Gustavsvik och klickerträning
Igårkväll anlände ingen mindre än "prutten", "jätten bom-bom", "bindi", ja kärt barn har många namn! Lillasyster och jag bestämde oss för att köra en helkväll i soffan med allt som hör till. Först trampade vi till ICA och hyrde hela tre filmer, och sedan vidare till willys där vi införskaffade hela 2 påsar chips, dipsås, en smågodispåse och cola. Väl hemma på studentgatan blev det sedan till att rasta hundar och beställa en pizza att dela på från pizzaonline (jävligt fin tjänst det där!). Efter att ha mullat oss proppmätta och sett film (dock endast en..) blev det Mariopartyspel på mitt gamla Nintendo 64 in på småtimmarna. Yoshi (jag) regerade såklart. Speciellt i skateboard scamper. Okomplicerat as hell, just as I like it!
Imorse var det något segt att ta sig upp, men vid halv tio gick Lindi och jag hundpromenad och därefter bar det av till Gustavsvik för bad. Det var mindre än väntat dock. Självklart provade vi alla vattenrutchkanor, även om den ena resulterade i en riktig krasch som kändes i höften vill jag lova. Jag drog även till med ett illtjut i en annan som ingen i lokalen kan ha gått miste om. Tur att man var med Lindi som inte skäms i första taget.
Nu har vi slökollat på¨"Så som i himlen" på SVT och därefter en intervju med Noel från Oasis och liveuppträdande av Markus Krunegård. Riktigt bra kväll av SVT!
Har även passat på att klicka Nell och Billy. Billys övning har i några dagar bestått av att försöka jobba fram något som liknar lydnades apportering fast med en pipleksak han aldrig visat intresse innan. Min tanke var att arbeta fram ett beteende som ligger honom nära till en början. Det går långsamt med jag låter det ta tid. Tio klick och sedan vila. Nästa tio vill jag ha en pytte-pylle liten förändring i hans beteende. Bara att han är mer intensiv bedömer jag som en förändring, och tänka sig att det har gett resultat. En flyktig blick har nu frishejpats fram till ett gripande. Jag är stolt över både honom och mig!
Nell är fenomenal (i mina ögon mätt såklart!). Hon bjuder alla möjliga beteenden så fort klickern åker fram. Inna har vi jobbat mycket med "trampa" och "vinka" som jag nu försöker sätta namn på. Nu ville jag prova något nytt så jag klippte ner kanterna på en gamal kartong och ska fösöka frishejpa henne till att stå med alla fyra fötter i lådan. Ikväll kom båda frambenen i men imorgon kör vi vidare på bakbenen och det tror jag kan bli trixigt, men skam den som ger sig!
Önskar verkligen att jag kunde filma mina fina djur när de gör detta, men digitalkameran kan inte ta upp ljud i inspelningarna och då blir det inte lika kul liksom...
Älskade Nell slutar aldrig att förvåna
Igårkväll var det agilitytime. Med Billy stog no-brudraggning, hägerslalom och balanshinder på schemat. Nell skulle mest få slagga på yllefilten eftersom jag ville ta det lite försiktigt med henne eftersom vi varit ute rätt mycket under dagen, samt att Billy behöver träningen mer.
Ang Billys tre träningspunkter gick nr1 och nr2 galant! Han hade inte siktet inställt på brudarna utan på mig (dock var det bara två brudar i lokalen, men men, babysteps!) Högerslalom började vi med ett 4-pinnars. Det kan jag jogga och småspringa mot nu och han går rätt ändå. Känns bra. 6-pinnars går jag rastkt mot och det funkar men jag vill att han ska bli ännu säkrare innan jag höjer tempot. Tillslut provade jag ett 8-pinnars och det gick också fina fisken. Under hela passet tror jag bara att han gick fel två av kanske 10-15 skick. En gång i ett 6-pinnars och en gång i ett 8-pinnars. Det känns mycket bra och det är så jag vill träna. Han ska få lyckas, det är vikigt för grabbens självförtroende.
Balanshindren går sämre. Gungan har han totalstopp på nu igen. Det går knappt längre att krypa över ens. Det blev till att ta på kopplet. Örebros balansbom skakar ju lite och det har skapat ordentligt bakslag på även detta hinder. Samtidigt måste han ju lära sig så vi tragglar. Jag försöker att ladda kontaktfälten med så mycket förväntan och exaltering jag kan och förhoppningen är att viljan till det sista kontaktfältet ska överbygga rädslan. Hmm...
Vi avslutade med en bana där jag är mycket nöjd med hur fint grabben lyssnar på mina framförbyten. Jag har ju valt ett handlingsystem där jag använder mig av nästan uteslutande framförbyten och för en hund som Billy som är lite osäker och inte har möjlighet att tränas varannan dag tror jag att det är ett bra val. Ju färre signaler, desto bättre hinner han lära sig de som finns och därmed bli säkrare på sig själv och tydandet av signalerna.
När Billy gått i mål tänkte jag ladda honom för att köra ännu ett varv, men då hörde jag ett ynkligt pip från läktaren. Där satt Nell i givakt, darrandes och pipandes - hon var ju jätteladdad! Så istället för att fortsätta köra Billy tog jag ut och värmde Nell lite innan jag provade banan med henne. Åskådarna kallade henne för både "pistolskott" och "iller". Hon var helt vild och galen, sjukt laddad! Aldrig har hon sprungit så fort på en agilitybana - no doubt!
Älskade älskade Nell. Hon slutar aldrig att förvåna!
Ang Billys tre träningspunkter gick nr1 och nr2 galant! Han hade inte siktet inställt på brudarna utan på mig (dock var det bara två brudar i lokalen, men men, babysteps!) Högerslalom började vi med ett 4-pinnars. Det kan jag jogga och småspringa mot nu och han går rätt ändå. Känns bra. 6-pinnars går jag rastkt mot och det funkar men jag vill att han ska bli ännu säkrare innan jag höjer tempot. Tillslut provade jag ett 8-pinnars och det gick också fina fisken. Under hela passet tror jag bara att han gick fel två av kanske 10-15 skick. En gång i ett 6-pinnars och en gång i ett 8-pinnars. Det känns mycket bra och det är så jag vill träna. Han ska få lyckas, det är vikigt för grabbens självförtroende.
Balanshindren går sämre. Gungan har han totalstopp på nu igen. Det går knappt längre att krypa över ens. Det blev till att ta på kopplet. Örebros balansbom skakar ju lite och det har skapat ordentligt bakslag på även detta hinder. Samtidigt måste han ju lära sig så vi tragglar. Jag försöker att ladda kontaktfälten med så mycket förväntan och exaltering jag kan och förhoppningen är att viljan till det sista kontaktfältet ska överbygga rädslan. Hmm...
Vi avslutade med en bana där jag är mycket nöjd med hur fint grabben lyssnar på mina framförbyten. Jag har ju valt ett handlingsystem där jag använder mig av nästan uteslutande framförbyten och för en hund som Billy som är lite osäker och inte har möjlighet att tränas varannan dag tror jag att det är ett bra val. Ju färre signaler, desto bättre hinner han lära sig de som finns och därmed bli säkrare på sig själv och tydandet av signalerna.
När Billy gått i mål tänkte jag ladda honom för att köra ännu ett varv, men då hörde jag ett ynkligt pip från läktaren. Där satt Nell i givakt, darrandes och pipandes - hon var ju jätteladdad! Så istället för att fortsätta köra Billy tog jag ut och värmde Nell lite innan jag provade banan med henne. Åskådarna kallade henne för både "pistolskott" och "iller". Hon var helt vild och galen, sjukt laddad! Aldrig har hon sprungit så fort på en agilitybana - no doubt!
Älskade älskade Nell. Hon slutar aldrig att förvåna!
Om dom inte blir lydiga nu...
... så blir dom det aldrig, för nu har deras duktiga matte komponerat massa "gott och blandat" - påsar för hund hela eftermiddagen. Det hela började med att jag fick upp ögonen för klickerträning. Billy är ju lite petig i maten så jag fick rådet att jobba med riktigt smarrigt godis gärna i blandat så att han inte riktigt vet vad nästa godbit kommer att smaka.
Träningsmotiverad som jag är just nu trampade jag till Willys vid lunchtid och införskaffade följande:
Kattmat på burk, torrfoder till katt, grillkorv, märgben, blodkorv, leverkorv och blodpudding. Mums va!?
När det gäller hundars smaksinne har jag lärt mig att man ska leta efter det man tycker verkar äckligast själv.
Då gillar dom det garanterat.
Sedan började baket, eller vad man ska kalla det. Iallafall gick det ut på att tärna snusket, ligga det på plåtar och köra in i ugnen på tork.
Här är baket i full gång. På plåten finns lite blodpudding och så leverkorven
Jag gjorde även några "fina" kex. Och här har blandningen i påsar påbörjats.
Vi hann även ta oss ut och vara lite sociala med Sara&James och hennes kompis Sofia&2 rigebacks. Mycket trevligt! Om inte jag hade haft en agilitysession att ladda om till på ett par timmar senare kanske promenaden hade blivit ännu längre. Det är så skönt att gå ihop med några andra, och sedan ganska häftig känsla att traska fram med fem ´balanserade hundar som bara funkar ihop från första början trots olika rastillhörigheter. På slutet släppte till och med Billy till och lekte lite med ridgebacktjejerna. Så himla kul att se Billy leka! Han och Truppe lekte ju varje dag fram tills att de skiljdes åt och jag blir så gland långt in i hjärtat när grabben får bralla loss litegranna i allafall. Nells lydnad ska vi däremot prata tyst om...
