Idag ger jag Dickens cred för visa ord. Det svänger och det hör väl livet till. Det är då jag känner stor tacksamhet för vännerna som är där och lyssnar. Trots att man mitt i efter-maten-kaffet måste ta ett samtal om en billig frys i Södertälje och vännen (som inte tillhör den galna jakthundsvärlden) efter samtalet frågar vad tusan jag ska med en frys till - och man måste förklara att den är tänkt till att förvara döda fåglar och kaniner. Då känner man sig lyckligt lottad att vännen inte vänder på klacken åt det sanna psycho man känner sig som just där i den stunden.

Något annat jag känner mig lyckligt lottad över är att jag fick gå en fantastisk morgonpromenad i Judarskogen med det finaste jag vet. Min tolv och ett halv år gamla kärlek. Som jag älskar den jycken älskar jag inget annat. Henne hoppas jag det dröjer innan jag måste parta med.