"Nu är du stolt över din hund va?"
Så var debuten i öppenklass på jaktprov avklarad och jag känner mig väldigt nöjd. Domare Carina Asp gav honom inget pris dock. Den ihärdige läsaren kommer kanske att förstå efter min redogörelse. Billy och jag startade i tredje par tillsammans med en fyraårig goldentik som hette Pickups Tärna. Jag var riktigt nervös, för kanske första gången i hundtävlingssammanhang. Men jag lyckades omvandla nervositeten till positiv energi och kände mig stark när vi klev fram.
Provet tog plats på ett fält med högt gräs och genomfördes från en spång som ledde ner mot vattnet. Billy gick som första hund i paret och fick börja med en ca 80 meter lång dold landdirigering åt vänster. Först vinglade han iväg lite men efter ett stopp och lite stöttning utåt gick han raka vägen ut och plockade in duvan.
Därefter fick han sitta på sidan och vänta när Tärna hämtade in en dubbelmarkering på land till höger om spången. Efter att Tärna bärgat sina två fick Billy kliva fram och gå på en likadan dubbel. Första som var en kråka spikade han, men på andra tog han väl mycket mark. Jag såg inte riktigt var han var och lät honom hållas, men så skymtade jag honom en bra bit in i skogen och kallade hem. På vägen fick han duvan i näsan och bärgade den.
Sedan var det dags för sök för Tärna. Billy fick stå på sidan om spången och vara passiv. Söket låg ner mot vattnet med fågel både på land och i vattenkanten. Efter tre bärgade vilt sköts ett skott och en markering kastades när hunden var på väg in. Denna skulle hunden inte hämta utan istället ut på söket igen för att bärga 2-3 vilt.
När Tärna sökt färdigt var det dags för att gå ner till vattnet, enda provdelen som inte fördes från spången och vi fick klaffsa ner till stranden. Där sköts ett skott och en and kastades lågt från båt i små näckrosblad ca 100 meter ut. Sedan rodde båten en bit och sedan kom en dubbelmarkering med en and på var sida om båten. Billy fick börja med dubbeln. Det blåste och gick små vågor så fåglarna syntes knappt. Han tuffade ut och bärgade den första. På den andra höll det på att bli strul. Han tuffade ut en bit och ungefär samtidigt började båten ro upp mot dirigeringen varpå han hängde efter båten en bit innan jag lyckades övertala honom att fortsätta på dubbeln. Han fann anden som nu drivit en bra bit mot stranden och valde landvägen tillbaka.
Efter att Tärna hämtat både sin markering, kastproceduren upprepats och Tärna även jobbat på dubbeln (men misslyckats tyvärr) var det Billy tur att gå på vattendirigeringen. Jag hade en klump i magen. Han hade väl aldrig gått på en så lång dirigering. Vid första skicket lufsade han mest lite längs strandkanten några meter så jag tog honom tillbaka och skickade om. Nu jävlar! Och han gick faktiskt ut. Jag stöttade mycket men ut kom han och tog med sig anden in. Jag tror att hela jag strålade och det var här skytten utbrast "Nu är du stolt över din hund va?"
På transporten upp till sökområdet där Billy hade jobb kvar kändes fötterna lätta. Vi hade klarat oss igenom nästan hela prövningen på ett öppenprov! Hur det än skulle gå på söket var det som en liten seger. Det visade sig vara en viktig insikt för söket var inte grabbens bästa. Prövningen hade pågått i nästan en timme då och han var nog trött. Han gjorde det han skulle, men var lite matt och frågade flera gånger. Även om det inte gick i racergalopp tror jag att han var en av de snabbaste av de sex första hundarna på att lokalisera vilten. Han hämtade in fasan, kanin och and relativt snabbt. Sedan kom störningsmarkeringen och därefter fick han verkligen jobba för att få in and nummer två. På nästa skick stannade han till ute i vattenkanten men sökte sig sedan in mot mig. Ca 20 meter infrån mig blåste jag stopp och skickade honom ut. Då gick han till vattenkanten ingen och kom åter med en trut. Domare Carina kom fram och gjorde klart för mig att hon inte såg positivt på det inträffade.
På den muntliga kritiken tror jag inte Carina sa en positiv sak om grabbens arbete, förutom möjligen att han spikade kråkan på land-dubbeln. Landdirigeringen nämnde hon inte. Vatten markeringarna var godtagbara, men på vattendirigerigen hade han behövt alldeles för mycket stöttning. Angående söket poängterade hon bara truten och avslutade med att helheten inte räckte för att gå till pris.
