Mätt som en plätt!

Klockan är lite över ett och här ligger jag och kan inte sova. Ett sällsynt tillstånd hos mig, men jag är så fruktansvärt mätt. Idag har jag varit på farmors 75-års kalas. Från dessa går man aldrig hungrig. På fyra timmar hann vi ca 50 gäster med:
1. Välkomstdrink och kaka
2. Mat (självklart tar man två omgångar!)
3. Ostbricka
4. Bär, grädde och glass
5. Tårta
Precis innan pappa och jag skulle sticka därifrån (vi var sist eftersom vi hjälpt till att städa upp) langar Farmor även fram en gigantisk smörgåstårta ifall vi var lite hungriga... Fick inte ner en bit, men då föreslog gullegumman att jag skulle ta med den till Örebro och bjucka studentkompisarna på. Så så får det bli. 

På väg till kalaset hade mammi och jag en sån wierd konversation:
Mamma: Tänk för 20 år sedan var du nyfödd och farmor hade fått sitt andra barnbarn. Då var hon inte mycket äldre än vad jag är nu!
Jag: Ehh... vill du att jag ska klämma ut ett barnbarn eller?
Mamma: Haha! Nej för sjutton!
Summa summarum: Jaaa, vad ska man tro ;) ??

Ligger även här i sängen och saknar min Jensa. Tänk vad "bortskämd" man blir av att ha honom omkring sig jämt, att jag kan sakna honom när vi bara varit ifrån varandra ett par nätter. Jag saknar hans dumma humor och att krypa upp bredvid honom i soffan. Jag har svårt att förstå hur vi fick ihop allt inan, men det gick ju det med. Nu ser jag fram emot att få återvända till Jens, örebroflickorna och mitt egna lilla krypin imorgon! Bättre än bäst är ju också att min trogna skruttbil Les Oples följer med igen!


England-flashbacks

Satt och suftade runt på lite sidor och såg att dogsforlife lagt ut ett filmklipp då de medverkat på TV. Jag hjärtklappning, ont i magen och tårar i ögonen på samma gång när jag såg det. Jag spenderade mitt livs höst med Phillippa som driver dogsforlife. Hon tränar och tävlar med sina retrievers på fieltrials, apporteringstävlingar, runt om i storbrittanien. Jag bodde hos henne, reste runt och tävlande med henne, lärde av hennes metoder och fick själv träna hennes retrievers. När jag tänker tillbaka på tiden känns det mest som en overklig dröm. De skottska hedarna och engelska fälten känns så långt från min verkligehet med elljuspår och promenadvägar.

Men så slog en tanke mig: tänk om jag skulle kunna läsa min utladstermin i England i närheten av Phillippa!? Tänk om jag skulle kunna kombinera det på något vis. Kanske till och med ta en vovve med mig, eller nöja mig med de som finns där? Det skulle vara en sån dröm!

It is all about the food!

Eftersom Corny har slutat med sina engelska rubriker kände jag att jag var tvungen att ta över. Får se om det bara blir ett kort gästspel. Troligtvis blir det så. Känner mig väldigt svennig just nu. Trött, blek, golden retrievers i hallen, kombibil, potatis i kylen...

 På tal om käk har det inhandlats och frossats maximalt de senaste dagarna. Igår tuffade en full Les Oples till Willys, och proppfull hem till studentagatan igen. Såhär såg det ut i baklucka efter att fem tjejer storhandlat!

Igårkväll var det även partaj. Vår allas "Miss Stureplan" fyllde år. Kvällen slutade dock lite olyckligt, men idag var det ny dag, nya tag.

Upp vid halv nio för att hinna med hundar och att fräscha till sig lite inför dagsen föreläsning som började vid tio.

Sen har liksom dagen bara försvunnit. Tiden har rullat iväg. Imorgon är veckan redan slut och jag ska åka hem igen. Farmor ska ha 75-års kalas och vill så gärna ha sina barnbarn där och visa upp för alla vänner. Farmor är så söt. Sist jag var hos henne bad hon mig skriva upp namnet på min utbildning på en lapp. Jag tror inte riktigt hon förstår vad den innebär, men hon vill nog absolut kunna säga vad jag läser när hon pratar med alla gamla vänner och släktingar.

Avslutar detta med ett par bilder på mina favoriter som jag hittade när jag laddade in mina bilder från mobilen i datorn.

 
 

En vinterdröm!

