Storlien 2013
Nu har jag just anlänt hemma på kennel Combine där jag har vakten idag och sitter och drömmer om att fjällvandra i Storlien i sommar... ikväll fortsätter jag till Stockholm!
Sista jobbveckan
Såhär kan det se ut på våra jobbluncher när solen skiner
Soluppgång i Köpenhamn
Sommaren rullar på. Dagarna går snabbt och veckorna swishar förbi. På dagarna jobbar vi järnet på SKK’s kansli, eller tja… jag knattrar på datorn, Billy ligger och smackar lite nöjt på golvet bredvid mig och Nellsan stensover längst in under skrivbordet. På hundfronten är det rätt lugnt annars. Nellan har varit hos mamma och fått ny frisyr. Hennes gamla päls blir inte fräsch och nu är hon rätt avskalad, men jag tycker hon är jättesöt. Billy och jag låg i ordentligt med konditions- och styrketräningen förra veckan, men i början av denna vecka blev han plötsligt stel i ett bakben. Så jag låter honom ta det lugnt några dagar nu – ett beslut han inte är speciellt nöjd med. Han är pigg och vill springa!
Förra helgen spenderade jag i Köpehamn. En röjig helg som inte innebar så mycket sömn, men ändå tycks mina batterier ha laddats med massa ny energi. Nu till helgen ska jag hem och rodda kennel Combine när mamma lämnar bygget. Ska bli mys!
Midsommar blir starten på något nytt
Midsommar, midsommar! Midsommar 2012 kommer jag definitivt att minnas med ett leende. Dagen började redan vid sextiden med att jag styrde Foppa mot nyköping för att hämta upp våra Europeiska gäster, Marcel och Davide. Nästa stopp blev ett hus mitt ute i ingenstans där vi hämtade Malin och Johanna.
Sen rullade vi mot Vikbolandet och Lönö. Som packade sillar satt vi i Foppa. Hundarna + ett par ryggsäckar i bakluckan och så fem personer + resten av all packning och massa mat i resten av bilen. Men humöret var på topp. Till och med när Malin, Marcel och Davide höll på att missa färjan för att de stog och fotade/pratade precis vid kajen garvade vi bara.
Vid vägens slut låg Lönö och när vi klev ur bilen och kramade om Heddan förstod jag att det här skulle bli riktigt bra. Gästerna trillade in en efter en och snart satt vi och åt lunch i solen. Därefter följde lekar (mitt lag vann!!!), blom- och lövinsamling, klädning av stången, massa danser, kaffe som följdes av öl i solen, grillning, flum, jordgubbar, bastu, bad och så till sist häng innan folk droppade av i säng.
Runt klockan fyra på morgonkvisten var det inte många kvar uppe och jag satt tillsammans med Chris, Victor, Malin, Johanna och en snubbe som hette Mats på golvet i det lilla köket, drack vatten och njöt av känslan i bröstet. Jag var glad, gladare än på mycket länge och hade svårt att slita mig.
Den här våren har verkligen inte varit lätt alla stunder. Mycket har vänts upp-och-ner och in-och-ut. Jag har tvingats ta tuffa beslut, inse att vissa vänskapsband nog inte var så starka som jag trott och se hur ålderdomen tagit ett stadigt grepp om min bästa vän och livskamrat. Men nu känner jag hur det vänder. Midsommar får symbolisera starten för något nytt. Hinder kan ses som utmaningar, ålderdom kan vara vackert och nya vänner kan vara lika mycket värda som gamla.
Ni vet nog vilka ni är - till er vill jag bara säga ♥ ♥ ♥
Det blåste en aning på färjan över till Vikbolandet
Vår fina värdinna Hedwig håller välkomsttal vid sillunchen
Dags att klä midsommarstången. Nell och Bill passade på att mingla såklart.
Billy myser med tyska Marcel, italienska Davide, Chris och Malin
Mitt i midsommarnatten sprang vi ner till vattnet för att slå på bastun
Midsommardagen spenderades vid vattnet genom att powernapa och grilla körv
På väg mot midsommar
Nu har jag tagit en tablett och ska sova. Imorgon blir det supertidig uppstigning för avfärd mot Lönö där jag ska fira midsommar - men först en sväng förbi Skavsta flygplats för att hämta upp tyska Marcel och italienska Davide, två kompisar från tiden i USA som kommer till Sverige för att fira midsommar med oss.