Att vi inte skulle gå till pris var jag nog inställd på eftersom hon låtit så bister ang. truten, men jag hade nog hoppats på att få någon form av positiv kritik. Jag hade hört innan hur hon gav mycket kritik och berömde de andra hundarnas fotgående, avlämningar, grepp etc. och kännt mig trygg i att det måste hon iallafall gilla hos Billy som går fint fot, bär bra och bjuder fram viltet. Men detta kommenterades inte och kritiken kändes kort.
Men min och Billys prestation känner jag mig dock otroligt nöjd. Alla vilt utom ett på söket kom in, vilket var en and jag bara såg en hund hämta hem. Det är detaljer som kunde varit bättre. Han kunde spikat båda fåglarna i dubbeln till exempel, varit självständigare på söket, varit mer spontan på truten och gått på vattendirigeringen på första skicket. Men i det stora hela tycker jag att han utförde en fin prestation. Han gjorde liksom allt han kan och jag tycker inte att han misslyckades med någon uppgift direkt. Det känns även fantastiskt kul att se hur mycket grabben har utvecklats den här sommaren. Nu hoppas vi på att komma med på något mer prov i höst!
Tandsten, Örebro och pepp som inte blev av
Under trimsesionen råkade jag beklaga mig aningen över att Nell har så mycket tandsten och mamma kontrade genast käckt med att jag skulle skrapa lite då. Till saken hör att även om det förvisso alltid funnits en tandskrapa i trimskrinet, så har jag aldrig sett mamma använda den. Själv har jag knappt hållt i den och ännu mindre faktiskt skrapat tandsten. Men nu blev jag nyfiken. Nell skrek i högan sky, i vanlig ordning, när jag bad henne lägga sig och när jag försökte skrapa sprattlade hon som en fisk som hamnat på torra land. Jag bytte taktik och tänkte att jag skulle träna lite på Billy först. Åh, dum-snälla Billy tyckte nog att det var lite märkligt men han finner sig i ALLT. Jag fick gegga, skrapa, dra i läppen och hänga över honom i alla möjliga positioner. Tänderna blev jättefina och idag när vi var på en djuraffär slank en tandskrapa ner i min korg. Här ska skrapas tandsten, även på sprattelfisken!
På eftermiddagen styrde jag och lindi kosan mot Örebro i pappas stora volvo fullproppad med mina pryttlar. Hela kvällen tog det att konka grejer till och från förrådet, bunkra upp i kyl och skafferi och packa upp men gud så skönt det ska bli att anlända till en "färdig" lägenhet på måndag.
Idag bar det av till IKEA för att inhandla lite småprylar. Bland annat fick en sån där barnpall fälja med med. Nu ska Nellan få träna trix på den i höst! Vi hann även med en runda på Mariebergs köpcentrum. Granne finns en stora djurbutik där jag förälskade mig i en jättefin hundsäng. Det är mycket troligt att den flyttar hem till studentgatan i höst.
På eftermiddagen styrde vi kosan mot Hållsta igen. Imorgon är det provdax och jag hade sett fram emot en skön peppkväll hemma. Men tydligen är det festligheter på gång så jag åker en stund. Billy är iallafall pepp. Välmotionerad, men lite understimulerad i huvudet. Nyss var vi ute för en kort liten repetition av stoppsignalen. Inför specialen var den det enda jag var bombsäker på att han verkligen kunde, och väl där visade sig var det som fungerade sämst. Kvällens pass gick dock finfint. Nu dusch och ombyte!
Hurra för Boel!
De två senaste dagarna har gått i - suprise, suprise - hundarna tecken. Mamma och Pappa har varit på konferens med jobbet så jag har varit hemma och skött flocken. Nio golden har vi i huset när mina två är hemma. Samtidigt som det blir en del pyssel går det förvånansvärt enkelt.
Jag kan inte ta med alla samtidigt, men snudd på. Idag gick jag en tur med gamla Bess och lilla Bonnie för sig. Sedan tog jag Nell, Billy, Magda, Tino och Doris ut på en lång tur på stubbåkrarna. Alla gick lösa både fot och fria. Jag älskar att umgås med hundar i flock och det är en riktig kick att känna att man lätt och ledigt kan hantera sex hundar utan koppel.
