I helgen är det dags för golden special, så dagen har ägnats åt diverse förberedelser. På eftermiddagen tog jag fram trimskrinet och kammade igenom både Nell och Billy riktigt ordentligt, skrapade lite tandsten (ja bara på Billy då för Nell blir som en hal ål när skrapan kommer fram) och klippte klor. Både Nell och Billy trimmades rätt ordentligt för ett par veckor sedan så jag mest jämnade till och underhöll. Ingen av dem är i toppenpäls just nu, men ser hyggliga ut så troligtvis får de springa varsina varv i ringen på söndag.

På kvällen tränade vi lite markeringar med skott. Billy fick ett par dubbelmarkeringar, men jag är inte helt nöjd med hur han arbetar just nu. Det märks så väl att han inte hållts igång under våren. Mycket behöver friskas upp. Dubbelmarkeringar han han alltid upplevt som ganska svårt och nu kan han ibland ha en mycket difus bild av apport nummer två. Jag backar i träningen och gör det lättare.

Sedan jag kom hem har jag brottats med beslutet om jag ska starta eller inte på WT på specialen. Inför en start vill jag känna att jag vet vart jag har min hund. Vad våra styrkor och svagheter är. Så har det alltid känts förut. Nu är bilden mer diffus, och jag har dålig koll på hur mycket eller lite hjälp Billy behöver i olika situationer. Än har jag några dagar på mig att fatta ett beslut...

San Diego. Mitt älskade San Diego. I slutet hans inte bloggen med. Känslorna svallade. Kärlek och separationsångest. Det bästa och samtidigt det svåraste någonsin. Att säga hejdå har aldrig varit min melodi.

Jag har funderat på hur jag ska ta upp bloggandet igen. Hur avslutar man en sådan fantastisk period av ens liv? Och vad är det egentligen som påbörjas? Hur kommer bloggen se ut i framtiden? Svårt att säga eftersom framtiden, till och med den allra närmaste, är som ett blankt papper. Min kandidatexamen är klar och det är dags för nästa kapitel.

Men först avslutar jag kapitlet som jag alltid kommer att minnas som ett av de allra, allra bästa. Alla fantastiska upplevelser och underbara människor jag lärt känna på en mycket speciell plats i mitt hjärta.

Om jag fick en önskan skulle jag pausat tiden för ungefär en vecka sedan. Då var livet på topp. Fast det är bra nu också såklart. Det är så fantastiskt och så smärtsamt på samma gång. Jag har the time of my life, men det rinner mig ur händerna. Så många vänner har redan rest hem. Jag är så fruktansvärt tacksam för allt jag fått uppleva här och alla fantastiska människor jag lärt känna.

Redogörelse för mina senaste äventyr kommer när jag har tid att prioritera datorn. Just nu vill jag bara krama de sista dropparna ur min san diego vistelse. Detta gör jag tillsammans med min syster Manki som just anlänt till sunny san diego. Och några Italienare. De andra har flugit sin kos.

Här är i alla fall ett snabbt smakprov på vad jag betat av: Klarat alla mina 4 universitets kurser - åkt på roadtrip i ett motorhome - monument valley - grand canyon - Lake Havasu - taco tuesday - mission beach - poolhäng - bonfire - strandfest i pacific beach - pastakväll på La Dorna street.

Intensiva timmar.
Monster, Redbul, Rockstar.
Koda webbsida/Läsa anteckningar.
Juli snarkandes på min soffa med laptopen på magen.

Och så vaknade hon till liv, försvann en dryg timme och dansade sedan in i min lägenhet med ett illvrål. Hon är klar med sin vårtermin i San Diego. Sjukt! Själv har jag knappa 24 timmar kvar. Jag går på sparlåga kan man säga. Har nog aldrig pluggat såhär intensivt. Eller hällt i mig så mycket energidryck. Snuskigt!

Såhär ser den bistra sanningen ut just nu. Ska dock tilläggas att den delades med miss J.

 

Tur att man har söta grannar som gör sitt bästa för att hålla mig på gott humör.

Måndag och sista rycket i plugget. Förra veckan hade jag min första final. Det gick inte så bra tyvärr. Jag har poängen men inväntar fortfarande betyget, betygen här sätts nämligen ofta beroende på snittpoängen. Så elakt kanske, men jag hoppas att resten av klassen också fick låga poäng...