Nu är det agilitydax om en halvtimme och jag har drabbats av akut trötthet. Ska dricka te med honung, ta en frukt och ett par chokladbitar för att göra ett försök på sockerkick!
Träningsmotiverad som jag är just nu trampade jag till Willys vid lunchtid och införskaffade följande:
Kattmat på burk, torrfoder till katt, grillkorv, märgben, blodkorv, leverkorv och blodpudding. Mums va!?
När det gäller hundars smaksinne har jag lärt mig att man ska leta efter det man tycker verkar äckligast själv.
Då gillar dom det garanterat.
Sedan började baket, eller vad man ska kalla det. Iallafall gick det ut på att tärna snusket, ligga det på plåtar och köra in i ugnen på tork.
Här är baket i full gång. På plåten finns lite blodpudding och så leverkorven
Jag gjorde även några "fina" kex. Och här har blandningen i påsar påbörjats.
Vi hann även ta oss ut och vara lite sociala med Sara&James och hennes kompis Sofia&2 rigebacks. Mycket trevligt! Om inte jag hade haft en agilitysession att ladda om till på ett par timmar senare kanske promenaden hade blivit ännu längre. Det är så skönt att gå ihop med några andra, och sedan ganska häftig känsla att traska fram med fem ´balanserade hundar som bara funkar ihop från första början trots olika rastillhörigheter. På slutet släppte till och med Billy till och lekte lite med ridgebacktjejerna. Så himla kul att se Billy leka! Han och Truppe lekte ju varje dag fram tills att de skiljdes åt och jag blir så gland långt in i hjärtat när grabben får bralla loss litegranna i allafall. Nells lydnad ska vi däremot prata tyst om...
Nu är det agilitydax om en halvtimme och jag har drabbats av akut trötthet. Ska dricka te med honung, ta en frukt och ett par chokladbitar för att göra ett försök på sockerkick!
Bra start!
En mycket fin start på dagen är vad jag har fått idag. Eller egentligen började det redan igårkväll då jag låg i sängen redan 22.30 istället för runt tolv. Har bestämt mig för att vända tillbaka mitt dygn nu. Klockan sju imorse ringde klockan och hundarna tittade på mig med yrvakna ögon när jag stapplade förbi dem med tvättpåsarna i högsta hugg. Nellan gick inte ens upp ur korgen. Det är visst inte bara jag som blivit bekväm, hepp!
Hittills har jag i allafall hunnit tvätta, rasta av och mata doggys, skriva rent en och en halv föreläsning, lycksta med bedriften att laga mammagrynsgröt i micron (mindre disk och snabbare!) och ätit en halv annanas. Jag är mycket nöjd med dagsförloppet!
Nu väntar lite mer plugg, lite apporteringsträning och sen ska jag cykla till Willys och köpa billig grillkorv, lever, blodpudding, leverpastej och annat snusk som hundarna gillar för på eftermiddagen väntar hundgodisfix här hemma på studentagatan 22. Allt ska skäras och torkas för att sedan stoppas in i frysen och tas fram när det är träningsdax - för då hjälper det att ha godis som är lite extra mumsigt!
En godismix ska också förberedas till ikväll då det äntligen är dags för agility igen. Eftersom Nellan var halt förra gången och Billy parade var det rikigt länge sedan vi körde nu och det spritter i kroppen när jag tänker på hur kul det ska bli.
Här bjuckar Billy på ett helt okej nollat lopp från 2007!
Billy, Hoppklass 1, Tigerhoppet 07 from Jenny Widebeck on Vimeo.
Sistersweekend
Trallala! Lindi kommer och håller mig sälle i helgen. Så skönt att hänga med en person där jag verkligen kan släppa alla hämningar, hehe! Det blir som vanligt moff och film, men även ett besök på gustavsvik och lite shopping i stan ska hinnas med. Det är så härligt med Lindi. Där har ni en liten lady som kan bjuda på sig själv. Och det smittar jag lovar. Man släpper loss själv också. Och det behöver jag!
(OBS! Gammal bild från 2006 när vi hade en av mitt livs roligaste semestrar ihop, men visst ser hon ut som en rikyig cooling!)
Typiskt Jenny Widebeck
Bara jag kan lyckas med bedriften jag utförde nyss, så himla typiskt mig. Vaknade klockan nio med ett ryck. Shit, skolan börjar kl. 10.15! Slängde mig upp ur sängen och rusade ut med hundarna en kvart. Väl inne satte jag hundmaten på blöt och drog på mig lite kläder från högen på golvet. Synen som mötte mig i badrumsspegeln var värre än den brukar. Stora påsar under ögonen, halvt avflagnad på näsroten (torr hud) och eftersom jag somnade med blött hår igår var frissan inte att leka med. Kladdade snabbt på lite foundation och mascara, håret snoddes ihop till en slarvig knut.
Kvart i nu, och bara hundmatning kvar, jo jag skulle nog hinna. Men Billy var på sitt värsta segätarhumör. En kula i taget och så tugga noga. Dessutom äter han bara om jag står och tittar på. När han äntligen var klar var klockan nästan fem över tio. Hoppade i gympaskorna och småsprang till skolan. Var framm med två minuter till godo, men i vår sal satt massa okänt folk. Panik, har vi bytt sal!? Ringde Jennie och frågade vart vi skulle vara. Först var hon tyst en stund. Sen svarade hon att vi började klockan ett idag.
Det var bara att lunka hem igen. Så himla typiskt!
Kvart i nu, och bara hundmatning kvar, jo jag skulle nog hinna. Men Billy var på sitt värsta segätarhumör. En kula i taget och så tugga noga. Dessutom äter han bara om jag står och tittar på. När han äntligen var klar var klockan nästan fem över tio. Hoppade i gympaskorna och småsprang till skolan. Var framm med två minuter till godo, men i vår sal satt massa okänt folk. Panik, har vi bytt sal!? Ringde Jennie och frågade vart vi skulle vara. Först var hon tyst en stund. Sen svarade hon att vi började klockan ett idag.
Det var bara att lunka hem igen. Så himla typiskt!
Minnen
Kvällens streetdance pass väckte massa minnen hos mig:
För det första träningsminnen, för det kändes mer som ett träningspass än dansträning tycker jag :S. Gymnastiksalslukten och stor grupp var det som brdrig mest till detta. Också den ganska korta styrkan och smidigheten samt avsaknad av puls. Långt inne nånstans i mig väcktes träningsminnen. Jag& Malin och Jag&Michas på Friskis. Hoppandes och studsandes på "medel", "core" och "medelpuls" flera gånger i veckan. Ledarna "the cameltoe", "pinsamma-sussie" och "shorts-robban" finns även med i dessa tankegångar.
Men det som kändes i hjärtat och som fick mig att sakna intensivt var dansen på PP-dansforum. Hur länge dansade vi där? Först jag och Jenny men ganska snart blev det jag, Malin och Sandra. Dansskolan han flytta tre gånger och grupperna omfördelas. Vi blev lockare. Hur man både kunde skratta åt Pierre, men också känna djupt hat under stretch och styrka. Uppvisningarn i konsertaulan. Dans på stan under sommaren, eller i gallerian på vintern. Fieldtrips till tävlingar. Bounce. Miss, miss, miss!
Alla dessa terminer i Pierres dansstudio har dock inte lämnat några kunskapsmässiga spår i min kropp verkar det som. Jag var kass på dagens pass, men jag hade kul. Faktiskt. Inte lika kul som på PP förstås, men tiden ran snabbt iväg liksom. Efteråt var jag ensam i duschen då de andra cyklade hem. La mig i bastun en stund. Otroligt skönt. Jag brukar inte gilla att basta, men här var det inte så varmt, man kunde andas genom näsan utan att det brändes liksom. Nu läsa lite, sen sova!
För det första träningsminnen, för det kändes mer som ett träningspass än dansträning tycker jag :S. Gymnastiksalslukten och stor grupp var det som brdrig mest till detta. Också den ganska korta styrkan och smidigheten samt avsaknad av puls. Långt inne nånstans i mig väcktes träningsminnen. Jag& Malin och Jag&Michas på Friskis. Hoppandes och studsandes på "medel", "core" och "medelpuls" flera gånger i veckan. Ledarna "the cameltoe", "pinsamma-sussie" och "shorts-robban" finns även med i dessa tankegångar.
Men det som kändes i hjärtat och som fick mig att sakna intensivt var dansen på PP-dansforum. Hur länge dansade vi där? Först jag och Jenny men ganska snart blev det jag, Malin och Sandra. Dansskolan han flytta tre gånger och grupperna omfördelas. Vi blev lockare. Hur man både kunde skratta åt Pierre, men också känna djupt hat under stretch och styrka. Uppvisningarn i konsertaulan. Dans på stan under sommaren, eller i gallerian på vintern. Fieldtrips till tävlingar. Bounce. Miss, miss, miss!
Alla dessa terminer i Pierres dansstudio har dock inte lämnat några kunskapsmässiga spår i min kropp verkar det som. Jag var kass på dagens pass, men jag hade kul. Faktiskt. Inte lika kul som på PP förstås, men tiden ran snabbt iväg liksom. Efteråt var jag ensam i duschen då de andra cyklade hem. La mig i bastun en stund. Otroligt skönt. Jag brukar inte gilla att basta, men här var det inte så varmt, man kunde andas genom näsan utan att det brändes liksom. Nu läsa lite, sen sova!
YES YES, YES!
