Julafton
Billy och Nell har självklart fått sin vanliga uppmärksamhet, även om det ofta blivit många korta promenader. Jag misstänker att Nell hör allt sämre. I samband med avslutningsfesten kom Sara och James på besök och Billy blev så glad att återse sin whippetkompis. Tyvärr blev Nell halt samma dag och jag fick hjärtat i halsgropen, men redan på kvällen gick hon rent igen och sen har det inte varit några bekymmer.
De sista dagarna i Örebro växte en klump i min mage, allt kändes som sista gången. Örebro, kära Örebro. Eller kanske egentligen inte staden men människorna. Vad lycklig jag är som träffat så fina vänner under min studietid och jag blir lätt sentimental när jag tänker på att vi ska gå skilda vägar nästa år.
Men man ska ju sluta när det är som roligast sägs det, och i lördags på avslutningsfesten kom jag på mig själv med att stanna upp för en sekund och börja skratta för mig själv. Där och då, just i den stunden, kände jag inget annat än ren och skär lycka. Därför gör jag ett undantag från de sedvanliga bilderna på N & B och bjuder in er mina kära hundvänner, in i min härliga Örebrogemenskap. (Nell, Billy och James hade en egen fest i en lägenhet bredvid festlokalen som vi givetvis besökte under kvällen!)
Middag! fr v. Bea, Brita, Sara, Jag, Danne, Fredrik & Madde
Haha, Lärke, Sabina, Thess, jag, Danne & Anna. I förgrunden gör Brita och Fredrik nån cirkuskonst.
Pälsen, KP, Brita, Ida & Jag i en härlig mischmasch
Fr. v Anna, Danne, Jennie, Sabina, Nanny & Fredrik inpå småtimmarna :)
Det rullar på
Blixten och Billy på snöpromenad
San Diego State University
Redan i april påbörjades min väg mot en utbytestermin våren 2011. Jag fick skriva ett internationellt språktest för att få det dokumenterat att min engelska var god nog för att klara av att studera med engelska som undervisningsspråk på universitetsnivå. Därefter följde nomineringsprocessen, alltså ansökan om att få nomineras till Örebro Universitets utbytesplatser. Efter lite övervägande satte jag platsen på San Diego State University (SDSU) högst upp på min lista. Till sommaren stog det klart att jag blivit nominerad till mitt förstahandsval. Under sensommaren skrev jag ansökan till SDSU och sedan har det varit en lååååång väntan. Imorse när jag öppnade mailen låg dock ett mail från SDSU högst upp i listan och de grattulerade mig till att jag nu är officiellt antagen till SDSU vårterminen 2011!
Jag ser såklart fram emot min utbytestermin massor. En ny världsdel, land, universitet och språk. Samtidigt känner jag redan lite ångest över att vara ifrån hundarna och Jens så många månader. Nell och Billy kommer att få flytta "hem" till Hållsta medan jag är borta. Det är enorm trygghet för mig att de får bo hos mamma där jag kommer ha full koll på vad de har för sig.
Har inte riktigt bestämt mig för hur jag ska göra med bloggen. Antingen låter jag den vila och fixar en ny San Diego blogg, eller så får det bli en underkategori här.... Tips?
Om att känna sig som en alien
När skolan är slut avlägsnar jag mig från de vandra för att traska ut i skogen, när de spanar efter snyggaste killen i läspausen i biblioteket sitter jag och funderar på linjetagsövningar och i helgen när det är årets stora studentfest ska jag istället jobba som sekreterare på jaktprov.
Ibland kan jag inte låta bli att fundera på vad som är fel på mig. Blev jag tappad på huvdet när jag var liten? Om jag ändå hade en alien-kompis att traska ut i skogen med, diskutera linjetagövningarna och berätta om jaktprovet för! Men just nu är det dåligt med aliens i Örebro...
Sveriges tråkigaste matte?
Tyvärr är matte inte lika pigg. Med förkylning och feber som har mig i ett fast grepp ligger jag mest och sover på soffan, och när jag orkar mig ut är det inte för timmeslånga turer direkt. Hundarna förstår inte vad jag pysslar med. Igårkväll när jag vaknade efter obestämd tid med feberdrömmar på soffan och tog mig upp för att servera middag ville ingen av jyckarna ha. Okej att Billy inte äter, men Nell! Jag blev riktigt orolig, men efter att ha släpat mig ut och låtit dem springa nån halvtimme åt de sedan med god aptit.