Nu kodar jag webbsida som ska lämnas in imorgon för hela slanten, samtidigt som jag försöker multitaska och pugga till mina två final exams till på onsdag. Jag är sjukt sliten och konsumerar alldeles för mycket kaffe och rockstar ur min "good luck" mugg som jag fick av min roomie Christina inför min första final. Trots det kommer tröttheten ikapp hela tiden.

Jag vill soooooooova!

Så har nedräkningen börjat och min första älskling, den franska tjyven, lämnade San Diego i lördags morse. Fredagskvällen med gänget var undebar och vi höll igång till långt inpå småtimmarna. Charlotte och jag har spenderat massa rolig tid ihop här i SD. Hon har varit någon att skratta med, men även att luta sig mot i blåsväder. En sann dramaqueen i äkta fransk anda, men ändå så älskvärd.

På onsdag lämnar mina finska grannar San Diego, på fredag flyttar de flesta ut från VA, till helgen drar Italienarna på roadtrip. Som tur är ramlar min syster yster in på statlig mark den 24de, och mina bästisar Juli & Hewdig hänger troligtvis kvar till den 28-29de.

Nu har vi börjat räkna dagarna vi har kvar i SD. Varje gång man träffar någon måste man påminna sig själv genom att fråga 'Hur länge är du kvar i SD nu igen?'. Och efter att man fått frågan besvarad samt svarat själv uppstår en liten tystnad innan samtalet kan fortgå. Ikväll  avfirar vi underbara Charlotte som ska flyga hem till frankrike och äta baguetter imorgon. Det får mig att vilja gråta redan nu.

 

Jag tror att alla känner hur dyrbar den sista tiden här är och därför gör vi det mesta av dem. Jag lider av sömnbrist och är konstant lite stressad, men det är värt det. Att åka hit var ett av de besta beslut som jag tagit i hela mitt liv! Här är lite exempel på hur jag använder guld-tiden:

 

Champagnebrunch på Baja Bettys i Hillcrest men några favoriter.


Vara lite töntig i en bil på väg till stranden med tillsammans med en gul apa och Charlotti


Strandhäng och brasa vid Mission Point


Underwear houseparty - så amerikanskt!


Strandhäng och tjejsnack


Villa Alvaradohäng och mer tjejsnack


Dansa hela natten på Typhoon


Taco tuesday i pacific beach


Eftermiddags grillning i Villa Alvarado


Retriver Hunt test i Chino


Duktig Öppenklass goolden på hunt test i Chino


Beer pong hos mina finska grannar


Lekar och chill i VA en vanlig lördagskväll


Paintball med militärfinnar och galna italienare


Romantisk date med miss J

 

 

Som ni kanske minns tilldelades jag GRK's ungdomsresestipendium i ar och planen har hela tiden varit att anvanda det for att besoka ett amerikanskt jaktprov. Dock har tiden i USA rusar forbi med massa roliga aktiviteter hela tiden, sa det har inte lyckats bli av. Nu ar det dock dags. I helgen gar det namligen field trials av stapeln i San Fransisco omradet och hunt tests i Chino.

Startlistor finns redan publicerade online och labradorerna verkar dominera aven har, men bade pa trailsen och pa hunting testen ar flera golden anmalda. Pa hunting testen fanns aven tollare, flattar och cheasa i startlistorna, dock ej pa field trialsen dar det bara ar golden och labbar.

Ett field trial forstar jag mer ar som just ett field trial, forutom att det ar simulerad jakt (ej varmvilt), medan hunting testen ar mer som jaktprov. Den har forklaringen hittade jag pa internet:

Field trials differ from hunt tests in that they are competitive. There may be 60—100 dogs competing in one stake and the judges need to determine placements—1st, 2nd, 3rd and 4th, plus a Reserve JAM (basically 5th place) and usually multiple JAMs. A JAM is usually given to dogs who complete the entire stake, but didn’t do quite well enough for a placement.

Because of the need to determine the “best” dogs, the trials have become rather stylized. Multiple retrieves of 400-600 YARDS each are not uncommon. Throwers wear white to be seen and dogs are judged on how straight they run to the birds and how quickly they respond to their handler’s directions. The scenarios generally have little to do with hunting and more to do with control over great distances.

