Hemma i röran
Hemmavid har mamma fortsatt hålla Billys träningsschema. Hon har varit riktigt flitig och cyklat varje kväll. Billy är ju rätt bekväm nu för tiden och springer helst inte så värst mycket i onödan. En vanlig promenad blir därför inte tillräckligt pulshöjande för att slipa på kondisen. I vilket fall ser han mycket fräsch ut för tillfället. Nell är tyvärr sämre igen, antagligen för att mina föräldrar inte haft möjlighet att hålla hennes rehabprogram igång fullt ut. Nu när jag är hemma ska vi följa det slaviskt för att uppnå samma fina balans som när jag åkte.
Annat nytt då? Jo, när jag var borta for mamma till Högsbo med ett gäng hundar och fick en riktig toppendag. Billy blev BIR och senare BIG-5, samtidigt som Billys mamma Magda (visad av min Linda!!!) blev 3:a bästa tik & bästa veteran i goldenringen. Senare i grupptävlingarna stog Linda och Magda på andraplatsen. Bra jobbat!
Billy (Combine Hennessy) BIR och Prima (Dewmist Sunsprite) BIM
Linda & Magda, BIR och BIG-2 veteran!
Hej & Hejdå!
I drygt en vecka stannade vi på Femöre. Precis som i resten av Sverige har vädret varit soligt och varmt. Pest när man är i stan, men underbart på landet . På Femöre har vi havstomt och hundarna får springa och bada som de vill, något de utnyttjar till fullo. Speciellt Nell är mer i vattnet än på land, ständigt sökande efter stenar på botten som hon plockar upp på land.
Widebeckarna trivs på Femöre och jag har fått kvalitetstid med nästan alla mina kusiner - oj vad jag tycker om dem - deras familjer och såklart mormor och morfar. På dagarna har vi badat, solat, läst gamla fantomen, grillat och chillat. En dag var vi på Boda Borg och jag fick träningsvärk i armarna. Har även (tro det eller ej) joggat några rundor med Billy. I övrigt har hundarna motionerats med simning efter båt. Varken Nell eller Billy tycker att det är speciellt skoj, men följer pliktskyldigt med. Även några pass med vattenapportering har vi fått in på schemat.
I måndags återvände vi till verkligheten och jag for på återbesök hos Stefan Rosén på Redog med Nella. Det var mycket lyckat då Nell visar klara förbättringar. Tå-artrosen är hon i princip besvärsfri från i främre delen av ryggen är hon nästan smärtfri. Nu ska vi fortsätta bygga muskler, främst i bakpartiet. I hennes tidigare så strikta koppel och skritt program ska jag lägga in viss lös motion och trav. Underbart!
Nu hör ni dock inte så mycket mer från mig på ett par veckor igen. Inatt flyger jag och Jens till Kroatien och blir där två veckor. Känns lite konstigt att lämna ett så värmeböljande Sverige, men jag ser verkligen fram emot att få träffa Jens igen och återse vackra medelhavet. Världens bästa hundar får bo hon mamma och pappa under tiden.
Simma lugnt!
5öre here we come!
Nell på trappan till 5öre-huset förra året
.
Bra träning hela veckan
Morgonträningarna har inneburit markeringsarbete + vatten + näckrosor i olika kombinationer. Jag har även tagit tag i lite störande detaljer som Billy lagt sig till med (läs: som jag omedvetet lärt honom). Till exempel att gå först på mitt andra kommando. Denna morgon gick han på samtliga apporter på första komandot så det verkar ha tagit skruv.
Nu ska jag bege mig till Ånnaboda och plocka hem Linda och Tino från rikslägret. Ikväll beger vi oss sedan till 5Öre. Åh, vad jag längtar efter havet. Bäst av allt är nästan att jag får låna "lyxbilen" under dagskörningen. Den är nog vad de flesta familjer skulle se som en högts medioker bil, men för mig är det en stor skopa vardagslyx att få låna den eftersom den olikt familjens andra bilar är utrustad med AC!
Mycket bad dessa varma dagar
.
Nells 10-års kalas
Bild från badturen lånad av Eddies matte Ann-Sofie. Från vänster: Combine Nothing like a Fantasy "Echo", Combine Just a Fantasy "Berta", Combine Limited Edition "Eddie", Combine Just a Daydream "Hera", Stanroph So Remember Me "Remy", Combine Flames of Fantasy "Magda", Respons Kvittrande Kotett-Ten "Bodil" och Combine Evening Song "Astrid". Valparna Toddy, Tessa och Tindra fastnade tyvärr inte på bild!
.
Nell har fått paket, är stolt och visar gärna upp det men fattar inte riktigt vad man ska göra sen trots att Ann-Sofie gömt smaskigt doftande torkad kycklinglever inuti det...