Dagens glada budskap blir bara bättre och bättre. När jag kom hem från hundpromenaden låg ett mail i inboxen som bekräftade att Doris bilder som togs i Torsdags har blvit avlästa med A på häfterna och UA på armbågarna!
Under kan ske!
Idag var dagen då världen beräknades gå under, domedagen, ragnarök - Les Oples skulle besiktigas. Egentligen hade jag tänkt vara på plats själv med förhoppningen om att besiktningsgubbar är snällare mot unga tjejer än pappor på 50 +, men tidig föreläsning satte käppar i hjulet för mina planer. Istället blev det mammsen som följde med lille opeln och höll handen på denna sista resa.
Tydligen var det en bra strategi ändå för tro det eller ej men Oepln och jag har iallafall ett år framför oss med härliga turer tillsammans! Den gick igenom sånär med en anmärkning på den trasiga handbromsen. Under kan ske!
På studentagatan 22 har vi (jag, Nellan och Billan) firat med att skissa på vårens tävlingskalender, de fyrbenta har mumsat en halv illaluktande grillkorv var och jag tog en halvtimmes powernap på soffan. Nu är Nell vild och galen i hallen, rullar runt i korgen och fnyser och frustar så jag tror en promenad i duggregnet, leran och den smältande isgatan inte går att skjuta upp mycket längre.
Sen blir det plugg, lite klicker och senare ikväll streetdance faktiskt!
Tydligen var det en bra strategi ändå för tro det eller ej men Oepln och jag har iallafall ett år framför oss med härliga turer tillsammans! Den gick igenom sånär med en anmärkning på den trasiga handbromsen. Under kan ske!
På studentagatan 22 har vi (jag, Nellan och Billan) firat med att skissa på vårens tävlingskalender, de fyrbenta har mumsat en halv illaluktande grillkorv var och jag tog en halvtimmes powernap på soffan. Nu är Nell vild och galen i hallen, rullar runt i korgen och fnyser och frustar så jag tror en promenad i duggregnet, leran och den smältande isgatan inte går att skjuta upp mycket längre.
Sen blir det plugg, lite klicker och senare ikväll streetdance faktiskt!
Trixträning med klicker
Jag har ju som sagt gått och blivit såld på det här med klickerträning. När jag expermienterar mig fram passar små konstiga trix och grejer bra som försöksprojekt.Hundarna har fått två korta pass var per dag de senaste dagarna. Jag är inget proffs på något vis utan spekulerar helt fritt och testar mig fram,
Med Billy, som är en "jag-gör-hellre-ingeting-än-gör-fel" typ, har jag bara klickat hejvilt för allt han ta för sig på det ena passet. Nos på soffan - klick! Ögonkontakt - klick! Tittar bort - klick! Läste på ett forum att det kan vara ett bra sätt att få igång dem på att bjuda beteenden. Egentligen ställer jag mig skeptiskt till att det ska funka eftersom: 1) hans beteenden inte är medvetna. 2) Han inte kan tänkas se ngt system eftersom jag belönar allt. Men det är väl bara att pröva sig fram
På Billys andra pass har jag ställt fram min hårspray på golvet och belönat all uppmärksamhet/aktivitet han ägnar denna. Först titta, sen nosa och tillsist puttade han faktiskt lite föriktigt på den. Det går väldigt långsamt med Billy. Han behöver många klick, gott godis och korta pass för att inte ge upp och gå och lägga sig. Dock tycker jag mig se en förbättring över de tre dagar vi hållt på, kanske inte i tankeverksamheten men i svansviftningen och viljan. Kul!
På Nellans första pass får hon en retning på något sätt för att hon ska komma igång och skapa beteende. Jag började med att lägga en godbit under en platsburk, och belönade tassverksamhet på/mot burken. Det utvecklade jag till ett tramp som jag sedan överförde på ett lock. Kul att kunna kära tasstarget! Idag satte jag en tejpbit på hennes nos och belönade nör hon krafsade sig på nosen.
På hennes andra pass får hon ingen retning utan måste prova själv. Tack vare de beteenden hon skapat med hjälp av retnings-träningen känns det som hon får en större katalog att bjuda på här. Både trampa och nos-tejps-övningen gör att hon bjuder en massa kul saker med frambenen som jag kan göra kul grejer av. Hon testar även sina gamla klassiker som sitt, ligg, nosdutt och stå på bakbenen.
Med Billy, som är en "jag-gör-hellre-ingeting-än-gör-fel" typ, har jag bara klickat hejvilt för allt han ta för sig på det ena passet. Nos på soffan - klick! Ögonkontakt - klick! Tittar bort - klick! Läste på ett forum att det kan vara ett bra sätt att få igång dem på att bjuda beteenden. Egentligen ställer jag mig skeptiskt till att det ska funka eftersom: 1) hans beteenden inte är medvetna. 2) Han inte kan tänkas se ngt system eftersom jag belönar allt. Men det är väl bara att pröva sig fram
På Billys andra pass har jag ställt fram min hårspray på golvet och belönat all uppmärksamhet/aktivitet han ägnar denna. Först titta, sen nosa och tillsist puttade han faktiskt lite föriktigt på den. Det går väldigt långsamt med Billy. Han behöver många klick, gott godis och korta pass för att inte ge upp och gå och lägga sig. Dock tycker jag mig se en förbättring över de tre dagar vi hållt på, kanske inte i tankeverksamheten men i svansviftningen och viljan. Kul!
På Nellans första pass får hon en retning på något sätt för att hon ska komma igång och skapa beteende. Jag började med att lägga en godbit under en platsburk, och belönade tassverksamhet på/mot burken. Det utvecklade jag till ett tramp som jag sedan överförde på ett lock. Kul att kunna kära tasstarget! Idag satte jag en tejpbit på hennes nos och belönade nör hon krafsade sig på nosen.
På hennes andra pass får hon ingen retning utan måste prova själv. Tack vare de beteenden hon skapat med hjälp av retnings-träningen känns det som hon får en större katalog att bjuda på här. Både trampa och nos-tejps-övningen gör att hon bjuder en massa kul saker med frambenen som jag kan göra kul grejer av. Hon testar även sina gamla klassiker som sitt, ligg, nosdutt och stå på bakbenen.
Troooooper
Jag är valpsjuk så att jag håller på att dö! Nellan och Billan i all ära, men jag vill träna och forma en ny individ. En ny oförstörd lite själ att testa alla mina nya terorier på. När jag bodde hemma fanns alltid nån unghund att mixtra och exprimentera med. Den sista som jag faktiskt la ner mycket jobb på var lille Trooper. Hittade lite oredigerad film på Truppen som jag fixat till lite snabbt jag bjuder på här:
Trooper tränar agility 2007 from Jenny Widebeck on Vimeo.
Filmklippet får mig också att börja längta till vår och sommar något aldeles fruktansvärt. Kanske lider jag både av sol och valpabstinens?
Trooper tränar agility 2007 from Jenny Widebeck on Vimeo.
Filmklippet får mig också att börja längta till vår och sommar något aldeles fruktansvärt. Kanske lider jag både av sol och valpabstinens?
Things are looking up mate
Humörsvängningar har präglat denna dag - Big time!
Det var riktigt segt att ta sig upp när klockan ringde 07.30 imorse. Gårdagskvällen spenderades hos vår allas Brottning och sedan blev det rätt sent i säng. Nåja upp och ta hand om doggys och packa ryggan för prick nio skulle Emma hämta upp mig för att åka till Glanshammar på apporteringsträff.
Jag anlände på ett sannerligen gott humör, men träningen var ganska seg och utdragen. De ville träna en hund i taget så det blev mycket bil-liggande för Billy, vilket ju inte var vad vi hade hoppats på direkt. Hmm. Dock hoppas och tror jag på en kul träningskompis i Emma&Glimma och om jag har rätt fingertoppskänsla kan vi nog få mycket kul ihop i framtiden.
Hemma igen var jag trött och grinig. Rastade Nollan, käkade pannkakor, slaggade på soffan en dryg timma och pluggade lite. Mitt humör var förskräckligt och jag och Jensa gick runt och gnällde på varandra.
Men så vände plötsligt allt. Det beror nog på följande faktorer:
* Det ligger en nötstek (present från mammi och pappi) och steker sig tillsammans med lite potatis i ungen, klar att mumsas om en kvart typ. Grönsakerna står på bordet och beasåsen värms i vattenbad.
* Jensa är och köper cola till oss på pressbyrån
* Sist men inte minst ramlade det in ett mail från Malle-balle i inboxen nyss, som innehäll en massa glädjeframkallade ämnen. Biarritz ser tyvärr lite mörkt ut för tillfället, men det ersätts kanske av syster-surfläger på fuertaventura. Inte heller helt fel! Dessutom fanns en inbjudan till en 20-års fest.
... kompis, det går bra nu!
Det var riktigt segt att ta sig upp när klockan ringde 07.30 imorse. Gårdagskvällen spenderades hos vår allas Brottning och sedan blev det rätt sent i säng. Nåja upp och ta hand om doggys och packa ryggan för prick nio skulle Emma hämta upp mig för att åka till Glanshammar på apporteringsträff.
Jag anlände på ett sannerligen gott humör, men träningen var ganska seg och utdragen. De ville träna en hund i taget så det blev mycket bil-liggande för Billy, vilket ju inte var vad vi hade hoppats på direkt. Hmm. Dock hoppas och tror jag på en kul träningskompis i Emma&Glimma och om jag har rätt fingertoppskänsla kan vi nog få mycket kul ihop i framtiden.
