Livstecken
Charlotte and Sasha kommer till Stuttgart!
Och nästan på pricken ett år efter att vi gjorde en dryg veckas roadtrip runt Florida ihop ska the unicorn (Juli), the cat (Kat), the frog-owl (Heddis) and the lobster (JAG) återförrenas!
Det finaste jag vet
När jag är hemma i Hållsta är det så mycket hundar omkring hela tiden att de egna nästan flyter in i massan, speciellt som nu de senaste dagrana då mamma och pappa rest i jobet så jag tagit hand om rövarbandet. Framförallt valparna tar mycket tid och uppmärksamhet, och varken Nell eller Billy ät hundar som tar speciellt mycket plats. Därför såg jag till att få lite kvalitetstid med mina bästisar idag. Rastning i ny skog som Nellan älskar och sök med dummies klädda i andvingar för Billy-boy.
Världens finaste Nell, SEVCh Combine Elle
Världens finaste Billy, SEUCh Combine Hennessy
Combine Still On Line
Solen skiner och Linda och jag har just ätit födelsedagsfrukost för henne då hon fyller 19 idag. Vad passar då bättre än att presentera ännu en ny parvel som ska joina combine-familjen i Hållsta!? Säg hej till Combine Steward of The Lines tuffa syster Combine Still On Line!
Combine Steward Of The Line
Tillåt mig att presentera en ny medlem i Hållstaligan - TRUMVIRVEL - Combine Steward Of The Line
Vilket arbetsnamn den lille parveln ska få är dock inte helt klart ännu. Hittills har han kallats Steve, men nu tycker mamma att det är för likt kommandona stanna och sitt. Jag har föreslagit Valle, Kalle eller Allban (efter pappa Allan) men mamma verkar inte överförtjust i något av dem. Nån som har nått bra förslag?
Nytt äventyr på gång
Lyckade öppenklassdebuter
Vilken Malmöresa det blev! Trots lång resväg och diverse missöden ångrar vi inte en sekund att vi åkte. Redan på lördagsmorgon stack vi iväg. Tog det lugnt, stannade hos Malin i Linköping och fortsatte sedan ner till Malmö.
Vi hade bokat det biligaste hotellet vi kunde hitta och boade in oss i det pyttelilla rummet som inte rymde något ner än en liten, litten dubbelsäng.. Doris parkerade på sängen och rörde sig inte en millimeter förrän vi checkade ut nästa dag. Tessa låg snällt på golvet vid mitt huvud. Toddy däremot tyckte att det här med hotell var svinhäftigt och for omkring som en annan vilde. Under natten vaknade vi flera gånger av att Toddy stog och hoppade jämnfota över oss i sängen...
Nästa morgon åkte vi till mässhallen tidigt och lät alla hundarna bekanta sig med miljön och underlaget. Alla verkade coola och på bra humör. Toddy var först ut med sin öppenklassdebut som resulterade i excellent, klassvinst och CK. Linda strålade som en sol - bara här var lyckan total. I bästa hanklassen blev han kvar bland de fyra sista tillsammans med tre championhanar och slutade på en tredjeplats med CERT och därmed även Svenskt utställningschampionat. Linda dansade sig ut ur ringen!
Sen var det dags för Tessa och Doris i en öppenklass på hela 17 tikar. Doris slutade på ett slätt excellent med en fin kritik. Tessa var pigg och visade sig väldigt trevligt. Resultatet av hennes öppenklassdebut blev excellent och en andraplacering med CK. I bästa tik konkurrensen var hon med länge och men blev tackad precis innan placering.
Efterson Ingrid var där med Pica (Combine Pick A Lily), och även hon tilldelets excellent med CK bestämde vi oss även för att gå in med en uppfödargrupp - vilken vann! Därför stannade Linda och jag kvar till finalerna, men där fick vi bara springa in och ut. Trots det kändes det väldigt kul att gå in i finalringen med en så prydlig grupp.