Solen skiner och snön gnistrar. Kunde det vara bättre väder?

Morgonen har spenderats ute i vinterland med Nelln och Billan. Nu sitter jag inne och hets-käkar risifrutti till lunch för att hinna till föreläsningen i tid. Det borde vara olagligt att gå i skolan när det är sånt här väder. Helt skandalöst! Helst av allt skulle jag bara vilja fylla termosen med varm choklad och springa ut och göra snöänglar eller bygga snögubbar. Men konvergens och divergens står på schemat. Desutom är det faktiskt lite ensamt att alltid leka ute själv även om Nell och Billy såklart alltid är med :( Var är ni älskade hundvänner och snögubbsfantaster?


PUSS!

Uppsala Open show

Det blev ingen agility i lördags som jag hade tänkt eftersom det låg så mycket snö på backen i Hållsta! Istället blev det hundträning på hemmaplan. Lars och Reet kom med Echo som jag skulle visa på utställningen idag. Vi tränade mycket kontakt vilket behövdes! På kvällen blev det bara slapp och mys, samt förberedelser inför morgondagen.

Idag ringde klockan kvart i sex, härligt! Njaee, men när man vet att man ska på hundgrejer är det liksom aldrig lika jobbigt att gå upp. Fyllde en jättetermos med te-vatten och packade in hundgänget i bilen, sen bar det av!


Väl framme koncentrerade jag mig på att gå runt med Echo. Lät henne vänja sig vid miljön och körde lite kontaktövningar. Hon kändes vild och galen, men efter ett tag fick vi kontakt. I ringen  skötte hon sig exemplariskt, men i den stora klassen på 20 hundar hade hon inte mycket att hämta eftersom hon inte har så mycket päls på kroppen.


Under tiden visade mammsen Tino som showade sig till en klassvinst i hanhundsringen. Strax efter var det Dompans tur som slutade tvåa i sin klass. Tino blev sedan 2:a bästa hanvalp och Doris 3:a bästa tikvalp. Kul kul!


Därefter följde en lååång och kall väntan. Snönn virvlade ner utanför och inne i det oisolerade ridhuset frös jag så jag höll på att dö. Mina tår var sedan länge bortdomnade och ett ständigt te-drickande gjorde mig mer kissnödig än varm. Jäklar vad kallt det var!


Tillslut var det äntligen Magdas tur som lite snopet nog var ensam i sin klass, och sedan skulle jag in med Nell. Som jag har sett fram emot att få visa min pigga och fräscha veteran! Idag tävlade hon bara mot championtikar, och höll liksom inte samm klass även om hon visade sig fint. Magda sprang sedan in på andraplats i bästa tik finalen och sedna packade vi ihop vårt pick och pack.

I bilen hem försökte jag tina mina ömma stelfrusna tår. Inte ens nu känns de riktigt varma. Tråkigt var också att jag lyckades glömma att hämta Nellans kritik. Hur kan man vara så dum!? Skyller på att mina hjärnceller var djupfrysta och bara hade siktet inställt på bilens värme ;)

Imorgon bär det av till Pennybridge igen. Tidigt uppstigning som inte har med hund utan med plugg att göra kommer inte kännas speciellt lätt förutspår jag...


La familia

Hej Hopp!
Har just anlänt hem till villa Skogsbrynet utanför Hållsta. Skööönt. Tänkte precis skriva att ingen var hemma, men det vore ju fel eftersom sex hundar och en kisse dök på mig när jag låst upp dörren. Älskade vänner. Det var då det slog mig! Ni nya kära söta Örebro-vänner och bekanstskaper som jag vet nyligen har börjat följa mig blogg, har ju inte blivit presenterade för mitg stora härliga, goa och alldeles unika familj. Let the fun begin:



 
Först har vi världens snällaste pappa Nils-Erik "Nisse"
och världens bossigaste mamma Lena


Här är de dåliga morgonhumörens drottning Malin
(Nils-E har smitit in här också)
och lillasyster Linda eller "prutten"


Bessi - Äldst i flocken och med störst pondus!
Är Nells Mamma


Kevin - Hunden med det största hjärtat
Kevin älskar alla, och alla älskar Kevin
Är pappa till Magda och  därav morfar till Billy och Tino


Nell - Familjens pucko, och min ögonsten
Dotter till Bessi


Magda - Världens snällaste supermorsa
Är mamma till Billy och Tino


Billy - Min fina  kille som hatar att vara
olydig och har noll storleksuppfattning
Son till Magda


Remy - Skulle nog kunna vara världens
hungriaste hund!
Mamma till Doris


Doris - Alltid pigg, glad och full av bus!
Remys dotter


Tino - En riktig liten charmör med
hjärtat på rätta stället!
Dotter till magda, halvbror till Billy


Bella - Sötaste och mest sällskapliga katt
man kan tänka sig


Grynet - En konstig filur som mest håller sig
för sig själv. Vi tror att hon är schitzofren med
ett snällt och gosigt jag och ett crazy jag

Sådärja! Det var min familj. Stor, go och alldeles unik!


