Studybreak med finaste Figge
Just nu går verkligen all energi åt B-uppsatsen. Har verkligen kommit till en punkt när jag bara vill få eländet överstökat. I eftermiddags höll jag dock på att bli aldeles tokig av att bara stirra på datorskärmen. Ont i axlarna hade jag också, sitter väl fel kan jag tro. Därför bestämde jag mig för att lägga allt åt sidan ett par timmar och köra ut till Figge. Tänk vad rätt det var. Det var bland det skönaste på länge. Körde nån slags skogsdressyr för att skjuta bort alla uppsatstankar. Figge fick börja sig efter stigen, gå serpentider runt träden, skänkelvikning över körvägen och massa galoppfattningar från skritt. Sen galopperade vi till dammen där han fick bada fötterna och klättra i den lilla sandbanken.
Billy fick följa med ut och blev jätteglad. Han älskar att följa med när jag rider. Kutade runt, pissade in den nya skogen och badade i alla leriga diken. Fick spola av honom med vattenslangen när vi kom tillbaka till stallet.
Nu ska jag ta mig an b- upsatsen med nya friska tag!
Om livet ändå vore så enkelt...
Jag har bestämt mig för att inte gå på utbytesstudentmiddagen ikväll. Tråkigt men sant. Jag hinner helt enkelt inte. Jag känner mig så otroligt stressad och jäktad ändå så jag skulle inte kunna sitta ner och umgås utan att känna dåligt samvete. Nej nu hinner jag inte det här mer. Ska fortsätta skriva, rasta hundar, äta nått och klia sönder mitt allergiöga.
Fast helst av allt skulle jag baravilja sova på en gräsmatta med en röd balans-leksak som huvudkudde!
Gotland 2009, here we come!
Jag har varit så depp för att jag hr kunnat tävla så lite i vår. Hela tiden har något tyckts komma i vägen. Dessvärre har det väl inte blivit så mycket träning på bana för killes del dock. Slalom kör vi tävlingsmässigt så fort vi är hemma i Hållsta och jag brukar även bygga upp lite trähinder i skogen och träna handling ett par gånger i veckan. Dock blir ju Gotland är lite av en chansning, men framförallt åker vi ju dit för att ha kul och testa hur vi ligger till. Tävlar man aldrig får man ju heller inget kvitto på vad man är bra eller mindre bra på i tävlingssituation.
Peppad som jag är har jag plockat ut lite hopp-bilder på min fina grabb. Bilderna är tagna på olika tävlingar och uppvisningar vi deltagit på mellan 2006-2008. Visst syns det hur kul han tycker det är!?
Bilder från Fjällnora
Mamma och Billy-killen, som blev BIS, tyvärr har jag inte katalogen här och minns inte tikens namn.
BIS - jakt. Mamma och Billy (Combine Hennessy) till vänster
& jag och Billys mamma Magda (Combine Flames of Fantasy) till höger
Tre generationer i jaktklass, alla med HP!
Fr v. Mamma med Nova (Combine Just Like Magic) <-- Billys systerdotter
Boel med Novas mamma Vera (Combine Heart of Gold) <-- Billys helsyrra
Jag med Veras mamma Magda (Combine Flames of Fantasy) <-- Billys morsa
Kennel Combines vinnande uppfödaregrupp
Fr v. Mamma med Billy (Combine Hennessy)
Jag med Magda (Combine Flames of Fantasy) <-- Billys morsa
Benka med Vera (Combine Heart of Gold) <-- Billys helsyrra
Anna med Tino (Combine Nintendo) <--- Billys halv-lillebrorsa
Dömde gjorde Per Aschan
Fotograf är Mille Selander
Det finns hopp om livet igen!
På kvällen kände jag mig lite piggare. Jensa hade stuckit på filmkväll och jag bestämde mig för att bara gå utanför dörren när Robinsson tog slut och ta lite luft medan hundarna fick kissa innan jag skulle gå och lägga mig. Dålig idé, precis utanför dörren tror jag att jag svimmade lite. Det är iallafall svart mellan att jag stängde ytterdörren och att jag satt på marken. Söta Billy som varit som klistrad vid min sida sedan jag blev sjuk stog bredvid mig, men av Nell syntes inte ett spår. Jag ropade och ropade och till sist kom hon utfarandes ur en buske skitstolt med en asförbannad igelkott i käften.
