Ungdomshelg på Gryts gård
På lördagen blev dock Toddy lite trött på eftermiddagen och då fick Tessa och jag fylla hans plats på ett pass för Håkan och Karina där vi tränade fotgående, vändningar och stadga. Till sist tog de fram den ökända har-maskinen. Tessa fick crazy eyes och giraffhals – och jag svettades men vi höll oss i skinnet båda två.
Gruppbild på gänget + instruktörer. Bild lånad från www.ssrk.seVilt-träning med prinsess-Tess
Uppvaknandet jag fick i påsk börjar sjunka in lite nu. Kniven är inte skruvad lika hårt i bröstet konstant längre. Jag har tänkt, bestämt mig för och accepterat att jag en tid framöver kommer att få lov att leva vecka för vecka. För mig som annars planerar till förbannelse är det en liten omställning, men det är det enda alternativet just nu. Och det enda jag vill också.
Nu till något roligare, hemma hos mamma i påsk tinade vi änder, kråka och kanin som vi tog med ut på fältet. Tessa var märkbart tryckt av att det var vilt på träningen till en början, men när det blev hennes tur att hämta minnesmarkering med and störtade hon iväg, plockade upp och levererade in. Inleveransen var inte den snabbaste men hon såg stolt ut, la inte ner och framförallt – hon viftade på svansen hela vägen in.
Därefter hämtade hon ännu en markering med and och en med kråka. Det var roligt att se att hon höjdes för varje gång hon hämtade. Avslutningsvis drog jag ett litet släpspår med kaninen som hon visserligen löste mer som ett sök än ett släpspår, men det lägger jag inte någon vikt vid alls.
Även om provstart känns väldigt, väldigt avlägset fortfarande är det roligt att vilthanteringen går framåt för mig och den lilla primadonnan. Tessa är verkligen en lurig liten sak, en sötsur karamell! Och speciellt just nu är hon ett väldigt fint litet stöd och distraktion. När det känns som tyngst sitter hon plötsligt bredvid mig med sitt fåniga lilla smajl och får mig att skratta.
Anna och Hera var också med och apporterade påskhare!
Tessan gör stockholmsvisit
Idag har hon varit hos Billys dagmatte och det har tydligen gått jättebra. Själv har jag suttit på kontoret och riktigt längtat hem till henne hela dagen. Vi har gått en vända runt sjön bara hon och jag, tränat lite inkallningar men mest bara bondat liksom. Nu ligger hon och sover vid mina fötter.
Tessan är verkligen som natt och dag när hon är i hundflocken och när hon är ensam med mig, och jag njuter av hur söt och liksom tillgiven hon blir här i Bromma. Även om hon nog aldrig kommer bli min på samma sätt som Nell och Billy har hon stulit en plats i mitt hjärta.
På hotell i England fick Tessa lov att komma upp i sängen ibland...Tessan ska bli mamma
Saolir Boy var kullbror till syskonen Sissi (SUCH Stanroph Sincerely Yours) och Sailor (Stanroph Sailor Man) som mamma importerade år 1990. Sailor Man flyttade snart till vänner till familjen, men Sissi blev mammas ögonsten och en hund jag minns väl från min uppväxt.
Från Sissi behöll mamma Bessie (SUCH Combine Best wishes), också en snygg och arbetsvillig tik. På grund av en livmoderinflammation under hennes andra dräktighet fick Bess bara en valpkull. Men den där första valpkullen föddes min Nell, som för mamma var en besvikelse både arbetsmässigt och exteriört, men för mig blev en bästa kompis och starten på ett bara växande hundintresse....
Only know your lover when you let her go... and you let her go
Där Nellan och Bill är glada i allt och alla, tycker jag allt oftare att det känns som att Tessa ser just mig, vill sitta bredvid mig, följa mig. Det är smickrande och trevligt med tanke på jobbet jag faktiskt lagt ner på att knyta henne till mig. Tessan är i många ansenden en lätt hund - jag kan ta med henne överallt och hon går ihop med alla andra. Hon är grundtrygg, stabil och nyfiken i nya situationer och miljöer.
Samtidigt tycker jag hon är lite knepig att komma nära, och liksom förtjäna. Hon är egoistisk i allra högsta grad. Där Billy ärligt och mesigt alltid ställt upp för att göra mig glad är Tessan en jycke som bara är med så länge hon tjänar något på det själv. Så länge hon får ut något av vår relation är hon med men om jag inte balanserar krav, morötter och aktivitetsnivån rätt tar hon saker i egna tassar.
