Måla, måla, måla...

När facebook skvallrar om jaktprovsresultat, lyckade träningar och annat kul hålelr vi oss inne och målar. Jag är väldigt trött och längrar redan till helg. Igår blev det dock en liten paus i jobbet när vi skålade in Toves 18-års dag. Tove är den första hundvakt som Nellan någonsin hade. Året var 2001 eller 2002 tror jag och det var under en sommarvecka då jag var på ridläger. Nellan förresten, fasen vad jag längtar efter den lilla damen nu. På fredagskväll ses vi igen!

Målarsällskap

Veckan som försvann

Söndag, klockan är 21.20 och jag undrar var den här veckan tog vägen. Inte så att jag inte gjort något, men inte heller så att den varit överaktiv. Framför allt har veckan varit så himla skön. Allt har bara flutit på och jag har känt mig så glad. Och faktiskt så var det ett tag sedan jag hade en sån vecka.

Jobbet känns roligt, jag har Tessan i Stockholm, hundarnas nya dagmatte är toppen, jag har hunnit med att träffa mina vänner både på veckodagar och helgen, varit ute och slarvat i Stockholmsnatten, gå en lång solig runds på Kärsön i gott sällskap idag, haft storkok och varit på jaktapporteringskurs hos Palmkvist och Larsson. Och även om det låter mycket har jag inte känt mig speciellt stressad alls och haft flera kvällar i lugn och ro.

Ibland stämmer väl liksom bara det där jäkla livspusslet!

På kvällarna har vi haft korta träningspass. Tessan är så entusiastisk att till och med tanten taggar till!

Tessan gör stockholmsvisit

Igår när jag åkte tillbaka till Stockholm fick Billy bli kvar i Hållsta och Tessan följa med istället. Så ska vi hade två veckor framöver nu eftersom Tessan löper. Hon blev jätteglad att komma till Sockholm igen och igårkväll satt hon länge, länge bredvid min säng, log och ville bli klappad på huvudet.

Idag har hon varit hos Billys dagmatte och det har tydligen gått jättebra. Själv har jag suttit på kontoret och riktigt längtat hem till henne hela dagen. Vi har gått en vända runt sjön bara hon och jag, tränat lite inkallningar men mest bara bondat liksom. Nu ligger hon och sover vid mina fötter.

Tessan är verkligen som natt och dag när hon är i hundflocken och när hon är ensam med mig, och jag njuter av hur söt och liksom tillgiven hon blir här i Bromma. Även om hon nog aldrig kommer bli min på samma sätt som Nell och Billy har hon stulit en plats i mitt hjärta.

På hotell i England fick Tessa lov att komma upp i sängen ibland...

En säng värdig prinsessan

Igår kom Linda till Stockholm och givetvis boade hon in sig i Bromma-källaren hos mig över natten. När det var sovdags bäddade Linda på ett par madrasser på golvet. Sen borstade vi tänderna. Vi lämnade inte rummet en lång stund men under den lilal stundet måste Nellan ha vaknat till och tänkt ”schyst, en ny bädd åt mig” för när vi kom tillbaka strax därefter såg det ut såhär i rummet!

 

 


Ger Dickens cred för visa ord

 
Idag ger jag Dickens cred för visa ord. Det svänger och det hör väl livet till. Det är då jag känner stor tacksamhet för vännerna som är där och lyssnar. Trots att man mitt i efter-maten-kaffet måste ta ett samtal om en billig frys i Södertälje och vännen (som inte tillhör den galna jakthundsvärlden) efter samtalet frågar vad tusan jag ska med en frys till - och man måste förklara att den är tänkt till att förvara döda fåglar och kaniner. Då känner man sig lyckligt lottad att vännen inte vänder på klacken åt det sanna psycho man känner sig som just där i den stunden.

Något annat jag känner mig lyckligt lottad över är att jag fick gå en fantastisk morgonpromenad i Judarskogen med det finaste jag vet. Min tolv och ett halv år gamla kärlek. Som jag älskar den jycken älskar jag inget annat. Henne hoppas jag det dröjer innan jag måste parta med.


Öga mot öga med herr. grävling

Uppvuxen på landet som jag är har jag åtminstonde viss bekantskap med vilda djur. Rådjur, älg, räv, hare och vildsvin har alla korsat min väg i skogen. Grävling har jag dock bara sett från bil springandes över vägen eller som roadkill - fram tills idag.

Solen sken och jag strosade i långsam takt i Judarnskogen. Bill struttade på en bit framför och Nellsan gick i snöre vid min sida och lullade. För att undvika att trängas med joggarna följer vi sällan sigarna i Judarn men när vi svängde vänster runt en stor gran hamnade vi istället öga-mot-öga med en grävling. Den blev nog jättepaff, jag blev definitivt jättepaff och hundarna blev helt förstelnade.