Vägen hem blev lång och vi var trötta. Tur att vi hade framgångarna att glädjas åt för när vi fick punktering på motorvägen ett par mil söder om Jönköping, det regnade, båste, trafiken var tung och det var mörkt kändes det rätt hopplöst ett tag. Men som vanligt ordnade det sig och vi rullade in genom grindarna i Hållsta runt midnatt.
Jag och Tessa, Combine Quite a Miracle - Excellent, CK och 2:a placerad i öppenklassen.
Jag och Tessa, Combine Quite a Miracle - Excellent, CK och 2:a placerad i öppenklassen.
Men brorsan ska ju alltid vara värst! Excellent, CK, klassvinst, 3: abästa hane med CERT.
Linda och SEU(u)Ch Combine Quite a Boy
Vi drar till Malmö
Se upp! Idag är Linda, Doris, jag,Tessa och Toddy ute på vägarna. Imorgon blir det skk utställning i Malmö!
Billy protesterar
Billy har aldrig tyckt att valpar är speciellt nödvändigt (förutom tillverkningsfasen då såklart!) och ikväll trodde han inte sina ögon när två illbattingar intog hans favoritkudde i köket. Med desperation i blicken stirrade han uppfodrande på oss: TA BORT DOM!
Och eftersom kung Billy har mig lindad runt sin lilltå lydde vi givetvis hans order och flyttade på de små krakarna. Nu ligger han på kudden och sover som den kunglighet han är!
Får man välja att satsa lågt?
I dalarna tränade jag ihop med tre tjejer med jaktavlade retrievers som säkerligen drömmer om att starta hundarna i elitklass. Jag la märke till att deras tankesätt ibland skiljde sig från mitt i träning- och övningsupplägg. De la nog redan nu grunder för den där elitstarten. När jag inte tänkte likadant blev jag ifrågasatt. "Men Jenny, du måste sikta högt!" fick jag höra. Det fick mig att börja tänka, måste man verkligen det?
Jag tror det är rätt vanligt att tänka att man måste satsa högt. Att man ska sätta ett högt mål - och sedan stämma av med delmål på vägen. Mål är bra men det där höga målet behöver ju inte alltid vara elitklass, eller hur?
"Sikta mot stjärnorna så når du kanske trädtopparna" sa en instruktör en gång till mig. Varför ska man tänka så? Visst ska mål sporra och motivera, men för mig blir ett orelistskt mål inte ett dugg motiverande. Jag vill ha ett utmanande mål - men som jag vet att jag faktiskt kan uppnå med hänsyn till min och hundens förmåga, i förhållande till den tid vi har till vårt förfogande.
Efter en del funderande har jag landat i tanken att mitt mål med Tessas träning inte är start i elitklass. Vi satsar på en plats i korpen-ligan. Man får välja att lägga ribban där. Det är okej.
Sov gott lilla Bella ♥
Jag tycker saknaden av en katt är annorlunda från den när man mister en hund. Hunden är mer slående, från noll till hundra på något vis. Saknaden av Bella har snarare smugit sig på och vuxit allt eftersom dagarna gått. Hon som man aldrig lockade på, eller krävde något av men som ändå alltid var med överallt. Bredvid på stolen när man åt frukost, vid datorns värmefläkt när man pluggande och i knät i soffan på kvällen. Nu är det slående tomt.
Tack för 18 fantasktiska år Prinsessan Blurkas ♥ ♥ ♥
Mera markeringsträning
Igår kom Mille, Anna och Boel hit för att träna lite ihop. Jag tog bara med mig Tessa. Vi börjar hitta varandra och förstå varandras tecken och signaler så smått nu. För mig som aldrig haft en hund som faktiskt kan gasa igång lite gäller det att hela tiden vara med och läsa av.Nytt från Crufts
Kenneltjänst
Såhär såg det förresten ut i valphagen i helgen:
"HEEEEEEJ! Släpp ut oss och ge oss mat nu, nu NUUUU!"