Hemma igen var jag trött och grinig. Rastade Nollan, käkade pannkakor, slaggade på soffan en dryg timma och pluggade lite. Mitt humör var förskräckligt och jag och Jensa gick runt och gnällde på varandra.
Men så vände plötsligt allt. Det beror nog på följande faktorer:
* Det ligger en nötstek (present från mammi och pappi) och steker sig tillsammans med lite potatis i ungen, klar att mumsas om en kvart typ. Grönsakerna står på bordet och beasåsen värms i vattenbad.
* Jensa är och köper cola till oss på pressbyrån
* Sist men inte minst ramlade det in ett mail från Malle-balle i inboxen nyss, som innehäll en massa glädjeframkallade ämnen. Biarritz ser tyvärr lite mörkt ut för tillfället, men det ersätts kanske av syster-surfläger på fuertaventura. Inte heller helt fel! Dessutom fanns en inbjudan till en 20-års fest.
... kompis, det går bra nu!
Blodad tand för klickerträning
Suck. Dagen skulle helt tillägnas plugg var tanken. Så bra har det målet inte gått hittills. Dock har jag läst en artikel: Gitlins, blä! Istället har jag varit jätteaktivt surfande på massa klickerträningssidor. När Nell var halt pysslade vi med mycket mer sånna tankeövningar än vanligt, och nu har jag fått blodad tand. Men jag vet ju knappt hur man gör! Nell bjuder faktiskt mer och mer på beteenden. Även om det gå långsamt ser jag en förbättring. Provade lite med Billy idag, men han skjuter undan godisskålen med nosen och vill bara gosa. Hm.. Funderar på att koka lite lever nån dag och se om han kan vilja jobba lite mer för den än coop x-tra grillkorv som Nell dreglar ner hela golvet för. Smaken är som baken.
´
Här är en tuff träningsvideo, som bara blir bättre och bättre allt eftersom. De har lärt hundarna att ligga blickstilla trots störningar. Coolt som fan!
´
Här är en tuff träningsvideo, som bara blir bättre och bättre allt eftersom. De har lärt hundarna att ligga blickstilla trots störningar. Coolt som fan!
Världens kap!
Ibland gör man ju ett sånt där härligt dunderbra köp man kan leva på länge, ett riktigt kap. Jag gjorde ett igår. Jensa och jag var på nyöppnade willys för att fylla på skåpen med lite basvaror och superbilliga öppningserbjudanden. Vad säga om fläskfilé för 29kr/kg liksom. Anyway, vi var inte de enda som ville shoppa billigt på öppningsdagen så 45 minuter spenderades i kö för att få betala. För att fördriva tiden traskade jag runt lite i affären och hittade sånna där reflexband som det är tänkt att man ska spänna runt armen med kardborrband. Jag har länge funderat på att köpa reflexhalsband till mina doggys, och funderade på om detta kanske kunde vara ett alternativ. Eftersom det var tvåpack för 10kr slog jag till.
Det visade sig att dessa passade helt perfa på Nellan. Billy var dock lite för brednackad. Men ändå. Alltså fick jag ett reflexhalsband till Nellan och en armreflex till mig för endast tio spänn!
Hemsk innomhusbild på Nell, men hon ville så gärna visa upp sitt nya fina reflexhalsband ;)
Det visade sig att dessa passade helt perfa på Nellan. Billy var dock lite för brednackad. Men ändå. Alltså fick jag ett reflexhalsband till Nellan och en armreflex till mig för endast tio spänn!
Hemsk innomhusbild på Nell, men hon ville så gärna visa upp sitt nya fina reflexhalsband ;)
What a night!
Ja, igår var verkligen en sån där kväll som man inte har några förväntningar på alls innan, men som bara exploderar och blir jätterolig. Jag föjde mest med för att det känndes lite som sista chansen att verkligen träffa utbytesstudenterna innan det splittras upp liksom. Men oj oj, det fick jag inte ångra. Här är några bilder från kvällen:
James uppmanar alla att köra "the dragonpose"
En hög utbytesstudenter och "The leg" som kines
En minst sagt orginell kväll...
... var vad de blev här på studentgatan 22! Det var dags för the faddergroupcompetition med utbytesstudenterna. Man fick varsitt paket med tårtbottnar och ett papper som beskrev tävlingsreglerna. Man skulle baka en tårta som sedan skulle betygssättas enl hur god, kreativ och vacker den var. Utöver det skulle man också ta tre fotografier föreställande en svensk på semester, oss utklädda till någon/några kända svenskar och ett svenskt vykort.
Anton, Cameron, Yvette, Brita, Valerie, Kreske, Kelly och jag samlades hos mig och började brainstorma. Detta blev resultatet:
Anton som en svensk (Stig Helmer) på semester
Utklädda till en känd Svensk person
Kelly - som Annika, jag - som Pippi, Cameron - som Tommy
Yvette - som hästframdel och Valerie - som hästbakdel + svans
Här är vårat photoshopade svenska vykort.
Yvette gör grimaser mellan prinsessorna, Brita pussar Carl-Philip
Kreske gör kaninöron på kungen och Cameron flörtar med Sylvia
Anton, Cameron, Yvette, Brita, Valerie, Kreske, Kelly och jag samlades hos mig och började brainstorma. Detta blev resultatet:
Anton som en svensk (Stig Helmer) på semester
Utklädda till en känd Svensk person
Kelly - som Annika, jag - som Pippi, Cameron - som Tommy
Yvette - som hästframdel och Valerie - som hästbakdel + svans
Här är vårat photoshopade svenska vykort.
Yvette gör grimaser mellan prinsessorna, Brita pussar Carl-Philip
Kreske gör kaninöron på kungen och Cameron flörtar med Sylvia
Jag har ha-begär!
Bara för att jag vet att jag kommer att leva med ganska begränsad budget denna termin, har jag fött ha-feber! Det är helt sjukt. Vart jag än kollar ser jag något jag vill köpa och äga. Kanske var det lite därför jag stannade hemma instället för att gå ut ikväll. För då sparar jag minst 150kr... Men kanske var det för att Billy sover så sött i hallen också :)
Mitt ha-begär är som värst på kläder. Förutom ett par svarta pumps i julas har jag inte köpt något i klädväg sedan spetember typ. Snacka om att det kliar i fingrarna. Svart är det vår och då måste man ju ha lite nytt. Jag ser mig själv framför mig i vita toppar, en ganska ljus sliten levis-jeansjacka, vita converse och några balla solbillor. Självklart har jag också två golden retrievers vid min sida i några schysta repkoppel. Eller ska mina älsklingar få bli halsbandshundar i vår?
Men några sånna här snyggingar blir det nog inte. Inte heller någon levisjacka i skön retrostajl. Istället blir det nog nån skruttig jeansjacka från blocket/tradera och ett par vita tygskor från HM. Hundarna får nog också luffsa runt i sina gamla repkoppel. Men men...
Drömma måste man ju få göra också.
Dessutom villa jag komma ut och kursa och tävla i vår vilket INTE är gratis och prioriteras före alla kläder och dojjor i alla lägen. Sen vill jag också ha råd att leva, ta mig ut på helgerna, käka ute nån gång med vännerna eller Jensa och uppleva.
På senaste tiden har jag känns mig lite osäker på mig själv, lite blyg och som att jag kanske ses som en mjäkig lite tråkig typ. Det gör mig svag och opeppad. Så nu ska jag ta en gosstund med mina två bästisar och sedan bada och skriva upp en lista med mina bra sidor och mål för mig. Typ som "att jag ska våga misslyckas" eller "ta en chansning nästa gång den bjuds". Det är jävligt ego jag vet, men ibland måste man ju få vara det också!
Mitt ha-begär är som värst på kläder. Förutom ett par svarta pumps i julas har jag inte köpt något i klädväg sedan spetember typ. Snacka om att det kliar i fingrarna. Svart är det vår och då måste man ju ha lite nytt. Jag ser mig själv framför mig i vita toppar, en ganska ljus sliten levis-jeansjacka, vita converse och några balla solbillor. Självklart har jag också två golden retrievers vid min sida i några schysta repkoppel. Eller ska mina älsklingar få bli halsbandshundar i vår?
Men några sånna här snyggingar blir det nog inte. Inte heller någon levisjacka i skön retrostajl. Istället blir det nog nån skruttig jeansjacka från blocket/tradera och ett par vita tygskor från HM. Hundarna får nog också luffsa runt i sina gamla repkoppel. Men men...
Drömma måste man ju få göra också.
Dessutom villa jag komma ut och kursa och tävla i vår vilket INTE är gratis och prioriteras före alla kläder och dojjor i alla lägen. Sen vill jag också ha råd att leva, ta mig ut på helgerna, käka ute nån gång med vännerna eller Jensa och uppleva.
På senaste tiden har jag känns mig lite osäker på mig själv, lite blyg och som att jag kanske ses som en mjäkig lite tråkig typ. Det gör mig svag och opeppad. Så nu ska jag ta en gosstund med mina två bästisar och sedan bada och skriva upp en lista med mina bra sidor och mål för mig. Typ som "att jag ska våga misslyckas" eller "ta en chansning nästa gång den bjuds". Det är jävligt ego jag vet, men ibland måste man ju få vara det också!
I love my mama!
Mammsen var här nyss och lämnade av Bonken på väg till nån konferens. Vi drack en kopp te och sedan var hon tvungen att köra vidare, eftersom hon hade en bra bit kvar. Då tog jag hundarna på en tur och nu ligger båda två utslagna i hallen. Mina älskningar. Bara Jensa som saknas, men han är ute och roar sig han!