In contrast, hunt tests are supposed to simulate a real hunt. Handlers, judges and workers generally were hunting attire. Retrieves are usually within 100 yards. Duck calls, decoys, and blinds are often used.

The biggest difference though between field trials and hunt tests is that hunt tests are not competitive. Any dog who does the required work will receive a pass toward a title. In field trials only the dogs who place receive points toward their title.

Vad tycker ni? Vad skulle ni helst akt pa och varfor? Vad vill ni helst lasa om i golden nytt nar jag kommit hem? Hjalp mig att valja!

 

Imorgon är det valborg och det firar vi i SD vill jag lova. Det blir en champagnebrunch som start på dagen, därefter vidare till Mission piont (vid stranden) för chill, vid 16 tänder svenskamerikanska handelskammaren en valborgsmässoeld som vi självklart ska beskåda och sist men inte minst står ett underwear-party på schemat. Jag tror att det kan bl en mycket märklig dag. Notera att märklig i detta fall har en bra innebörd.

God natt kära ni och jag önskar er en underbar (och märklig!) valborg vart ni än råkar befinna er!


Såhär såg det förresten ut på Mission Beach idag. En underbar fredag i sann San Diego stil.

The crew: Davide, Marcel, Min, Char & Sasha



Sascha är fånig... och Min är söt



Jag tycker att Charlottan sammanfatar vår straneftermiddag på ett superbt sätt!

San Diego är numera så mycket vardag att jag ibland måste stanna upp och se mig omkring för att inse hur fantastiskt bra jag har det här. Under solens stålar lever jag loppan och umgås med människor som jag kommit att tycka så hemskt mycket om. Tanken på att det inte kommer att vara för evigt är näst intill outhärdlig och kommer krypande allt oftare. Idag när Sascha skjutsade hem mig från ett perfekt strandhäng fick jag en vemodig klump i halsen. Efter två sushirullar och en påskhare av choklad tillsammans med Muriel (världens bästa roomie) bubblar dock lyckan åter i kroppen.

Tiden här i San Diego känns som att detn går i dubbel hastighet. Men som min trognaste facebook-chatt-vän Tony skrev här om dagen Den bästa tiden är den som går fort...

Såhär skönt kan man ha det en håltimme mellan två lektioner en
helt vanlig torsdag på SDSU. San Diego - jag älskar dig!

Ja, långt uppehåll igen. Vegas, ja. Ann-Sofie skrev till mig att det var "så långt från Hållsta man kunde komma", och efter att ha spenderat förra helgen där kan jag bara instämma. Det är en galen plats. Det är pråligt och det är fejk. Mest imponerad var jag nog av hotellet "The venesian" som hade som en hel liten stad uppbyggd som en kopia av Venedig innuti. Galet!

Att vara ett partysuget tjejgäng i Vegas är inte svårt. Mycket är gratis och gratis är ju gott, ahah! Fast ibland blir man lite fundersam, på klubbarna vi besökte var det ofta öppen bar för damer fram till midnatt. Jag försökte vid flera tillfällen beställa en cola, men det gick inte för sig. En slät cola fick jag betala för, men en vodka/cola var dock gratis - så sjukt! Självklart betalde jag för att få min cola, om inte annat så av ren envishet...

I Vegas var jag fortfarande utan kamera så här kommer ett par bilder som vi tog med en engpngskamera:

Dessa vackra damer var mitt resesällskap. Fr v. Kat, jag, Line, Jessi & Juli

Jag fick en lila fjäderboa av ett möhippegäng, den följde sedan med oss hela kvällen.



Nästa dag gick vi in i turistrollen, här posar jag framför kända Bellagio Hotell



På kvällen gick åt vi middag på The Sugar Factory där vi också testade godis-cacktails. SOCKER!



På söndagen var vi lite trötta och vägen hem genom öknen kändes aldrig så lång...

Tjejerna next door ska göra en "roomie-resa" till Las Vegas i helgen. Jag är inte deras roomie, men nästan och blev således erbjuden den sista platsen i bilen. Vad gör man? Inte tackar man nej i alla fall! Så nu bär det av till Las Vegas. Som grädde på moset vaknade jag upp utan röst idag. Alltså inte ens hes, jag är stum! Men det kanske är lika bra så jag inte kan spela bort alla min a slantar eller säga "I do" till någon Elvis-präst...