Grävlingen reagerade först, for bakåt ett par språng och stog sedan där och grimarserade och liksom väste/fräste. Fegis-Billy gick och ställde sig bakom mig, som hade funnt sjå att hålla fast en inte riiiiiiktigt lika avvaktande Nellsa. Sedan backade jag och Billy långsamt (Nell hoppade jämfota bakåt, haha) och när vi fått lite avstånd mellan oss vände grävlingen blixtsnabbt helt om och skuttade iväg mellan granarna.

Mötet gav en rätt fin puls kan jag säga, Nellsan var upprymd som aldrig förr resten av vägen hem och gick med nosen klistrad mot backen. Hon har verkligen ett starkt viltintresse den damen. Billy däremot tyckte nog att det varit rätt bekvämt att använda mig och Nell som sköld mot otäckingen och övergick lugnt till att sniffa och pissa på varenda sten/träd/pinne igen.

Jyckarna på äventyr

Idag har Nell och Billy agerat studiesällskap åt ugglan Hedwig medans matten slavat på kontoret. Det är skönt att vara på benen efter några febriga dagar efter mässan. Ofta kliar det av längtan efter en ung hund att börja om med. Ett oskrivet litet blad som jag får sätta min signatur på, både Nell och Billy har jag faktiskt tagit över och alltså inte tränat som små valpar.

Men febriga dagar när man mest sover och går lite korta turer i parken är det rätt tacksamt med två äldre hundar som inte har så mycket emot att snarka ikapp med sin matte en dag eller två. Nellsan tittade med jämna mellanrum ut från sitt bo under sängbordet med en nöjd min som såg ut att säga: "Åh, vad mysigt att du är här hela dagen"

 


Nellsan ser föresten ut att snarka på rätt bra hos Hedwig också!
(Bild lånad från Hedwigs facebook)


En riktig turdag, eller ren otur?

Det är väl aldrig svårt att skilja på tur och otur? Det trodde jag också. Framtills igår. Nu har jag ändå beslutat att det var tur jag hade igår, en hel massa tur! Låt mig förklara, så ska vi se om ni håller med.

Igår inledde jag dagen med att ta Foppa till Stadion för en promenad med Hedwig, min polare från San Diego, och hennes springer Torsten. Vi traskade runt en timme och hade det gött. På vägen hem började Foppa plötsligt gå jättekonstigt. Jag stannade genast, mitt i vägen, och klev ut för att kolla. Punktering, höger bakdäck var totalplatt.  

Satte ut varningstriangel. Ut med hundarna och över vägen till en skolgård där jag band dem i ett träd. Tillbaka till bilen och började mecka fram reservdelarna. Det var bara det att domkraften såg helt annorlunda ut än vad jag är van vid. Vad göra jag nu? Ringer nån som kan! Då laddade mobilen ur

Just när jag skulle ge upp och leta rätt på närmsta tunnelbana kom två killar över vägen och erbjöd mig hjälp. Det visade sig nämligen att jag fått punkan utanför Thorildsplans gymnasium, de var elever på teknisk linje och en jobbade extra på en bilverkstad. 10 minuter senare var däcket bytt!

Nästa problem: Det var VÄLDIGT dåligt med luft i reservdäcket. Jag kunde bara köra rakt fram - en väg som ledde upp på motorvägen söder ut. Åkte så fort jag vågade och stannade med en lättnad på första bästa mack för att fylla på luft. Luftmackapären funkade inte. Gick uppgiven in på macken och fick hjälp av en trevlig kille som trixade lite och sen funkade det. Jag måste sett ut att vara nära ett breakdown - så innan jag åkte bjöd han dessutom på kaffe!

Så, tur eller otur? Punka, urladdad mobil och trasig lufttrycksgrej talar kanske sitt klara språk. Men att det skedde just utanför tekniskt gymnasium där en av eleverna knäckte extra som bilmek och en gratis kaffekopp överväger väl. Eller!?

Nell och Billys nya kompis

Nell och Billy kan sedan en tid tillbaka addera en kompis til sin vän-lista; Birgitta!

Ett par av er har undrat hur jag löser det med hundarna på dagarna när jag jobbar. Till Kennelklubben får man som anställd ha med sig upp till två hundar på rummet, en anställningsförmån som jag såklart passat på att utnyttja. Nellan har varit med på SKK kansli i flera omgångar och sover som en stock under skrivbordet hela dagarna. Billy har varit där nån enstaka gång innan, men har under denna sommar/höst blivit riktigt "hemma" på kontoret han med. Fast när matte inte är på rummet, ligger han helst vid dörren och spanar. Sötnos!