Jag fick henne att spotta ut igelkotten, som verkade ok, och ringde Jensa. Mest för att jag var skärrad av att ha svimmat. Tog mig sen in i lägenheten och sköjde Nellans mun med koksaltlösning eftersom hon blödde efter att ha burit taggbollen. Kröp sedan till kojs.
Idag finns det hopp om livet igen. Har fått i mig två rostmackor och ett kokt ägg. Känner mig fortfarande rätt matt i kroppen, men huvudet är piggare. Nellan har ett par små rispor i läppen men är annars ok. Jäkla hund att ta tillfället i akt alltså! Idag har snälla Sara och hennes kompis tagit ut vovvarna. Tack, tack, tack! Även om jag förvisso vet att de pallar en dag eller två i stillhet känns det skönt för samvetet att de har sluppit ha tråkigt för att matte är hängig.
En dag som gav mersmak
Bitte bjöd på många nya övningar, tips och åsikter kring retrieverträning. Det vara bara att suga i sig. Jag tyckte mycket om Bitte. Hon var både bra på att ta folk och läsa av hundarna. Hennes övningar känndes välplanerade och som kursdeltagare kände jag mig trygg med att om något skulle gå på tok skulle hon lösa upp det. Det är viktigt för mig, för att jag ska kunna slappna av, att jag kan vara säker på att hur en övning än går kommer Billy-killen alltid få gå ur en övning och känna att han har lyckats.
Att Billy-killen skötte sig med den äran idag gör säkert även sitt till mitt lyckobubbel i magen. Under dagen tränade vi allt från eneklmarkeringar, dubbelmarkeringar, dirigering och närsök. Vi var båd på land och i vatten. Givetvis finns det även saker som var mindre bra. När Billy kissade över en tjejkissfläck istället för att närsöka, fastän jag sa ifrån när han började nosa ville jag helst strypa grabben. Men när dubbelmarkeringen satt som en smäck eller grabben stannade på stoppsignalen med en positivt viftande svans och sedan tog mitt uttecken trots störningar åt båda sidorna värmde det gott i bröstet.
Tänk att de små tillfällena när att allt klaffar är de som gör all träning väl värd mödan. Jag tränar nästan varje dag. Inte mycket, men något litet jaktmoment väver jag in i mina promenader. I ur och skur, dag ut och dag in. Det tragglas och trasslas, babysteps hela tiden, försöker vara kreativ och ibland känns det ju bara hopplöst. Men så kommer dagar som idag när momenten hänger ihop. Man får en aha-upplevelse: Är det såhär det ska kännas? Det är en härlig känsla som ger mersmak och jag tränar gladeligen dag ut-och dag in igen för att få återuppleva lyckoruset jag just känt!
Dagens höjdpunkt var helt klart när Billy gick på en dold dirigering på vattnet. Visst var jag tvungen att "tjata ut" grabben och stötta hela vägen, men ut simmade han utan hjälp av varesig plask båt eller något annat som drog. Det var mina tecken och kommandon som guidade honom dit. När jag tog emot den dummien var det med lyckan pumpande genom kroppen och sockerdricksbubblor i magen. Även Billy verkade förstå att han hade gjort något riktigt bra. För jag tycker allt att han sträckte på sig lite extra och sneglade lite på publiken innan han slände sig ner på rygg i gräset för att rulla runt ett par varv!
KENNELTRÄFF!
Dagen började sedvanligt vid Smedjan på Biby. Klockan 10 skulle det vara samling så vi var på plats en timme tidigare med alla prylar som skulle dit. Pappa skojade om att mamma hade tagit med sig halva hemmet och kanske låg det något i det. Efter samlingen var det dags för funktionsbeskrivningens landdel, därefter lunch uppe vid Smedjan, utställning och till sist funktionsbeskrivningens vattendel. Under dagen ansvarade jag för ena funktionsbeskviningsrutan, där Leo, Lennars och Benka beskrev sex små gossar. Kul!
