest engagerad i konsterna idag väcktes jag dock ur min koncentration av en cykelklocka. Två tjejer cyklade fnissande om mig, och jag kände mig som en riktig fåne...

Kvällen har jag spenderat framför Idol i Saras soffa. Mycket trivsamt!

När jag flyttade tillbaka mitt pick och pack till Örebro efter sommaren tog jag med mig min korta tygtunnel och en tredjedel av mitt slalom och tryckte in i förådet. Tänkte att det kan ju vara kul att ta upp och träna ibland. För hemma i Eskilstuna står det ju mest och samlar damm om jag är i Örebro. Men sen har det inte blivit så mycket av att släpa upp grejerna ur förrådet. Jag har haft lite taskig motivation för agilityträningen. På KM vaknade lite gnista dock till liv och därför bestämde jag igår mig för att släpa fram grejerna.

Billy hade gnistrade till och gjorde några fina arbeten i slalom fastän jag drog mig ut åt sidan. Han har ju svårt att jobba kvar i slalom när jag drar mig för långt bort. Nell fick trava igenom tunneln ett par varv och var rätt nöjd med det. Sara och James kom också förbi och testade lite och vrkade båda tycka det var rätt spännande.

Idag tog vi fram grjerna igen. Billy fick testa högerslalomsingångar från "klockan två". På gränsen till svårt, men han satte iallafall ett par fina repetitioner. Sara och James var på hugget idag med och fortsatte med lite slalomträning. Jag rabblade snabbt några olika metoder för Sara och hon bestämde sig för att köra den vanliga välbeprövade visa-med-handen. Såhär såg det ut idag:
.

Belöning för att ha klarat första porten...

...vidare på port nummer två...

...och så godisbelöning igen!

När vi tränade med Lena i helegn hade hon ett helt crew med sig.
 Jesper som kastade och sköt och Mats som fotade. Här är några fina bilder:


Billy i full fart in med trut

Billy har just hittat duvan ute på söket

Tino på väg in från söket med duvan

Tino bärgar hem trut på vatten

Finste, finaste gamla Bess. Tanten är drygt 12 år gammal och lite stel i kroppen,
 men blir som en unghund på nytt när det vankas apportering.

Alla foton: Mats Taraldsson

Billy och jag har kört rätt hårt med apporteringsträningen på sistone och nu säger magkänslan att det är dags för en paus för att samla ny kraft och energi. Med Billy, som även om han är arbetsglad, inte är någon supertaggad hund upplever jag att det är bra att han får pauser i mellanåt. Då är han desto mer laddad när det är träningsdags igen. Nu blir det konditionsträning och skogspromenader för hela slanten, men dummieväskan får stå hemma i hallen och samla damm.

Nell har fått vara lös i skogen i helgen och inte visat någon hälta alls. Idag på långa skogsturen med Sara och James tyckte jag dock att hon markerade lite och slängde genast på kopplet igen, men jag kan ha inbillat mig. Har fixat nya glycosamintabletter till henne som hon ska börja få när vetvitsen jag har shippat hit från england är slut. Hoppas att de kan hjälpa till att hålla gumman fräsch.

Det är jobbigt det där när våra djur åldras. Nell har varit pigg och fräsch länge och den här långa hältan är väl första riktiga ålderstecknet om mar bortser från spondylosen. Nell är min första hund. Trots hennes många knäppa drag har hon har mitt hjärta som i en liten ask. Hon har varit min trogna kompanjon i många år nu, nio år och tre månader för att vara exakt, och jag antar att jag har lite svårt att acceptera att hon faktiskt börjar ha en del år på nacken.
.

Jag och mina trogna kumpaner

Världens bästa pappa Nisse bytte avgas-system på Oples i helgen,
så ikväll tog den trogna fyrhjulingen mig åter till Örebro. Tack pappa!

Duktiga lillebror! Gladare lillskit får man leta efter.
Bilden togs under gårdagens träning av Mats Taraldsson

Igår eftermiddag följde jag med min lillasyster Linda och Doris till hundklubben för att se på deras nybörjarkurs i agility. Linda har alltid varit lite småroad av att följa med och titta på agility, men aldrig tidigare kört själv med någon hund. I sommras följde hon med mig till agilityveckan på Gotland. Där hängde vi på agilitytävlingar i flera dagar och det var det riktigt hög klass på ekipagen. Här bestämde sig Linda för att anmäla sig till en grundkurs med mammas ungtik Doris och återvända till Gotland nästa sommar med en startklar hund.