Upphopp på detta bord tillhör varje Örebropromenad!
Elddramatik och förkylning i Öret
Gårdagen kändes dock inte alls motig då jag fick återse så många av mina fina studiekompisar som jag saknat över sommaren. Vad lycklig jag är som träffat så många fina personer under mina två år i Örebro. Efter kursintroduktion och fika med några av mina favorittjejer gick jag ut i skogen ett par timmar och plockade svamp. På den mjuka mossan fick Nell springa lite lös och for som ett lyckligt yrväder mellan trädstammarna.
Tyvärr kände jag hur det tjocknade till i huvudet framåt kvällen och inatt slog min sedvanliga höstförkylning till med full kraft. Kunde inte riktigt sova så vid midnatt gick jag ut en kort sväng med hundarna. Såg då att det brann i en papperskorg, i toppen på en lyktstolpe och lite runt omkring i grömområdet utanför min port och fick ringa 112 för första gången i mitt liv. Räddningstjänst kom och släckte kort efteråt. Idag har jag intagit soffläge med halsont, feber, snuva och hela kittet. Missar tyvärr en föreläsning, men det finns inte så mycket att göra åt saken.
Mina studymates Pigge Lunk & Toddy
Idag har Doris och Billy 8 veckor gamle son "Pigge Lunk" varit min studymate i köket. När han inte sovit som en stock under köksbordet har han jobbat flitigt vill jag lova. Precis som pappa tränar han sig själv och idag var det jakt-biten som stog på schemat. Vilthanteringen är det väl lite si och så med, men under förmiddagen har har verkligen utvceklat sin viltfinnar-förmåga!
Duktig viltfinnare som bara behöver jobba lite på vilthanteringen...
Igår var det istället Billys nya lillebror "Toddy" som stog för studiesällskapet. Sannerligen en studiemotiverad liten rackare som helst ville sitta i knäet och "läsa" mina papper om utvärderingsteknik eller knattra på tangentbordet.
1. "Spännande läsning det här!" 2. "Oj, vad sömnig man blev..."
3. "Gäääääääsp......" 4. "Fy, vad jobbigt att plugga!"
Studentgatans HundTräningsNätverk (SHTN)
Bostadsföreningen som äger studentgatan är positiva till min idé då de tror att aktivitet höjer områdets attraktion och har därför skjutit in lite pengar samt fixat en lokal vi kan få låna vid innomhusaktiviteter. Lite av pengarna har jag lagt på en bra adress till vår hemsida och en licens för att få lägga viltspår i skogen bakom universitet. Vi har även förhoppning om att kunna få hit en nyutbildad instruktör i framtiden, men mer om det sen.
Nu behöver vi all hjälp vi kan få med att sprida informationen om hundträningsnätverket. Är du en hundägande student i Örebro-området eller känner du kanske någon som är det? Kika in på www.shtn.se eller kolla in gruppen på Facebook: Studentgatans HundTräningsNätverk
Hemtenta och snökaos.
Inatt och idag vräker snön ner i Örebro och vi fick pulsa oss ut genom porten i morse. Nell och Billy hoppade och rullade i snön som ystra unghundar medan deras grannkompis dvärghundskorsningen inte kom över vallarna och fick skapa ett tunnelsystem. Det såg så sött ut och gav välbehövlig energi.
Back in Pennybrigde
Helgen spenderade Jensa och jag i Hållsta. Vi gosade med valparna och firade min pappa som fyllde år. Lördagskvällen spenderade vi i Eskilstuna med middag i Hållsta och efterföljande bio, Snabba Cash, i stan. På söndagen var vi på kak, bull och tårtbuffé på Taxinge slott och åt oss proppmätta på massa godsaker.
Idag har jag faktiskt varit riktigt effektiv och läst en massa plugglitteratur. Dessutom har jag gått två turer med mina favoriter. Billy fick två synliga dirigeringar med störningsmarkeringar som Nella sedan fick hämta in. Båda var duktiga och hade jättekul.
Ikväll ska jag träna. Det var ett projekt jag drog igång när jag hade sjuka hundar/ var hundlös. Nu när hundarna är tillbaka känns det inte lika inspirerande längre, men känns lite tråkigt att bara blåsa av. Därför kör jag på ett tag och testar hur länge det varar...
