Farsan Baloo

Igår skickade Linda mig en länk till ett videoklipp där hon kör lite agility med en mycket glad Bobbo i Kungsörshallen. Jag överdriver faktiskt inte när jag säger att jag tror att jag har kollar på klippet cirkus 50 gånger. Speciellt varm i hjärtat blir jag av hans ansiktsuttryck när han får tennisbollen efter slalom, hans studdsiga stil över hindren i sista kombinationen och hans vaggande kropp när de avslutat sista raksträckan. Åh, vad Billy-killen vad du saknas mig! Tack Linda och Anna som har filmat och laddat upp.

På rapporterna hemifrån verkar Nellsan otroligt nöjd med sin ny-gamla tillvaro. Hon leker med sina prylar, skruffsar på dynorna, gräver på gärdena, strosar i rådjursstråken och ligger ute på bordet i rastgården och spanar. Ibland tar Linda fram en godbit och då kör hon tydligen alla tricks hon kan. Sötnos! Det gör mig mycket glad och trygg att veta att hon trivs.

Billy trivs såklart också, men samtidigt berättar mamma ibland att han kommer och apporterar hennes arm för att få uppmärksamhet och göra något. Inte så konstigt eftersom han är van vid mer stimulas än av som erbjuds. Dock berättar hon att han vid sådana tillfällen kan bli oj så nöjd av att hämta en plättlätt enkelmarkering, och komma tillbakasvassandes med den stoltaste uppsynen någonsin, "kolla in vad farsan-baloo kan era småglin!"



Italiensk afton

Eller hur italiensk den var vet jag faktiskt inte men det var italienare som arrangerade den i alla fall! Gårdagen bjöd i allafall på trevligheter med gänget som jag var i Big Bear tillsammans med. Givetvis fanns många andra på plats också, men jag umgicks mest med dem. Kvällen började relativt sent och avslutades också med att Umberto slängde ihop en pasta på morgonkvisten. Att plocka ner takdekorationerna och knyta runt huvudet blev något av kvällens signum, vilket kanske framgår av bilderna.

För övrigt har helgen bjudit på trevlig middag hos Johanna och Deniz. För lite plugg har det definitivt blivit men det har jag kompenserat med, hör och häpna, snart 7 timmar på skolbibliotelet denna söndagseftermiddag/kväll. Imorgon väntar en salespresentation som jag i skrivande stund precis har bockat av förberedelserna inför. På tisdag ska jag ha en slutgiltig skiss för min personliga logotype klar och på onsdag väntar en midterm. Bhuu....


Något jag gillar med polarna här är att ingen är direkt rädd för att fåna till sig.
Här är det Hedwig (som jag för övrigt stulit fotona från), Umbero och Jessica som töntar sig.




Andrea, jag och Kimberley var dock inte sena att hänga på.



Vilket galet snyggt gäng!


Lang update & hjartvark

Jag fick ett mail dar det papekades att min blogg haller pa att forfalla. Jag kan bara instamma med denne talare. Tusan, jag ska forsoka vanda den trenden! Har kommer darfor ett inlagg fran skolbiblioteket. Darav avsaknaden av vara svenska bokstaver.

Det ar inte direkt ngt nytt under solen har i SD, eller solen forresten, den har det varit bristvara pa. Det ar daligt vader i nastan hela Californien och idag regnar det till exempel. Borjan av denna vecka vred jag mig i feber, antagligen efterdyningar fran att ha gravt loss fastkorda bilar i Big Bear snon. Vad kan jag saga!? - Italienare har inte riktigt koll pa det dar med vintervaglag alla ganger.

Under slutet pa veckan skrev jag ett quiz, och svarade ratt pa 4/5 fragor. Helt ok och jag belonade mig sjalv med en trip till Fashion Valley, en jattestor utomhusgalleria. Eftersom mina alskade guldsneakers sjunger pa sista versen uppdaterades skogarderoben och jag ar numera stolt agare till mitt forsta par Converse. Jag blev aven lite foralskad i butiken Cotton On, en butik med coola bomullsplagg.

Idag pratade jag med familjen for forsta gangen pa ett tag. Anledning: En varkande visdomstand, &$%$(%(^&)^&! Jag ska ge den helgen att komma till sina sinnes fulla bruk igen, men annars blir det till att soka tandlakartid. Hemska tanke.