När vi var klara vid tre-fyra tiden åkte de flesta hemåt. Det tappra "funktionärsgänget" hängde dock kvar i solen vid Smedjan till femtiden. Alla hundar sprang lösa omkring oss, medan vi gottade oss i solen, åt upp de sista kakorna och pratade om dagen.
Vi sju möttes de flesta igen i SvenskMjölks gamla kursgård där det bjöds på "Combine-buffe". Vi åt gott och fortsatte prata om dagens bravader. Vid nio-tiden visade jag film från förra årets kennelträff i konferenslokalen och därefter började folk röra sig hemåt. Själv kom jag nyss hem och ska direkt slänga mig i säng. Imorgon väntar jaktkurs med Billy-killen. Livet leker!
Såg just att min kära mor länkat till min blogg, om någon är sågen på att kika in nån annan gång är adressen: jennywidebeck.blogg.se
Funktionsbeskrivning och kennelträff imorgon...
... men först B-uppsats!
Sitter och knaprar i mig en knäckemacka till frukost och laddar mentalt inför dagen. Klev upp lite tidigare imorse så att jag hann ta hundarna på en lite längre tur än vår vanliga 20 minuters-morgonrunda. Ska strax knata iväg till mitt andra hem Universitetsbiblioteket där det blir en lång dag idag. Har laddat upp med te, matlåda och småskrammel till godis. Hundarna kommer att få ligga och ha tråkigt men jag kan iallafall trösta mig med att de har fått kuta otdentligt på morgonen. Har även förberett lite små kartonger med godis gömt innuti som Billy älskar och varsitt tuggben till dem.
Ikväll rattar jag sedan trogna gamla Oples hem till Hållsta för att ladda inför kennelträff imorgon. Jag ska ansvara för en funktionsbeskrivningsruta och måste hinna fixa med lite listor och en back-up hund.
Att inte ta landvägen tillbaka...
På promenaden idag passade jag på att träna linjetag på vatten med Billy. Det finns en liten damm som bara är ca 10 meter bred och över denn skickade jag på dolt linjetag. Billy blir osäker och frågar så fort det blir dolt. Varje meter måste jag upprepa "UUUUT", men han kommer ju fram till området så småningom. Dock vill han gärnata landvägen hem. Hur tränar man sånt? Att fya honom känns inte rätt någonstans, men hur gör man? Ska man ha någon därute som blockerar vägen? HJÄLP TACK!
Billy apporterar i vatten förra våren/försommaren
Av mig får Billy ett förstapris varje dag...
Under dagen visade jag Nellan som blev 2:a men HP i veteranklass. Jag var så nöjd med min lilla fröken. Hon står fint och viftar på svansen. I rörelse blir hon dock seg och tycker att vi kan gå och göra något roligare istället. Fick även visa Billys mamma, Magda i jaktklass och i mammas uppfödargrupp samt Billy i konkurrensen om bästa hane.
Utställning är väl inte det roligaste jag vet i hundväg, men tycker att det kan vara kul att åka iväg på dem ett par gånger per år för att se lite andra hundar och få en skriven kritik på min hunds exteriör. Åka var och varannan helg skulle jag nog dock ledsna på fort.
Dagens kommentar står helt klart Iduns matte Inga-lill för. Idun blev oplacerad i sin klass igår och istället för att bli besviken eller sur log Inga-lill, klappade om Idun och sa: Jaja, det gör ingeting för av mig får Idun ett förstapris varje dag! Och det är precis den inställningen man ska ha. För mig finns det inget som är så pinsamt, oavsett diciplin, som de som bara bryr sig om resultat och placeringar. Istället bör man fokusera på sin egen och hundens prestation. Hade vi roligt igår? JA. Att det gick bra är snarare en rolig detalj!
Livet på landet!
Jag är glad att jag vuxit upp på landet. Det är en upplevelse som inte alls många får vara med om. Köra hö, klappa kor, se kalavar födas, plocka potatis, åka traktor, sova på skullen och ha en massa mark att röra sig på.