På senare tid har jag känt att jag börjat hitta knapparna. Vi börjar få till ett skönt samarbete där vi kan jobba ihop på ett effektivt sätt. Jag har vågat börja ställa lite mer krav, utmana och ge henne ett större ansvar och hon har accepterat det. Jag önskar verkligen att jag hade kunnat fortsätta på samma sätt den här våren. Jag tror vi hade kunnat komma en bra bit på väg. Tyvärr blir det inte så. Jag har inte lyckats hitta en passande lösning för Tess nu när jag börjar jobba heltid på kontor. Hon måste flytta hem till mamma igen en period.
Visst kan jag kunna fortsätta bygga och träna med Tess när vi ses, vilket till en början kommer bli ca en gång i veckan. Men det kommer inte bli samma sak när jag inte kan få den där dagliga kontakten. Tänk att hunden som jag bara skulle leka lite med i brist på annat blev min hjärtesak. Då var jag nöjd med det lilla, att ha en hund att träna på helger. Nu känns det nästan omotiverande att fortsätta träningen när jag inte kan få ha det fullt ut.
Men Tessan var faktiskt bara ett lån och är ämnad för större saker än att vara min leksak. I vår/sommar ska hon förhoppningsvis få sprida sina gener vidarenär hon blir mamma åt en ny generation Combine-hundar hemma i Hållsta.
Hitta nyckeln till Tessas sök
Fortfarande stöter jag på saker med Tessa som förbryllar mig. Billy har alltid spelat med väldigt öppna kort och varit tacksam och ärlig att träna. Tessa upplever jag styrs väldigt mycket av sitt humör och dagsform. Och problemet är att jag fortfarande har lite svårt att hitta det som får henne att hamna på 'rätt nivå' arbetsmässigt. Jag söker också en nyckel!
Ett konkret exempel på detta är Tessans sök. Under hösten slet jag med att försöka få henne att tycka det var roligt att söka. Utan någon vidare framgång kan jag tillägga. Att gå ut en gång, eller kanske två var spännande. Men sedan tappade hon i motivation och därmed även fart. Det kvittade liksom om jag varvade med att skicka Billy, använde hennes favoritprylar, om hon var välrastad eller het till tusen. Jag ville slita mitt hår!
Sedan snön kom har jag lagt söket åt sidan. Fram tills idag då jag la ett hyfsat stort sök med 5 smådummie där det var halvtö. Hon började med en snyggt lokaliserad och inringad apport. Därefter fick Billy gå ut en gång. Han brakade omkring där ute länge och väl innan han fann och kom in. Därefter fick Tess gå igen. Hon for iväg som en pil och hittade lika snyggt. Sen ville hon mer. Så jag skickade igen, och igen tills söket var tömt. Och fortfarande ville hon mer.
Förbryllad med lycklig belönade jag som en tok och sedan traskade vi hemåt. Söket finns ju där! Nu måste jag bara finna nyckeln till det...
Made in Stockholm
Sedan ett par dagar jobbar jag lite extra i konsthantverksbutiken Made In Stockholm på Västerlånggatag 58 i gamla stan. Idag fick Tess följa med till jobbet. Eftersom det är mycket gals på 'svanshöjd' har hon fått ligga bakom disken, men där verkar hon trivas bra. Jag gillar Tessas kontraster. Igår sprang hon så fort i skogen att hon inte kunde kontrollera sig själv och kraschade tillslut i en snövall. Idag sover hon from som ett litet lamm vid mina fötter. Jag är här igen den 27 december, så om det är någon som är i Stockholm och reashoppar får ni gärna komma förbi och säga hej!
Tessan fyller ett tomrum jag inte visste fanns
Till SSRK-ungdoms våraktiviteter fick jag 'låna' Tessa av mamma. Lite problematiskt kändes det eftersom Tessa bodde hos mamma, men jag var hemma och tog hand om valpar och hundar lite då och då och såg till att bonda lite med henne. I augusti fick Tessan flytta till Stockholm för att vi skulle kunna teama ihop oss och träna lite mer regelbundet inför SSRK's ungdoms-SM. Träningen flöt på, jag började känna lite mer vart jag hade henne - och säkert vice versa - och det började kännas stabilt. Men sen blev Tessan liksom bara kvar i Stockholm även efter det. Jag hade fått upp ångan och ville fortsätta träna.
Ju bekvämare vi blir ihop desto mer friheter tar sig dock den lilla damen. Ser hon en hund hon vill hälsa på springer hon ofta dit även om jag säger 'nej' och jag får löpa efter. Kopplet tycker hon ofta är en bra sak att släpa omkring mig i och om jag säger 'nej' när hon är på väg att bada i en vattenpöl kan hon titta på mig en sekund och sedan böja sig djupt ner och doppa magen i geggan.