Drygt ett år gammal bild på Chris, Heddan och Marcel, tagen i Sunny D, California. Åhhh...
Linda - BIS student
Igår firade vi givetvis med pompa och ståt hela dagen lång när Bindsky tog studenten. Mille hade gjort en fantastisk student-skylt till henne. Den stog ut bland alla traditionella skyltar på skolgården kan man säga.
Imorgon är det student!
Min egen student minns jag som väldigt trevlig. Det var år 2006 och även om vi sprungit lite agilitylopp ihop var Billy ännu inte riktigt en del av min flock. Då var det Nellsan som var alltet. Hon var givetvis med både på champagnefrukosten och senare mingeldam på min studentmottagning. Malin hade till och med knåpat ihop ett studenthalsband till henne. Älskade lilla Nellsan!
SUCh Combine Best Wishes & SEVCh Combine Elle
Livet med en gammal Nell
Nu är det knappt två månader tills Nellsan fyller 12. Det är gammalt och jag kan inte längre låtsas att det inte syns och märks på tanten. Emellanåt är det dessutom rätt meckigt. Förr märktes åldern mest genom en försämrad hörsel och en enorm ökning av sömnbehovet – nu ser jag ålderstecknen och krämporna varje dag och hela tiden.
Bakpartiet är stelt och stappligt. Att hoppa in i bilen själv finns inte längre på kartan. När jag ska klippa klorna vill hon inte att jag håller hårt i tassarna – antagligen atros. Hon sover som aldrig förr och vaknar sällan på mornarna förrän jag väcker henne. Att resa sig kräver nog uppsamling av bakbenen under kroppen. På hala underlag blir det ”bambi-på-hal-is”. Hörseln är long gone…
Men framför allt tar allt nu för tiden dubbel så lång tid. Nell går nämligen allt som oftast i ett riktigt långsamt tempo. Jag skämtar inte när jag säger att det vissa kvällar kan ta en halvtimme att gå varvet runt vår lilla lekpark. En kväll stötte hon upp en hare ur en buske som hon for efter – men för mig var det inga problem att hinna ifatt tanten. Och för ett par helger sedan fick hon hänga med halvmilen på Kärsön, det var nog vår sista halvmil ihop. Dagen efter var bakkärran inte fräsch.
Allt oftare upplever jag att Nell befinner sig i nån slags bubbla. Som om hon är i sin egen lilla tankevärld där jag inte kan tränga in. Men så glimmar hon till, vill leka, hämta tennisbollen eller köra igenom hela sin trix-repertoar. Nella är i alla fall alltid på ett oklanderligt humör. Alltid hungrig och vill alltid gå ut på promenad. Vattenfascinationen håller i sig, att gräva upp stenar i strandkanten står alltid högst på önskelistan och än flyter hon som en kork när hon ger sig ut och simmar.
Trots att livet numera allt mer måste anpassas efter Nellsa, vad hon orkar och klarar av njuter jag av varje dag med min bästis. Jag hoppas vi får en fantastisk sommar ihop.
Bästa Billy
För att han alltid finns där att borra ner näsan hos när man behöver och dessutom oftast känner på sig när hans matte behöver någon att luta sig mot en stund.
Pussel
Idag ska jag dela med mig av ett av mina favorituttryck: Hjulet snurrar, men hamstern är död.
Jag delar med mig av detta för att det är just så jag känner mig efter de senaste veckornas resande, flängande och jobbande. Får ni ibland också bilden av ert liv som ett pussel? Att man måste vrida och vända på bitarna för att få ihop det – och bara när det passar ihop perfekt flyter det på. Om någon bit är för liten blir det tråkiga glapp. Men värst är det när någon bit inte får plats – då blir livet inte komplett på nått vis. Man får banka ihop pusslet med våld eller prioritera bort.
Bilder och berättelse från Holland kommer givetvis så snart den där jäkla datortid-pusselbiten har bankats på plats I livspusslet…
Snabba ryck!
Bästa brudtrion återförrenades i ett soligt Stuttgart
Nu har jag varit tillbaka I Stockholm några dagar, men kommer ni ihåg det här? Bara Sandra och Hanna vågade gissa och båda var på rätt spår. På fredag startar vi nämligen en bilresa ner till Holland, Leeuwarden där vi har lite jyckar som ska springa vänstervarv på annandag påsk. Spännande!