Älskade vänner

Fasiken vad gött det är att känna sig älskad. Rent, villkorslöst och bara för att man är just den man är. Efter ett fem-timmarspass i skolan med vetenskapsteori släpade jag mig hem och möttes av världens bästa vänner. De blir alltid lika glada att se mig och det värmer långt in i bröstet. De slänger sig över mig. Nell sjunger och pussas i den mån hon kommer åt. Billy vill hoppa och kramas eller hålla mig i armen medans svansen går som en propeller och slår så hårt i min byrå att jag tror att den ska spricka. Sann vänskap, ren och otroligt ärlig uppskattning. Om jag sätter mig på golvet blir de överlyckliga. Billy vill helst sitta i knät, han är så go. Nell vänder rumpan till och vill att jag ska klia henne på ryggen. Eller slänger sig på rygg för att jag ska klia magen. Älskade vänner. Om man bara kunde förklara för dem att man älskar dem. Men det behövs inte. Ord är överflödiga.

 
Billy leker knähund.........................och Nell gosar (även Remy är like kelsjuk)

Men om de kunde prata är jag säker på att Nell (som den egoist och proffs på att utnyttja situationer som hon är) skulle ha sagt: Om du älskar mig så langa fram en flintastek nu!

8-pinnars högerslalom och risigt väder

Igår efter att ha vänt hjärnan ut och in med hypotesprövningar och vetenskapsteori bestämmde jag mig för att åka till Örebros hundsällskap för att spapa in deras hinder. Jag är ju som jag tidigare nämnt grymt besviken på Örebros Bks hinderklavité.

Det var lite längre att åka och väl framme kände jag mig skeptisk direkt. Hindren såg i och för sig bra ut, men klubben låg placerad ruskigt nära motorvägen vilket gav mig en obehaglig känsla i magen. Dessutom varvdet naturreservat så koppeltvång under rastningen, och dessutom satt det skyltar lite här och var som beskrev att det var ett "Riskområde för sljutbana". Känndes ju betryggande.

Men hade jag åkt dit skulle jag också träna, det gav jag min sjutton på. Ställde upp en rundbana som även gick att köra som en åtta. Det var som skillnad på träningen! På Örebro Bk har mina hundar blivit lite låga. Kanske känner de att jag är lite skeptisk, kanske är det för att det är så mycket liv och rörelse runt omkring där? På Örebro Hundsällskap kände jag dock igen mina jyckar igen. Nell var till och med riktigt pigga och jag hade svårt att hånga med. Billy var också duktig och hade åter sitt vanliga hindersug. 

 Något tråkigt var att han kröp över hela balansbommen. Grabben är ju lite höjd och liksom balansrädd, men har aldrig visat detta på ett fast hinder förut, bara på gungan. I lördags i Örebro Bk lät jag honom prova deras balansbom, han sprang upp som vanligt med väl uppe började den vingla lite och då började grabben darra vilket medförde att hela skiten vibbrerade som nån jävla asfaltsborr. Jag jobbade mycket på Örebro hundsällskaps stabila balansbom och han sprang faktiskt över mot slutet så jag hoppas att knuten är lätt att lösa upp.

Avslutningsvis vill jag också berätta att det sista jag gjorde var att testa Billy på ett 6-pinnars högerslalom vilket han klarade direkt. Lade då till två extrapinnar så att det blev ett 8-pinnars och provade. Första gången missade han, men andra och tredje satt som en smäck!

På kvällen bjöds det på kladdkaka och TP-spel hos Cornelia som jag inte var sen att nappa på. Idag har jag tidig tvättid och klev upp halv sju :0 Regnet öser ner ute så jag kan ju inte påstå att jag ser fram emot den hundpromenad som ska tryckas in innan det är dags att pallra sig till skolan runt elva. Nu dags att hämta tvätt!

