Combine'are på EBK
Alla Combine'are som deltog på prova-på-dagen + extra hunden Sigge.
Fr.v: Mille, Combine Ram Di Dam, SE VCh Combine Elle, Combine Quite a Miracle,
Linda, Combine Just a Daydream, SE VCh Combine Just a Fantasy, Sigge och Anna.
Härliga agilitybilder på Billy-boy
Billy tycker att alla hopp är jätteroliga - däcket är inget undantag
Dena bild kanske inte är speciellt fotografiskt vacker, men jag tycker den illustrerar Billys slalomteknik på ett häftigt sätt. Stora, långa hundar måste verkligen tråckla sig igenom hindret på ett helt annat sätt än små. Billys bakkropp är kvar i hindrets förstaport medans framdelen påbörjat ingången i port tre.
Jag tror agilityn har hjälpt honom att få kontroll på sin stora kropp. Om man jämför den här bilden med hur de såg ut när han tog hinder då vi började kan jag säga er att det är grymt stora skillnader. Titta bara hur fint han tar det här hopphindret!
Hmm... kanske skulle illustrera det i ett eget inlägg?
Agilityskoj
Annars passar vi på att utnyttja att vi är med bil igen. Igår tog vi en sväng till brukshundklubben för att promenera i ny skog och träna lite på agilityplanen. Tänk att Billy är så duktig trots att vi haft ett megalångt träningsuppehåll. Det jag en gång lärde honom sitter tydligen som berget. Tar dessutom högerslaomet i princip lika säkert som vänsterslaomet nu. Rusktigt kul tycker han också att det är och pinnar på som aldrig förr. Igår drog han före mig en hel raksträcka. Det har aldrig hänt förut och kändes riktigt tufft!
Såhär kul har vi på agilityplanen! Bilden nedan blev dock lite mer seriös...
Agility på ÖBK
Idag är det helg och Jens + kamera följde med till Örebro Brukshundklubb för att dokumentera när vi lattjade lite bland hindren. Eftersom Nella är bra i sina ben fick hon också träna lite, fast bara lite slalom, tunnlar och small-hopp. Damen tyckte att mitt beslut var toppen och blev jättebusig!
Stilstudie på Nell i slalom...
... och på en något yvigare Billy. Tycker ändå att det är häftigt hur den stora
hunden liksom tråcklar sig igenom slalom så smidigt och fort som han ändå gör.
Duktiga hundar på agilityträning
Igår lastade Lindi och jag fyra pigga golden i bilen och for till EBK för lite agilityträning. Linda hade med sig sin Doris och jag hade laddat upp med Nell, Billy och Toddy.
Jag riktigt njuter av att se Linda och Doris utvecklas på planen, hur Linda mer och mer kommer in i agilitytänket och Doris blir säkrare och säkrare på hur hon ska läsa Lindas signaler och utföra hindren. Cred till dom! Eftersom Doris har haft lite trubbel med att gå in i böjda tunnlar ställde vi upp ett litet tunnelrace med ett hopphinder som start, sedan följde gul makaronformad tunnel, därefter en S-formad blå och till sist ett hopphinder. Ville man kunde man även fortsätta genom att svänga ur rundbanan och ta den platta tunneln. Linda jobbade med fokus på fart, motivation och varierade belöningar och Doris svarade med att ta tunnlarna som om hon aldrig haft något problem med dem.
.
Linda och Doris kommer med full fart mot tunneln!
Billy fick springa samma kombination och skötte sig hyggligt. Jag skulle gärna sett en lite högre fart från grabben, men han är lite småtung och fläskig just nu och vi gjorde denna kombination sist på passet så lite ursäktad är han. Innan jobbade vi med framförbyten inför en lite klurig högerslalom-ingång där grabben hade lite svårt att hitta rätt.