Jag har de flesta av mina klasser i The Communication building, en ganska gammal och sliten byggnad, men jag gillar den. Den paminner mig om skolbyggnader man ser i amerikanska high school filmer, men moblemanget, planlosningen och inredningen.

Så, helgen. Kan sammanfattas som en av de bästa helgerna sedan jag kom till San Diego. Här kommer en liten bilddagbok. Skrolla ner och häng med till Hollywood, walk of fame, usa hostel, pubcrawl, Venice beach, Santa Monica, The Suppr Club, med mera...

Ängeln var väldigt vänlig. Han lyfte mig mot skyarna och sedan gav han oss massa tips på saker vi skulle kika på och eftersom vi inte direkt gjort någon egen research, då beslutet att åka till Hollywood var väldigt spontant, tog vi hans ord som lag!

 

 

Första stoppet blev Mels Diner i en byggnad som tydligen brukade vara "Max Factor-huset" in the old days, men numera (sedan typ massa år) är ett snabbmatshak. Jag körde på snabbmatstemat, de andra var lite hälsosammare... Efter detta kikade vi på massa gamla biografer (som var kända enligt min turisttidning) och kollade även in Roosevelt Hotel där Matilyn Monroe gjorde sin första magazine plåtning.

 

 

Och sedan promenerade vi The Walk of Fame för hela slanten och tog massa bilder med sjärnorna såklart. Här är ett urval med några favoriter. Jag sände lite kärlek till Tom Hanks, Line ville trycka till Charlie Sheen, Julis hjärta bultade för Kenau Reeves och så sist med inte minst posade jag min mamma (Lena Widebecks) stjärna såklart.

 

 

Vid Kina teater grejen (minns inte namnet - DÅLIG turist) fanns det massa utklädda knäppgökar som vi skrattade åt och sedan tryckte jag och Line våra händer och fötter i Harry Potter skådespelarnas avtryck. TÖÖÖNT!

 

 

Tillbaka på hostelet gjorde vi oss redo för att äta BBQ med våra rumskompisar och sedan följa med på hostelets pubrunda. Ett mycket lyckat beslut. Såhär vackra och taggade var vi innan avfärd ut i Hollywood natten.

 

 

Det var Hollywood och vi gick all in. Kvällen var så lyckad och avslutades med en drive through på McDonalds i vår osyliga bil (vilket sista bilden illustrerar)...

 

 

 

Morgonen därpå hoppade vi på bussen med sikte på Venice Beach för att kolla på fler knäppgökar

 

 

I Venice Beach fanns massa galningar. Det var en superknasig atmosfär där och man det som  var spännande var att crazy var det normala där och om man inte var crazy var man den som var onormal. Does this make any sense? I alla fall tro jag att alla medical maijuana centers där typ vem som helst verkade kunna få recept (de hade liksom inkastare på gatan) kan ha haft något att göra med saken...

 

 

Från Venice Beach promerade vi till det mycket mer städare (och tråkiga) Santa Monica Beach. Därefter var det dags att ta bussen tillbaka till Hollywood men vi hamande lite på sné. Som tur var körde en trevlig karl vid namn Oliver förbi och frågade om vi ville ha skjuts till Hollywood. Han verkade ok så vi hänkade på och han skjutsade oss inte bara hem, han bjöd även in oss att följa med honom till den populära klubben "Tha Supper Club" senare på kvällen vilket vi senare tackade ja till och hade ännu en underbar natt i the city of angels.

 

 

Söndag morgon erbjöd två bitter från vårat Hostel att köra oss till San Diego eftersom det var deras roadtrips nästa destination. Det kortade ner vår Hollywood vistelse något, men skjuts kan man inte bara tack nej till här i USA. Public transportation funkan, men det är drygt! För att trösta oss slängde vi bara en våra väskor i Villa Alvarado (eller Villa Alcatraz som vi börjat kalla det) och drog på brunch på The Daily Grind. Ett perfekt avslut på en perfekt weekendresa!