Kevin är gamal och skraltig nu, det märks. Sedan hans kropp började säga ifrån lite i början av sommare har vi gått kortare ensamma turer med honom, men numera vill han inte ofta gå från tomten. Dagarna spenderar han liggandes på altanen och blickar ut och luktar av varenda vra av trädgården i flera korta pass. Han är nästan alltid lite smått hallt på något ben och nästan all muskulatur i bakdelen är försvunnen. Men i ögonen finns gnistan. Han är alltid positiv och inget gör honom gladare åt att få ägna eftermiddagen åt att slita sönder någon gammal (eller ännu hellre ny) leksak eller i brist på annat en strumpa eller några toalettrullar. Åh, älskade Kevin!
.
T v. Med Bonnie brukar jag träna lite balans och godissök på stockar och stenar
T h. Förra året lärde jag Billy att hoppa upp på rundbalarna. I år bjöd han det spontant
och när Tino och Doris såg att han fick en godbit i belöning apade de snabbt efter
Fr. v. Tino, Doris och Billy
På kvällen har vi varit och överraskat Boel som fyllt jämnt. En skittrevlig kväll med många kända ansikten. Imorgon väntar en tripp till Örebro för att lämna lite möbler och alla prylar som jag släpat hem över sommaren. Ska även bli riktigt najs att få krama om min Jensa.
Tzatsiki, Merlin och jag
För en och en halv dag sedan var Malin och jag i grekland och gjorde oss antagligen redo för att ta bussen till någon vacker strand. Idag sitter jag framför köksbordet i Hållsta, äter en ostmacka och försöker jobba. Det enda som egentligen vittnar om att jag verkligen lämnat Sverige en vecka är några extra fräknar och en lätt rödaktig kroppsfärg. Och just det ett gäng bilder också såklart...
.
Vi landade på ön Skopelos och tog oss till Skopelos Town. Här sov vi en natt och spenderade dagen på stranden.
Skiathos var proppfullt med turister och vi längtade efter något lugnare och förhoppningsvis mer genuint så nästa dag lämnade vi det lilla rummet för att ta färjan till...
...ön Skopelos! På Skopelos spelades förresten stora delar av filmen Mamma Mia! in. I hamnen blev vi upplockade av en gubbe som ville hyra ut rooms. Vi hoppade ombord på det lilla flaket till hans pickup tillsammans med två fransmän och började resan upp i gränderna. Gubben hette Kostas och vi hyrde rum av honom två nätter.
Nästa dag frågade vi Kostas om han kunde rekomendera någon vacker och inte så packad strand. Han föreslog Stafilos, men istället för att gå¨ner på den vanliga stranden skulle vi gå ner för kullen på andra sidan. Vi chansade och fick klättra ner för en brant klippa, men det var det värt. Efter att jag hoppat i och kollat så att det var hajfritt vågade Malin sig i och vi kunde snorkla i princip ensamma i den vackra lagunen.
På kokade vi pasta i Kostas slitna kök och åt på terassen. Nästa dag ville vi se mer av Skopelos och tog bussen till andra sidan ön till den lilla hamnstaden Loutraki där vi lyckades pruta till oss ett billigt rum av en kille som bara kunde grekiska med hjälp av lite charader och lite klotter.
Eftersom vi sett i princip allt i lilla Loutraki tog vi bussen upp till staden Glossa på kvällen för att käka middag där. Jag älskade Glossa som låg lite på höjden. Överallt vimlade det av grektanter och katter, och utsikten över havet var fantastisk.
Nästa dag gick vi till Glistra Beach, en liten stenstrand som vi fick ha för oss själva i princip hela tiden. Till solnedgången var vi dock tillbaka i Loutrakis hamn och såg en fiskebåt ge sig ut i solnedgången.
På kvällen posade vi lite i solnedgången. Malin körde bland annat "Grodan" och jag "Jag ber på mina bara knän"
Nästa dag var det dags att lämna Loutraki för att ta färjan tillbaka till Skiathos. Väl där var vi sugna på en av öns många stränder, men hamnade visst i en fårflock på vägen dit.
Sen handlade våra två sista dagar i Grekland och strandhäng, greksallad och Tzatsiki. Vi besökte bland annat stranden Koukounaries som tydligen rankas som en av Europas fem vackraste stränder.