Nella fick komma ut och springa tunnelracet två varv med hopphindren på small-höjd. Hon tyckte det var super lajbans och fick efterföljande spring-dille och var fruktansvärt nöjd med sin insats. Söt Nell! Sist släppte vi loss Toddy som genast sprang genom den blå S-formade tunneln fyra gånger helt på eget bevåg innan jag hann fram med belöningen. Haha! Han mindes från förra gången vi var på klubben då han fick hänga efter Nell genom tunnlarna. Sedan lekte Linda lite med honom och hoppade över lite låga hinder med honom hack i häl. Vilken godbit den hunden är!
kennelträffen 2009
Agility-mania
Tillägnat Leo & Kennie
Idag när jag följde med Linda&Doris för att titta på deras agilitykurs fick jag höra att både Leo och Kennie fått somna in i början av året ganska snart efter varandra på grund av olika varianter av cancer. Båda skulle fyllt nio år i år. Mina tankar går därför ikväll till mina fina träningsksmrater Ulla och Cathis. Jag är otroligt glad att ha fått lära känna era underbara hundar och jag hoppas att ni snart ska kunna se tillbaka, inte bara med smärta utan också med glädje. För de är just framför allt som glada jag minns både Kennie och Leo.
Agility på EBK
Billy boy fick självklart testa samma övning som Anna och Linda hade gjort med sina hundar. Inga bakombyten dock, men framförbyten satt där de skulle. Sedan ställde vi upp en kombination på tre hinder och testade framförbyten och blindbyten på samma ställe för att sedan jämföra vilket som kändes bäst. Träningen kändes trevlig och givande.
Filmkameran var med, men tyvärr strulade tekniken lite så Billy och jag kom inte med på bandet. Anna & Hera kom däremot fin på några fina klipp. Linda och Doris syntes också på lite fina snuttar. Här är det Anna & Hera som visar vad de kan:
Agilityträning på Örebro bk
På klubben fanns lite hopphinder, några tunnlar, slalom och a-hinder framme. Än en gång förundras jag över hur en klubb med så många framgångsrika ekipage kan ha så rutten agilityverksamhet, men det är en annan historia. Planen för dagen var att stämma av lite vad Billy minns från vår sporadiska träning det senaste halvåret. Jag testade framförbyten, "fel" tunnelingång, kontaktfält, höger-slalom & vänster-slalom. Eftersom så mycket stod på schemat och grabben inte är i toppkondis just nu körde jag bara lite på varje övning och väldigt korta pass, men jag tyckte ändå att jag utmanade honom. Som ibland med Billy så upplever jag att han har vilat sig i form. Kunskapsmässigt känns han ungefär där jag lämnade honom vilket känns kul och sporrande. Nu kan vi gå vidare istället för att repetera massa gamalt.
Efter en längre paus avslutade vi med lite teknikträning på en raksträcka med tre hopphinder med matskål i slutet. Först ställde jag hindrna så han hade plats för ett galoppsprång mellan dem och la upp dem på ca 60 cm. Han taxerade fint och rev ingenting. Sedan stälde jag ihop det till en studs (inga galoppsprång imellan hindren, bara landa-hoppa-landa-hoppa etc.) och la ner hindren lite. På den låga höjden funkade det prima, men när jag la upp dem fick han med sig ett par bommar. Inget som stör mig något väldigt. Han river sällan och är nog bara lite trött.
Imorgon hade jag tänkt rivstarta konditionsträningen med en cykelrunda, men jag tror att vi det nog lite lugnt för jag misstänker att dagens övningar kan ge grabben träningsvärk. Både han och Nell har legat helt utslagna i hallen och sovit som stockar sedan vi kom hem.
En gammal favoritbild på Billy, tagen på tävling i Avesta 2007
Nostalgitripp
När jag ändå promenerade nedför memorylane tog jag fram goldenklubbens informationsfilm om Golden Retrievern. Där är det en ung Jenny och söt liten Nell som visar upp agility. Det är nästan pinsamt. Speciellt tekniken i slalom. Jag får försvara mig med att jag inte var den enda som körde den tekniken...
Älskar den här bilden och ska se vad jag kan göra åt den i Photoshop.
Vilken underbar bild på ett underbart framförbyte!
Äntligen agility!
Vi började dagen med att åka ut till stallet. Bara det är en tröttsam tur för Billy-boy då den innebär bussåande en kvart, promenad på ett par km till stallet, ridtur, promenad till bussen och så färden hem igen. Brukar ta 2-3 timmar och sedan sover han som en stock resten av dagen. Gårdagen bjöd också på en något mer fartfylld ridtur än förra terminens eftersom jag nu rider Chickaruss, ett friskt och piggt gotlandsruss istället för gamla, söta Figge. Igår testade jag att låta Chicksruss skutta över ett par små stockar i skogen, och jisses vad härligt det var att känna det bekanta suget i maggropen igen.