Markeringsträning i solen
Fr v. Berta, jag, Tessa, Billy, Linda, Tekla, Toddy, Anna och Hera.
Bakom kameran: Mille Selander
Sökarbete med rådjursstörning
När jag närmade mig hundarna igen såg jag att alla tre satt med långa giraffhalsar och spanade åt ett helt annat håll. Bara en kort bit bort stog nämligen tre rådjur och glodde på hundarna. Först blev jag alldeles varm i kroppen - vilka duktiga hundar som sitter kvar trots att jag varit en bra bit iväg och utom synhåll. Sen blev jag istället alldeles kall - vad skulle hända när rådjuren upptäckte mig och skuttade iväg? Det hela blev väldigt odramatiskt. Rådjuren skuttade iväg. Jag påminde hundarna om "stanna" och när jag väl var framme fick de massa godisbelöning.
Efter den lilla störningen tog jag lite tid på mig att samla ihop hundarna koncentrationsmässigt men jag tror knappt det hade behövts. Sökarbetet lockade mer än rådjuren och alla gjorde det jag bad dem - även om jag blev nervös varje gång de sökte sig åt vänster där rådjuren stått så verkade de inte ha något annat i huvudet än att hitta dummysarna. Duktiga hundar!
Idag efterlyser jag er hjälp!
Jag tycker att min mamma, Lena, är duktig på att lägga många grunder. Om vi bara ser "lydnadsmässigt" kan jag konstatera att Tessa är duktig i passiviteten, fast i skott och kast, har bra upptag, inlevereringar och avlämningar. Däremot finns det en finns det en grund som jag tycker brister hos Tessa - hennes fotgående. När jag påtalade detta för mamma skrattade hon bara och sa "Ja, många grundkunskaper tycker jag att jag brukar kunna få till rätt bra på mina hundar. Men just fotgåendet har aldrig varit min grej".
Problemet med Tessas fotgående tycker jag är att hon inte är tillräckligt följsam. Det är inte katastrofdåligt på något vis, men jag tycker att hon skulle kunna vara med bättre i vändningar åt både höger och vänster. Hon glider även lätt ut åt vänster i sidled och ibland hamnar hon en aning bakom mig.
För mig är idealet en hund som med typ avstådet mellan sitt huvud och skuldra följer mitt vänsterben i alla lägen, nära men utan att trängas. När jag stannar ska hunden sätta sig och då vara i position att den har möjlighet att markera fallade apporter framåt och vinkelrätt ut åt sidorna utan att jag blockerar dess sikt.
Och det är här jag behöver ej hjälp! Hur tränar ni det jaktliga fotgåendet med era hundar? Vad använder ni för övningar? Och hur belönar ni?
Jag skulle vara väldigt tacksam om ni ville ösa på med förslag och goda råd till oss antingen i kommentarsfältet eller via mail ([email protected]). Jag är supertaggad på att komma igång med träningen, men behöver sätta mig ner och lägga upp någon slags träningsplan innan jag sätter igång på allvar. Det ska bli spännande att se vad ni tipsar om!
Billy i en trevlig fotposition (btw på vår första provstart ihop!) med halsen i höjd med mitt vänstra ben, trots lite växtlighet på terrängen, en aning nedförsbacke, en skytt precis utanför bild och en sjö ca 50 meter framför oss.
Lugnet före stormen
Morgonen tycker jag är en av de skönaste stunderna på dagen här hemma. Visst tar det emot för en morgontrött att bli väckt av valptjut vid halv sex, men när man väl är uppe går det rätt lätt. En halvtimme-timme senare är allt klart, valparna ute och leker i sin halmbox och de vuxna utsträckta på golvet i köket. Då sträcker jag också ut mig ett tag innan jag dricker morgonkaffet vid åtta-tiden med solen inskinande genom köksfönstret. Helst under tystnad som bara bryts av en och annan svans som dunkar taktfast mot golvet då och då eller någon hund som gnyr i drömmen.