Livstecken
Charlotte and Sasha kommer till Stuttgart!
Och nästan på pricken ett år efter att vi gjorde en dryg veckas roadtrip runt Florida ihop ska the unicorn (Juli), the cat (Kat), the frog-owl (Heddis) and the lobster (JAG) återförrenas!
Som på nålar
Billy och jag har en ny hobby vi ägnar oss åt på kvällarna. Jag kallar den "valla rådjur". Det kryllar av dem i Bromma och när mörkret lagt sig är de väldigt orädda. Billy har vant sig men tycker att det är kul att springa lite mot dem så de skingras. Nu har vi gjort det till en sport, vi smyger på dem och skuttar några steg mot dem ihop. Han blir löjligt stolt när de far iväg åt olika håll.
När ni läser detta sitter jag troligtvis på nålar. I eftermiddag får jag troligtvis reda på hur det kommer bli för mig jobbmässigt under våren...
Årsresumé 2011
JANUARI
Januari var en månad som prägldes av kaos. Nåret firades med Jens och ett gäng kompisar i Örebro. Ida och jag lämnade in vår slutgiltiga version av C-uppsatsen med godkänt betyg. Livet var ett kaos av visum, packning och separationsångest. Nell skadade en klo och fick en ilsken infektion. Natten mellan den 11/1 och 12/1 valpade Remy (Billy/Remy-kullen) och mitt i valpningen kramade jag mamma & Mille hejdå. En storm gjorde avresan dramatisk och rutten fick läggas om - men några dagar senare landade jag äntligen på amerikansk mark. I början präglades vistelsen av en himla förvirring och ångest men tack vare urgulliga roomies och den nyfunna vännen Hedwig kom jag snart tillrätta.
FEBRUARI
Februari var månaden då allt tog fart och jag lärde mig att älska San Diego. Jag påbörjade mina 4 kurser på San Diego State University; Principles of Advertising, Communication in Proffessional settings, Doigital Media 1 och Media and Audiences. Vi utforskade både stand- och nattlivet i Pacific- och Mission Beach. Jag höll min första presentation i min talklass. Fick med mig ett gäng på aktiviteten "kayakpaddling i månsken" där vi träffade ett par Italienare som vi sedan åkte på roadtrip till de snöga bergen i Big Bear tillsammans med. Hemma i Sverige opererade Eva bort ett par juvertumörer på Nell och Linda offrade sitt skollov för att vara hemma och ta hand om henne. TACK!
MARS
Mars började med gatufestivalen Mardi Gras, där bästa tjej-fyran + Adan & Chris dansade på gatorna downtown San Diego hela natten. Sedan följde ett besök från mormor och morfar. Vi hann med Seaworld, häng i Ocean Beach, middag i La Jolla och en trip till en vän norr om San Diego innan de flög hem till Swerige igen. Min granne Line fyllde 20 och vi firade med en skandalös fest (som fick stängas ner av polisen, haha) i vårt lägenhetskomplex, Villa Alvarado. En av mina galna proffessorer flippade totalt och bjöd in ett gäng star wars karaktärer till en lektion. Jag hann även med att åka på en partybus, en trip till Laguna Beach där vi sov på filtar under bar himmel och grönt st Patricksday firande i Pacific Beach. Mars avslutades med att Spring Break kickades igång och jag flög till Florida.
APRIL
April blev en riktig resemånad! Den påbörjades på Spring Break i Florida där jag tillsammans med Hedwig, Juli och Kat bilade runt typ hela Floridas kustlinje. Vi började i Orlando - körde över till västkusten med Fort Myers, Captiva, Sanibel - fortsatte söderut genom Everglades och Cypressträsket - hela vägen ut till USA:s sydligaste punkt (Key West) - upp på östkusten till Miami och West Palm Beach. Otroligt! Vardagarna spenderades sedan i skolan och på stranden och på helgerna hann jag med både en tur till Los Angeles och Las Vegas. I slutet av april började det kännas at slutet närmade sig och separationsångesten började smyga sig på...