Att hundar kan dra in så mycket skit!

Missförstå mig inte. Ni vet ju att jag älskar mina jyckar över allt annat, men jag kan inte låta bli att bli förbannad på att de drar in så mycket smuts, sand och skit i lägenheten. När jag dammsög idag trodde jag att dammsugarpåsen skulle fyllas av bara sandhögarna i hallen. Samtidigt är det mystiskt hur de lyckas. Det var verkligen sandstrand i hallen.

Igår var jag och tränade agility på Örebro Bk. Det är för ynkligt vilka dåliga hinder de har. Hopphindrena faller snart ihop, långhoppet är mögligt, mattan på gungan halvt avskavd och balansbommen ska vi inte tala om. Vingligare få man leta efter. Helt sjukt. Dessutom saknar jag mina träningskompisar :( :( :( 

Hundarna känns också lite låga på den klubben. Jag tror det beror på att det är så nytt än så länge. Nell var väldigt trögstartad med tog sig efter ett par varg på rundbana. Billy kändes inge vidare förrän han på slutet satte ett sexpinnars högerslalom flera gånger på rad. Sjukt kul!

På kvällen fick doggys dock vara ensamma för jag var njuden till Sofia på partaj. Som vanligt var det trevligt i damernas sällskap. Vi hade även lite påökning av Jennies syrra banan-Karin och Annas polare Jonatan och Anna! 

Surfa i Biarritz i sommar?

Min syster och jag provade vågsurfa när vi var på Gran Canaria för att par år sedan. Sjukt svårt, men sjukt kul. Sedan dess har vi snackat om att åka tillbaka och göra om det. Men idag kläckte Malle den eminenta idén att dra till ett mer välkänt ställe nämligen Biarritz! Planen skulle vara att hyra en lägenhet i typ tre veckor och chilla på stranden samt surfa. Låter ju inte helt fel kan jag tycka!

Kolla in denna, eller denna korta filmsnutt från Biarritz!

Ett sällsynt ögonblick - Jens och jag tänkte lika!

Man brukar ju säga att "lika barn leka bäst", men så är det inte alls i mitt och Jensas fall. Ibland undrar jag om vi egentligen har något gemensamt. Jag är en liten lantis som älskar hundar, att vara ute i naturen och myspys hemma. Jens är en storstadskille som mer än gärna går ut på partaj varje helg. Jag är slavrig och dålig på att håla ordning både i hemmet och på mina grejer. Han är fruktasvärt ordningsam och har 100% kolla på alla sina pinaler. Jag är kvällstrött och gillar inte att sova långt in på dagen. Jens går sällan och lägger sig innan tolv och sover mer än gärna lääänge. Vid sällsynta tillfällen händer det dock att vi tänker like. Igårkväll var ett sånt tillfälle!

För att ni ska fatta ger jag er en kort bakgrund:
Jag gillar inte låten Våldtäktsman med Maskinen. För jag gillar liksom inte ordet våldtäktsman någe vidare och därför det känns fel att sjunga "Han är våldtäktsman, Eh, Eh Eh!" Därför hittade Jens på en alternativ version som istället går "Han är väffeljärn, Eh, Eh, Eh!".

Igår när vi stog och diskade sjöng vi lite på den nya låten och provade byta ut "väffeljärn" mot adra ord:

Jag: Han är..... eh jag kommer inte på nått!
Jens: Det måste liksom vara med rätt klang på slutet
Jag: Ok den här då, Han är jordnötsring!
Jens: Ja den var okej
Tystnad
Jag: Nu kan jag bara tänka "Han är ostbåge" Men det blir liksom inte rätt klang..
Jens: Haha, jag tänkte också på otsbåge!


Få presentkort på kläder gratis!

Student som man är låter det rätt soft kan jag tycka. Man går med på en sajt och sen gör man lite undersökningar och skit. Olika undersökningar är värda olika påäng som man sedan kan växla in mot presentkort på HM eller Gina Tricot. Låter ju plättlätt. Jag gick med idag och har genom två undersökningar och tecknande av medlemskapet på sajten redan samlat 65 poäng (=65 kr på HM eller Gina).

Om du också har lust att göra detta kan du bara klicka här. Varför inte liksom?

För övrigt har det varit en ganska sopiga dag. Regnigt och eländigt. Självklart regnade det som mest under hundpromenaden. Mina hundar bryr sig inte om väder alls. Billy var så söt och åkte rygg-kana i det våta gräset som bara han kan. Nu ligger de och sover i hallen, mina guldklimpar <3

Håller jag på att stressa sönder?