Men mammsen hade inte bara med sig Billy inte. Som den fina mamma hon är hade hon även tagit med en säck hundfoder och en papperskasse med massa mumsigheter. Typ sådant man alltid sneglar på i matbutiken, men sedan väljer bort för att det inte känns nödvändigt/plånboken är tunn. Den innehöll i alla fall:
* En köttbit
* Bearnaisesås
* Dröm-yoghurt
* Paermesanost
* En stoooor cheddarost
* En lantlimpa (bakad i butik)
* Lyxigt pålägg: Parmaskinka och salami (skivad i buktik)
* Lyxigt knäckebröd med frön och gjejer
* Två chipspåsar
* Naturgodis
* En annanas
* Kak-mix
* Cabenosskorvar
* Coca-cola
* En jättestor påse smågodis
Säker jag jag glömt något, men i stora drag en riktig festpåse. Jag blev så himla glad!
Men mammsen hade inte bara med sig Billy inte. Som den fina mamma hon är hade hon även tagit med en säck hundfoder och en papperskasse med massa mumsigheter. Typ sådant man alltid sneglar på i matbutiken, men sedan väljer bort för att det inte känns nödvändigt/plånboken är tunn. Den innehöll i alla fall:
* En köttbit
* Bearnaisesås
* Dröm-yoghurt
* Paermesanost
* En stoooor cheddarost
* En lantlimpa (bakad i butik)
* Lyxigt pålägg: Parmaskinka och salami (skivad i buktik)
* Lyxigt knäckebröd med frön och gjejer
* Två chipspåsar
* Naturgodis
* En annanas
* Kak-mix
* Cabenosskorvar
* Coca-cola
* En jättestor påse smågodis
Säker jag jag glömt något, men i stora drag en riktig festpåse. Jag blev så himla glad!
I väntan på Billy Boy
Nellan och jag väntar på att Billy ponken ska komma hit ikväll. Mammsen ska på konferens nånstans, och passerar Örebro och lämnar av honom på vägen. Ska bli ofattbart kul att få trion hel igen. Nell och jag laddar dock på olika sätt. Hon snarkar i korgen (passar på nu när hon snart måste tävla om den). Jag knaprar sesamknäcke och försöker plugga. Men det är svårt att hålla koncentrationen, sneglar ideligen på klockan....
Igår samt i förrgår tycket jag inte att Nellse haltade något alls. Ska låta mamma titta när jag springer med henne idag. Ser hon ingen hälta ska Nell får börja springa lös igen. Jag tror hon längtar. Gumman må börja bli lite grå om nosen, men spring i benen har hon kvar och just nu är hon som en tickande bomb.
Ikväll blev jag helt otippat bjuden hem till en annan internationell fadder på förfest, och ombedd att ta med min faddergrupp. Ett sjukt trevligt innitiativ. Skulle gärna gå, men det beror på när Billy kommer och så. Dessutom har jag bestämmt mig för att hur som helst ska det inte bli någon sen kväll. Har varit så sjukt trött den senaste veckan och imorgon blir det tidig uppstigning för föreläsning.
Ibland känner jag att jag skulle behöva två liv för att hinna med allt jag vill göra utan att känna en konstant stress. En självald stress förstås eftersom jag vägrar välja bort skola, hundar, jobb, vänner eller ideélt arbete för hundklubbarna.
Nu blir det till att gå en sväng med Nell-bell och sedan disk och plugg - mitt glammiga liv!
Igår samt i förrgår tycket jag inte att Nellse haltade något alls. Ska låta mamma titta när jag springer med henne idag. Ser hon ingen hälta ska Nell får börja springa lös igen. Jag tror hon längtar. Gumman må börja bli lite grå om nosen, men spring i benen har hon kvar och just nu är hon som en tickande bomb.
Ikväll blev jag helt otippat bjuden hem till en annan internationell fadder på förfest, och ombedd att ta med min faddergrupp. Ett sjukt trevligt innitiativ. Skulle gärna gå, men det beror på när Billy kommer och så. Dessutom har jag bestämmt mig för att hur som helst ska det inte bli någon sen kväll. Har varit så sjukt trött den senaste veckan och imorgon blir det tidig uppstigning för föreläsning.
Ibland känner jag att jag skulle behöva två liv för att hinna med allt jag vill göra utan att känna en konstant stress. En självald stress förstås eftersom jag vägrar välja bort skola, hundar, jobb, vänner eller ideélt arbete för hundklubbarna.
Nu blir det till att gå en sväng med Nell-bell och sedan disk och plugg - mitt glammiga liv!
Den här är för dig Karro!
Det är kul att hitta gammal oredigerad film. Som den här:
Karro och Elton 2007 from Jenny Widebeck on Vimeo.
Det är dock inte lika kul när man inser hur man saknar gamla tider. Karro och jag. Truppe. Agilitysektorn. Om alla bara kunde flytta till Örebro skulle saken vara biff, men så enkelt är det ju liksom inte...
Karro och Elton 2007 from Jenny Widebeck on Vimeo.
Det är dock inte lika kul när man inser hur man saknar gamla tider. Karro och jag. Truppe. Agilitysektorn. Om alla bara kunde flytta till Örebro skulle saken vara biff, men så enkelt är det ju liksom inte...
Segomegodag
Tror jag att det kommer att bli idag... faktiskt rättså skönt. Har inget inplanerat förrän ENTER klockan sju ikväll. Fram tills dess tänkte jag mest läsa lite till morgondagens föreläsning, handla och så.
Igår var en händelserik dag när jag tänker tillbaka. MKV B kursen kickade igång med kursintro och föreläsning om offentlighetsteorin. Efteråt sprang alla och kollade tentan som hade kommit. Och vet nu!? Jag hade fått VG! Skitkul och lika oväntat. Det innebär att jag har fått VG på 24 poäng och G på 6 poäng på hela MKV A kursen och jag tror att det räcker till ett VG...
Ida och jag spenderade väl typ en timme (!) sammanlagt i olika köer för att få tag på böcker och kompendium under dagen också. Sen var jag hem en sväng för att promenixa och gosa med världens finaste Nell. Vid halv sju var det dags att knata till skolan igen och hämta matpaket och ett gäng utbytesstudenter+Brita. Vi gick hem till mig tillsammans och lagade mat och chillade. Det var trevlligt men tyvärr kom en fruktansvärd huvudvärk sakta krypande, men det var ju bara att svälja en alvedon och gilla läget. Nell tyckte det var jättekul med så många besökare. Vid tio drog sig de sista hemåt och jag däckade ihop på soffan ett tag inna jag orkade diska...
Imorgon kommer Billy-bonken hit. Jag längtar!
Söt-Nell
Igår storstäda Jens och jag lägenheten. Det innebar att jag stoppade undan alla hundarnas leksaker under tiden. På kvällen ställde jag fram skolådan med leksakerna igen. Trodde nog inte att Nellan skulle bry sig så mycket, det brukar mest vara Billy som bär runt på prylarna, men när jag väckte Nell i morse hade hon tagit med sig både Marsvinet-Marwin och Gose-Ior till korgen under natten. Sööööööt!
På onsdagkväll kommer troligtvis Billy till Öret. Vi längar!
På onsdagkväll kommer troligtvis Billy till Öret. Vi längar!
Movietajm!
Det blev en seeeeg kväll för min del. Idag kom de första utbytesstudenterna och jag var på plats redan vid tio för att träffa dem och guida dem till deras lägenheter. Riktigt spännande. Alla kom ju inte på samma gång så det blev en ganska utdragen väntan i Entréhuset. Var hemma mitt på dagen och gick en vända med Nelle Bell, men gick sedan tillbaka och var kvar till fyratiden då hela tjejmaffian gick till Brickebergs restaurangen och käkade födelsedagsmiddag för Jennie som fyllde 25. Wohooo!
Efreråt var tanken att jag skulle följa med de andra in till stan för att ta nån öl med utbytesstudenterna, men tröttheten och ett samvete som sa att min hund varit ensam alldeles för mycket idag tog överhanden och Nellan och jag spenderade kvällen slaggandes på golvet framför Bridget Jones.
Efterår var jag dock ganska pigg igen och fick för mig att börja redigera gammal film. Här är ett sött exempel:
Nell på höbalen from Jenny Widebeck on Vimeo.
Att sysselsätta en halt hund
Nellan är halt och har varit det sedan hon stötte uppe en hare, jag tror det var i måndags. Hon gjorde det direkt när koppelt åkt av, kutade efter den ett par 100 m och vände sedan och kom tillbaka. Jag tror att hon kan ha sträckt sig eller nått. Har kollat igenom tassarna noga och letat sprickor, sår, stickor eller glas men inget. Hon är dock bara pyttelite halt, men ändå.
Det har fått bli många korta promenader i koppel i flera dagar nu vilket har lett till att en uttråkad och pigge Nell ofta möter mig i hallen på mornar och när jag kommer hem från skolan. Eftersom jag inte kan gå henne trött har jag fått låta henne utföra diverse hjärngympa i form av klickerträning.
Nosdutta post-it-lapp kan hon sedan tidigare så den har vi kört en del, men att trampa på ett lock har vi börjat med nu. Har även filmat våra övningar med min digitalkamera, men filformatet stöds inte av mitt videoregigeringsprogram så jag är lite bekymrad eftersom jag gärna vill klippa och fixa lite och sätta ihop en kort film. Tips???
Nu ligger donnan och glor på mig med uppfodrande ögon så jag ska väl ta och ge henne ett träningspass nu då... Hon har MASSA energi att döda.