Familjen uppdaterade mig om att mitt hjarta har varit pa "helrenovering" hos Eva pa Hvarsta. Hon har lange haft juvertumorer som vaxt igen, men Eva har tyckt att vi skulle vanta med att ta dem. Tydligen tog de beslutet att operera i alla fall nu nar jag var borta och for att inte oroa mig sa fuligarna ingenting forran idag nar Nellsan ar pigg och pa benen igen. Aven orontvatt och tandstensskrapning hans med. Tack till Linda som offrade lite av sitt skollov for att halla min ogonsten sallskap. Fy tusan vad jag saknar min prinsessa!


Det vackraste jag vet verkar ma gott hemma i Sverige. Tydligen blir hennes horsel
mer och mer sellektiv, men mattiderna har hon stenkoll pa. Det smartar mig lite att
missa sa manga manader av hennes liv. Gamla hundar ar det sotaste jag vet,
jag ser framemot att hinna hem och fira hennes 11 fodelsedag i juni i alla fall.


Bildbomb



Det har efterfrågats mer information om Big Bear. Kära vänner, inget jag skriver kan någonsin beskriva denna trip. Ikväll träffades dock gänget för att lösa lite finanser, äta hemlagad koreansk mat och såklart än en gång förundras över denna märkliga helg. Min kamera låg för det mesta glömd i väskan under helgen. Jag hann helt enkelt inte tänka på den. Andra var däremot flitigare med fotagraferandet. Min hårddisk fylldes därför under kvällen med diverse foton. Tyvärr kan jag inte visa så många, men här kommer en liten bildkavalkad, exklusivt för er kära ni.



Kortspel i vår mysiga stuga var en självklar kvällsaktivitet. Givetvis med direvse refreshments.


Davide och jag stirrar förundrat på spökkvinnan som hemsökte sjön. Kan ni se henne?


Italienare, bara att inse faktum: De är väldigt roliga!


Vi var ju i ett vinterland och där är givetvis även snökrig en lyckad kvällsaktivitet.


Moget? Framåt småtimmarna är ju ribban inte alltid så hög....


Om man inte har de rätta verktygen kan petflaskor och bakformar vara ett alternativ.
Man bör dock ta med i beräkningen att det tar lite längre tid, och är ganska jobbigt.



Man kan vara glad även fast man kör av vägen, måste vänta i stillastående bilkö 1,5 timmar
trots att magen kurrar som tusan, lunchtid har passerat och man inte ens hann äta frukost
innan hemfärden tog fart. Det du pappa, se det finns faktiskt folk som klarar av att le ändå!



Bilkö som sagt....


Funniest fail trip ever

Jag har suttit och stirrat på datorskärmen i snart en halvtimme nu. Börjat skriva. Tryckt på delete. Börjat om. Delete igen. Men jag ska göra ett sista försök. Något reducerat dock. Cheesy jag vet, men för vissa saker tillämpar jag regeln what happend in Big Bear stays in Big Bear.

Ja, så ni vet att vår destination inte var helt spikad vid avresan. Snart blev i allafall destinationen klar. Vem vill kolla på blommor i öknen när det spöregnar helgalet? Vi satsade alltså på att bygga snögubbar uppe i bergen i Big Bear. Vägen dit blev galen. Galen, my friends. Eh, jag inser att det här kommer att ta för mycket plats. Här kommer en snabb review:

Väntan. Galet regn. Bilkrasch. Alla ok, dock. 2 timmar på motorväg. 1 timme på dimmig småväg. Oväder. Krav på snökedjor. Vända om. Köra ytterligare 3(?) timmar. Vilse i öknen. Ingen mobiltelefonmottagning. Klockan mellan 3-4 am. Eskorterade till närmsta hotell av sheriffen. Sova på hotellet. Frukost i hotellets giftshop. Köra till Big Bear. Njuta av magnifika vyer. Slockna i stugan. Italiernare som lagar spagetti. Tårta. Tequilashots. Snökrig. Never have I ever. Snurra flaskan. Cabindisco. Godnatt. Godmorgon. Kimberly the table cloth. Skotta fram bilar. Montera på snökejdor. Tappa snökejda. Leta snökejda. Bilkö ner från berget 1,5 h. Hungersnöd. Knuffa fastkörd bil. Bråttom hem. Starbucks.

Mellan varje ord kan ni även skjuta i SKRATTA. Ibland så att magmusklerna krampade, ibland så att tårarna rann.


Tips för att lätta upp jobbiga studner: Ta med tre italienare, they will know what to do!


ROADTRIP?