Alldeles för fort var det dags för Johnny och Merlin att lämna Grekland (smeknamnen kommer av vår hyresvärd Kostas som hade lite svårt att uttala våra namn. För nya gäster presenterade han oss som "Johnny and Merlin, the sisters from Sweden")
So long!
Träningarna har varit otroligt givande för Billy. Situationen snarare än övningarna. Skott, labradorer, båt, mycket blås i visselpipan från labradortanterna och tikar som luktar smaskens.
Klockan 05.12 på lördagsmorgon tjongade jag ner min sista tidning i en brevlåda och därefter bilade jag vidare till släktpartajet och vår årliga flaggfest på 5öre. Jag har verkligen världens bästa kusiner. Vi har så kul ihop!
Idag lämnade jag av Nellan hos världens bästa hundvakter Lars & Reet och spenderade därefter alldeles för mycket tid med Billy. Därefter stress till bussen som tog mig och Malin till Stockholm där vi ska sova i Bromma hos Anne. Imorgon tar vi flygbussen till Arlanda och sedan flyger vi vidare till den grekiska ön Skiathos. Sen tar planerna slut. Vi har bara varsin liten rygga med det viktigaste...
80 meters vattendirigering!
Dirigeringen var 80 meter över blankvatten till en liten udde som hunden behövde upp på för att hitta dummien. Jag visste att det skulle bli en riktig prövning för Billy. Han fick sitta och se en annan hund gå dit först, men annars var dirigeringen dold. Han behövde rikligt med stöttning men tuffade på ända ut till udden. Där sökte han ett tag, men kom fel i vind, blev snart osäker och började simma tillbaka. Jävlar!
Innan nästa försök placerade vi ut tre apporter på udden. Nu fick han inte misslyckas igen! Först var han lite frågande, men sedan tuffade han ut igen, hittade en dummy och återvände. Yes!
Innan vi skulle åka hem frågade labradortanterna om jag inte skulle med till Södertälje och träna imorgon. Jag kunde få åka med en av dem. Så när jag kommer hem från jobbet imorgon blir det inte till att sova inte. Då ska packas väskan och bredas mackor för klockan nio blir jag upphämtad för nya äventyr.
Tävla om ett presentkort hos Tinos blivande fru
Jag, Nellla och Bill är med och tävlar om ett presentkort på Sandra Kageviks blogg, en blogg som jag för övrigt besöker dagligen. Snygg och intressant läsning. Tävlingen går ut på att man ska gissa vilken dag hennes tik Thyra, Tinos blivande fruga, börjar att löpa.
Goldenspecialen - Working test
På fredagen invigdes årets special med WT för halva gänget av nybörjarklasshundarna. Billy och jag var på plats för att heja på våra kompisar. Alla gjorde fina jobb. Mamma&Doris, Boel&Nova och Mille&Berta hamnade på andrapris och Benka som har Billys helsyster Vera skrapade ihop 83 poäng vilket gav dem ett första pris. Dagen var varm och solen gassade, men skogen bjöd på skugga och lite småbrisar då och då som gjorde det uthärdligt.
Så kom lördagen som jag hade laddat för så länge. I veckor hade jag ältat: starta eller inte starta? Visst har Billy utvecklats sedan förra året men redo för öppen klass, nää så säker är han inte ännu. Både dirigeringar och dubbelmarkeringar kan gå lite hur som på träning. Tillslut bestämde jag mig för att starta ändå, för att träna på tävlingssituation och tänkte att på ett par stationer kanske han kunde skramla ihop några poäng. Men Billy förvånade. Han höll ihop hela dagen och bjöd på ett bra arbete. Det resulterade i 74 poäng, ett andrapris och en tiondeplats totalt i öppenklassen.
Här kommer en kort redogörelse för vår prestation på de olika rutorna.
¤ RUTA 4 (dubbelmarkering): 15 poäng
Rutan började med en kortare transport. Sedan kastades en dubbelmarkering som nästan hamnade på led i högt gräs, men intill två trädstammar så hunden hade bra referenspunkter. Den längst bort kastades först. Billy hämtade lätt in den närmsta. Möjligtvis kan något poäng ha dragits på avlevereringen där han inte riktigt bjöd upp. Nummer två var svårare. Billy kom nästan ändå ut men vek sedan av åt höger. Två stoppsignaler och ut-tecken krävdes för att få honom att nå fram. Jag tycker inte att det var vackert, och jag tror att det snarare var på tur han snubblade över dummyn. Detta är stationen jag är minst nöjd med.