Det har fått bli många korta promenader i koppel i flera dagar nu vilket har lett till att en uttråkad och pigge Nell ofta möter mig i hallen på mornar och när jag kommer hem från skolan. Eftersom jag inte kan gå henne trött har jag fått låta henne utföra diverse hjärngympa i form av klickerträning.
Nosdutta post-it-lapp kan hon sedan tidigare så den har vi kört en del, men att trampa på ett lock har vi börjat med nu. Har även filmat våra övningar med min digitalkamera, men filformatet stöds inte av mitt videoregigeringsprogram så jag är lite bekymrad eftersom jag gärna vill klippa och fixa lite och sätta ihop en kort film. Tips???
Nu ligger donnan och glor på mig med uppfodrande ögon så jag ska väl ta och ge henne ett träningspass nu då... Hon har MASSA energi att döda.
Ljusa framtidsutsikter såhär på kvällskvisten
Ja, nu sitter jag här hemkommen från kår-premiären och väntar på mina pommes i ugnen. Eftersom jag under kvällen blivit kallad både "Jenny-hund" samt "Golden retrievern" OCH fått aningen svidande kritik för att mina blogginlägg till 95% handlar om mina fyrbenta tänkte jag att detta inlägg skulle bli någorlunda hundfritt. Fast självklart måste jag berätta om världens sötis som Nelle Belle var när jag kom hem. Yrvaken och stel i benen stapplade hon upp ur korgen och sjäng hälsningssånger. Det är kärlek.
Nu ska jag glutta film och muma pommes frites ett slag. Imorgon kommer de första utbytesstudenterna. Tjohoo! Fan vad kul denna termin kommer att bli!
Nu ska jag glutta film och muma pommes frites ett slag. Imorgon kommer de första utbytesstudenterna. Tjohoo! Fan vad kul denna termin kommer att bli!
Lasse ge mig min energi tillbaka!
Seg dag. Seg Jenny.
Jag vet inte var min ork har tagit vägen. Tappade jag den måhända nånstans på vägen hit? Över julen har jag mest snutit mig, skrivit hemtenta och i övrigt varit på pausmode. Storlien var en dröm och jag gjorde INGET annat än snacka skit med kussarna och glida på brädan.
Detta straffas jag för nu. Alla måsten är samlade på hög. Och nu är det så mycket att jag hellre lägger mig på soffan och struntar i hela skiten. Egentligen är det mesta roliga saker. Men mängden är avskräckande nog. Ändå känns det som att jag betar av att-göra-grejer hela dagarna men utan att högen krymper.
Nu har jag tryckt på Lasse Winnerbäcks live-dvd och ber om kraft. Lite fungerar det nog. Jag känner som alltid en glad klump i halsen när jag trycker på play till Lars låtar. Minnen och en sjuhelsikemusik är vad som bjuds.
Jag vet inte var min ork har tagit vägen. Tappade jag den måhända nånstans på vägen hit? Över julen har jag mest snutit mig, skrivit hemtenta och i övrigt varit på pausmode. Storlien var en dröm och jag gjorde INGET annat än snacka skit med kussarna och glida på brädan.
Detta straffas jag för nu. Alla måsten är samlade på hög. Och nu är det så mycket att jag hellre lägger mig på soffan och struntar i hela skiten. Egentligen är det mesta roliga saker. Men mängden är avskräckande nog. Ändå känns det som att jag betar av att-göra-grejer hela dagarna men utan att högen krymper.
Nu har jag tryckt på Lasse Winnerbäcks live-dvd och ber om kraft. Lite fungerar det nog. Jag känner som alltid en glad klump i halsen när jag trycker på play till Lars låtar. Minnen och en sjuhelsikemusik är vad som bjuds.
Its on!!!
Jag hatar folk som skriver flera utropstecken i rad. Det finns liksom inte i svenska skriftspråket. Nu är jag en av dem. För första gången. Jag är arg och ledsen på samma gång. Att dagens program av uppdrag granskning skulle vara vidrigt förstog jag. Men inte så vidrigt. Och samtidigt så välgjort.
Att hundar lider i Spanien är hemskt, men det är en sak. Att låta hundar lida i Spanien och under transporter samtidigt som man låtsas rädda dem - och sedan låter de fortsätta sina liv FÖRHOPPNINGSVIS friska i Sverige är en helt annan sak. Det värsta är ändå att vi släpper in sjukdomar i vårat land. Sjukdomar som inte kan spridas idag, pga brist på "mellanhänder", men som i framtiden kan komma att frodas när "mellanhänderna" kommer hit. Sjukdomar som kan komma att påverka dig och mig.
Jag var så arg när programmet var slut att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Strax därefter började en dokumentär om kanske världens bästa artist, enligt mig, nämligen vår allas Lars Winnerbäck. Larsa fyllde mig med kärlek igen och det var nog tur för annars hade jag nog slagit sönder något. Bara drämt in något i väggen riktigt jävla hårt.
Att hundar lider i Spanien är hemskt, men det är en sak. Att låta hundar lida i Spanien och under transporter samtidigt som man låtsas rädda dem - och sedan låter de fortsätta sina liv FÖRHOPPNINGSVIS friska i Sverige är en helt annan sak. Det värsta är ändå att vi släpper in sjukdomar i vårat land. Sjukdomar som inte kan spridas idag, pga brist på "mellanhänder", men som i framtiden kan komma att frodas när "mellanhänderna" kommer hit. Sjukdomar som kan komma att påverka dig och mig.
Jag var så arg när programmet var slut att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Strax därefter började en dokumentär om kanske världens bästa artist, enligt mig, nämligen vår allas Lars Winnerbäck. Larsa fyllde mig med kärlek igen och det var nog tur för annars hade jag nog slagit sönder något. Bara drämt in något i väggen riktigt jävla hårt.
Uppdrag granskning
En härlig promenad med Sara och James har just avklarats. Ruggigt najs. Skönt att ha nån att babbla hund och promenixa med är det i alla fall. Nu ligger Nellan nöjt i hallen. Den fuligen väckte mig dock redab halv sju i morse genom att gnälla i hallen. Jag for up i hundra knyck för jag trordde hon behövde ut och spy eller nått, för hon brukar aldrig väcka mig annars. Men det visade sig att donnan bara ville ut och busa lite. Hm, vem är flockledaren av oss två egentligen?
Vill också passa på att påminna alla huindvänner där ute om att Uppdrag granskning ikväll kl. 20.00 handlar om att adoptera hittehundar från Spanien, och hur illa dessa hundar kan komma att behandlas. Jag har alltid varit skeptisk till dessa organisationers verksamhet, och kommer att sitta bänkad framför burken ikväll. HÄR kan man läsa mer om programmet och även se lite klipp.
En liten tår på morgonkvisten...
Jag får ont i hjärtat av att vara med Nell. Så skönt är det att ha henne tillbaka efter nästan en och en halv vecka isär. Gumman! Imorse tog jag lite sovmorgon till klockan nio. Med en liten klump av dåligt samvete steg jag upp för att ta ut Nellan. Tänk om hon varit vaken länge och bara legat och väntat? Men så fel man kan ha. Nell låg som en hoprullad till en boll i korgen och snarkade! Smög fram och satte mig bredvid henne, men inte förrän jag sa "Godmorgon sömntuta" öppnade hon ett par små små yrvakna ögon. Såklart blev hon jätteglad och vi hade en mysig stund i korgen vi två. Nelle Bell!
Efter morgonpromenaden har jag varit duktig och effeltiv och betat av många sidor i tråkboken. Nu har jag unnat mig en paus för att kolla lite freestyleklipp från My Dog, och NM i freestyle på youtube. Och fällt både en och två tårar. Det är så obeskrivligt vackert. Började med Emma och Csar och blev lite fuktig i ögonvrårna. Efter att ha sett Frida och Alice grät jag floder. Se själva!
Crazy baglady
Årets himmelska storlienvecka är passerad. Blä på det. Veckan har som vanligt varit underbar. Vi kusiner har så jäkla kul ihop, det är helt sjukt! Rasmus som går i femman är yngst och jag går första året på en universitetsutbildning och är älst. En STOOOR spridning, men det märks knappt och jag älskar hur jag blir som ett litet barn i deras sällskap.
Hela gänget sörplar varm choklad på Rödluvan & Lindi, Tove och Pontus på fjället
Sjukt mycket snö var det - så här såg det ut när man öppnade fönstren (visst har jag snygga långfillingar!)
& Jag och Lindi innan vi drog ut i backen nån dag
Här har vi "Hatt-fest" - alla var tvugna att ha något på huvudet. På första bilden syns Ka med långkallsonger på huvudet, jag med scarf, Rasmus med en plastbunke och mormor med duschmössa. På andra bilden sitter Tove med något oidentifierbart rött runt huvudknoppen och Pontus med skidstrumpor på skallen.
Igår kom vi dock tillbaka till verkligeheten. Närmare bestämt klockan 06.42 stog nattåget på perrongen i Stlm. Därefter fick Lindi och jag vänta på centralen tills klockan nio när första tåget gick till e-tuna. Ganska surt. Dagen spenderade jag sedan med att packa upp, tvätta, hälsa på vovvarna och till sist vid 20.00 hoppa på tåget till Öret. Släpade en rullväska, två plastkassar, en ryggsäck, en handväska och en hund. Kände mig som värsta bagladyn.
Great. i Hundkupén satt västa pundaren. Sjukt äcklig, men ganska poetiskt. Han snackade för sig själv hela resan tror jag. När Nell och jag ställde oss beredda för att gå av tågen tittade han på mig och sa:
- Det är bra att du har hunden i ett snöre. För annars skulle hon springa bort och bli fri. Där jag kommer ifrån springer alla hundar fria. VAD HAR DU GJORT MOT DIN HUND? Du har tagit hennes frihet. Hundar behövs egentligen inte. Där jag kommer ifrån finns det inga hundar. För vi har inga koppel....