Om hon lyckas får vi se. Mycket beror nog på om hon kommer med på någon ridhusträning i vinter och hur länge snön ligger på backen i vår, men efter gårdagen kan jag konstatera att det inte är omöjligt. Både Linda och Doris utvecklas fint och jobbar som ett team på banan.

Efter att deras kurs var slut byggde jag upp de delar av KM-banorna som Billy och jag inte klarat helt tillfredsställande. Grabben var otroligt laddad efter att ha legat och kollat på i nästan två timmar och studdsade fram som en studdsboll. Efter att ha landat lite gjorde han ett mycket fint jobb och det som varit svårt på KM var piece-of-cake igår. Antagligen var att jag var mer välplanerad.
.

Linda och Doris sommaren 2008 när båda bara var små pjuklarver
(btw. så kommer jag antagligen åka på storstryk för att jag la ut just den här bilden)

Idag bar det av mot Eskilstuna på eftermiddagen med sikte mot Eskilstuna Brukshundklubb och klubbmästerskap i agility. När jag svängde av motorvägen tyckte jag först att bilen brummade mer än vanligt, men tänkte inte mer på det. Väl hemma sprang jag in för att byta om och packa en väska med leksaker och gottis, och när jag sedan startade bilen skarmlade den till och började lukta avgaser. Det visade sig att avgassystemet gått av. T Y P I S K T!

Fick låna mamma och pappas volvo så jag i allafall kunde ta mig till klubben. Väl där träffade jag "gamlingarna" Karro och Mi. Underbart att få se dem igen! Lagom till att vi skulle kicka igång KM öppnade sig skyarna och mina jeans blev dyngsura av att bara gå banan. Regnstället var såklart i Örebro. Duktigt!

Billy hade väl knappt sett ett agilityhinder på ett par månader minst och än mindre tekniktränat, men vi var där eftersom jag ville träffa alla igen. Det var ju en så liten tävling och på hemmaplan gick vi bara ut för att leka och ha kul på banan. Billy var dock rejält laddad och sprang på som en dåre. Jag plaskade efter i mina genomvåta jumpadojjor och kände mig som en riktig looser som inte hann med att handla min hund. Han fick en vägran, alltså, 5 fel i båda loppen och helt ok tider på ca 48 sek i båda loppen. Vägringarna tog tid och om matte hade varit lite dukigare på att handla hade vi nog kapat många sekunder, men så går det när man är lat och inte tränar.

Prestationen räckte dock till en tredjeplats totalt i largeklassen. Grattis säger vi till de nya klubbmästarna, Mickaela & Ella i small, Karolina & Elton i medium och Carolina & Titti i large!

 
Dagens väder tillät ingen fotografering så här bjuder jag på ett par sommringa bilder från Avesta våren 2007

Igårkväll gjorde jag något jag haft i tankarna länge, beställde ett BackOnTrack täcke till Nellan. Visst svider det lite i studentplånboken, men vad unnar man inte sina bästisar?

På agilitylistan går diskussionerna heta angående BackOnTrack och SKK's beslut att dopingklassa produkterna. Anledningen är att BackOnTrack marknadsför sina produkter som smärtlindrande och påskyndande vid läkning av skada. Detta ska komma av täckets förmåga att reflektera värme.

Huruvida det smärtlindrar eller påskyndar läkning av skador bättre än andra täcken vet jag inte riktigt vad jag ska tro. Framförallt har jag beställt just detta täcke för att det har en ganska slimmad passform som gör att hunden enkelt kan röra sig som vanligt i det. Att det går ner så långt över korset och rumpan är ytterligare en viktig faktor då Nells spondylos sitter hela vägen ut där och det är viktigt att muskulaturen är uppvärmd vid rörelse för att hon inte ska få ont.
.

Såhär kommer Nella att se ut på promenaderna kalla vinterdagar och regninga höstkvällar.