Blooper á la familjen Widebeck/Larsson
Som till exempel en kväll när vi vrålhungriga stog i kö på stans sjabbigaste pizzeria för att allt annat verkade ha stängt och jag gnällde så att pappa surnade till och mamma kände sig tvungen att gå imellan. Då drog hon till med det första som dök upp i hennes huvud: "GÅ PÅ TOALETTEN NISSE!" med ett tonfall som när hon ber en hund att gå och lägga sig eller sluta rulla sig i kobajs på åkern. Det skrattade vi gått åt när pizzorna landat i magen och vi var mätta och på gott humör igen.
Men åter till dundertabben. Det var när vi var på väg hem från WT't i slutet av veckan. Vi var trötta av att ha stått i gassande sol hela dagen. En dryg halvtimmes från Struer och Venö, där vi bodde, stannade vi för att tanka. Lindi och jag passade på att besöka mackens toalett. När vi lite senare klev ut genom Statoils skjutdörrar såg vi hur den röda volvon med taxbox svängde ut från macken och fortsatte ur vårat synfält trots att vi sprang efter och tjoade samt vinkade med armarna.
Först stog vi bara tysta och tittade på varandra, sedan började vi gapflabba. Hade mamma och pappa glömt oss på macken? Vi satte oss och väntade ett slag för att se om de bara skojat, men efter en stund fick vi inse att de verkligen glömt oss. Och där satt vi utanför en Statoilmack i Danmark utan mobiltelefoner. Jag hade min plånbok i fickan så vi köpte påse ostbågar och en cola och delade, de måste ju snart upptäcka att vi inte satt i baksätet, eller? Vi började överväga andra teorier. Var de sura och detta något slags staff? Eller var det bara ett överdrivet skämt?
Bilen dök i allafall inte upp så lite fnissiga gick vi in på macken för att låna telefon. Där tyckte de att det var årets händelse och var väldigt hjälpsamma. Strax efter att vi förstått hur deras telefon funkade svängde dock röda volvon in på macken innehållande två surmulna föräldrar. De hade verkligen glömt oss och tyckte inte att de var så angenämt att behöva sitta i bilen 40 minuter extra denna heta dag. Men efter en stund fnissade vi alla fyra. Vad är sannolikheten likson? Tja, i min familj är den kanske ändå rätt så hög när jag tänker efter!
Lindi, Mamma och jag på Sicilien för ett år sedan
AVUNDSJUK!
Ni som följer min blogg vet att Linda tränar agility med Doris det senaste året, och hade såklart också bestämt sig för att ta med Doris till lägret. Men eftersom Doris är på vippen till att börja löpa och fräser åt okända hanar tyckte hon inte det kändes speciellt kul och tog därför med sig mammas Tino. När vi kom hem i tisdagsmorse sov Linda och Tino cirka tre timmar innan de packade om och begav sig till rikslägret. Jag har fått små rapporter och de verkar båda trivas som fisken i vattnet. Tino har fått testa blodspår, personspår, agility och lite lydnad och Lindi verkar så nöjd med honom.
Återigen, det värker nästan lite i bröstet, JAG VILL OCKSÅ!!!
Lindi och Tino på Venö i Danmark. Första bilden är ju söt med sen balla dom som vanligt ur!
.
Morgonträning - Dubbelmarkering
Billy är ingen spontansimmare. Han går gärna i och doppar magen, men är inte den som ligger ute och simmar av sig själv. Vatten i arbete har fungerat både bra och dåligt. Enkelmarkeringar är oftast inga problem för då är retningen så pass stor, men delmarkeringar, sök på simdjup och dirigeringar är något vi kontinuerligt får jobba mycket med. Får han välja själv går han helst i strandkanten eller vassen och söker lite. Speciellt om jag står en bit upp på land så maskar han. Står jag närmre strandkanten sköter han sitt jobb. För innerst inne vet han ju faktiskt vad han förväntas göra.
På WT't i danmark misslyckades vi med en sån här prövning. Det var en dubbel. Hund och förare stog på en liten höjd. Den första kastades en bit ut på sjön i dalen nedanför på ganska långt avstånd och landade nästan dold i små näckrosor. Den andra lite kortare på en timmerstig på land. Flera hundar hade svårt att bedöma avståndet och fortsatte långt iväg på timmerstigen. Billy spikade den och jag hann tänka "bra, då har han nummer två färskt i minnet", men nummer två kom aldrig in. Han gick fint ut till sjökanten och rotade runt där både länge och väl, men kom aldrig ut och simmade.
Därför var det just en sådan övning jag hade lagt upp åt honom idag. En dubbel med först en på vatten bland näckrosor och en på land. Med flit valde jag att göra den på land lite lättare, det var ju vattnet jag ville träna. Först gjorde vi övningen på ganska kort avstånd, för att sedan utöka det till vad jag gissar är "ökl-avstånd". Grabben skötte sig ok och löste uppgiften. Nu gäller det bara att göra samma övning på tio nya platser. Vi är på gång!
Jag och Billy leker på Venö i Danmark