Just nu känns det kanske lite så, även om det kanske inte märks så mycket utåt. Jag har nästan alltid en lugn fasad. Men det har blivit så mycket. Och så är det den här delkursen som jag bara inte får grepp om. Jag läser och läser och läser, men jag blir inte klokare. Jag lyssnar på föreläsarna så hårt att jag nästan får ont i öronen, men jag fattar inte.

Idag när ingen ställde några frågor på föreläsningen frågade vår föreläsare sig om det vara för att alla tyckte att det var barnsligt lätt eller för att vi inte vågade fråga. För mig var det inget av alternativen. Jag fattade inte men jag kunde inte fråga eftersom jag inte visste vad jag skulle fråga, hur jag skulle formulera mig. Så förvirrad var jag.

Kroppen talar sitt tydliga språk. Igår kunde jag inte somna. Jag som alltid somar som en sten så fort jag lägger huvudet på kudden! Jag kännder mig liksom jäktad hela tiden. Som en monsterdag när man jobbade i kassan på donken ungefär. Jag får ont i magen. Men alla dessa har jag liksom bortförklarat, de kan ha andra orsaker. Ikväll fick jag dock ett slutgiltigt argument för att det är stress och inget annat. Afte. Små  jätteömma blåsor i munnen som iallafall hos mig kommer då jag är riktigt stressad. Har kletat på kenakort och hoppas de är borta imorgon. Hoppas! Jag kan inte sova ikväll, för jag känner mig så uppe i varv liksom.

Men inte bara jag blir lidande av min stress, nej, även hundarna och Jens får nog ta smällen. Visst rastar jag hundarna lika länge som förut, men jag är liksom inte närvarande på samma sätt och aktiverar dem. Idag ägnade jag 2,4 km-spåret att hitta på hypoteser och plocka ut olika delar so hör till. Jens blir den som får ta aggressionerna.

Imorgon ska jag vända trenden. Jag ska tagga ner. No stress, eller kanske lagom stess? Jag ska inte vara i skolan förrän vid tre så hela förmiddagen ska jag spendera för mig själv tänkte jag. Först ska jag ta sovmorgon till typ halv nio, sen blir det hundpromenad, frukost och läsning utan massa stress på att jag måste förstå direkt bara ta in texten, sen får jag se om det blur lunch på egen hand eller med tjejerna.

Nu ska jag lägga mig och se om sömnen vill komma. G'natt!

Ibland gör man rätt, ibland gör man fel...

...sjunger Markus Krunegård och jag tror nästan att han sjunder om mig. Idag släpade jag mig upp vid åtta och gav mig direkt ut på långpromnad med doggys. Lite kämpigt, men nu i efterhand kan jag konstatera at jag gjorde så rätt eftersom regnet började smattra mot rutan så fort jag kom in!

Neeej, nu frulle och läsa lite hypotetisk-deduktiv metod innan det blir skola

Söndagsmys

Haha, laddade just in bilder från kameran i datorn. Fick mig ett gott skratt. Många var verkligen inte "rumsrena" nog att publiceras på nätet, o nej, men lite blygsamma glasögonbilder kan ni se i inlägget under detta.

Har just kommit hem från en helmysig söndagsmiddag hos Sofia. Hon hade lagat mat till Brita, Thess, Jennie, Emelie och mig. Jag får ont i hjärtat för att det är så fint :) Vi mumsade alltså mat, drack glögg och kollade lite TV. Imorgon blir det skola igen. Gruppövning och hypoteser och annat blaj. Jag gillar verkligen INTE den här delkursen. Tråkfilosofi känns inte som något för mig.

Helgen har föresten spenderats med lillasyster Lindis som kom på besök. Vi har pluggat, mullat och shoppat skulle man väl kunna säga. Lördagen spenderades ute i Marierberg och i soffan, söndagen i soffan och i Örebro city. En najs helg.

Nellan och Billan har väl kanske kommit lite i skym undan kan jag känna dock. Imorgon blir det ändring. Jag ska inte vara i skolan förrän vid tolvtiden, så en långpromenad är på sin plats innan dess. Good news förresten, Nellan går från och med denna helg utan strumpa utomhus på samma promenader som Billy och det verkar funka bra. INGA mer brutna klor nu på många år tack!