På träninshelg vid Tullgarn. Foto Vanja Börjesson
CERT och BIR i Lidköping. Foto: Filippa Lager
Träning för Anita Norrblom. Foto: Matilda HedinCRUFTS - kvalificerad
Tessan när hon tilldelades sitt engelska reservcert.Jag har fött en ligist vid min barm!
Hemma hos mammade hände det att Tess knaprade lite på hörnen av hundarnas galonmadrasser. Konsekvensen blev förtås att hon fick annat liggunderlag som inte var lika frestande. När hon varit hos mig har jag dock aldrig sett en tillstymmelse till gnag eller bit och då ska nämnas att både mjuka täcken, en puffig dyna med små mjuka kulor som fyllning, galonmadrasser och gosedjur finns att tillgå i vår källare. Eller fanns kanske jag skulle säga...
När jag jobbar halvdagar blir jag borta ca 5 timmar och då får hundarna vara ensamma. Jag ser alltid till att Tessa och Billy är väl rastade och lite trötta när jag lämnar dem, men en morgon för ungefär två veckor sedan försov jag mig och hann bara med en kvart i parken på morgonen. Jag skyndade givetvis hem efter jobbet och möttes av denna syn när jag öppnade dörren:
Att detta var Tessans verk var det inga tvivel om. Nell har hittills aldrig i sitt 12,5-åriga liv tuggat på något och Billy är alldeles för välartad. Dessutom var Tess helt röd i tandköttet. Som sagt, inga tvivel. När jag skickade bild på detta till min mamma (Tessans rätta matte) fick jag detta till svar:
(OBS! Ni som ej snappar upp mammas ton - det är ett skämt.)
Ligisten är numera inte betrodd runt dynor och liggunderlag. Hon har fått en egen del av källaren som jag avskiljt med kompostgaller. Där får hon hållas med en sliten wetbed och ett gammalt märgben de stunder hon lämnas utan uppsikt. Som en sann liten brottsling avtjänar hon sitt straff medan Nell och Bill snarkar ikapp på sina mjuka täcken på andra sidan gallret.
Sörmlands Vackaste
Gårdagens domare viade sig vara Bertil Lundgren och kvällen startade med veteranerna. Billy var på ett strålande humör, showade och flörtade med både domaren och de andra hundarna. Han är rolig på det sättet att han älskar att stå en centrum och få applåder. Och det fick han göra, den gode Bill, ända till finalen där Bertil tillslut gav oss vinnarrosetten. Så häftigt, och roligt eftersom Billy nu har tilldelats den två åt på raken av olika domare.
Bra mängdträning
På markeringarna (inledande) stöttade jag i upptaget för att vara säker på att hon skulle greppa. Två droppade hon på mina fötter (kråka på land samt and på vatten) i avlämningssituationen, inget jag lägger någon större vikt vid i detta läge. I de små sökövningarna var upptagen snygga och snabba trots att jag stod tyst och avlämningarna okej. Jag utmanade inte direkt utan tog bara odramatiskt fågeln när hon kom in. Än är verkligen inte vilthanteringen självklar på något vis, men jag är så himla glad att hon visar intresse och faktiskt apporterade det jag presenterade för henne!
Farbror B fick hämta ett par änder på vatten springa sig lite varm på ett sök med and och korp lite senare. Som alltid är han supermallig över vartenda bärgat vilt. Han älskar verkligen vilten!
Hundheg på intåg!
Här är lite bilder som Mille Selander tog på oss på Himmelsända WT - finalen förra helgen:
Himmelsända WT
Igår var det alltså dags för Himmelsända WT hos Jens Palmkvist och Sofia Larsson, ett WT öppet för alla som tränat hos dem under året och våra vänner. Totalt tror jag det var lite drygt 50 startande hundar fördelat i nkl, ökl och ekl. För mig blev det en fantastisk dag när Tessan och jag gick till final och slutligen vann nybörjarklassen, med 93 poäng från "grundomgången" och 18 från finalen!
Jens hälsar välkommen och presenterar dommargänget
Jag var inte speciellt nervös inför dagen. Visst, lite pirrig men inte mer än så. Trots att Tessa och jag fick startnummer ett kändes det helt okej. Tävlingen var fördelad på fem stationer och det var roligt att uppgifterna kändes lite nytänkande.
