Under vintern har jag stundtals arbetat rätt flitigt med ett projekt som ligger mig vamt om hjärtat, uppstartadet av ett hundträningsnätverk på Studentgatan i Örebro. Förhoppningen är att vi inom nätverket ska kunna träna och ha kul ihop genom att dela med oss av våra kunskaper och ta del av andras. Grundtanken är att det ska vara nära och gratis/billigt för oss studenter som kanske inte har råd med dyra kursavgifter eller har tillgång till bil.

Bostadsföreningen som äger studentgatan är positiva till min idé då de tror att aktivitet höjer områdets attraktion och har därför skjutit in lite pengar samt fixat en lokal vi kan få låna vid innomhusaktiviteter. Lite av pengarna har jag lagt på en bra adress till vår hemsida och en licens för att få lägga viltspår i skogen bakom universitet. Vi har även förhoppning om att kunna få hit en nyutbildad instruktör i framtiden, men mer om det sen.

Nu behöver vi all hjälp vi kan få med att sprida informationen om hundträningsnätverket. Är du en hundägande student i Örebro-området eller känner du kanske någon som är det? Kika in på www.shtn.se eller kolla in gruppen på Facebook: Studentgatans HundTräningsNätverk

En bild på Troopers bror i Belgien ramlade in i min inbox för några dagar sedan. En snygging precis som Truppe må jag säga.

Brorsorna Stanroph Super Trooper & Stanroph Spot On

Igår impulsköpte jag ett par längdskidor med tillhörande pjäxor och stavar på blocket för 150 spänn. Inga proffsgrejer som ni förstår, men de funkar. Pjäxorna satt prima och skidorna funkade ok. Stavarna var dock för korta. Hur långa stavar ska man ha egentligen?

Skidorna har inneburit nya äventyr för mig som bara stått på längdskidor nån gång förut, och det var flera år sedan. Igår körde jag lite i skoterspåren på åkern för att försöka få in någon slags teknik innan jag skulle ut dit andra åkare vistas. Det gick hyfsat så idag vågade jag och hundarna oss ut i de uppkörda skidspåren.

Solen sken, snön gnistrade och jag kände mig riktigt proffsig på mina skidor. Då såg jag en skidåkare som kom mot mig i spåren en bit framför mig. Kallade in hundarna och bad dem sitta framför mig. Fiskade upp varsin godbit de skulle få när skidkillen passerat, men Nell var av en annan åsikt. Hon hoppade upp på mig precis när killen skulle passera och instabil som jag är på mina skidor föll jag som en fura. Till saken hör att snön är rätt packad i spåren, men lös och djup på sidan. I snödrivan kravlade jag runt i ett myller av skidor och stavar med två överlyckliga hundar som pussade mig i ansiktet och och tyckte att "min nya lek" var svinskoj. Skidkillen skrattade såklart. Han såg väl min okontroll så han räckte ut sin stav och med förenade krafter fick vi upp mig på benen igen.

Jag säger bara: Det är skönt att man kan bjuda på sig själv i alla fall!

Mitt hjärta kommer alltid att banka lite extra för Nell. Idag ömmade det till i det när jag hittade en CD med bilder som pappa tog på en agilitytävling i Söderköping under våren 2006. Jag var 19 år och Nell skulle snart fylla 6. Nostalgi. Min äslkade Nell!

När jag ändå promenerade nedför memorylane tog jag fram goldenklubbens informationsfilm om Golden Retrievern. Där är det en ung Jenny och söt liten Nell som visar upp agility. Det är nästan pinsamt. Speciellt tekniken i slalom. Jag får försvara mig med att jag inte var den enda som körde den tekniken...

Älskar den här bilden och ska se vad jag kan göra åt den i Photoshop.
Vilken underbar bild på ett underbart framförbyte!