Haha, om det är något som San Diego har lärt mig hittills så är det att vara spontan. Från att ha varit ett stenhårt planeringsfreak tar jag istället dagen som den kommer med ett öppet sinne. Som här om dagen exempelvis då min granne knackade på dörren och frågade om jag ville hänga med på roadtrip till Palm Springs i helgen. Jag sa ja, utan att ens fundera.

Efteråt googlade jag Palm Springs och kollade upp de andra personerna som skulle med på Facebook. En ökentrip tillsammans med två tyskar, två italienare, en koreanska, en danska, en brittiska, Hedwig och så jag. Tja, varför inte liksom. Igår träffades vi för pizza och planering, då kändes det helt normalt men efteråt insåg jag att situationen var lite bisarr. "Hej, jag heter Jenny. Jaha, roadtrip i helgen alltså!?"

Sen kom regnet. Ja, det regnar faktiskt i Cali. Det öser ner. Regn + öken + jeansjacka som varmaste plagg = fail. Tyska Davide föreslog en trip till Big Bear istället, där det snöar. Jag vet sannerligen inte vad det ska bli av den här helgen. Nu är planen att köra till Palm Springs ikväll och sedan, beroende på vädret, avgöra om vi ska hänga kvar där eller fortsätta norrut imorgon. Men vi är en skön grupp med människor så hur fel kan det egentligen bli?


Förresten klarade jag min midterm och fick till och med ett B! Det kan jag tacka den här
platsen för. Jag sitter gärna nedsjunken i en fåtölj och pluggar under bibblans glastak.


Min första midterm...

... och jag kan inte påstå att det gick strålande. Jag hade faktiskt pluggat på rätt bra, men lagt vikten på lite fel saker. Provet betod av 25 true/false frågor och 25 multiple choice frågor (svaralternativ a-e). Jag kände mig säker på en fjärdedel, hade ett hum om hälften och chansade på resten. Jag har dock lärt känna många i den klassen och mycket få trodde att de hade lyckats bra...

... vidare på min art redovisning som faktiskt gick riktigt bra. Läraren tog upp allas projekt på storskärm och gav öppen kritik. Han lät väl inte överförtjust i mitt projekt, men gav mig en del credit och hade inget att negativt att påpeka. Därefter fick vi göra ett quiz med all treminologi och teknisk specifikation och herre, där var jag inte heller rätt förbered. Vi fick resultatet direkt och jag håvade in 30/50....

Jaja, jag skyller på min mamma som faktiskt sa åt mig att inte ta plugget här på så stort allvar (även om jag hörde pappa i bakgrunden "MEN LEEENA, hon är ju där för att PLUGGA!"). Jag hoppas att jag klarade båda testen och tar detta som en viktig lärdom inför kommande test. Nu vet jag bättre hur jag ska förbereda mig och hur jag ska tänka.


Efter mina misslyckade prov gick jag till the SDSU Bookstore för att köpa färgpennor till
nästa art-projekt. Där har de alla tänkbara SDSU-prylar. En hel hylla är vigt åt hundprylar
och innehåller förutom detta även halsband, hundtröjor, hundvattenflaska och repboll.


Happy Valentines!

Det är två timmar kvar på Valentines day här i San Diego och jag har precis stängt min feta annonseringsbok. Dagen har bara bjudit på stress och motgångar idag. Imorgon har jag min första midterm i min annonseringsklass och jag har läst i mega-super-hastighet idag för att bli klar. Dessutom har jag inlämning av mitt design-projelt + ett stort avslutande quiz i min digital media klass en kvart efter att min midterm är avslutad.

Jag har pluggat aldeles för lite inför båda känner jag, men läget är som läget är. Nu är huvudet helt snurrigt av all info jag hets-matat in och jag tror inte att något nytt kommer att fastna ikväll. Min plan är nu att kila över till mina vänner som har valentinesdinner (vilken jag fick tacka nej till) och säga hej för att varva ner lite. De skulle spara en brownie till mig - mina vänner är underbara! Sen blir det sängen och tidig uppstigning för att läsa igenom mina anteckningar. Klockan 11 börjar prövningarna och vid 15-tiden är de över. Wish me luck!


Såhär ser utkastet på min designuppgift ut. Självklart höll jag mig till mitt favorittema.
Ska självklart fota hela presentationen och visa vid senare tillfälle också!


Nu hoppas jag att pappa tappade intresset när hundbilderna kom upp och inte läser såhär långt, för jag måste ju även delge mitt valentines day - miracle som hände idag. När jag och Hedwig hade haft kafferast på Starbucks glömde jag tydligen min plånbok på bordet. För precis när vi skulle korsa gatan utanför och försvinna i folkvimlet hörde vi en kille bakom oss ropa "Excuse me ladies, is this yours!?" viftandes med min plånbok i näven. PUH!