¤ RUTA 3 (dubbelmarkering): 11 poäng
Även denna prövning började med en kort transport. Det var dubbelmarkering som gällde här också, men den här gången väl isär. Från sändplatsen var en nedslagsplats en bra bit rakt fram uppe på en liten slänt och den andra nittio grader åt vänster med lite doldt nedslag. Här drogs 5 poäng direkt när jag skickade Billy utan att vänta på dommarens signal. Fy på mig! Annars vet jag inte vad de andra poängavdragen berodde på. Kanske för att han var tvungen att ringa lite vid dummien uppe på slänten och för att jag öppnade min stora trut och sa "Bra!" när han plockade upp den. Jag tycker att han jobbade kanonbra här.
¤ RUTA 2 (dubbelmarkering på vatten): 14 poäng
Så kom vi till det fasade vattnet som många sa var så svårt. Det var ännu en dubbelmarkering i en lång smal kanal som var täckt av några konstiga näckrosor och kantad av tät vass. Dubbelmarkeringen skulle landa på ett led med den längst bort kastad först, men i Billys fall gick första kastet fel. Det tog i ett träd och gick rakt ner i vasskanten. Jag tror inte han såg dummien utan hörde bara plasket. Hjärtat började bulta i bröstet. Han simmade iallafall ut och hämtade den andra kortare kastade först klockrent. Sedan rätade jag upp på ett linjetag till den längst ut. Men istället för att låta honom gå ut i vattnet riktade jag honom landvägen. Han gick ut och stannade och frågade. Nervositet. Jag skickade ut och stöttade och han gick faktiskt hela vägen ut längs vasskanten tills jag inte såg honom i all vass längre. Jag hörde dock hur han rotade runt och plaskade lite i vattnet. Sedan hörde jag honom återvända och såg honom sedan komma fram ur vassen med dummien i munnen. Jag gissar att poängavdragen kommer av att han frågade, att jag stöttade en del och av den första inlevereringen. Han är alltid seg på att komma in när han är blöt.
¤ RUTA 1 (dubbelstation med walk up) markering: 20 poäng och dirigering: 14 poäng
Walk up'en gick på ett fält med högt gräs. Vi gick i par med Gunilla och Mighty Ducks Grimmer, kallad Immer. Vi började med att gå på linje, så kom ett skott och en markering som var Immers. Sedan transport framåt igen, skott och en markering till Billy. Han gjorde den klockrent och efteråt sa domaren att det var en av dagens bästa. Sedan transport igen, skott och en dirigering till Immer och därefter transport skott och dirigering till Billy. Hans dirigering låg bakom ett stenröse en bra bit ut. Jag skickade och till min förvåning gick han klockrent ut, men hamnade fel i vind. När jag blåste stopp första gången lyssnade han inte, andra gången började han komma mot mig. Panik! Tredje stoppsignalen stannade han, men då var han halvvägs framme. Sedan skickade jag ut igen och stöttade hela vägen tills han fick den i näsan. Kanske ingen skitsnygg dirigering, men jag var helt klart nöjd.
Sen var det lång väntan på prisutdelningen. Jag gick på rosa moln. Poäng på alla stationer och en 20-poängare, snacka om att ha toppat förväntningarna. På prisutdelningen ropade de först upp nollorna, där förstod jag att han inte skulle hamna. Men när tredjeprisen var utdelade och de kommit en bra bit in på andraprisen var jag helt säker på att de glömt bort Billy. Men så plötsligt ropade de på nummer 222 Combine Hennessy. Vilken lycka!
Omtumlad, trött och glad
Efter en helg med tre dagar på golden specialen och två nätter i postbilen är jag minst sagt mör i både kropp och knopp. Inte många timmars sömn och istället heldagar i skogen gör sitt. Men jag skulle göra det igen varje helg om jag fick. Känslan som infann sig på den svåra vattenstationen när Billy dyker upp i vassen med dubbelmarkeringens sista apport i munnen kommer att vara svårslagen. Och jag kommer alltid att bära med mig hans stolta hållning när publiken applåderade och ruset när han lämnade av dummien i min hand. Älskade hund!
Nu sova för ikväll ska jobbas natt igen, mer om helgens bravader imorgon när jag skakat liv i kroppen.