När jag är inne i stan och jobbar är hundarna dock inte välkomna. När jag fick det jobbet var det med kort varsel och jag fick brottom att hitta en lösning. Herlst ville jag undvika hunddagis. Jag chansade, tryckte upp lite lappar där jag annonserade efter dagmatte och la dem i brevlådor i anslutning till gatan vi bor. Ganska snart fick vi napp - Birgitta som var nybliven pensionär och mycket hundvan men för närvarande utan hund. Dessutom bor vi på samma gata!

Två dagar i veckan kommer hon hem till Nell och Bill och tar ut dem på tur i skogen. Lösningen känns toppen för mig. Jag lämnar dem bara på morgonen - jobbar - och kommer hem till två förvisso nöjda krabater, men som gäran går ut en sväng med sin matte också. Toppenbra!


Sthlm-Hållsta-Sala-Hållsta-Sthlm


Städning/packning/tvättning pågår. Till helgen flänger vi hem till Eskilstuna igen. Imorgonkväll väntar frisering och shamponering, sen tidig uppstigning på lördag för avförd till Sala Open Show. Tanken är att båda mina jyckar ska delta. På lördagskväll blir det slapp och fix för på söndag intar släkten Widebeck-Larsson Skogsbrynet.

Båda hundarna tycker att det är lite jobbigt när jag packar väskan. Ingen vill bli glömd. De hänger mig i hasorna med lätt oroliga blickar. Nu när jag satte mig vid datorn la sig båda ner med varsin djup suck. Nell stensomande men Billy ligger och småsneglar lite på mig bakom tunga ögonlock. Han är trött, men väskan står ju vid dörren.

Haha, nu reste Billy på sig och gick och la sig på hallmattan. Där kan man inte bli glömd. Han är inte dum, den där Billy!



En dag in på det 24:de levnadsåret

Igår fyllde jag 24. Det firades som vanligt lite anonymt. Jag tycker mycket om att uppmärksamma andra på deras födelsedagar, men har de senaste året inte haft något större intresse att fira mina egna. Det har lett till att de firats lite i farten på andra aktiviteter. Här är några exempel, klicka på årtalen om ni vill läsa hela blogginläggen om händelserna.

  • 2010: Jag firade in mitt 23:dje lednadsår på SSRK utställning i Mjölby där jag visade Nell till vår första gemensamma klassvinst med CK i officiella sammanhang. Hon blev dessutom BIR-veteran och fick, drygt 10-år gammal, äntra en finalring för första gången i sitt liv.
  • 2009: För två år sedan spenderades födelsedagen i Sala Ridhus på Open Show där jag visade Billy till en andraplats i bästa hanklasskonkurrensen.
  • 2007: Året jag fyllde 20 stod kvällstävling i agility på schemat. Karolina och jag åkte tillsammans och satt och frös rumporna av oss när det plötsligt hördes sång från parkeringen. Där kom hundkompisarna med familjen i spetsen med tårta och uppvakning. Vilken överraskning det var!

Min gårdag blev i allafall riktigt mysig. Vaknade som vanligt av att Billy la sitt stora huvud bredvid min kudde och tittade lite yrvaket på mig med sina små pepparkornsögon. Han vaknar också av min väckarklocka och har lärt sig att han kan få lite egentid med matte då eftersom Nell inte hör och fortsätter sova som en stock på sitt täcke under bordet.

Efter jobbet blev det en mysig trerätters middag med lite bubbel i Bromma. Tack alla som uppmärksammade mig på min födelsedag. Det värmer!

Party @ me caza

Ikväll har det varit festligheter i Bromma. De tvåbenta iförde sig prinsesskronor, åt oxfilé och tårta. Det sjöngs även mer eller mindre lämpliga födelsedagsvisor, försökte tysta envisa sjungande ljus och förundrats över en man i Ohio. Ungefär såhär såg det ut:


Ugglan och Einstein hade förberett en så himla trevlig kväll!




 

Nu är det nästan midnatt. Sedan gästerna drog sig har jag packat, städat, fejjat och stått i. Imorgon efter jobbet sticker vi till Eskilstuna Nellan, Billan och jag. Gött!


Ny kategori

Eftersom jag hösten ut kommer vara Stockholmsbo kan det hända att det dyker upp inlägg om mitt jobb eller almänna reflektioner eller berättelser från livet i Stockholm. Sånna inlägg kommer att hamna under den nyskapade kategorin "Stockholm".

Kategorierna hittar ni i bloggens högerspalt. De kan liknas vid ektiketter. Varje blogginlägg märker jag med en etikett och är det därför något speciellt ni som läsare vill kika på kan ni bara klicka på önskad kategori. Är man intresserad av vilka utställningar vi deltagit på och hur det gått klickar ni således på den kategorin. Är jaktprov istället intressant finns det en kategori för det också, osv.

RSS 2.0