Idag kom vi om möjligt ännu kortare på vår promenad. När jag väl kommer till spåren i skogen går det hyggligt att ta sig fram eftersom snön är packad under det lösa. Det är vägen dit som är problemet eftersom vi måste korsa ett fält dit all snö blåser eftersom det är så öppet. Där det var som djupast fastnade jag först. Fast som berget. Sedan fick jag KRYPA på snön. Att liksom hasa fram på smalbenen och underarmarna gav en större tryckyta och jag sjönk inte så djupt. Bad en stilla bön om att ingen såg mig där jag ålade mig mig fram. Måste sett fantastiskt roligt ut med två hundar som kämpade sig fram med en krypande tjej bredvid som om hon låtsades att hon var en hund eller nått!

Bjuder på ytterligare en film idag. Kennel Combine's kennelträff 2009 är det som har förevigats. Men den här gången är det inte jag utan min syster Malin som står för redigeringen.

I morse var det tystare än någsonsin förr på studentgatan. Dels för att det var lördagsmorgon, men säkert mest för att det precis som i andra delar av landet har snöat konstant sedan natten till igår. Många stora flingor har byggt höga djupa drivor.

Igår gick vi den längre turen på eftermiddagen med förhoppningen att någon pulsat upp de igensnöade stigarna åt oss, men sån tur hade vi inte. Jag säger bara såhär: gymmet kan ju slänga sig i väggen. Gud så jobbigt det var. Knädjupt kan jag ta. Det är jobbigt men okej. Igår var det nästan midjedjupt på sina håll. Jag kunde liksom inte kliva över ytan utan fick vagga mig fram liksom.

Här är ett par dåliga mobilbilder på hur det kunde se ut. Där det var riktigt djupt vågade jag dock inte hala fram telefonen. Hade jag tappat den där hade den varit lost forever.

Hittade en gammal film som jag inte tror att jag publicerat här som ni kan hålla tillgodo med. Det är jag som försöker lära Nell att trampa. Jag använder klicker, men tyvärr tar min gamla kamera inte upp ljud. Jag vill också påpeka att jag inte vet om jag följer alla konstens regler. Alla sätt är ju bra utom de dåliga. Vi har kul och idag är "trampa" ett av Nells favotittrick så helt åt fanders kan det ju inte vara.

Just nu spenderar jag 85% av mina dagar framför datorskärmen, antingen hemma i soffan eller i universitetsbiblioteket. Hemtentan i kriskommunikation visade sig vara mer omfattande än vad den gav skenet av. Jobbar jag på bra blir jag klar idag vilket vore oerhört skönt för då får jag en tentafri helg. Jag är dock oerhört glad att jag har mina djur som ser till att jag kommer ut och rör på mig, andas frisk luft och rensar skallen imellanåt.

Inatt och idag vräker snön ner i Örebro och vi fick pulsa oss ut genom porten i morse. Nell och Billy hoppade och rullade i snön som ystra unghundar medan deras grannkompis dvärghundskorsningen inte kom över vallarna och fick skapa ett tunnelsystem. Det såg så sött ut och gav välbehövlig energi.

Ikväll roade jag mig med att surfa runt på lite diverse hundshoppar online. Varför kommer alltid de största shoppingsugen över en när man har det knapert på kontot? I alla fall ramlade jag in på en sida som sålde kanindummys. Najs tänkte jag eftersom Billy älskar mammas kanindummy, en relativt stor dummy helsydd i kaninskinn,  som används väldigt sparsamt för att spara på den.

Den här var dock utformad efter en lite annan idé. Tanken är väl att den liksom ska hänga och slänga som en riktig kanin eller hare. Den finns i tre varianter beroende på vikt, 1,2 eller 3 kg, återfinns hos dummy shop och kostar mellan 150-260 kr beroende på vikt.

Jag kan inte påstå att den tilltalar mig speciellt mycket. Jag har hittills aldrig träffat på någon hund som ogillat pälsvilt för att det varit tyngre eller hängt och slängt, istället har jag mött hundar som har svårt för just pälsen och här hjälper ju dummien inte.

Å andra sidan vet jag flera hundar som har svårt med att packa stor vitfågel och här kanske dummien vara till hjälp då hundarna vänjer sig att bära tyngre där de inte kan få in allt i käften.

Vad tror ni om dummy shop's kanin-dummy?