Uteritt på envist busfrö
1. Vill helst inte lämna polarna så och skrittar myrsteg på asfaltsvägen
2. Får syn på en megaläskig brevlåda och försöker rusa hem till kompisarna
3. Fattar att tricket inte kommer att funka och skrittar sedan kolugnt förbi brevlådan
4. Blir jättepigg när vi kommer in i skogen och taktar järnet (själv påstår han att det är passage)
5. Frustar glatt när det bjuds trav och ponnybenen går som trummpinnar mot vägen
6. Exploderar i en lång seriebocksprång när jag fattar galopp.
7. Flyger över alla skogshinder jag styr på så att geggan skvätter hejvilt
8. Blir superanfådd och måste skritta myrsteg och hämta andan ganska länge
9. Inser att vi snart är hemma, ropar på kompisarna och börjar takta igen
10. Sparkar bakut när jag inte tillåter honom att rusa hem i rejserfart, jag är oberedd och tappar balansen lite och Tjockis hetsäter gräs tills att jag har återfått den
Grunderna i Photoshop
Vi ska jobba med kampanj i skolan resten av terminen. Spännande! Uppgiften går ut på att skriva en kampanjplan samt göra en trycksak och en webblösning. Därför får vi just nu läsa oss Photoshop. För mig som bara använt programmet för att beskära bilder har lektionerna varit som på grekiska och jag har känt mig riktigt tekniskt efterbliven. Men tack vare en underbar sajt som heter moderskeppet.se, börjar vissa grunder att lossna. Men varför blir alla hundbilder mycket bättre än de faktiskta bilderna som ska ingå i kampanjen?
Billybild före min massakrering:
.
Stackars Gammelopeln
Igår upptäckte jag att någor brutit sig in Les Oples. Jag körde bilen så sent som i torsdagskväll då jag provred en ponny så antagligen hände det natten mellan torsdag-fredag. Inte nog med att de slog in en sidoruta och rev runt, så verkar de även ha försökt sno den då tändningen är helt paj. Jag har en plastbalja med lite nödgrejer, typ startkablar, bogserlina, låsspray, isskrapa och linknande stående i baksätet så kanske trodde de att de skulle hitta något av värde där. Riktigt trist är det iallafall. Opeln har ju knappt nått värde i pengar mätt, men för mig innebar den möjlighet att åka till hundklubb, tävlingar & kurser med hundarna, att ta mig till stall och medryttarponny och att kunna dra hem till Eskilstuna på en timme instället för minst det bubbla kommunalt. Nu blir det ett tvärt slut på rallylydnadskursen, inga fler jakter på segersjö och antagligen ingen agilityträning i vinter.
Som den barnrumpa jag är ringde jag mamma med gråten i halsen:
- Mamma, Opeln har blivit rånad!
Byfåne on the run
Billy och jag avslutade dagen med en cykeltur i solnedgången. Jag gillar att antingen cykla på morgonen eller på kvällen även nu när det inte är mördande varmt på dagarna längre. Det känns liksom fräscht att motionera när det är svalt och friskt i luften. Idag fick vi dessutom se både ett rådjur studdsa iväg och mickel-räv som strök omkring i åkerkanten. Jag älskar hur jag kan bo centralt, nära till plugget och samtidigt vid skogen.
Eller, hrm ja, motionera och motionera. När jag cyklar här i Örebro har jag ingen runda utan cyklar samma sträcka fram och tillbaka. Innan jag vänder lutar vägen svagt uppåt hela tiden. Då brukar jag faktiskt lägga i femmans växel så att jag får ta i lite. Efter dryga kvarten är vi framme vid vägens slut och vänder. Då lutar det svagt nedåt, och jag kan i princip glida fram i bra "ökad travtakt" på cykeln utan att trampa. Eftersom det blir lite tradigt att bara sitta och åka brukar jag ha lite diverse cirkuskonster för mig. Typ sträcka benen åt olika håll, stå upp på tramporna eller placera fötterna på stången och åka zick-zack längs vägen. När jag var som mest engagerad i konsterna idag väcktes jag dock ur min koncentration av en cykelklocka. Två tjejer cyklade fnissande om mig, och jag kände mig som en riktig fåne...
Kvällen har jag spenderat framför Idol i Saras soffa. Mycket trivsamt!
Tillbaka i Pennybridge
.