.... det blir paus i festandet när korna ska in och mjölkas!
... kvigorna finns runt husknuten!
...ungdomarna efter tårtan lastar ett militärtält på traktorn och drar ut i skogen över natten!
... man anländer i kjol och linne, men får snart på sig jeans, jumpadojjor och en fleecetröja!
... det grillas korv runt lägerelden!
De andra skulle sova kvar i tältet och det skulle jag så gärna vilja (mitt lantishjärta är krossat!) men jag ska upp sex imorgon för att åka på hundutställning så jag fick slita mig lite tidigare. Har just kommit hem och ska pilla lite på Nellan, packa väskan och sen sova för att vara pigg imorgon!
En mixed coctail kan man säga
Det är en bra beskrivning av dagens hundaktiviteter. Det har liksom blivit lite av varje....
* På förmiddagen gick jag en softarprommis med Billy, Nell och Dompan (Doris). Tränade inte det minsta. Billy och Nell hade fullt upp med att sniffa och pissa medan Dompan och jag kampade om en pinne.
* På eftermiddagen kom Mille och lämnade av Tino. Hon hade "lånat" honom när hon skulle ut och gå milspåret. Den hunden blir nämligen ALDRIG trött. Lite slak kanske lill-killen var, men absolut inte för trött för att orka med två korta lydnadspass i trädgården. Jag har ju aldrig varit en lydnadstjej, men Tino tycker sånt är så kul att vi leker fram lite sekvenser som skulle kunna likna lydnadsklass 1 moment. Idag testade vi lite hopp över hinder och linförighet. Han tycker allt är dödskul. En så himla skön attityd!
* Eftersom jag ändå var ute släpade jag fram slalomet och lät Billy gå ett par fullängdsslalom. Först vänster vilket såklart inte innebar några problem, men sedan fick grabben för första gången gå ett 12-pinnars högerslalom. Första gången klockrent, andra gången missade han sista porten men det såg jag mellan fingrarna med.
* När mamma kom hem ville hon ut och skjuta lite åt Doris. Jag och Billy ställde såklart upp som träningspartners. Jag agerade skytt och fick provskjuta Milles nya kastare. Det var ganska hårda skott och jag var glad att hörselskydden var på!
* Under kvällen har jag sedan badat, torkat och fönat Nellan så att hon ska vara fin på söndag då det är utställningsdags. Kan inte påstå att utställningar är min favoritsysselsättning, men nån gång ibland är det kul att få ett skriftligt omdöme på sin jyckes exteriör. Känns speciellt kul att visa Nellan nu när hon har gått och blivit veteran och ändå är så pigg och fräsch!
Valpfeber
För vem kan stå emot en sån här?
Viktigt trafikmeddelande...
Nu ska här pluggas B-uppsats och sedan blir det en tur till gropen för lite dirigeringsträning med Billyponken tänkte jag. Hittade lite bilder från sist när jag var hemma och doggys fick premiärbada i gropen.
Jag och en del av gänget traskar längs standkanten
BUS! Till väster: Tino & Billy, till häger: Tino och Doris
Nelle-bell, den vackraste donnan jag vet. Mitt hjärta ömmar!
Hundflocken i mitt hjärta
Tog tåget hem i eftermiddags så nu är jag hemma i Tuna och hundflocken igen och som vanligt känns det underbart. Kevin är den som möter mig först i dörren varje gång jag kommer hem. Benen är vingliga och ryggen grå men han har en vilja av starkaste stål. Därefter klappas det på Magda. Tino hoppar som en suddsboll bakom staketet i hallen och vill hälsa. Doris vill också gärna hälsa men har såpass med självkontroll att hon kan behålla sina fyra tassar på golvet. Istället trycker hon in två leksaker i munnen och piskar med sin glada svans. I hägnet uanför gör Remy sig nu påmind genom att hoppa på dörren. Där ute möts jag även av hennes och Billys gemensamma döttrar Tessa och Olga som nu är drygt åtta veckor. En sjukt härligt gäng!