På kvällen for Billy och jag sedan iväg på agilityträning i Gryts ridhus. Eftersom min älskade Les Oples lagt av trodde jag inte att jag skulle kunna delta i vinter, men snälla Maria låter mig samåka med henne. Billy blev aldeles i gasen så fort vi klev in i ridhuset trots att det inte var några hinder utställda då. Under kvällen tränade jag tre moment med Billy för att testa av hur mycket som satt kvar av det han en gång kunde. De tre momenten var slalom, balansbommen och staketet:
* I slalom testade jag hans självständighet i ingångar från både höger och vänster och sedan i själva slalomhindret. Vänsteringångarna satt som en smäck och jag kunde glida ut relativt långt från hindret och låta honom jobba själv. I högerslalomet satt inte ingångarna och självständigheten lika bra, men det ka jag ju heller inte förvänta mig då de inte blivit lika bra som vänster än.
* På balansbommen låg fokus på kontaktfält. Han har aldrig varit hundra på vad han ska göra där så jag började från början och byggde på. Funkade hyggligt. Avslutade med att låta honom springa över hela bommen ett par gånger och då var han modig och galopperade över halva.
* I hindesekvensen staketet testade jag lite olika handlingssätt för att se hur lyhörd han var. Provade springa på samma sida längs hela staketet och trycka ut/dra in och att göra framförbyten inför varje hinder. Testade även att dra imellan hindrena. Allt funkade toppen, bara på ett par ställen var jag tvungen att göra några justeringar.
Efteråt kan jag bara konstatera att Billy inte tappat så mycket på sin långa agilityvila utan står ungefär på samma utbildningsnivå som när jag ställde av honom. Däremot känner jag att jag har tappat. När något gick fel var jag tvungen att tänka så det knakade för att komma på en lösning och jag var tvungen att planera min väg och testspringa innan jag tog fram Billy på ett helt annat vis än vad jag brukade, annars hängde inte kroppen med huvudet. Illa!
Hoppstilar
Satt och bläddrade i lite bilder och förundrades över hur hundar verkligen har sina individuella stilar när de hoppar hinder. Här är det Remy, Nell och Berta som stajlar. Det ser för övrigt ljust ut för Billys agilityträning i ridhuset i vinter. När bilen pajjade trodde jag att det var kört, men tack vare godhjärtade människor får vi troligtvis samåka med två galna pappisar eller en sheltietjej.
Back in the days
Åh, vilka minnen det väckte till liv:
* Karolina och jag som ordnade vår första agilitytävling när vi gick på gymnasiet - då stog Sven och frös om tårna i ridhuset på Salsta.
* Eskilstuna Bk's första Tigerhopp som skedde något halvår-år senare. Då stog Sven i gassande sol och dömde.
* När vi skulle arrangera DM och den tänkta domaren hoppade av en vecka innan - vem tror ni då kom till vår undsättning? Jo, underbara Sven såklart!
* Sven var även domaren som dömde mitt första nollade agilitylopp. Vilken underbar känsla det var!
Allt detta fick mig i sentimental anda att tänka tillbaka på EBK och de fina åren jag hade där. Fy så jag kan sakna det ibland. Those were the days!
Titta vilket underbart fint gäng vi var!
Älskade väder!
* Raksträcka med hopphinder på largehöjd
- Funkade ok, men ibland vill hon gärna smita på sidan. Jag har aldrig haft en hund som haft problem med detta. Hur tränar man? Hur tänker man? På medium-höjd är det nemas problemas men när vi lägger upp på large-höjd ser det ut som att hon upplever hoppet som en oövervinnelig vägg.
* Framförbyte i 90 graders sväng mellan hopphinder och tunnel
- Linda gjorde fina byten som Doris lyssnade på, men ville av någon anledning inte ta böjd tunnel idag. Lite mystiskt eftersom tunneln länge varit en favorit. Vi valde att inte bråka med tunneln utan istället lägga extra fokus på den nästa gång.