Bakom mig ser det i skrivande stund ut såhär skönt ut. 
Bästisarna Doris (Combine Merry Message) och Tino (SEU(u)Ch Combine Nintendo) sover ihop. Tessa (Combine Quite a Miracle) använder trappen som huvudkudde.
Kung Billy (SEUCh Combine Hennessy) ligger som alltid på kudden i ett hörn i köket.
Magda (SEU(u)Ch Combine Flames of Fantasy) har sträckt ut sig på golvet bredvid min stol.
Nellsan (SEVCh Combine Elle) har som vanligt knölat in sig under bordet vid mina fötter.
Grattis Maggan!
Magda är även mamma till Tino (Combine Nintendo), Tessa (Combine Quite a Miracle) och Toddy (Combine Quite a Boy) som omnämns här på bloggen.
Jag visar Magda på Open Show i Fjällnora 2009.
Slutet på helgen - men början på träningsåret!
Idag fortsatte jobbet med SSRK-ungdoms kommande aktiviteter. Jag är peppad till tusen! Men även idag hann vi med ett träningspass. Varken Tessa eller Billy fick hämta speciellt mycket idag - faktiskt bara två apporter var, men det blev ändå en massa bra träning. Just "hämta-momentet" är ju faktisk bara en del av många. Istället blev det mycket förflyttningar och stadga, ibland med skott eller kast som störning.
Vi började med att bränna av ett par skott i en riktning och sedan gå på linje i skottriktningen, men halter, helomvändningar och riktningsbyten. Här hade jag bara Tessa och hon skötte sig fint. Fast fast och stadig trots intresse för skottplatsen.
Sedan hade jag både Tessa och Billy med mig vid min sida när jag kastade och la ut dummys åt de andra tjejerna. Avslutningsvis lämnade jag varsin dummy åt jyckarna som de sedan fick hämta som linjetag efter att jag kastat ut en kort störning i motsatt riktning.
Min vana trogen - efter träningen tvingade jag alla att ställa upp på en gruppbild.
Fr. v: Matilda & Pärla, Vanja, Kira & Sima, Anna & Hilda och Billy, jag & Tessa.
Solsken i dalarna
SSRK-ungdom har så mycket kul på gång i år. Är ni upp till 25 år gamla? Gå in på ssrk.se och leta upp ungdomssidan och gå med i facebookgruppen för att läsa mer om kommande aktiviteter.
I morse passade vi på att åka på SSRK Dalarnas jaktdressyrsträning - där Tessa och jag tillsammans med ca 20 andra ekipage tränade inkallningar och fotgående i massa olika övningar. Tessan var så duktig och hängde med lös i förflyttningar, satt stadigt när jag bad henne och kom som en pil när jag kallade in under hela timmen som träningen pågick.
På eftermiddagen tog vi ett träningspass på hemmaplan med långa enkelmarkeringar med nedslag på och bakom ett backkrön varvat med linjetag till minnesapport. Även här höll Tessa ihop fint. Först hade hon lite svårt att komma tillräckligt långt ut över backkrönet - men det släppte snabbt och hon fattade grejen. Hon var även toppenduktig på att sitta still lös när jag förde Farbror B.
Tessa och Billy är passiva i eftermiddagssolen när jag kastar markeringar till de andra.
Som på nålar
Billy och jag har en ny hobby vi ägnar oss åt på kvällarna. Jag kallar den "valla rådjur". Det kryllar av dem i Bromma och när mörkret lagt sig är de väldigt orädda. Billy har vant sig men tycker att det är kul att springa lite mot dem så de skingras. Nu har vi gjort det till en sport, vi smyger på dem och skuttar några steg mot dem ihop. Han blir löjligt stolt när de far iväg åt olika håll.
När ni läser detta sitter jag troligtvis på nålar. I eftermiddag får jag troligtvis reda på hur det kommer bli för mig jobbmässigt under våren...