Nu har är det sovdags för mig. Imorgon väntar nya utmaningar. Bella ligger bedvid mig i sängen och spinner som ett helt kraftverk. När jag bodde hemma sov hon aldrig hos mig, men sedan jag flyttade hemifrån sover hon ofta i min säng när jag är hemma. Att få somna in med en varm och gosig katt i fotänden är lyx för mig!
Var du och skrev ditt testamente eller?
Den kom från igenstans igår eftermiddag. Fick lite ont i halsen runt lunch, men tyckte inte att det var en så big deal. Vid fem gick Lisa och jag på hundpromenad och efteråt kände jag mig skum i kroppen. La mig på soffan och vaknade lite senare med tjock hals och feber. Wierd. Sen sov jag mest i ett dygn. För ett par timmar sedan vaknade jag dock till liv och kände mig lite piggare.
När jag blir sjuk är jag världsmästare på att tycka synd om mig själv. Jag vältrar mig i självömkan, beter mig som om jag ligger på min dödsbädd och kräver uppassning. Egentligen menar jag det inte men kan inte rå för det! Jensa vet om detta och har passat på att retas lite med mig såklart. Igårkväll när jag släpade mig upp ur sängen för att skriva ett mail som inte kunde vänta log han när jag kom tillbaka och sa: Var du och skrev ditt testamente eller? Vidare idag när kan kom hem från skolan med en flaska cola och en påse smågodis till mig väckte han mig med en skakning och orden: Var har du gömt skatten, du måste berätta innan det är för sent!
En hund är mer än bara en hund!
Nell och Billy till exempel är sånna extrama motpoler. Om Nell vore en människa tror jag att hon skulle vara en sån där konstig typ i batikkläder och kanske dreadlocks som bara lufsar runt och kör sin egen grej. Ibland skulle folk skratta åt henne för att hon är annorlunda, men de flesta skulle acceptera henne som hon är och bli hennes vän för hon är så otroligt lätt att tycka om. Själv skulle hon ge fan i vad andra tyckte och tänkte och köra sitt eget race fullt ut. Om Billy vore människa skulle han istället vara den hippa killen som charmar alla. Alla tjejers favortit och gilla att stå i centrum samt att alltid ha vänner omkring sig. Innerst inne skulle han dock vara osäker för att inte passa in och för alltid gilla att sitta i sin mammas knä.
Varje dag bjuder dessa två mig på skratt när karaktärerna lyser igenom. Nell gjorde något så typiskt Nelligt när hundarna fick mat idag. Först slaffsade hon i sig sin mat på två röda, sedan slickade hon ihärdigt skålen och dunkade den då i väggen så det skrammlade. Billy som tycker skrammel är lite obehagligt kunde inte äta sitt när Nellan höll på. Jag bad henne sluta, men det tänkte hon icke så då vände jag hennes skål uppochned. Då tittade hon surt på mig och slickade trotsigt lite på skålens undersida - bara för att!
Kvällsprommis i solnedgången!
Det blev en powernap på soffan med Jensa idag när han kom hem från plugget. Jag gillar inte att powernapa, tycker på nått sätt att sova gör man på kvällen, men idag kunde jag inte hejda ögonlocken från att falla ner. En halvtimmas eftermiddagssömn gav mig dock oanat mycket energi. Jag har både städat, pluggat, lagat mat och gått en skön kvällstur med hundarna.
.
Tog lite bilder på kvällsturen. När jag laddade in dem i datorn och kollade på dem slogs jag än en gång av hur fina djur jag har. Älskar dem så att det gör ont och spränger i hjärtat. Dom är mitt liv!
Efterföljande dag
Efter en seg morgon som började med prommis med Thess till en hagen där jyckarna fick bada lite råkade jag yttra ordet "Max". Thess satte genast igång att ringa och en och en halv timme senare träffade vi tjejerna för lite moff-moff. Mina Örebro vänner alltså, så sköna allihopa!