* Kontaktfält på balansbommen
- Linda tänker lära in 2på-2av. Doris vill gärna sätta sig istället för att stå. Vi provade lite olika varianter att träna för att se vad Doris nappade på. Den som fungerade bäst var när jag stog framför nedfarten och Linda sakna lät henne gå nedför bommen. I samma ögonblick som hon klev ner med framtassarna på gräset berömde Linda med rösten och jag stack åt henne en godbit.
* 4 & 6-pinnars slalom i sele+koppel samt lös
- Här syns det att Doris utvecklats i sommar. Det går inte jättefort med hon utför nu upp till 6-pinnar slalom helt oberoende av Linda så länge belöningshinken finns på plats. Bara att fortsätta kämpa så kommer det att bli prima skinka!
På slutet provade jag köra lite slalom och hopphinder med Milles hundar Sunna och Berta. Sunna är sannerligen en speciell varelse. Hon är Billys moster och på många sätt är de väldigt lika, fast Sunna är mer exrem på många vis. Fast där Billy är "klassens clown" är hon en bestämd dam som bara är med i svängarna när det passar henne. Hon är också, precis som Billy, extremt lätt att läsa. När hon ser glad ut då är hon jätteglad, men när hon är villrådig eller olycklig finns det ingen som skulle kunna missa det.
Det här är min favoritbild på Sunna. Mille tog den på årets fjällsemester. Precis såhär
upplever jag Sunna. En lugn filosof som verkligen tar sig tid att studera världen omkring sig.
Gårdsagility
När jag flyttade tillbaka mitt pick och pack till Örebro efter sommaren tog jag med mig min korta tygtunnel och en tredjedel av mitt slalom och tryckte in i förådet. Tänkte att det kan ju vara kul att ta upp och träna ibland. För hemma i Eskilstuna står det ju mest och samlar damm om jag är i Örebro. Men sen har det inte blivit så mycket av att släpa upp grejerna ur förrådet. Jag har haft lite taskig motivation för agilityträningen. På KM vaknade lite gnista dock till liv och därför bestämde jag igår mig för att släpa fram grejerna.
Billy hade gnistrade till och gjorde några fina arbeten i slalom fastän jag drog mig ut åt sidan. Han har ju svårt att jobba kvar i slalom när jag drar mig för långt bort. Nell fick trava igenom tunneln ett par varv och var rätt nöjd med det. Sara och James kom också förbi och testade lite och vrkade båda tycka det var rätt spännande.
Idag tog vi fram grjerna igen. Billy fick testa högerslalomsingångar från "klockan två". På gränsen till svårt, men han satte iallafall ett par fina repetitioner. Sara och James var på hugget idag med och fortsatte med lite slalomträning. Jag rabblade snabbt några olika metoder för Sara och hon bestämde sig för att köra den vanliga välbeprövade visa-med-handen. Såhär såg det ut idag:
.
Belöning för att ha klarat första porten...
...vidare på port nummer två...
...och så godisbelöning igen!
Blir det gotland 2010?
Igår eftermiddag följde jag med min lillasyster Linda och Doris till hundklubben för att se på deras nybörjarkurs i agility. Linda har alltid varit lite småroad av att följa med och titta på agility, men aldrig tidigare kört själv med någon hund. I sommras följde hon med mig till agilityveckan på Gotland. Där hängde vi på agilitytävlingar i flera dagar och det var det riktigt hög klass på ekipagen. Här bestämde sig Linda för att anmäla sig till en grundkurs med mammas ungtik Doris och återvända till Gotland nästa sommar med en startklar hund.
Om hon lyckas får vi se. Mycket beror nog på om hon kommer med på någon ridhusträning i vinter och hur länge snön ligger på backen i vår, men efter gårdagen kan jag konstatera att det inte är omöjligt. Både Linda och Doris utvecklas fint och jobbar som ett team på banan.
Efter att deras kurs var slut byggde jag upp de delar av KM-banorna som Billy och jag inte klarat helt tillfredsställande. Grabben var otroligt laddad efter att ha legat och kollat på i nästan två timmar och studdsade fram som en studdsboll. Efter att ha landat lite gjorde han ett mycket fint jobb och det som varit svårt på KM var piece-of-cake igår. Antagligen var att jag var mer välplanerad.
.