Goldenspecialen here we come!
Goldenspecialen är årets golden event. Man skulle kunna kalla det en tre dagar lång golden fest. Förra året bodde vi på tävlingsplatsen. I år jobbar ju jag nätterna, och dessutom är det i Västerås så vi sover hemma. Det tar bort lite av känslan faktiskt, men jag är ändå laddad. Imorgon startar Mille&Berta, Boel&Nova, Benka&Vera och mamma&Doris på WT. Jag har laddat filmkameran!
.
Berta, Mille, Doris, jag & Billy på specialen förra året!
Nu är det dock verkligen tid för mig att sussa eftersom jag inte hinner sova något efter jobbet imorgon. Natti!
Snö i augusti?
Hittade en gammal CD md bilder från Storlien år 2006 då vi gick på tur hela vägen upp till vindarnas tempel. Visst är det svårt att föreställa sig snötäckta landskap, fleecetröjor, skidor och frusna tår nu!
.
Mitt liv som tidningsbud
När jag kommer hem från jobbet är jag svinpigg och känner först inte alls för att sova. Jag är speedad från jobbet och så har solen kommit fram. Men efter en halvtimmas nedvarvning är jag tröttare än någonsin. Det bästa med jobbet är att när jag vaknar vid elvasnåret har jag hela dagen framför mig känns det som. Jag kan gå med hundarna, jobba med lite andra åtaganden framför datorn, träna med folk som har semester och äta middag med min familj.
Själva jobbet är okej. Faktiskt svårare än vad jag först trodde. Under fem timmar ska jag hämta postbilen, köra till tryckeriet och hämta tidningarna, lämna buntar till distrikt som ska gås ut, dela ut tidningar på mitt distrikt och till sist lämna tillbaka postbilen. På mitt distrikt är det mellan 500-700 tidningar per dag som ska delas.
En sak som faktiskt förvånar mig själv är att jag tycker att det är roligt att köra postbilen. Det kännas faktiskt lite som en radiobil som man svischar runt i. Dessutom är det helt sjukt hur snabbt 50 km/h kan kännas efter att man sniglat inne bland massa brevlådor ett tag.
- Det bär emot att lägga en Dangens Industri i en brevlåda med Nalle Puh
- Om man vill vara en idiot kan man ställa soptunnan framför brevlådan...
- ...eller parkera bilen framför brevlådan så att tidningsbudet inte kommer intill
- ...eller så kan man parkera på vändplanen så att tedningsbudet måste trixa som en galning för att komma runt
- Infällbara sidospeglar är en otroligt bright uppfinning
Och NEJ, även om man kanske skulle kunna tro det så var det inte jag som gjorde den här tabben...
Cykelturer och miljöträning
Igår och idag är två rätt lugna dagar på hundträningsfronten. Billy parade i söndagskväll så igår vågade jag inte ta fram dummisarna och träna. Jag var rädd att han skulle vara helt bäng och att vi skulle bli osams inför specialen. Känns onödigt. Därför cyklade vi en extra lång vända istället.
Har jag sagt det förresten? Billy ligger i hådträning ;) Vi har båda legat av oss under sommaren så ny försöker vi cykla en halvmil varje dag. Förra veckan blev det åtminstonde fem turer.
<-- Nell och Tino jobbar också på flåset!
Igårkväll åkte jag och mamma in till stan för att miljöträna Billys dotter Bonnie lite. Traskade runt lite och hamnade sedan på Grappas uteservering och mumsade svinigt god pasta. Bonnie visade verkligen att hon är sin fars dotter genom att först leka lite med ett grässtrå och sedan somna nöjt under bordet. När vi skulle röra oss hemåt stötte vi på Lindi och hennes polare som skulle hänga på stan några timmar till. Bonnie fick följa med dem på äventyr i natten och är redigt trött idag.
.
Såhär trött är liten valp efter en natt på stan!
Mera markeringar
På dagens schema stog att träna markeringar med skott OCH kastare placerade väl isär. Det är ju rätt vanligt att hunden bara fokuserar på skytten och missar kastet och det var alltså detta vi ville träna hundarna att inte göra. På den punkten gick det bra för Billy. Han stirrade fint rakt ut när jag pekade och sa "pass på" istället för att glo ihjäl sig på skytten.