 


Moonlight kayaking

Denna lördag började först klockan 11 för det var då jag slog upp mina blå. Ibland vet jag inte vart kvällarna tar vägen här i Villa Alvarado. Man går över till nån som har en "kick-back" (typ som en chillkväll) och minglar lite. Folk kommer och går, så det finns alltid någon att döda tid med. Speciellt fascinerad är jag av ett gäng amerikanska killar som bor ihop. På många sätt är de som stereotyperna i high-schoolfilmerna vilket gör dem extermt intressanta att snacka med. Anyway, detta resulterade i att jag somnade först sent inpå småtimmarna...

Efter att ha mumsat i min mitt dagliga instant oatmeal (se inlägg nedan!), bar det av till Mission Beach. Det är inte speciellt långt, ca 20 minuter med bil men med buss och spårvagn tar det minst en timme. Lite drygt, men värt det. Idag fick vi nämligen se delfiner som simmade en bit ut längs med stranden.

Vid femtiden gick vi till Mission Bay Aquatic Center för att delta på aktiviteten Moonlight Kayaking. Vanligtvis kostar turerna en del, men Centret har ett samarbete med SDSU som gjorde att vi fick delta för 5 dollar ikväll. Man är ju dum om man inte tar chansen! Det började med grill och chill och sedan fick vi lite info om kajakerna innan vi begav oss ut ett par timmar. Det var en häftig upplevelse och som alltid knöts det nya kontaker. Jag älskar hur alla är så öppna här. Efteråt blev jag erbjuden skjuts hem av två italienska killar som bjöd mig och mina vänner på italiensk fest nästa helg. Spännande!


T. v. Line och Deniz på Mission Beach
T.h. Taggade tejer inför moonlight kayaking


Här har det blivit fart på gillen och på bild nummer två är vi dessutom mätta och belåtna


Fresbee fun!


Kompensation

Det slinker ner en och annan godbit här i USA. Men det finns ju så mycket roligt godis som bara måste testas! Dessutom är jag ju som ni vet en sucker för de flesta typer av snabbmat och utbudet av kedjor som man hört talas om eller sett i filmer är ju enormt. Självklart måste även dessa testas, oavsett rykte. You only live once!

Som kompensation för all skit, eller junk som de säger här, som jag stoppar i mig försöker jag att hålla mina matvaror hemma på en nyttigare nivå. Och ja, efter all snabbmat slås jag ibland av sjuka cravings efter frukt och grönt. På min hylla i kylen trängs broccoli, sallad, spenat, gurka, tomater och morötter med diverse frukt och bär. På mornarna slabbar jag i mig smaksatt havregrynsgröt med äppelbitar. Då känner jag mig som hälsofreaket själv (även om Hedwig försökt påpeka för mig att den antagligen är fruktansvärt sötad).


Strandplugg

Skolan här innebär faktiskt mer jobb än jag hade räknat med. Att jag hade lite trubbel med mina kurser ledde även till att jag hade dubbelt jobb ett tag, men nu börjar jag äntligen komma ikapp. Hittills har jag haft tre quiz, ett tal och två skriftliga uppgifter. I nästa vecka stundar min första midterm exam, och jag har även ett större quiz, inlämning av en designuppgift vi jobbat med sedan terminstart och en självutvärdering i tal-klassen. Puh!

Den här helgen går därför mycket i studiernas tecken, men för att lyxa till det lite skötte jag dagens läsning från stranden. Sköööönt! Imorgon blir det fortsatt läsning hemifrån och på kvällen ska jag och lite VA (villa alvarado) -folk på "moonlight kayaking" i tre timmar. Man kan ju faktiskt inte bara plugga en hel helg...


Helt okej pluggmiljö!


Aquaplex och att darra som ett löv

Yep, idag blev det en tur till gymmet. Hamnade dock i simbassängen och inte bland maskinerna men det var fruktansvärt skönt att simma en kilometer i solnedgången.

Idag höll jag tal på en ev mina klasser. Ni skulle bara veta hur nervös jag har varit/var inför för detta. I klassen är jag den enda utbytesstudenten och de andra har tagit olika retorikklasser förut. Uppgiften gick ut på att man skulle skapa en situation där läraren var någon slags chef och man en anställd som skulle presentera en idé eller sammanfatta en händelse för chefen.