Tess höll ihop fint under dagen och efteråt kände jag att vi nog gjort en rätt fin runda men med lite detaljer som kunde varit bättre. Men döm ändå min förvåning när vi ropades upp som ett ekipage av tre som gått till final i nkl. Finalen gick som ett mocktrail och nybörjarhundarna fick en apport framför och en bakom linjen var. Jag var dödsnervös med all publik och kände pulsen i hela kroppen, haha!
Vår första finalapport gick bra, men nog kände Tessan av min nervositet och blev lite osäker och långsam - men utförde jobben fint. När första apporten kommit in slappnade jag av lite och efter att vi även apporterat bakom linjen kändes det bara jätteroligt att ha fått testa gå en final.
När vi sedan på prisutdelningen första tilldelades domarens pris (en privatlektion hos Jens och Sofia, tjohoo!) för vår prestation på ruta 4 och sedan ropades upp som vinnare av nybörjarklassen var lyckan total!
Deltagare i finalerna för nkl, ökl och ekl. Massa svarta blixtar - och en liten gul!
Här följer lite minnesnoteringar för hur stationerna var upplagda:
Ruta 1: Markering med dolt nedslag - 17 poäng
Uppgiften började med en liten transport på ett fält och därefter kom ett kast från fältet med nedslag lite inne bland några träd i skogskanten. Inte Tessa gick ut bra men fick ringa lite för att få in den, vilket jag gissar motiverar poängavdraget.
Ruta 2: Lång markering - 20 poäng
Även här startade uppgiften med en transport, en ganska lång och lite knölig. Tessan höll sig exemplariskt positionerad! Sedan följde en lång enkelmarkering över ett fält med hög växtlighet (kastaren hade grödorna upp till midjan!) med nedslag i en tistelklunga. Tessan for ut, jobbade jättefint med vinden och kom hem lika snabbt.
Ruta 3: Dubbelmarkering - 18 poäng
Rätt tufft att ha med en dubbelmarkering i nybörjarklass kanske, dessutom ville de ha in den sist kastade först, men avstånden var inte långa och nedlagen väl isär. Även denna uppgift gick på ett fält med rätt hög växtlighet. Tessa hämtade den första fläckfritt och eftersom jag var osäker på hur bra hennes minnesbild var av numemr två valde jag att skicka som enn linjetag och ge närsökssignal på nummer 2 som då kom in snyggt. Efteråt fick jag beröm från domaren för mycket klok handling. Åh vad det värmde!
Ruta 4: Markering med skymd sikt - 20 poäng + domarens pris
En enkelmarkering i skogsmiljö där träd och buskar skymde sikten. Jag aldrig något kast med hörde en duns och blev ombedd att skicka Tess. Puh! Hon hade i allafall hörselmarkerat väl, tog sig till rätt område och likaliserade dummien efter att ha ringat lite. Här fick vi senare domarens pris för bästa arbete. Tydligen hade det blivit lite tokigt med kastet för oss, men Tessan löste det så snyggt i alla fall.
Ruta 5: Markering i träskmark med efterföljande närsök: 18 poäng
Rutan började med en transport till kanten av ett träsk och kastades en enkelmarkering med nedslag i sumpen. Tessa löste uppgiften okej, spikmarkerade men fick avdrag för att hon blev lite omständig då hon tycket träskkmarken var lite äcklig och gick med 'höga knän' genom den, haha! Därefter fick man vända åt andra hållet och göra ett litet närsök mot skogskanten. Tess gick ut jättefint och hittade snabbt.
Tack för lånet och den fina grundträningen av den här lilla pärlan mamma!
Tränings WT
Visst skulle det vara kul om det gick lika bra på lördag, men det är egentligen inte målsättningen. Jag ser lördagen som en bra utvärdering då vi ska se lite vart vi står och vad vi ska träna vidare på under hösten/vintern. Är vi fortfarande ett träningsteam närsta år är det till nästa sommar vi ska vara vassa!
Träning med vilt
Igår skulle Vanja ut och träna vilt med Akira. Tessa, Bill och jag följde med som kastare. Efter att Kira fått jobba med olika moment en bra stund kände jag att Tessan var riktigt taggad av att ha fått titta på så länge. För att ta upp henne lite högre i stress/aktivitetsnivå lät jag Billy jobba lite med fåglarna först. Därefter hämtade Tess två markeringar med and helt klockrent och höll/bar även både kanin och mås. Vilken lycka!
Nu ska vi fortstta bygga på detta. Inte bli för ivriga, utan skynda långsamt och se vart det kan leda. Åh, men vad jag önskar att jag hade haft möjlighet att ha lite vilt att träna med regelbundet här i Stockholm!