Kommer ni ihåg Figge? Snälla, härliga gamla Figge som jag red regelbundet uner vårterminen, ca ett par gånger i veckan. En otroligt genomhygglig ponny som jag lufsade ut med i skogen på och hade det mys. Billy och han blev också polare, och Billy-killen tyckte mycket om att få följa med ut i skogen när jag satt till häst. Tanken var att jag skulle ta upp ridningen på Figge nu när jag är tillbaka till Örebro, men när jag kontaktade Taava som äger honom berättade hon att han blivit allvarig sjuk i fång på sensommaren. Idag träffade jag på Taava i skolan och med en tår i ögonvrån berättade hon att han inte alls mår bra och bara står i sin box och ser ledsen ut. Nu håller vi tummar och tår för att gubbstrutten återhämtar sig!

                          
                          

När man tränar apportering med retrievers måste man ju då och då träna med vilt istället för dummies. Med vilt menas skjuten fågel och kanin eller hare. Fram tills att man ska använda viltet förvaras det fryst. För retrieverfrälsta låter detta oftast inte konstigt, men vanliga dödliga brukar tycka det är lite märkligt och ganska äckligt.

Av den enkla anledningen berättade jag först inte för Jensa om haren, minianden och duvan jag köpte på WT't i söndags, förpackade väl och gömde längst ner i vår frys. Men som den ärliga person jag är drabbades jag av dåligt samvete. I och för sig hade jens sett när jag stoppade in dressman-påsen i frysen, men hade han förstått vad den innehöll? När vi stog och lagade käk tog jag sats:

Jag: Jensa, har du förstått vad jag har lagt in i frysen?
Jens: Va? Nää...
Jag: (känner behov av att förklara mig) Du vet när man ska träna retriever så behöver man döda fåglar och sånt...
Jens: Vafan, ligger det fåglar i vår frys!?
Jag: (Babblar stressat på) Nej, en hare........ och två små fåglar, men väl förpackade i tusen plastpåsar och de ska inte ligga där så länge och de är fräscha och jag kan köpa en låda och, och, och....
Jens: (Tittar på mig som om jag vore en idiot) Jaja, det är väl ok då!
.

    
Bilder på Billy från i våras då vi tränade släpspår

Både Nell och Billy har rätt individuella sovstilar, men alltså kan det här vara skönt!?

Idag har Billy och jag varit på WT vid segersjö Herrgård. Eftersom det bara är en halvtimma från universitetet hade jag anmält för träningsskull. Planen var att åka dit och enbart starta på ett par stationer som jag trodde han skulle gilla och lyckas bra på för att skapa positiva minnesbilder av provsituationer.

Det vara bara 6 hundar som deltog i ökl och vi ombads gå i samlad trupp hela tiden. Jag som hade planerat att ta stationerna i egen vald ordning fick tänka om och fint sålla mig till ordningen.

Station 5 (Enkelmarkering på vatten): 20 poäng!
Stationen var verkligen märklig. Det började medn en transportsträcka och sen ställde man upp ut mot vattnet, men så kom ett skott åt höger som efterföljdes av ett plask i samma riktning. Varken hund eller förare såg skymten av kastare eller kast. Sedan fick man sända hunden som var tvungen att braka fram genom vass och snår och simma lite för att nå apporten. Från det att man sänt såg varken förare eller domare hunden fram tills att den kom fram ut snåren igen. Billy var fin runt fötterna, fick in snabbt och lämnade av bra.

Station 1 (Lång enkelmarkering med halvdold kastare): 20 poäng!
Först var det en kortare transport till sändplatsen och skott. Kastet kom från en kvinna som satt i ett jakttorn, och jag tror inte att hundarna lokaliserade henne. Hon hade ingen vidare "kastarm" utan droppade liksom nästan ner apporterna som var mörka mot mörk bakgrund. Det verkade ganska svårmarkerat. Billy var dock uppmärksam och spikade snyggt.

Station 2 (dubbelmarkering): 18 poäng
Kort transport till sändplatsen. Ca 50 meter rakt fram gick ett dike och kast ett hamnade bakom diket medan kast två landade framför. Billy spikade den framför diket och fick jobba lite för att få in den andra, men gjorde ett bra jobb.