Jag låtsades att läraren var redaktör på NY Times och jag var en journalist som uppdaterade denna om situationen i Egypten med fokus på googlechefens frisläppande. I tre minuter skulle jag utan manus, stödord eller klocka beskriva situationen och därefter följde tre minuters utfrågning på ämnet. Förstår ni att jag var nervös!? Jag darrade som ett asplöv och kände svetten löacka när jag gick upp. Men det gick faktiskt riktigt bra och efteråt berömde min bänkgranne mig och sa att hon inte förstod hur lugn jag kunde vara som leverarade mitt tal så säkert trots att engelska inte är mitt första språk. "Lugn", vad tusan fick hon det ifrån!?




Ett historiskt ögonblick

Min dator har blivit sjuk. Eller tja, jag misstänker det i alla fall för varje gång jag ska använda den är den så fruktansvärt seg att jag bara vill langa ut den över balkongräcket. Därför blir det inte så mycket tid framför den som ni kanske märkt... Som kompensation för utebliven uppdatering tänkte jag bjuda på en videoblogg. Jag skäms lite när jag tittar på den, men, men, livet handlar väl om att bjucka på sig själv ibland? Som ni ser är det "kallt" i San Diego idag. Jag var tvungen att ha kofta på mig när jag gick till skolan...

Men innan detta videoklipp måste jag väl passa på att snabbupdatera er om vad som är nytt i mitt jänkarliv:
  • Besökt Gaslamp området tillsammans med Amore, Muriel och Hedwig. Vi strosade runt och käkade kycklingvingar/sparande på servitriser i hotpants på Hooters. Härvisar till "Eddies" blogg för redogörelse samt bilder!
  • Haft mitt första betygsgrundande Quiz och fick poängen 50/50, i min digital media (photoshop) kurs.
  • Fått tillbaka min första skriftliga assignment i kursen Communication in professional settings med betyget B- vilket jag ändå känner mig rätt nöjd med.
  • Varit på min andra basketmatch, som Aztecs vann (såklart!)
  • Kollat på sista delen av Super Bowl matchen hos Connor, Travis, Matt och Brian med vänner. Snaaaark, fattade noll och somnade typ...
Såå, nu hoppas jag nog lite att ni ska ha glömt bort den utlovade filmen och klickat er vidare ut i cyberspace. Om inte här kommer den:


1. Upptäckte förresten att det blivit ngt knas med ljudet. Några ord upprepas och några har fallit bort. Knas! 2. Nej, gymkortet är faktiskt inte invigt än. Jag somnade  i en fåtölj i biblioteket istället...


Bar West

I Villa Alvarado, där jag bor, finns det oftast någonstans att hänga varje kväll om man har lust. Det spelas beerpong till förbannelse. Jag har spelat en gång och är redan trött på det, men jag antar att det är något som studenterna här samlas kring.

Igår ryckte ett gäng av oss i alla fall upp och och åkte ut till Pacific Beach för att gå på en klubb/bar som hette Bar West. Att åka dit tar ca en halvtimme med taxi och är rätt dyrt, drygt 40 dollar, men är man full bil så blir det ju ändå rätt ok när man delar på det. Och det är nog värt det för å vad skönt det var med lite miljöombyte. Musiken på uteställene jag varit på här tycker jag dock är under all kritik och dansmovsen ska vi inte tala om, men då är det skönt att man har sin grupp och kan köra sin grej ändå. Hemkomsten skedde nån gång strax efter två men eftersom jag stoppade till i ett par lägenheter på vägen kom jag inte i säng förrän fem.


Några av tejerna, fr v, en av de tysta tvillingarna, Jessica, jag, Eunsol & Hedwig


T.v. Japp, jag var i himlen - det fanns godisskålar på damernas!
T.h. Jag och Hedwigs supersöta roomie Eunsol är taggade i taxin

 

Och hey, Pappa, en jelloshot består av jello och vodka. Den jag provade var av hallonsmak och fy tusan alltså. Den slajmade sig och och ned i halsen innan jag lyckades trycka ner den. Fy tusan vad äckligt alltså!


First times

Japp, japp. Livet i SD snurrar på i hög hastighet. Här kommer en liten bildbomb pålite saker som jag har upplevt för första gången under mina dryga två veckor i staterna.


Gigi och Amore tog mig till Mission valley för att käka min första amerikanska burgare



Min första (och sista!) jelloshot


Black lights party (nedsläkt rum med enbart UV-ljus).


RSS 2.0