På eftermiddagen tog jag bussen till stallet efter en något slö hundprommis. Taava skulle rida ut på sin unghäst Hannibal och behövde mig och Figge som moraliskt stöd. Hannibal skötte sig fint och jag tyckte det var trevligt med lite sälle i skogen. Är så himla glad att jag har fått kontakt med Taava och Figge. Så himla skönt med lite hästinslag i vardagaen då och då. Den som aldrig gillat ridning förstår nog inte, men den som har vet kanske precis vad jag menar.
.
Söta lilla Figge <3
Inte förrän strax innan åtta var jag åter på studentgatan. Stötte ihop med Erik, Thess och Anna och snackade lite om gårdagens bravader. Jag kan ju inte annat än skratta när jag tänker tillbaka. Nu väntar te, plugg och ett försök att reda ut mitt fågelbo till hår...
Detta är livet!
Vi började med sökträning. Jag la ut ett stort sök med 6 dummies antingen nedstuckna i hål, uppe på stenar eller upphängda i träd. Nell fick gå ut en runda först och hämta en dummie. Sedan var det Billys tur. Det blåste kraftig sidvind och jag kunde tydligt se att han gick ner och jobbade med vinden. Två kom in rätt fort, men på tredje skicket verkade Billy trött. Han jobbade länge, men stannade sedan upp och "frågade". Jag ignorerade honom tills han började söka igen, gjorde en inkallning och skickade sedan honom på nytt i en lite annan vinkel. Efter ett tag kom han in med en apport och jag berömde och bröt sedan.
När även Emmas Glimma och Thomas (apporterande) rottis gått varsina sök gick vi ner till dammen för att träna vatten. Rottisen, Glimma och Nell fick vanliga enkelmarkeringar. Billy fick först en markering och sedan provade jag att skicka jag honom på linjetag och när han gåt ut en bit kastade Thomas en apport som belöning. Han var lite tveksam men det tror jag släpper med lite mer rutin.
Väl hemma gjorde jag mig redo för att gå på postexam-party med utbytesstudenterna. Vi möttes först upp hos Brita och gick ihop till festen i Brickebacken. Kul var att Erik och gänget hakade på också. Festen var den wierdaste på länge men det blir vad man gör det till och snart hade vi riktigt trevligt, som vanligt ;)
Kompis det går bra nu ta mig på orden...
Som en gåva däruppifrån!
Efter depp igårkväll och en mycket sen kväll försov jag mig såklart imorse. Jag som är ett planeringsfreak av högsta graden hatar att försova mig. Sova länge när jag har planerat det är ok men en ofrivillig sovmorgon ruckar mina rutiner. Än värre var att det som fick mig att vakna var ett SMS från Ida som jag skulle träffat en kvart tidigare i biblioteket...
Väl i biblioteket kände jag mig inte speciellt effektiv och efter lunch blev det teater istället för plugg. När det var dags att röra sig hemåt regnade det. När jag tog ut hundarna övergick det till spöregn. Typiskt. Gick bara runt gravkullarna och hem igen. Tar väl ca 15-20 minuter och hundarna som inte bryr sig det minsta om dåligt väder var lite snopna tror jag.
Så nu är jag trött fråg gårdagen och frusen av regnpromenaden. Dessutom ska här pluggas och sen har jag en del med Retriever Ungdoms läger att ordna innan jag förhoppningsvis kan ta mig till Cornelia för filmmys ikväll. Mitt i allt elände fick jag dock för mig att gå och kolla postfacket, och till min lycka fann jag BÅDE Hundsport och Brukshunden. Men det slutar inte där. När jag rafsade runt i skåpen för att leta fram något gott te hittade jag en öppnad kaka mörk choklad. Hallelujah!
Hundarna får en längre tur när regnet avtar. Dock verkar de inte så missnöjda. Billy fick rejält med motion och intryck igår då vi efter den vanliga hundpromenaden tog bussen till stallet, gick den dryga kilometern från busshållplatsen och efter att ha tränsat Figge drog ut i skogen. Figge är numera skodd och krämpfri och var riktigt pigg. Jag hade lite ont om tid så jag struntade i sadeln och det var så underbart mysigt att trassla in fingrarna i en ponnyman och galoppera fram i skogen....