 

 

 

 

 

Hot and dangerous
If you're one of us then roll with us
'Cause we make the hipsters fall in love
When we got our hot pants on and up

Tonight we're going har-har-h-h-h hard
Just like the world is our-our-ah-ah-ah ours!
We're tearing it apar-par-par-pa-pa-pa part
You know we're superstars
We R who we R

We're dancing like we're dumb-dum-duh-duh-duh dumb
Our bodies going numb-num-nuh-nuh-nuh numb
We'll be forever young-yun-y-y-y young
You know we're superstars
We R who we R

Denna vecka har jag skrivit flera midterm exams och haft en stor inlämning i min konstklass. Ja, jag tar en konstklass. Hur jag hamnade där är en historia i sig. Idag nöjer jag med en annan historia, eller kanske snarare ett erkännande: jag är utan kamera för närvarande. Den är stulen och det är tråkigt att blogga utan bilder.

Just nu känner jag mig dessutom rätt slutkörd. Jag har pluggat som en galning flera nätter och fortfarande haft massa läsning kvar sista kvällen innan proven. Gått till skolan och skrivit tenta. Efteråt har jag somnat i solen på mina anteckningar pluggandes inför nästa prov. Aldrig har jag tagit tentor så oförberedd och sliten. Men vet ni, jag är en fighter och jag har klarat dem. Inte med speciellt stor marginal, men vad gör egentligen det?

Idag spontanbestämde Juli, Line och jag oss för att dra till LA i helgen. Vi har alla fre-sön lediga från klasser och prov så vi passar på. Vi ska promenera walk-of-fame och spana i knasiga typer på Venice Beach. Avfärd 10 am imorgon. Jag längtar! Men först skriva klart en skoluppgift och åka på Pasta-party hos Italiernarna för att fira Elio som fyller år.

Livet kunde definitivt vara värre, haha!

Just nu lider jag av stark hundabstinens. Eller inte ens det. Snarare Nell-och-Billy abstinens. Jag saknar så att borra ner näsan i en hundpäls. Igår gick det så långt att jag slängde mig över en pudel för att snuffa lite hund. EN PUDEL!

Jag saknar Billy som gnossar ner sitt huvud i mitt knä och ramlar ner i någon slags liggande position. Jag saknar hur han apporterar min hand när han vill ha uppmärksamhet. Jag saknar hans busiga språng när jag visar tennisbollen och ivern i hans blick när han blir uppspelt. Jag saknar till och med hans otåliga gnisslande när jag är långsam på att klä på mig när vi ska ut på promenad, ett läte som annars retar gallfeber på mig. Självklart saknar jag även min prinsessa. Hennes äckliga slängkyssar och gruffande "prat". Jag saknar hennes skrufs-anfall och hennes eviga önskan om att bli kliad på svansroten. Jag saknar att skratta åt hennes ivriga blick när hon börjar tigga middag långt innan det är dags eller strax efter att hon fått den (pga att hon glömt bort att den redan serverats).

Jag saknar mina bästisar!

Jag saknar att sitta i soffan och se dessa nöjda och trötta filurer i hallen. Bilden togs
sista dagen i Örebro och jag för en tår i ögonvrån när jag inser att denn aldrig kommer
att utspelas igen. Studentgatan 22 är inte vårt hem längre. Lite sorgligt när man tänker på det.

Lång frånvaro. Bloggen tog spring break med mig och sedan behövdes några dagar att återhämta mig från PDP (post-travel-depression) innan jag fick igång den igen. Men här kära vänner har ni anledningen till min långa frånvaro. Jag slutar skriva nu - tryck på play så fattar ni.

Hann aldrig uppdatera i torsdags, men då gick jag i allafall på springbreak och flög till Florida. Med mig på resan har jag Heddan, Juli och Kat och tillsammans ska vi bila runt en dryg vecka. Idag (fredag) landade vi tidigt på morgonen i Orlando och har spenderat dagen här. Mestadels på IHOP faktiskt och gjort en grovskiss på resan. Såhär ser den ut:

Fre - Slapp/planeringsdag i Orlando
Lör - Floridian-safari på förmiddagen, åka till Cocoa Beach på eftermiddagen och övernatta
Sön - Köra till västkusten, övernatta i Tampa, Clearwater, St Petersburg eller Coral
Mån - Slappdag på stranden vart vi nu hamnade
Tis - Krokodilspaning i Everglades
Ons - Key West
Tor - Miami
Fre - Miami
Lör - West Palm Beach, hemfärd

Idag var även dagen då jag körde bil i USA för först gången, och mer tid bakom ratten kommer antagligen redan imorgon eller i övermosgon - Se upp alla floridianer!