Det var sedan det gick utför. Först hade han problem att minnas exakt var kastet landat tror jag, vilket var i en taggbuske. Efter mycket jobb kom den dock in. Då gjorde vi samma sak igen. Han fick snurra lite men dök sedan in i busken och plockade ut den. Då satte vi ihop till en dubbel. Först kom en dummie i taggbusken och sedan en åt andra hållet. Den sist kastade kom snabbt in, men sedan ville han inte in i busken för att ta den andra. Tillslut gick han in och kom ut på tre ben. Det gick dock snabbt över. Vi gjorde ännu ett försök på en dubbel som blev ungefär lika dåligt och sen hade jag fått nog. Bättre lycka nästa gång.
Det var dock inte bara Billy som hade hjärnan på semster idag. Tino och Berta hade också knas för sig. Det var väl bara Plura som hade ena hjärnhalvan med sig i alla fall.
Igår började föresten Dompan att löpa och ikväll ska Billy träffa en tik som han ska para i veckan. Det är ju toppen såhär som uppladdning inför Golden Specialen. Ja, han är faktiskt anmäld men jag har länge tvekat om jag ska starta eller ej. Egentligen är han ju inte alls färdig men om jag startar är det som ett rent träningstillfälle, men nu får vi se om grabben kan tänka på något annat än brudar till helgen...
Nostalgitripp
Jag har dragit med mig Nell på både det ena och det andra. Så ofta det gick drog jag med henne på mina äventyr och upptåg. Så fort det var friluftsdag eller utomhusaktivitet kunde lärarna ge sig sjutton på att jag släpade med mig ett stycke pälsboll i snöre. Kanske inte helt tillåtet enligt alla konstens regler, men ingen protesterade någonsin.
Häromdagen stötte jag på en CD med massa bilder som jag fick av lärarna när jag slutade nian. Den var fylld med bilder från olika aktiviteter under mina tre högstadieår. Har bara kollat igenom några mappar (det är grymt mycket bilder!), och redan figurerar Nell på flera stycken.
Både bilden nedan och ovan föreställer Nell på friluftsdag i Mälarvik när jag gick i nian
Nell på antivåldsdagen när jag gick i nian.
Den här bilden är visserligen inte från nian, men ett annat bra exempel.
Här är Nell nämligen på på champagnefrukosten i Rothofsparken på min studentdag!
Dubbelmarkeringar på vatten
Blev dagens träning. Mamma & Tino, Anna & Hera och jag & Billy drog till badgropen och körde ett rejält pass med massa vattenträning. Billy fick två långa dubbelmarkeringar. Den första skötte han exelente då låg apporterna på blankvatten och bland glesa näckrosor. De var alltså rätt lätta att se när han väl kajkat ut en bit.
Den andra dubbelmarkeringen strulade först lite. Denna gång låg ena apporten i en ganska tät vass och den andra var en liten grå dummy långt ut på blankvattnet därför syntes den knappt alls. Grabben låste sig lite på blankvattnet innan vassen och hur jag än försökte trycka honom utåt slutade det bara med att han simmade åt höger eller vänster framför vassen istället för att komma längre ut. Efter att ha kallat in och kastat om löste han det dock på ett önskvärt sätt.
Sista vattenövningen var en "halvdold" dirigering, eller vad man ska kalla det. Mamma kastade den lilla grå dummien långt ut på blankvattnet igen. Sedan gick jag en sväng upp på land och tränade fotgående och trixade ett tag inna jag gick ner till strandkanten och skickade. Första skicket tramsade han och ville fråga, men när jag tog upp och skickade om gick han raskt ut och gav sig ut på dirren. Ibland tror jag att han testar hur mycket han kan få mig att hjälpa honom. Hunden tränar matte med andra ord.
.
Avslutade med att träna linjetag, stoppsignal och högerskick på land i samma övning. Lät grabben se när jag la ut dummies på två ställen med ganska tydliga referenspunkter. Sedan varierade jag att skicka på raka linjetag, skicka på linjetag - stoppa -dirigera ut och skicka linjetag - stoppa - dirigera höger. Sånt här tycker Billy är kul även om han lätt blir lite frågig även här. Att ha en hund som är så mån om att göra rätt som Billy har definitivt både sina bra och dåliga sidor.
.
Detta är övningen. De bruna strecken är inte stigar, ritade bara
ut dem för att hundens väg skulle bli tydligare.