MAJ
Maj var fantastisk och förkrossande - så mycket kärlek till alla platser och vänner blandades med tankarna på att allt snart skulle vara över. Minutrarna var dyrbara och vi tog alla chanser att hänga tillsammans på standen, på fester, på restauranger osv. En fantastisk tid! Mitt i månaden åkte jag till Chino Hills och var publik på ett amerikaskt Huntingtest, en annorlunda men häftig upplevelse. Två andra upplevelser var The Underwearparty och Paitball med mina finska militärgrabbar! Finalweek körde igång och jag pluggade dag och natt en vecka (på riktigt!). Sen bjöd italienarna på en oförglömlig roadtrip i en husbil där vi reste upp genom arizona, såg Monumeny Valley, touchade Utah, stannade vid Grand Canyon, sen Lake Havasue. I San Diego blev jag mött av Malin och med henne vid min sida sa jag adjö till alla kompisarna.
JUNI
I början av Juni har det dags för ännu ett avsked - denna gången till San Diego - när Malin och jag påbörjade vår roadtrip längs USA's västkust. På en vecka tog vi oss norrut via LA, Santa Barbara, Castroville, Santa Cruz och Palo Alto för att avsluta i San Francisco. Där boardade vi ett plan till Ney York för en vecka i the big apple innan hemresan var ett faktum och jag flög hem till Sverige iklädd min SDSU-hoodie skrattandes med tårarna sprutande ur ögonen. Återförrenades med Jens, Nell och Billy och vi jängde på Femöre innan jag började jobba på SKK. Billy fyllde även veteran och Nellan passerade 11-sträcket.
JULI
Juli präglades av jobb på SKK. Nellan, Billan och jag trängdes ihop med Malin, Linda och Toddy i brommakällaren och knegade på dagarna. Juli var även månaden som Billy debuterade som veteran i utställningsringen. Det var i Rottneros och på GRK Open Show placerade Åsa Cederlund honom som 2:a bästa hane. På samma uställning deltog kennel Combine med inte mindre än 3 syskonpar i Brace-klassen där Toddy och Tessa med mig som handler fick vinnarrosetterna. I ett försök att sakna USA mindre åkte Malin och jag på en mindre roadtrip i sörmland - Flen - Helforsnäs - Nyköping och avlutade i Oxelösund för att hänga med Hedwig.
AUGUSTI
I augusti påbörjades finputsningen inför årets Golden Special. Billy och jag hade under sommaren börjat teama ihop oss igen men kändes långt ifrån den punkt där vi släppt allt vid årsskiftet. På SSRK-ungdomsläger i Lilla Träskaten deltog vi i Jens Palmkvists grupp, vilken vi trivdes med som instruktör, och höjdes. Kanske skulle vi kunna starta på specialen ändå? Så kom specialen - en helg jag minns som en av 2011's allra bästa. På workingtestet skärpte både jag och Billy till oss och skrapade ihop nya rekordpoäng för oss som ekipage, 78 poäng. Söndagen blev sedan oförglömlig när Billy vann både veteranklassen, jaktklassen och slutligen blev BIS. Nellan visades i specialvetanklassen där hon blev 1:a med HP
SEPTEMBER
I september förlängdes mitt vikariat på kennelklubben så när Linda och Main började skolan på varsitt håll igen blev Nella, Bill och jag kvar i Bromma själva. Linda och jag spenderade en dag på Böda Camping, där Billy blev BIM och även BIR-veteran på SKK's utställning. På Eskilstunaprovet jobbade jag som sekreterare i elitklass åt Anki Andersson, som alltid oerhört lärorikt. Jag skaffade även F-skattsedel och började jobba deltid som webbredaktörsassistent på Universum för shortcut.nu och campus.se.
OKTOBER
Oktober präglades av jobb när jag bollade både SKK-jobbet och Universum, men det funka de bra. Birgitta började hjälpa mig med hundarna när jag jobbade i stan, en toppenlösning! Södermanlands kennelklubb ordnade en utställning inspirerad av champion och champions där Billy var med som veteran och korades till Södermanlands vackraste veteran. Familjens älskade katt Combine Deja-vû, Bella, fyllde 18 vilket firades med räkar och champagne. Avslutningsvis blev Billy 3:a bästa hane på Sala Open Show.
NOVEMBER
November var en ganska lugn månad då jag avslutade vikariatet på SKK. Foppa trasslade med både motor och punka. Jag var publik på retrievermästerskapet och ett par helger senare arbetade jag och Linda som viltbärare på cocker-SM. Novembers viktigaste händelse var dock definitivt när Billy och jag äntligen fick delta som apportörer på en praktisk jakt!