Jag tyckte faktiskt att det var ganska fint sagt och skulle nog ha tyckt att det var riktigt poetiskt om han inte sekunden efteråt börjat vråla GRIS, GRIS så högt han orkade strax efter.
Idag var det dags för fösta föreläsningen. Min förkylning är oförändrad och locket i öronen gjorde att jag knappt hörde vad föreläsaren sa. Desto trevligare var att träffa mina brudar igen. Sjukt kul att se alla.
Nu ska Nollan bollan och jag ta och ge oss ut på prommis strax. Hade hoppats på sälle av Sara och James, men har inte hört från dem så jag antar att det blir till att knata själv. Kan vara rätt skönt de å....
Hela gänget sörplar varm choklad på Rödluvan & Lindi, Tove och Pontus på fjället
Sjukt mycket snö var det - så här såg det ut när man öppnade fönstren (visst har jag snygga långfillingar!)
& Jag och Lindi innan vi drog ut i backen nån dag
Här har vi "Hatt-fest" - alla var tvugna att ha något på huvudet. På första bilden syns Ka med långkallsonger på huvudet, jag med scarf, Rasmus med en plastbunke och mormor med duschmössa. På andra bilden sitter Tove med något oidentifierbart rött runt huvudknoppen och Pontus med skidstrumpor på skallen.
Igår kom vi dock tillbaka till verkligeheten. Närmare bestämt klockan 06.42 stog nattåget på perrongen i Stlm. Därefter fick Lindi och jag vänta på centralen tills klockan nio när första tåget gick till e-tuna. Ganska surt. Dagen spenderade jag sedan med att packa upp, tvätta, hälsa på vovvarna och till sist vid 20.00 hoppa på tåget till Öret. Släpade en rullväska, två plastkassar, en ryggsäck, en handväska och en hund. Kände mig som värsta bagladyn.
Great. i Hundkupén satt västa pundaren. Sjukt äcklig, men ganska poetiskt. Han snackade för sig själv hela resan tror jag. När Nell och jag ställde oss beredda för att gå av tågen tittade han på mig och sa:
- Det är bra att du har hunden i ett snöre. För annars skulle hon springa bort och bli fri. Där jag kommer ifrån springer alla hundar fria. VAD HAR DU GJORT MOT DIN HUND? Du har tagit hennes frihet. Hundar behövs egentligen inte. Där jag kommer ifrån finns det inga hundar. För vi har inga koppel....
Jag tyckte faktiskt att det var ganska fint sagt och skulle nog ha tyckt att det var riktigt poetiskt om han inte sekunden efteråt börjat vråla GRIS, GRIS så högt han orkade strax efter.
Idag var det dags för fösta föreläsningen. Min förkylning är oförändrad och locket i öronen gjorde att jag knappt hörde vad föreläsaren sa. Desto trevligare var att träffa mina brudar igen. Sjukt kul att se alla.
Nu ska Nollan bollan och jag ta och ge oss ut på prommis strax. Hade hoppats på sälle av Sara och James, men har inte hört från dem så jag antar att det blir till att knata själv. Kan vara rätt skönt de å....
Mitt livs kanske häftigaste åkning!
Jag överskattade visst Stroliens kapacitet lite. I Tisdags kom snön, med råge, vilket slog ut byns internet. Höga drovor överallt och plogbilen gav upp eftersom vinden blåste över ny snö över det nyplogade hela tiden. Temperaturen låg på
nån minus. Linda och jag snörde snowboardkängorna på tre sekunder och stack ut. Vem vill missa nysnö!?
Till vår stora glädje var ALLA nedfarter opistade. Vilken dröm! Det tog ett par åk innan man fick in snitsen, men sen kände jag mig som backens drottning. Vi körde non stop i typ 4h och sedan darrade benen som geléklumpar och vi släpade oss i i bastun. Vilken dag! En sån dag man alltid komemr minnas. Jag tror det kan ha varit mitt livs bästa åkning.
Lite brädåkare (Lindi, Tove och Pontus) i snöstorm på fjälltoppen!
Igår, onsdag, var det fortsatt fint i backen, men idag väcktes vi ag regn mot fönsterrutan. REGN!? Blåsten var så hård att liftarna inte öppnade förrän vid elva-tiden. Vi åkte ut, men backen var som tapetklister. Jag stog och siktade rakt ner i backen och gled långsamt, långsamt framåt. Efter bara ett åk såg det ut som man plumsat i spát och skidbrillorna var omöjliga att se genom pga vattnet på glaset. Det fick bli servicehuset och Veronica- Mars- Maraton på SVT2 istället.
Kvällen avslutades med att Lindi, Pontus, Rasmus, Pappsen och jag kollade tre avsnitt pistvakt ihop. Så jäkla skönt. Rasmus som går i femman och pappa som är över 50 år gillar samma TV-serie. Det är en sjuklt skön släkt jag har, och jag älskar verkligen att ungås med dem!
Till sist vill jag bara hälsa till min ständiga vapendragare Karro som jag saknar. Det värsta med att flytta till Öret var att släppa agilitysektorn och allt kul vi två hade där... Piss!
nån minus. Linda och jag snörde snowboardkängorna på tre sekunder och stack ut. Vem vill missa nysnö!?
Till vår stora glädje var ALLA nedfarter opistade. Vilken dröm! Det tog ett par åk innan man fick in snitsen, men sen kände jag mig som backens drottning. Vi körde non stop i typ 4h och sedan darrade benen som geléklumpar och vi släpade oss i i bastun. Vilken dag! En sån dag man alltid komemr minnas. Jag tror det kan ha varit mitt livs bästa åkning.
Lite brädåkare (Lindi, Tove och Pontus) i snöstorm på fjälltoppen!
Igår, onsdag, var det fortsatt fint i backen, men idag väcktes vi ag regn mot fönsterrutan. REGN!? Blåsten var så hård att liftarna inte öppnade förrän vid elva-tiden. Vi åkte ut, men backen var som tapetklister. Jag stog och siktade rakt ner i backen och gled långsamt, långsamt framåt. Efter bara ett åk såg det ut som man plumsat i spát och skidbrillorna var omöjliga att se genom pga vattnet på glaset. Det fick bli servicehuset och Veronica- Mars- Maraton på SVT2 istället.
Kvällen avslutades med att Lindi, Pontus, Rasmus, Pappsen och jag kollade tre avsnitt pistvakt ihop. Så jäkla skönt. Rasmus som går i femman och pappa som är över 50 år gillar samma TV-serie. Det är en sjuklt skön släkt jag har, och jag älskar verkligen att ungås med dem!
Till sist vill jag bara hälsa till min ständiga vapendragare Karro som jag saknar. Det värsta med att flytta till Öret var att släppa agilitysektorn och allt kul vi två hade där... Piss!
Lössnö, blåst och bräda!
Det visade sig att jag underskattat Storliens förnyelse-kraft, det finns faktiskt trådlöst internet i stugorna i år!
Nu har vi hunnit vara i släkten Widebecks vinterparadis i tre dagar. Första dagen hade jag bakslag på förkylningen BIGTIME, och låg utslagen på soffan hela dagen.
Igår samlade jag dock mina krafter och gav mig ut i backen trots nästäppa och ett extremt lock för öronen som bara inte ger sig. Kallt som satan med - 20 grader, men kul som attan att stå på sin trotjänare till bräda igen.
Idag var temperaturen varmare, mellan -1 till -5, dock har det blåst mycket. Till min stora lycka snöande det på förmiddagen vilket betyder lössnö! Det finns få saker som slår att glida runt på brädan i lössnö och bara njuta. Det lilla pistsytemet kan man utan och innan eftersom jag är inne på trettonde året här uppe tror jag, så man kan ju lite special vägar och imorse fick Linda och jag uppleva en helt orörd bäckravin som vi både svischade ner genom så att håret flög och körde fast i sjupa drivor av snö så vi fick spänna av oss brädorna och pulsa.
Framåt eftermiddag blåste det dock galet mycket så vi begav oss hem till stugvärmen. Nu sitter jag och känner träningsvärken komma både i lår, vader och mage. Hua, kommer inte vara kul imorgon!
Skickar dock en tanke åt Nellan och Billan som är i Hållsta respektive Eskilstuna. Hoppas ni sköter er små vänner!
Nu har vi hunnit vara i släkten Widebecks vinterparadis i tre dagar. Första dagen hade jag bakslag på förkylningen BIGTIME, och låg utslagen på soffan hela dagen.
Igår samlade jag dock mina krafter och gav mig ut i backen trots nästäppa och ett extremt lock för öronen som bara inte ger sig. Kallt som satan med - 20 grader, men kul som attan att stå på sin trotjänare till bräda igen.
Idag var temperaturen varmare, mellan -1 till -5, dock har det blåst mycket. Till min stora lycka snöande det på förmiddagen vilket betyder lössnö! Det finns få saker som slår att glida runt på brädan i lössnö och bara njuta. Det lilla pistsytemet kan man utan och innan eftersom jag är inne på trettonde året här uppe tror jag, så man kan ju lite special vägar och imorse fick Linda och jag uppleva en helt orörd bäckravin som vi både svischade ner genom så att håret flög och körde fast i sjupa drivor av snö så vi fick spänna av oss brädorna och pulsa.
