Rempan har byggt ett bo för sina valpar ute i rastgården. Det är en grop bredvid deras bord. Hela tiden vill hon ut och bättra på bot. Söt. Men hon tror väl inte seriöst att jag tänker läta henne föda där!?

Jag gick och la mig vid två igår, då sov hon lungt. Vaknade strax innan sex av ett kraffsande ljud. Gick ner och fann Köket i kaos. Remy hade letat ett bra bo och bäddad med allt, några strumpor, Bessans dyna och flyttat lite på stolarna. Tossa. Själv stog hon och grävde frenetiskt på golvet i ett hörn. Hm.. IQ-fiskmås? Nä, den stackarn måste tycka att allt är jättekonstigt för hör och häpna: Remy matvägrade imorse! Hunden som åt så fort att hon var tvungen att kräkas upp maten några minuter senare för att slänga i sig den en andra gång mumsade inte ens i sig en fodekula idag. Sheeet...

Tempen är i allafall fortarande låg så min gissning är valpar inatt vilket blir perfa eftersom Mammsen troligtvis är hemma igen då och jag slipper ta allt ansvar själv.

Nu ska jag ut och hämta the future Mama ur sitt bo därute. Hon får ju inte bli kall om sin sumomage.

/Jenpan - rapporterandes om Rempan 

Ikväll var en riktigt trevlig kväll. Mille kom över vid tretiden och sedan jobbade vi aktivt med våran valpbok till runt sextiden. Då bjöd Lindi på kycklingtaco och Mille, Malin, Max, Linda och jag mumsade i nära två timmar och hade det riktigt mysigt. Vid åtta kom Mattias och Veronica över med sin knappt ettåriga dotter Agnes och så åt vi Malin och Max hemgjorda chokladpudding ihop samtidigt som vi spanade efter "Golden retriever-killen" i handbollsmatchen. Det finns nämligen en ny kille i landslagen som Mille delade rum med på Goldenlägret i sommars, coolt tycker jag!

Mitt i allt det trevliga började det tror jag. Remys öppningsstadium, eller i allafall början till det. Men jag veta tt det kan ta typ ett dygn innan valparna kommer ändå, så det är bara att hålla ut. Men visst är det spännande. I vilket fall är hon lite orolig och kan inte sova så jag håller damen sällskap ett tag in på småtimmarna tänkte jag...

Andra veckan i januari = Storlien för alla oss Widebeckare. Precis som det ska vara var det såklart - sviners braers! Bilden är dock från förra året eftersom jag inte hittar sladden till min kamera så att jag kan ladda in bilderna you know...
´

Efter gårdagen besked ligger känns allt roligt väldigt långt bort i bakgrunden. En del av mitt hjärta ska slitas ut, det är så det känns. Min Truppe <3. Efter röntgen åkte jag hem och bölade ögonen svullna som små köttbullar innan jag snöt mig, tog mig i kragen och bestämde mig för att inte vara ledsen mer förrän möjligtvis dagen han flyttar. Livet kommer inte att gå under, det kommer nya stjärnor. Och klarast av dem alla lyser en viss Nelle Bell som aldrig kommer att flytta ifrån mig.

Efter att ha skärpt till mig la jag en kall ansiktsmaskt för att få mitt ansikte presentabel igen och åkte på agilitysektornsmöte. Kanske löter jag som världens nöööörd, men jag tycker sånt där arbete är så kul. Jag ser fram emot våren 2008.

Idag ungicks jag med Mille, rastade hundar, åt lunch och snackade skit.

Mest spännande är jättetjocka Remy som ska valpa när som helt nu. Hon ser ut som en tunna och kan bara vagga fram med sin emorma mage!

Och där faller ännu ett år
spricker upp och försvinner
men av dagarna som går
ska jag fylla varje timme...
speciellt och alldeles särskild.

2007 var året då...

...Trooper tumlade in i mitt liv och fick mig både att gråta och skratta innan han tog en plats i mitt hjärta. Sannerligen en speciell hund är han min Truppe <3
...Jag förlorade en vän, men vann en annan
...Nell tog sin första agilitypinne och alla häpnade
...Jens och jag for på båtluff
...Hera flyttade ut och Remy flyttade in
...Jag läte mina första kurser på högskola och klarade dem
...Jag bokade min första resa utanför Europa
...Billy och jag fick en lyckad debut på workingtest

Att se fram emot 2008...

...Remys valpar
...BRASILIEN!!!!