Nu hade jag egentligen tänkt bryta, men eftersom grabben bjöd på en sån helskön attityd. Lugn och koncentrerad men ändå väldigt arbetsvillig bestämde jag mig för att fortsätta, men anpassa övningarna.

Station 3 (dirigering): 5 poäng
Här hade man tre minuter på sig att hämta in två dirigeringar. Först skulle en kortare, ca 30 meter, längs med en åkerkant in och därefter en dubbelt så lång diagonalt över åkern. Jag skickade enligt anvisningarna på första. Han gick ut i lite tveksam galopp, men stannade inte för att fråga och kom snabbt in med dummien. På nästa valde jag att gå nästan halva sträckan för att skicka därifrån. Jag hade bestämt mig för att strunta i poängen och bara koncentrera mig på att låta grabben lyckas och skapa positiva minnesbilder. Han kom lite snett på dirigeringen, men fick den i vind. Jag varsäker på att vi skulle nolla eftersom jag hittade på mina egna regler, men fick visst lite sympatipoäng.

Station 4 (sök): 6 poäng
Dagens sista station var söket. Det gick på en helt slätt fält med låg vegetation, typ som en kort stubbåker fast gräs. Man hade 5 minuter på sig och det fanns 8 apporter. Billy gick ut bra på nummer ett. På nummer två frågade han två gånger innan han kom i arbete. På nummer tre verkade han med i matchen igen, men fick jobba ett tag för att få in dummien. På nummer fyra frågade han två gånger igen och när den var inne valde jag att langa iväg den och låta honom knalla för att skapa en sista positiv minnesbild. Därefter bröt jag övningen. Han var trött och jag vill inte befästa frågandet på söket mer än det redan sitter. Återigen trodde jag att jag skulle nollas eftersom jag bröt övningen och även langade iväg dummien.

Totalt blev det 69 poäng och ett 2:a pris, tack vare grabbens fina markeringsarbete.
.

Mina fina djur i väntan på prisutdelning. Nellan var med som sällskapsdam och hejjarklack ;)

Det är märkligt det där med hur tiden förändrar saker. För nån vecka sen kom jag att tala om Truppe i skolan för ett par klasskompisar och inatt drömde jag om honom.  Lilla Trooper som jag höll så mycket av, men var tvungen att skiljas från. Och så vips känner jag ett sting av saknad igen. Men även om det nog alltid kommer göra lite ont att minnas, vill jag för alltid göra det. Därför satte jag upp två favoritbilder på väggen vid mitt skrivbord idag.
.


Nu får jag höra att du lever då och då ifrån en
vän och det verkar som att allting är okej
jag undrar om du nångång är tillbaks dit igen
och kanske undrar över mig
du kanske undrar över mig


där låghusen slutade och skogarna tog vid
där allt var tyst och stilla som på kort
där nätterna viskade om ett sporrande liv
och när ingenting var gjort
då när ingenting var gjort


det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar
fart och när jag känner så då tänker jag på dig
allt är så förgängligt allting kan brisera snart
men du är oförstörd för mig
du är oförstörd för mig

men tiden har sin rätt att förändras där den går
och den är hos dig nu hos dig och din vän
jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet
mot ditt hår och aldrig älska dig igen
aldrig älska dig


men vid vägen längs bäcken som sakta ledde
hem där är himlen lite närmre för mig
där har tiden gjort en hållplats för oss
och allt som hänt
dit kan jag gå och sakna dig
dit kan jag gå och sakna dig


men nya dagar väntar med nya tidsfördriv
och allting liksom kräver mera nu
så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv
älskade älskade du
älskade älskade du

Jag ska göra ett undantag i min annars ganska hårt nischade hundblogg för en liten minnesstund. Såhär i Idoltider kan jag inte låta bli att tänka på min absoluta favorit i idolsammanhang. Give me an hand for Nils, grabben som hade allt.

Så var vi tillbaka i Örebro igen. Min förkylning är inne i andra andningen och jag känner mig inte särskillt pigg. Febern håller sig borta med jag är snuvig, rosslig i halsen och huvudet känns som en sten. Efter de två timmarna i skolan sov jag på soffan en timme innan jag kände mig någorlunda pigg igen.