Urk. Sitter i skol-biblioteket och jobbar med hemtentan som ska vara inne på måndag. Även om det är avigt kan jag ändå känna att jag ligger bättre till än vad jag brukar vid den här tiden i arbetsprocessen. Dock tycker jag att den suger musten ur mig. Jag tar alltid mina uppgifter på ett så stort allvar och blir lätt spänd. Det resulterar i att jag blir trött och lite matt. Därför passar jag på att gå hundpromenaden på förmiddagen och sedan dra av några timmar i biblioteket. Jag blir både roligare på promenaden för mina jyckar och sen kan jag lämna dem hemma trötta med gott samvete.

Någon som däremot varken är trött eller hängig är min Nell. Hon är piggare än hon varit på länge. Ofta blir en tik piggare efter en livmoderoperation eftersom den ofta legat länge i kroppen. Jag trodde dock inte att det skulle bli en sån här skillnad eftersom jag inte upplevt Nell som seg eller lunkigare innan. Men hennes nya energi är otroligt uppiggande i hemtentetider.

På mornarna far hon runt som en yster valp i snön, hon leker med leksaker och vill att jag ska kasta iväg dem åt henne, överlag är hon mycket mer träningsvillig och igår skällde hon på mig när hon ansåg att jag knöt skorna för länge när vi skulle ut. Till saken hör att Nell tar ton EXTREMT sällan och jag kan räkna på handen de gånger jag hört henne skälla om man bortser från under lek.

"Busiga leksak - kom fram, jag vet att du gömmer dig här!"

.

Min älskade Nella

Alla hjärtans dag bjöd igår på det vackraste vädret så länge. Underbart, men det i kombination med att det var söndag betydde tyvärr massa ilskana skidåkare i skogen. Typiskt, för jag hade gärna gått där. Men trots att det blev korta rundan istället var vi ute snudd på två timmar i den härliga solen.

Nells leksak var lite "busig" och ville inte ligga still

.

Sara tror att hon kan springa ikapp James

.

Nu "busar" leksaken med Billy

.

Nu händer det grejer i vår gamla fria nord. I april arrangeras NM i woringtest i Kungsbyn mellan Enköping och Västerås. Ett mästerskap så nära ska jag absolut försöka att åka och titta på. Dessutom ingår inte mindre än två av mina favoritekipage i Sveriges lag.

Det försra ekipaget är Johan Löfgren och River Race Brunello. Brunello är Billys son. Kanske det mest rutinerade eller vinsttippade ekipaget så varför de ärfavoriter får ni räkna ut själva. Nästa ekipage som ska bli kul att se igen är Ulrika Carlsson och Searover Ivattut. Ulrika är ungefär i min ålder och jag tycker att det är häftigt att hon har slagit sin i där. Dessutom är Iva alltid lika rolig att se i arbete.

De andra som är med och försvarar Sveriges färger är Johan Fogelberg med Aim High Flying Bitch, Petra Tesch med SEJCh Doubleuse Titan Stripes och Ingrid Gumesson med Avjava’s Double-Star. De första två känner jag igen, men inte det sista.

En del av mig kan inte låta bli att hålla på Johan & Bitch. Som han kämpat med den tiken, men alltid lyckats hamna något eller några stag ner på pallen. Bitch är ingen ungdom längre. Tror att hon kan vara i Billys ålder ungefär och det vore kul om hon och Johan kunde få till en vinst.

Det här med "dagens outfit" är ju ett väldigt vanligt bloggfenomen. Det har jag förstått av att läsa bland annat min klasskompis Anni's blogg. I hundblogg-världen är ju detta dock inte riktigt etablerat. Kanske för att vår klädsel inte är lika varierad. Visserligen anpassar jag min outfit till väder och vind, men kör i princip på en outfit per årstid. Ungefär såhär ser min vinteroutfit ut:

* Vit stickad bomullsmössa från Race Marine. Mjuk och klirar inte i pannan.
* Röd eller svart Snusnäsduk runt halsen för att inte släppa in kallluft.
* Grön Juniorskidjacka från Helly Hansen.
* Fjällräven Fox Trousers
* Väst från ITAB med jättemycket bra fickor för träningstillbehör. Slänger på den över jackan.
* Gore-Tex sko från KAVAT alternativt Muck Bootsen "Muddy".
* Oavsett sko stoppar jag i mina sköna Super Feet sulor.