Världens bästa pappa Nisse bytte avgas-system på Oples i helgen,
så ikväll tog den trogna fyrhjulingen mig åter till Örebro. Tack pappa!
Nu håller vi tummarna för Figge!
Kommer ni ihåg Figge? Snälla, härliga gamla Figge som jag red regelbundet uner vårterminen, ca ett par gånger i veckan. En otroligt genomhygglig ponny som jag lufsade ut med i skogen på och hade det mys. Billy och han blev också polare, och Billy-killen tyckte mycket om att få följa med ut i skogen när jag satt till häst. Tanken var att jag skulle ta upp ridningen på Figge nu när jag är tillbaka till Örebro, men när jag kontaktade Taava som äger honom berättade hon att han blivit allvarig sjuk i fång på sensommaren. Idag träffade jag på Taava i skolan och med en tår i ögonvrån berättade hon att han inte alls mår bra och bara står i sin box och ser ledsen ut. Nu håller vi tummar och tår för att gubbstrutten återhämtar sig!
Idag har varit en bra dag
Dessutom kom jag ut på en rejäl cykeltur med Billy på morgonen. Under helgen provade jag att ändra mina linjetagsskick en del, men efter en del eftertanke har jag beslutat att behålla dem som de var. Detta har dock skapat en del osäkerhet hos grabben och nu hoppas jag på att kunna stärka honom snabbt igen. Två riktigt bra linjetag fick jag till under cykelturen, vilket känns skönt. Kvalitet före kvantitet. Nu gäller det att bygga på med enbart positiva minnesbilder!
I skolan träffade jag Jennie, Brita, Emelie, Ida och Cornelia för plugg. Vi lär oss just nu att skriva pressmeddelanden. Uppgiften är rolig men samtidigt utmanande. På kvällen bjöd Cornelia in lite tjejer på Idol-kväll. Vi mumsade smarrig paj och hade det gött. Vid halv tio var det dags att traska hem, men jag hamnade istället hos Ida och kollade film med henne och hennes kompis Mickis.
Nu sitter jag framför skärmen, med Nell sovande på fötterna, och pillar lite innan det är dags för sängen. Och ikväll somnar jag med en härlig känsla i magen. Ni vet vilka ni är, ni som får mig att må såhär bra!
Back in town, men inte back on track
Jag hann också in en sväng till stan igår eftermiddag för fika/käk med några av tjejerna på ett mysigt café. Redan i bussen på väg dit började det kännas tjockt i halsen och på bussen hem var förkylningen ett faktum. Gick och la mig riktigt tidigt igår och har vaknat flera gånger av halsont. Inte kul och väldigt olägligt eftersom jag har en lång introduktionsdag till nya kursen idag. Blir till att knapra alvedon och bita ihop.
Att kramas hejdå
Ikväll bjöd jag in damerna på fruktsallad. 13 tjattrande tjejer i min lägehet var mys. Trevligt om än lite sentimentalt. Nyss var det kramkalas i hallen då halva gänget sprang vidare på fest och resten hem till sina sängar. Känns sjukt att man kanske inte ser de flesta förrän i höst.
Jag ljuger om jag säger att jag inte kände en klump i halsen när jag stängde dörren efter dem. Lite gos på golvet med Nell och Billy satt fint efteråt om jag säger så.
Studybreak med finaste Figge
Just nu går verkligen all energi åt B-uppsatsen. Har verkligen kommit till en punkt när jag bara vill få eländet överstökat. I eftermiddags höll jag dock på att bli aldeles tokig av att bara stirra på datorskärmen. Ont i axlarna hade jag också, sitter väl fel kan jag tro. Därför bestämde jag mig för att lägga allt åt sidan ett par timmar och köra ut till Figge. Tänk vad rätt det var. Det var bland det skönaste på länge. Körde nån slags skogsdressyr för att skjuta bort alla uppsatstankar. Figge fick börja sig efter stigen, gå serpentider runt träden, skänkelvikning över körvägen och massa galoppfattningar från skritt. Sen galopperade vi till dammen där han fick bada fötterna och klättra i den lilla sandbanken.
Billy fick följa med ut och blev jätteglad. Han älskar att följa med när jag rider. Kutade runt, pissade in den nya skogen och badade i alla leriga diken. Fick spola av honom med vattenslangen när vi kom tillbaka till stallet.
Nu ska jag ta mig an b- upsatsen med nya friska tag!