Hundarna tycks i allafall inte tycka illa om den stillsamma förmiddagen. De sover som små murveldjur i hallen. Billy tätt ihop med favvoleksaken marsvinet Marwin, och Nell till hälften placerad i en ny korg som jag hittade i soprummet här om dagen. Ingen snygg sak direkt men hel och ren.
.

Nu väntar vi bara på att Sara ska bli klar i skolan så vi kan bege oss ut i naturen!

I helgen blir det apporteringskurs för Billy och mig hos Håkan och Carina. Oj, vad skoj det ska bli! Min förkylning hoppas på finare väder, men fleecetröjor och regnställ är nerpulade i packningen ifall att. Dessutom tänkte jag tömma coop extra på halstabletter och näsdukar.

Nell ska få spendera helgen hos Lars och Reet, så henne kommer jag inte att behöva oroa mig för eller känna dåligt samvete över. Hon kommer som vanligt att behandlas som den lilla prinsessa hon är.

Mille fångade Billy och mig på bild på Fellingsbroprovet. Det kan inte ha varit något lätt prov att fota då publiken fick trängas bakom ekipagen på spången.
.

Transport tillbaka från det  svåra vattnet


Såhär såg vattendirigeringen ut. Ser ni? Två helger innan gick Billy en vattendirigering
på träning som var uppmätt 80 meter och den här var definitivt längre.


Avlämning på söket som fördes från spången.


Fina Billy-killen!

Min förkylning blir bara värre. Igår släpade Sara, som också är förkyld, och jag oss runt korta rundan. Febersvetten lackade och åtminstone jag fick duscha när vi kom in. Inatt sov jag dryga 13 timmar så idag jag känner mig åtminstone rätt uvilad, men kroppen är seg, näsan snuvig och halsen jätteond.

Sara mådde iallafall bättre och erbjöd sig att ta med Billy på en längre tur i skogen. Vilken lättnad! Det är verkligen guld värt att ha en hundkompis som bor såpass nära och kan hjälpa till när det tryter. Sara hjälpte mig också när jag var dålig i slutet av förra terminen. Du är guld!

Nellan har lite ont i ett framben, stackarn, så hon får stanna hemma och vila med matte. Hon verkar iallafall inte ha så mycket emot att slagga i hallen. Eller vad tycker ni?

Idag fick jag Billys protokoll från jaktprovet i brevlådan. Med tanke på domarens muntliga kritik var det ganska nervös som jag sprättade upp kuvertet men det var riktigt kul att läsa. På något sätt är det en lättnad att det var just truten som var det övervägande. Hej och hå vad vi ska träna vitfågel nu!

Samarbetsvilja: Visar bra samarbetsvilja vid förflyttningar, kan förbättras i arbete. A:3

Sökarbete: Söker med varierad motivation & effektivitet. Är trög att få i arbete. B1: 3, B2: 3

Fart: Måttlig fart. C: 4 

Uthållighet: Mattas på söket. D: 3

Näsa: Används bra. E:5

Dirigerbarhet:
Land: Är i hand & löser uppgiften.
Vatten: Bättre uppföljning av givna tecken och signaler är önskvärt för att öka effektiviteten.
F: 3

Markeringsförmåga:
Land: Uppmärksam med bra minnesbild av en, diffusare bild av nummer 2. Löser med förarstöd.
Vatten: Uppmärksam med bra minnesbild av en, diffusare bild av nummer 2 men gör bra uppföljning.
G: 4

Skottreaktion: Lugn och koncentrerad. H: 5.

Stadga: Visar god stadga för fallande vilt. Tyst i passivitet. I1: 5, I2: 5

Apporteringslust: Är inte spontan för trut, går ifrån. Lite långsamma, omständiga inlevereringar. J1: 1, J2: 3.

Apportgrepp: Välbalanserat, mjukt grepp. Bra avlämningar. K1: 5, K2: 5, K3: 5.

Simteknik: Simmar bra. L: 5.

Vattenarbete: Lite trög i, väl i arbetar han. M1: 4, M2: 5.

Spårningsförmåga: Ej testad

Hundtolerans: Stör eller störs ej av annan hund. O: 5.

Sammanfattande kritik: En hane som för dagen gör ett godtagbart markeringsarbete. Brister i spontanitet för trut, vilket motiverar priset.