Linda och Doris sommaren 2008 när båda bara var små pjuklarver
(btw. så kommer jag antagligen åka på storstryk för att jag la ut just den här bilden)
KM i agility och en sjuk opel
Idag bar det av mot Eskilstuna på eftermiddagen med sikte mot Eskilstuna Brukshundklubb och klubbmästerskap i agility. När jag svängde av motorvägen tyckte jag först att bilen brummade mer än vanligt, men tänkte inte mer på det. Väl hemma sprang jag in för att byta om och packa en väska med leksaker och gottis, och när jag sedan startade bilen skarmlade den till och började lukta avgaser. Det visade sig att avgassystemet gått av. T Y P I S K T!
Fick låna mamma och pappas volvo så jag i allafall kunde ta mig till klubben. Väl där träffade jag "gamlingarna" Karro och Mi. Underbart att få se dem igen! Lagom till att vi skulle kicka igång KM öppnade sig skyarna och mina jeans blev dyngsura av att bara gå banan. Regnstället var såklart i Örebro. Duktigt!
Billy hade väl knappt sett ett agilityhinder på ett par månader minst och än mindre tekniktränat, men vi var där eftersom jag ville träffa alla igen. Det var ju en så liten tävling och på hemmaplan gick vi bara ut för att leka och ha kul på banan. Billy var dock rejält laddad och sprang på som en dåre. Jag plaskade efter i mina genomvåta jumpadojjor och kände mig som en riktig looser som inte hann med att handla min hund. Han fick en vägran, alltså, 5 fel i båda loppen och helt ok tider på ca 48 sek i båda loppen. Vägringarna tog tid och om matte hade varit lite dukigare på att handla hade vi nog kapat många sekunder, men så går det när man är lat och inte tränar.
Prestationen räckte dock till en tredjeplats totalt i largeklassen. Grattis säger vi till de nya klubbmästarna, Mickaela & Ella i small, Karolina & Elton i medium och Carolina & Titti i large!
Dagens väder tillät ingen fotografering så här bjuder jag på ett par sommringa bilder från Avesta våren 2007
Lyckliga Billy!
Min förkylning blir bara värre. Igår släpade Sara, som också är förkyld, och jag oss runt korta rundan. Febersvetten lackade och åtminstone jag fick duscha när vi kom in. Inatt sov jag dryga 13 timmar så idag jag känner mig åtminstone rätt uvilad, men kroppen är seg, näsan snuvig och halsen jätteond.
Sara mådde iallafall bättre och erbjöd sig att ta med Billy på en längre tur i skogen. Vilken lättnad! Det är verkligen guld värt att ha en hundkompis som bor såpass nära och kan hjälpa till när det tryter. Sara hjälpte mig också när jag var dålig i slutet av förra terminen. Du är guld!
Nellan har lite ont i ett framben, stackarn, så hon får stanna hemma och vila med matte. Hon verkar iallafall inte ha så mycket emot att slagga i hallen. Eller vad tycker ni?
Slalomintroduktion för Doris
Sedan introducerade vi henne för slalom. Jag tycker inte att visa med handen-metoden är att föredra. Mina hundar som är lärda så är väldigt osjälvständiga i slalom, vilket inte är önskvärt. Att lägga på en port i taget och använda sig av klicker skulle vara spännande men jag tror inte att Linda har tålamod till det. Därför ska vi ska prova en metod som Thereze hittat på. Hur hon beskriver den går att läsa på hennes blogg i inlägget ideer om slalom. Det är lite av en kompromiss mellan att visa och shejpa.
Metoden går till som så att man har hunden i sele och lina/långt koppel. Man börjar med en port och använde sig av en skål med godis placerad vid andra pinnen. Sedan låter man hunden gå mot slalom. Om den tar rätt väg in i porten får den smaska godis, men om den är på väg att runda pinnen åt fel håll håller man emot i linan och när hunden väljer rätt väg släpper man efter igen. På så vis måste hunden tänka själv och man blir själv passiv i inlärningen då selen och linan gör korrigeringen. Jag tror att det är en motod som kan passa lilla Dompan väl. Hon är klurig och tyckte gårdagens träning var spännande.
Linda och fina lilla Doris första gången de var på agilitybanan under år 2008