Ibland tycker jag att det kan vara svårt att hitta bra hundkläder, dessutom gärna studentvänlig prisklass. De lite dyrare plaggen på min lista är antingen presenter eller ärvda. Jag att det vore prima om vi hundägare kunde tipsa varandra och bekväma och funktionella plagg. "Dagens Outfit" kanske inte är så himla tokigt ändå? Fast vi kunde kanske kalla det "Säsongens Outfit". Om någon känner sig manad så släng upp en bild på era favo-vinterplagg på egna bloggen, eller skriv en kommentar här!

Idag grattulerar mina blonda kamrater sin whippet-kompis James som fyller två år, men de formulerar sig lite olika:

Billy är ordentlig och högtidlig. Han harklar sig, säger "Har den äran på födelsedagen" och avslutar med att skaka tass. Han har räknat ner dagarna och tränat sina moves väl.

Nell har framtills nyss noll koll på att James fyller år, klappar lillekillen lite på axeln och säger "Grattis Pysen! Då bjussar du väl på tårta efter promenaden?"

.
Innan jag flyttade till Örebro la jag inte så stor vikt i hur hundarna agerade när vi mötte folk ute på promenaderna. Det skedde så sällan. Givetvis ville jag varken att de skulle kasta sig över dem, skälla eller liknande. Men jag lärde dem inte heller att ignorera mötande. Jag kallade helt enkelt bara in dem vid mötet och släppte iväg dem efteråt.

När vi flyttade till Örebro förstod jag snart att jag behövde byta taktik. Här möter vi oftast ett par hundar och ännu fler motionärer utan hund per promenad. Ganska snart bestämde jag mig för att lära mina hundar att ignorera mötande om inte jag bad dem om något annat. Med Nell stog jag inte inför någon stor utmaning. Hon ignorerade redan de flesta som det var. Billy var lite knepigare. Hon ville gärna svassa runt människorna vi mötte i hopp om att få klappar. När vi mötte hundar blev han antingen kär, när det gällde tikar, och gnällde ch hissade upp örgnen eller lite spänd, när det gällde hanar och blåste upp sig eller fick hög svans.

Jag började med att kalla in och distrahera hundarna vid möte. Jag belönade ignorans och kontakt med mig och korrigerade fokus på de mötande. I nästa steg slutade jag att belöna kontakt med mig och förstärkte istället ignorans. Vad hundarna gjrde brydde jag min mindre om de statt, stog, låg, nosade eller studeade himlen brydde jag mig mindre om. Sedan gick jag vidare och slutade kalla in men belönade fortfarande ignoransen.

Framför allt märkte jag snart en enorm skillnad på Billy. Jag tror att det blev en stor lättnad för honom att slippa fundera på om det var hans uppgift att hälsa på de mötande. Jag behövde bara ge honom chansen  så stjälpte han över hela ansvaret på mig med en lättad suck.

Jag tycker att jag lyckats riktigt bra med ovanstående, men så till det jag egentligen vill säga med den här texten. Jag önskar så av hela mitt hjärta att folk jag möter på promenaderna skulle kunna förstå och respektera att jag inte vill att deras hundar ska hälsa på mina. Idag mötte jag en alldeles ovanligt korkad tant med en ung hane av lapphundsras. Redan på håll förstod jag att hon hade noll koll på sin lösa hund när hon lite nervöst ropade: "Är det okej om dom hälsar. Han är jättesnäll". "Nej, jag vill inte att de hälsar" svarade jag och samlade minatvå bredvid mig. Givetvis var hennes inkallningsfösök förgäves. Jag satte mina två bakom mig och höll lapphunden på avstånd. Ilsken över att tanken inte verkade ha någon brådska fram till oss. Väl framme ursäktade hon sig "Han vill ju bara hälsa. Han är ju så snäll"

Jag orkade inte förklara för tanten utan nickade bara och fortsatte vår promenad. Att det ska vara så svårt att respektera min önskan. Kanske är det en töntig grej att haka upp sig på, men jag vet att det bara behövs några hundmöten för att all träning jag har lagt ner ska vara förgäves. Dessutom behövs kanske bara ett enda dåligt hundmöte för att Billy ska tvivla på min förmåga att hantera mötena och känna att han behöver gå in och ta ansvar igen.