Nee, nu kvällspromenad med doggys och sedan ett hett bad med massa olja i!

Det var en gång ett par glasögon...

... som gick laget runt på en förfest...


 


Först satt de på dess rätta ägarinna...*trumvirvel*...THESS!


Sedan vandrade de vidare till Jennie för ett kort gästspel


En stund senare befann de sig på Masken (Emma)


Och till sist provade de lyckan på Conrad!

Trick or treat?

Suprise suprise! Lillasyster Linda ringde och ville komma på besök och visst ställer man upp. Så nu är hon här. Eftersom hon endast är 15 jordsnurr blev det en innekväll denna fredag. Mys med ostbågar och jordnötsringar, Nellan och Billan, Lindis och jag samt Idol och lite Pistvakt.

Idag började jag bygga på en ny känd plats till Billy Boy. Sedan skickade jag växelvis till det nya och det gamla stället. Han var kanon.

På sista kvällsrastningen stötte jag på några klassisar som bad mig visa lite konster med the doggys. Hur förklarar man att man faktiskt sysslar med större grejer? Linjetag, markeringar, sök, stoppsignale. Hur får man det att låta fantastisk och spännande och hur visar man det för klasskompisarna?

Det är här "the action is!" Kicken när hunden sätter en lång övning och man kan känna att man fört hunden till prestationen, både under övningen och tränat den iför den. Glädjen när allt funkar. Frustrationen de gånger det inte går ihop. Känslan när allt funkar efter en låååång träningsperiod.

 
Jag skickar ut Billy på sök.....................och Billy återvänder in med en and!
 
Nell kan ju iof stå på bakbenen om jag viftar med en targetstick, men jag vågade inte visa eftersom hon har sin onda tass. Det slutade med att Nell fick visa ett läggande och Billy fick dansa. Mer blev det inte. Kanske man skulle ta och träna in ett par partytrick. Rulla runt, slalom mellan benen eller sitt vackert. Får ta och bli vinterprojekt. Fast å andra sidan är jag kanske lyckligare med agilityhindren, linjetag. markeringar, sök osv.

G'natt!

Jan-Erik Marklund, en filosof i min smak!

Återigen har en halvtimme spenderats framför ett avsnitt Pistvakt. Sådan ren och skär visdom som förmedlas att jag nästan blir rörd. Önskar så hett att Jan-Erik Marklund, mer känd som pistvakten SvenE, kunde omnämnas lite oftare i mardrömsboken "Introduktion till vetenskapen" som jag kämpar med att förstå. Tänk så mycket lättare det hade varit att ta till sig! Känner att jag msåte bjucka på ännu ett härligt citat från min favorit-pistvakt:



(Svenne har varit sjuk i 43 graders feber och nära döden, brorsorna frågar hur det var)

Jo, je var ju där vid pjärlporta å glajmed in mot salighetens gröne ängder,
å där låg folk å late sig i driver utmed soldränkte slänter,
 utan en tråd på kroppen å mate verendra med vindruvor.
...
Jo, men som je sagt åt sankte Per:
Att är dette som vänter mig då våljer je hellre livet om je får, så här blir jeg.
Himmlen, den har sålt sig åt alle sörmläningans pjukne önskredrömmer
om ett liv i latdom, njutningan å överflöd.
Je hoppes vi lever länge än pojkar.

Min pappa är för schysst!

Många inlägg idag, men jag försvarar det med att det har varit en himla bra dag. Efter att ha citerat Sven-E här i bloggen mejlade jag samma citat till pappsen. Han om någon skulle uppskatta det, det förstod jag. Men att han skulle ha en sån koll som han faktiskt hade, det hade jag inte räknat med. Hans svar löd:

Hej Jenny!
  
Pistvakt rymmer all livsfilosofi man behöver!  

Är det avsnittet när han möter kärleken i form av en manhaftig kvinna som är lärare för en grupp ungdomar som kommer till Svartlien. När han måste kyla av sig efter att ha mött kärleken och går ut i bar överkropp i 25 graders kyla och får istappar under armhålorna? 
 
Det är ett kanonavsnitt!  

Hälsningar  
Farsan


Klockrent! Ja, jag säger då det. Sådan dotter, sådan far ;)


Visdomsord från Sven-Erik

Efter en långprommnad med hundträning, två koppar te, två rutor choklad och ett avsnitt pistvakt är jag fit for fight att öppna böckerna ett par timmar igen inan det blir filmkväll hos Jennie.