Som strutsen...
Åh, vad jag längar till sommaren då jag kan få hinna med att vakna på morgonen och känna att jag kan göra vadhelst jag känner för. I all stress längtar jag till Femöre. Där finns den äkta Hakuna-Matata känslan. När jag slår upp mina blå kan jag tassa ner till aftonbryggan och ta ett morgonbad, äta frukost på Björns trapp eller bara mysa med Nell och Billy. Kanske gå till gamla SSU-stugan och kolla inristningarna i klippan, ta båten Berit och åka till glasskiosken, utmana någon i krocket-golf eller bara helt enekelt fortsätta sova på flytbryggan...
När jag känner att det blir för mycket brukar jag lyssna på den här låten. Den gör mig otroligt pepp och även om det ibland blir stressigt och mycket att göra vill jag för tusan känna att jag levt mitt liv.
Could this be me?
Gjorde just ett quiz på facebook (tycker att quiz är barsligt kul). Detta handlade om vilken hundras man skulle vara om man var en hund. Mitt resultat blev dalamtin med motiveringen:
The breed that best describes you is the Dalmatian. You are playful, happy-go-lucky, sensitive and loyal. You thrive when you are around others and often struggle with lonliness when you can't be. You are a friendly person but can sometimes be shy with people you don't know. You are good with horses. You are full of energy most of the time.
Jag kan inte så mycket om Dalamtiner egentligen. Han väl läst i rasböcker sådär, men aldrig riktigt känt en dalmatin eller någon som har en. Dock hållr jag med flera talare om att beskrivningen stämmer in fint på mig som person och jag kan bara önska att jag vore lika söt som vilpen på bilden ovan. Så sött ska jag iallafall sussa i min säng om en halvtimme. Blev sent ikväll har suttit ett antal tillmar med jobb för Retriever Ungdom, men är långt ifrån färdig. Nu en sista hundpromenad och sedan stup i säng...
En klump i halsen
Den coolaste killen jag känner...
Det verkar som att jag har sommarjobb!
Just det! Ringde tidningsdelarjobbet idag och trodde jag skulle boka tid för intervju:
- Hej, jag heter Jenny Widebeck och har hört av mig till er angående sommarjobb. Du bad mig ringa igen maj...
- Ja just det, det var du från Örebro. Jo, jag har schemalagt dig tre eller fyra veckor tror jag. Jag sitter i bilen nu så jag minns inte vilka men du kan väl ringa imorgon så får du reda på lite mer.
Haha, jag som inte ens visste om jag skulle få jobbet var visst redan schemalagd! Jag tycker det låter aldeles underbart att jobba fyra veckor typ. Visst skulle ett par till veckor också ha suttit fint, men mina senaste tre sommrar har inneburit så mycket fläng hit och dit med olika jobb och även om pengar är riktigt schysst ser jag fram emot att få ta det lugnt i sommar. Det finns så mycket jag inte hunnit med på sommrarna de senaste åren som jag vill ta igen. Det ska tränas och tävlas agility, min och Milles bok ska skrivas klart, Femöre ska besökas, böcker ska läsas och jag tänker även hinna med att bara slappa och ta det lugnt!
Vargen som förändrade USA
Igår var Billy och jag ute och tränade stoppsignal och linjetag. Har helt släppt de helt okända och tränar till mer eller mindre kända platser. Ibland stoppar jag på vägen ut bara för att se om det funkar och han lyssnar så fint. Vänder inte alltid helt upp mot mig men stannar och vrider halva kroppen. Vill jag dirigera om får jag kalla in en meter och stoppa igen för att få en bra utgångsposition. Efter ett linjetag med stopp får han alltid avsluta med ett eller två linjetag där jag bara låter honom gå för att undvika att han ska börja stanna och "fråga".
Vi väver också in lite närsök. Så länge jag finns på nära håll går övningen fint, men när jag ökar avståndet sitter han som fastspikad i marken och börjar inte söka på kommandot. Hmm... Jag gissar att det är Billys vanliga jag-gör-hellre-ingenting-än-råkar-göra-fel-attityd som spelar in och vet av erfarenhet att det är babysteps och en massa träningen för att göra grabben säker som är lösningen. Bara att kämpa på alltså!