DECEMBER
Årets sista månad och det var som alltid dags för Stockholms hundmässa - ännu en utställning som jag kommer minnas mycket länge. Att Billy som veteran blev 2:a i en stor championklass och senare även 2:a bästa hane är en prestation som gör mig stolt och rörd. Nellan jobbade järnet som klapphund i SKK-monter. Alslutningsvis fick jag 2 månaders förlängt vikariat på Universum och blev utnämnd till "Årets Webblixt".
Mitt 2011
Det går snabbt nu. Jag är hemma på svensk mark sedan igårkväll och imorgon påbörjar jag ännu en resa. Den här gången till Paris där jag ska skåla in 2012 i champagne! (Nell och Bill firar dock som vanligt i Hållsta med hundflocken). Jag är inte hemma igen förrän ngra dagar in på det nya året, så tills dess lämnar jag er med den här filmsnutten med godbitar från mitt liv det gångna året. Men håll i er - för det gåt minsam undan!
Vem blir grävkung/drottning?
I alla fall tog jag med hela hundgänget ut på promenix i hagen. Efter att ha röjt runt ett slag utmynnade aktiviteten i intensiva grävövningar. Då passade jag på att utlysa en liten lagtävling...
Lyxmorgon på kudden i köket
Nu har jag dock just slängt ut unghundarna eftersom de efter ett tag blev minst sagt vilda och nu lever de rövare i rastgårdarna. Haha! Magda, Nell, Doris och Billy ligger fortfarande inne i köket och myser. I ett hörn i köket har vi en gammal dyna som hundarna tycker mycket om att ligga på. Jag tror det är platsen och dynan i en kombo som gör det så åtråvärd.
Så länge Bess levde var det hennes givna plats. Hon låg ALLTID på den och snart kallade vi det "Bessans plats", vilket hängde i långt efter att Bessan försvann. Tänk att det snart gått två år sedan hon lämnade oss. På senare tid kallas platsen allt mer "Billys", han fullkomligen älskar dynan och tar den blixtsnabbt i besittning när han anländer till Hållsta. Det är märkligt hur tiden förändrar saker som en gång var så givna.
Min Billy-boy kan det där med att njuta av livet, här på favoritkudden i köket
Brosnan... Clooney... och... ?
The apple doesn’t fall far from the tree, eller hur är det man brukar säga? I vilket fall stämmer det rätt bra på mig och min mamma ibland.
Förra helgen var jag och Jensa hemma i Hållsta. Vi satt och kollade på en film där Pierce Brosnan hade en framträdande roll. Jens känner för att testa mig och frågar om jag vet vad skådespelaren heter. Jag känner ju igen honom, men kan inte få fram namnet. Gissar på George Clooney och Jens suckar uppgivet. Mamma passerar och Jens berättar att jag trodde att Brosnan var Clooney och mamma tokgarvar, ”Hahaha, trodde du att det där var Clooney!?”
Nästa morgon vid frukostbordet garvar de åt mitt misstag igen. Jag försvarar mig med att karlarna är ju i samma ålder och båda kända för att vara snygga, att blanda ihop kan vara lätt hänt!
Mamma utbrister då: ”Clooney, men han är ju inte nå snygg!”
Jag svarar: ”Tycker du inte. Han är ju typ känd för att han är het”, och får uppbackning av Jens.
Mamma fortsätter: ”Men nej, det är ju han den där galna med de konstiga ansiktsuttrycken… eller?”
Efter vidare diskussion och lite googlade kom vi fram till att den mamma trott var George Clooney i själva verket var… håll i er nu… JIM CARREY!
Och plötsligt var min förväxling ett minne blott!
En höstlördag i Hållsta
Efter en massa jobb, jobb och jobb var det otroligt skönt att ta det lite lugnare igår. En skön promenad med gänget inledde dagen. Underbart väder, höstfärger och gott sällskap gjorde det inte sämre. Kameran var med och fångade några härliga bilder.
Samlad trupp ger sig ut på tur. Först lite ordning i ledet innan...
... kaos och glädjeyra när hundarna hör de bevingade orden "hopp och lek!"
I mitten sitter hundarna som bor hemma på kennel Combine och så mina två på flankerna.
Fr v. SEVCh Combine Elle, Combine Merry Message, SE(u)UCh Combine Flames of Fantasy,
Combine Quite a Boy, Combine Quite a Miracle, SE(u)Ch Combine Nintendo
& SEUCh Combine Hennessy.
Foto: Lena Widebeck
Bella blir myndig!