Det som fick mig att sätta igång var härliga visdomsord från vår allas pistvakt Sven-E:

Alle törstige ser en hägring nån gång,
och tror den ä av sanning byggd.
De kommer å hände dig med Olle.
Men de ä bare å slite den
längan ur köttet ditt,
innan de blir infektert.
Lev drömmarna i drömmars land,
å ägne livet ditt åt praktiske ting.



By the way, linjetaget funkade. Han mindes den kända platsen! Jag är på rosa moln!

Halleluljamonent!

Har just varit i skolan och o-pluggat hela förmiddagen. Fick absolut inget gjort, och det känns inge vidare. Efter lunch avlägsnade jag mig från vårat ibland lite flamsiga gäng för att försöka ta tag i pluggandet på riktigt. Och se hur det gick. Hade kanske likagärna kunnat flamsa runt och ha kul i skolbibblan istället...

Neeej, en annan anledning till att jag knatade hem var att gå ut en långtur med Billy-boy så det är väl bara att dra på sig gummistövlarna och traska iväg. Gjorde ett linjetag mot gårdagens kända plats i morse. Han hade inte sett när jag la ut dummien och avståndet jag skickade från var nog cirka 30m. Märk min förvåning när hundfan faktiskt helt utan tvekan rusar spiken dit. Det var vad man kan kalla ett halleluljamonet! All den tid jag har lagt ner på dessa linjetag, och så helt plötsligt bara satt den där.

Nåja, högst troligast är nog att det var en lyckoträff som händer sådär en gång vart tionde år. Ska iallafall göra exakt samma grej igen för att se om det stämmer eller inte. I'll let u know. Nu ut i soooolen :D

Storhandling till mitt "hem"

Igår när jag kom till Örebro hämde något märkligt. Jag kände mig hemma. Det var som hela jag slappnade av när jag kom innanför dörrarna till studentgatan 22. Och det trevliga var att inte bara jag gjorde det, även doggys tog varsin djup suck och lade sig tillrätta. Känns jävligt bra. Hundkompisar är i Örebro är det farlig bristvara på dock. Visa er, jag saknar er goa glada promenadvänner!


Kolla ett sånt häligt gäng! Finns det inga sånna hära i Örebro?
Fr v. Nell, Billy, Sunna, Remy, Berta, Ida, Ronja, Ebba

Nu sitter jag här och undrar vart dagen egentligen tog vägen. Förmiddagen bara försvann. Eftermiddagen spendaredes i skolan och sedan åkte Jennie, Sofia, Emelie och jag till Willys för att bunkra upp. Drygt fyrahundra gick det på så nu hoppas jag det räcker ett bra tag.  Kvällen har sedan bestått av lite hundrastning och matlagning, och så kollar jag plötsligt på klockan och ser att det är tio sheeeeet!

Billy som uppfört sig på sämsta möjliga sätt under helgen, har kommit upp sig igen. Efter att ha jagat efter en katt igårkväll fick han sig en ordentlig reprimand, och idag var han omvänd. Han klarade till och med en linjetagsövning helt galant.

Helg ljuva helg och hela tjocka släkten!

Ännu en helg som passerade i blixtens hastighet. I fedags tog jag och Nellan tåget hem till tuna. Kvällen spenderades med familjen. Så mysigt. Malle är ju hemma en snabbis så alla fem var samlade. Blv firad av familjen och fick bland annat en extern hårddisk. YES! Har tankat ner massa musik samt pistvakt-serien och lite Ally McBeal, och lagt över att ha och mysa med i Örebro.

I lördags var det födelsedagspartaj hela dagen för mig och mammi. Hela tjocka släkten intog våra röda kåk från tvåtiden på eftermiddag igår fram till tolvtiden idag. Sjukt kul att träffa alla. Barnet i mig kommer vekligen fram när jag träffar kusinligan, och mina 21 år till trots leker jag gärna och länge. Under lördagskvällen blev det dunken, vinken, kramkull, stjärnstopp och under-hökens-vingar-kom! Nu längar jag till Storlien så hjärtat värker.

Idag på em bytte jag och pappa däck på Les Oples så att jag ska kunna ta den till Örebro imorgon. Plugg har det tyvärr blivit alldeles för lite av denna helg dock.

Nu ska jag sätta på min favvolåt för tillfället, Norrkoeping med Laakso, och sjunga och shejka lite, hehe!

RSS 2.0