Vargen. Hatad-älskad-buggad
Filmen följer Ulrik, den buggade vargen under tre år. Vi får se hur forskare följer vargarna, hur beståndet vuxit, hur de jagar, dör och föder sina valpar. Parallellt följs regeringens rovdjurspolitik och baksidorna med vargens utbredning.
Jag som fascineras något extremt av vargar och både läst böcker, besökt dem i Kolmårdens hägn och sett andra dokumentärer har väl inte direkt lärt mig något nytt men det är alltid kul med nya bilder och berättelser om dessa underbara djur. Dessutom fick jag gåshud i slutet när vi får höra Ulrik yla med sina valpar.
Imorgon ska jag fortsätta med den andra vargdokumentären Vargen som förändrade USA. Den beskrivs såhär:
Naturfilm från 2007 med David Attenborough. Nybyggarna i USA var bra på att utrota mycket, även vargar. Men när yrkesjägaren Ernest Thompson Seton på deras uppdrag dödade den sista vargen i New Mexico blev det en avgörande vändpunkt.
Jag med en varghane i Kolmården 2006. Besöket fick jag i 19-års present!
Välförtjänt valborgsledighet med systrarna sisters!
Tjoho, vilka sköna dagar jag har haft sedan i torsdags när tentan var avklarad. Direkt efter att vi lämnat skrivsalen blev det biltur till coopan för att införskaffa lite grillkäk och sedan hem för att piffa till sig lite för kvällen. Jag kände mig rätt seg i skallen efter alla stress inför tentan och alla långa dagar med tentaplugg men såg endå fram emot kvällen. Först grillades det på studentgatan och när det blev lite kyligt gick vi in till Sofias där det lektes lekar. Ännu senare fortsatte vi till Erik&AXXels efterfest där det dansades lite grann. På vägen hem tänkte jag på hur fina vänner jag har här och blev så pigg av tanken att jag promenderade med hundarna en sväng när jag kom hem. Sedan gav jag dem tidig frukost (ca kl. 5.00) och stöp i säng.
.
Grillning på valborsmässoafton. Hundarna fick vara med såklart, och Billy njuter av uppmärksamheten.
Nellan är med största sannolikhet och letar matresten någon stans...
.
På fredagen droppade Lindi och Malin in. Direkt tog vi hundarna och gick för att spela brännboll med tjejerna och ett gäng utbytesstudenter. Sedan lagade Malin god pastasås till oss och vi slöglodde sex&the city filmen. Det blev lite trångt att sova tre i sängen och vi var rätt slitna när vi vaknade på lördagsmorgonen, men på schemat stog Boda Borg och släpade oss upp och startade igång opeln...
På boda borg kickade tävlingsinstinkten in och vi kämpade vill jag lova. Vi är väl alla tre rätt barnsliga och Boda borg är verkligen barnsligt kul. Passar oss som handen i handsken ;) Jensa som var hundvakt ringde dock mitt på dagen och berättade att Billy spytt två gånger och skitit inne en gång. Inte najs, men han hade tagit hand om det. Vid fyratiden ringde han igen och berättade att proceduren upprepats. Då styrde vi opeln till Öret igen och kvällen ägnades åt att rasta och ta hand om en sjukling.
Idag (söndag) tog vi systrar en sväng på stan och shoppade lite grann. Sedan tuffade de hemåt i Oples eftersom mammas bil fått körförbud pga. något hastigt fel. Så nu får jag klara mig utan min pärla minst två veckor.
Nu ska jag koka grötris och lite vit fisk till mina djur som har fått gå poå svältdiet sedan Billy insjuknade. Nellan har inte verkat dålig, men har fått fasta för säkerhetsskull. När Billy blir dålig beror det oftast inte på att han satt i sig nått skit i skogen utan snarare på att det är något som går runt. Ikväll får de en liten portion var och resten imorgon om de mått bra tills dess.