Det blev träning igår. Oj, vad det blev träning. Efter att ha pulsat snö med hundarna en dryg timme somnade jag på soffan. Vaknade en halvtimme senare och insåg att det var en kvart tills jag hade stämt träff med Ida på gymmet. For upp, grävde fram cykeln och trampade dit. Passet vi körde hette "Push & lift" och utfördes med hjälp av bräda och skivstång. Det var jobbigt, men inte konditionskrävande. Därför stannade jag kvar även till nästa pass som var ett jympapass. Fy, vad jobbigt det blev!

Idag har jag varit produktiv. Klev upp halv åtta för att hinna ge doggys en lite längre tur på morgonen för nu väntar en hektisk dag. Först föreläsning 10-12, sedan hem och luncha och kissa hundarna. På eftermiddagen blir det till att jobba med ett grupparbete ett par timmar. Har tänkt vara hemma till halv fyra senast för att hinna ta ut djuren innan klockan fem då min 1,5 timmes engelska lektion börjar. Puh!

Insåg att jag inte visat er bilderna på när Billy fick dra pulka när jag var hemma. Han tyckte att det var lite läskigt, men kom in i det efter ett tag. Att vi gjorde det i knädjup snö gjorde att han tyckte att det var superjobbigt och jag undrar om han inte hade lite träningsvärk sen...

Äntligen är vi samlade hela "familjen" i Öret igen. Igårkväll njöt jag av att ha Jensa bredvid mig i den slitna blå soffan och hundarna nöjt snusandes i hallen. Pigga och friska. Underbart!

Helgen spenderade Jensa och jag i Hållsta. Vi gosade med valparna och firade min pappa som fyllde år. Lördagskvällen spenderade vi i Eskilstuna med middag i Hållsta och efterföljande bio, Snabba Cash, i stan. På söndagen var vi på kak, bull och tårtbuffé på Taxinge slott och åt oss proppmätta på massa godsaker.

Idag har jag faktiskt varit riktigt effektiv och läst en massa plugglitteratur. Dessutom har jag gått två turer med mina favoriter. Billy fick två synliga dirigeringar med störningsmarkeringar som Nella sedan fick hämta in. Båda var duktiga och hade jättekul.

Ikväll ska jag träna. Det var ett projekt jag drog igång när jag hade sjuka hundar/ var hundlös. Nu när hundarna är tillbaka känns det inte lika inspirerande längre, men känns lite tråkigt att bara blåsa av. Därför kör jag på ett tag och testar hur länge det varar...

Jag gillar i allmänhet inte sånna här bloggutmaningar. Bloggvärldens kedjebrev. Urk. Men eftersom jag är tillbaka i örebro hundlös från igår till på fredag så har jag inte något bättre att skriva. Dessutom utmaades jag ju av favvo-Cornelia.

Utmaningen:

• Gå in i "Mina bilder" på din dator.
• Ta fram bild nr. 7 i mapp nr. 7.
• Ladda upp bilden på din blogg och skriv något om den.
• Utmana sedan 7 andra bloggare att göra samma sak!

Åh, saknad! Den här bilden tog jag 4 mars 2009, på uppdrag av min mor.
Den föreställerhela hundgänget vi hade då minus Magda. Vilket vackert gäng dom var!

Fr.v. Remy, Billy, Tino, Doris, Kevin, Nell och Bess

Eftersom jag själv inte gillar utmaningar så vill jag inte utmana någon. Men här är tips på 7 trevliga bloggar, och vill skribenterna gärna bli utmanade hoppas jag på att få se lite bilder i bloggarna snart :)
Linda, Moa, Anna, Karro, Mikaela, Thess & Johanna

T.v. Doris & Tino tigger godis / T.h. Malin & Billy
.

Malin, Doris & Billy leker i snön
.

Bästa brorsorna, Billy & Tino, går en match