Framåt eftermiddag blåste det dock galet mycket så vi begav oss hem till stugvärmen. Nu sitter jag och känner träningsvärken komma både i lår, vader och mage. Hua, kommer inte vara kul imorgon!
Skickar dock en tanke åt Nellan och Billan som är i Hållsta respektive Eskilstuna. Hoppas ni sköter er små vänner!
Storlien here I come!
Sista rycket nu innan vi avgår från tandlavägen för att påbörja resan till Storlien. Först bil till Eskilstuna, därifrån tåg till Stockholm för att därifrån slutligen ta nattåget till Storlien. YES! Väskan är packad och jag pillar bara med lite små förberedelser nu...
Idag tog vi tre systrar en roadtrip till Öret för att köra dit lite möbler åt mig och så skulle jag lämna in min hemtenta. Det var dock stängt (snopet!) så nu håller jag på och fixar ett kuvert till den istället. Farkost för dagen var ingen mindre än min kära Les Oples, känns numera rätt vemodigt att köra den eftersom den är inne på sista rycket. Runt 20 januari får den sin dom på bilbesiktningen, men men...
Nu får ni klara er utan mig ett tag då Stolien vi inte har nått internet i Storlien!
Idag tog vi tre systrar en roadtrip till Öret för att köra dit lite möbler åt mig och så skulle jag lämna in min hemtenta. Det var dock stängt (snopet!) så nu håller jag på och fixar ett kuvert till den istället. Farkost för dagen var ingen mindre än min kära Les Oples, känns numera rätt vemodigt att köra den eftersom den är inne på sista rycket. Runt 20 januari får den sin dom på bilbesiktningen, men men...
Nu får ni klara er utan mig ett tag då Stolien vi inte har nått internet i Storlien!
Årsresumé 2008
JANUARI
Som vanligt spenderades vecka 2 i Storlien, mestadels runtglidande på brädan i de få men fina pisterna. Till vår glädje bjöd veckan på nysnö och var man uppe med tuppen fanns fina orörda och opistade backar! Årets första månad bjöd också på vinterträning i agilityi Vilstas ridhus med Nell och Billy och hela goa glada agilitygänget på EBK. Vid den här tiden hade jag dock en tredje hund, Trooper eller Truppe som jag kallade honom som var en riktig utmaning men samtidigt en svinkul vovve som jag hade mycket av. Den 20:de födde Remy sina efterlängtade valpar och det blev liv i luckan på Tandlavägen.
En del av storliengängen, remyvalp och Trooper-darling
FEBRUARI
Första halvan jobbade jag hemma med Remys valpar och knegade lite extra på McDonalds för att kunna njuta i Brasilien som var en av årets höjdpunkter. Jag och Jens spenderade två veckor tillsammans i värmen.
MARS
Fortsatt jobb med Remys valpar. Ju äldre de blir, desto mer tid kräver de små liven. Under påsken åkte jag med sällskap av Anna&Hera till Rättvik för att tävla agility. Nell bjöd på storslam då hon gick bra i båda sina lopp och snodde åt sig sin första hoppklasspinne! Den 21:a var det dags för tillökning igen då Magda födde sina valpar.
APRIL
En minst sagt turbulent månad som bjöd på roligheter, men det tråkiga är ändå det som jag minns bäst. Den 2:a opereade världens bästa veterinär bort Nellans andra juvertumör, och hon repade sin snabbt. Den 4:de var dock datumet som gör april månad till en klump i halsen då jag var tvungen att skiljas från min Truppe. Han höll inte som avelshund åt min kära mor, och eftersom jag just fått beskedet att jag kommit in på Universitetet i Örebro till hösten var det inte rimligt att behålla honom även om det plågade mitt hjärta att släppa honom. Den 15:de startade jag Billy på Workingtest i Västerås med framgång. 80 poäng och en delad femteplats blev resultatet! Den 19:de hade Retriever Ungdom, som jag är med och driver, sin första träningsträff i Södertälje, vilket var mycket uppskattat. Utesäsongen för agility satte igång och Billys slalomingångar släppte. Imellan allt hann jag också med att vara med och jobba med och sköta två valpkullar samtidigt, puh!
Nell är trött efter operation, och min fina trio bryts när Truppe-ponken måste lämna oss
MAJ
Tomrummet efter Trooper var fortfarande jobbigt, och jag tog en dag i taget. Maj var också månaden då jag släppte mitt hatade jobb på donken och började ny karriär på Svenska Kennelklubben i Stockholm. Nellan och billan fick vara med och ligga under skrivbordet. Jag jobbade deltid och var därför bara på kontoret 2-3 dagar i veckan. Därför bodde jag halva veckorna i stockholm och halva hemma och jobbade med valpar. Rörigt! Den 25:e hade jag och hundarna en fin dag på agilitytävling i Bro-Håbo. Nell blev 2:a med 5 fel i Agilityloppet, men bäst var ändå Billy som gick nolla, blev 2:a och fick sin tredje hoppklasspinne. Därmed blev vi uppflyttade till klass 2! Den 28:de var det dags för Sméskuttet, tävlingen som vi själva på klubben arrangerat. Trots att vi nästan gått in i väggen av arrangemanget flöt det på fint på tävlingsdagen, men jag säger bara: ALDRIG MER KVÄLLSTÄVLING!
Jobb, jobb, jobb på SKK och Billy blir uppflyttad till Hoppklass 2
JUNI
Mitt röriga deltidsjobb på SKK fortsatte. Jag och doggarna åkte på kvällstävling i agility i Västerås och Billy förvånade mig genom att göra ett katastrofalt dåligt agilitylopp och ett skitfint nollat hopplopp på ca 40 sek. Midsommar firade Malin, Max, Lindi, Nell, Billy och jag på Femöre och hade skittrevligt.
Midsommar på Femöre!
JULI
Jag började jobba heltid på SKK och flyttade till Stockholm. Billy och jag åkte på Golden lägret och tränade apportering och umgicks med likasinnade för fulla muggar i fyra hela dagar. Julis höjdpunkt var när Billy och jag startade på Lilla Retrievermästerskapet, ett inofficiellt jaktprov och fick en etta i nybörjaklass!
AUGUSTI
Jag jobbade mina sista veckor på SKK. Besökte även årets Golden Special som kan liknas vid årets Goldenfest. Billy och jag startade på workingtest även här och slog vårat förra poängrekord. Det blev 86 poäng och en delad femteplats igen! Kennel Combine hade även en kanonfin dag på utställningen, även om inte mina två vovvar var anmälda. I slutet av augusti flyttade jag, Jensa, Nell och Billy till Örebo. Mycket nytt! Första egna lyan, samboliv och inte minst universitetsstudier på Media och Kommunikationsvetenskapligt program. Ett stort plus var alla nya vänner man fick på köpet!
I väntan på att få starta på WT på Golden specialen, och nya tjejgänget i Örebro
SEPTEMBER
September inleddes med Eskilstuna Bks andra agilitytävling för året, årliga Tigerhoppet. Jag var ansvarig ena dagen och svettades floder men trots små missöden flöt de två tävlingsdagarna på. Nell ryckte även tidigt ut en klo, och gick med tassvandage och sko en längre tid. Den 6:e bjöd mamma på apporteringsträning för Kajsa Markusson, och den 7:de var det dags för kennelträff och funktionsbeskrivning av L-kullen.
OKTOBER
Klubbmästerskapet på EBK avverkades, men utan större framgång för mig och mina doggys. Den 11:e var Nell, Billy och jag med och visade upp agility på husdjursmässan på Conventum i Örebo tillsammans med min nya klubb Örebro Bk. Vi spenderade också en härlig dag med jaktträning på vilt på hedlandet med hela träninsgänget.
Billy på jaktträning och agilityuppvisning på Conventum
NOVEMBER
Jag bjuds på ett halleluljahmoment när "kända plaster"-träningen plötsligt lossnar för Billy. På Uppsala Open show debuterade Nell på utställning i veteranklass. Den 25:e kom snön, oj vad glada Billan, Nellan och jag blev. Smutsiga hundar i en liten tvårummare är ingen hit.
Mina fina bästisar gillar snön!
DECEMBER
Den 5:e startade vinterträningen i agility i Örebro och två träningar hann vi med innan det var dags att fara hem till Eskilstuna för jul och nyårsfirande. Inatt tog år 2008 slut och år 2009 började. Vad det har att bjuda på får framtiden utvisa!
Som vanligt spenderades vecka 2 i Storlien, mestadels runtglidande på brädan i de få men fina pisterna. Till vår glädje bjöd veckan på nysnö och var man uppe med tuppen fanns fina orörda och opistade backar! Årets första månad bjöd också på vinterträning i agilityi Vilstas ridhus med Nell och Billy och hela goa glada agilitygänget på EBK. Vid den här tiden hade jag dock en tredje hund, Trooper eller Truppe som jag kallade honom som var en riktig utmaning men samtidigt en svinkul vovve som jag hade mycket av. Den 20:de födde Remy sina efterlängtade valpar och det blev liv i luckan på Tandlavägen.
En del av storliengängen, remyvalp och Trooper-darling
FEBRUARI
Första halvan jobbade jag hemma med Remys valpar och knegade lite extra på McDonalds för att kunna njuta i Brasilien som var en av årets höjdpunkter. Jag och Jens spenderade två veckor tillsammans i värmen.
MARS
Fortsatt jobb med Remys valpar. Ju äldre de blir, desto mer tid kräver de små liven. Under påsken åkte jag med sällskap av Anna&Hera till Rättvik för att tävla agility. Nell bjöd på storslam då hon gick bra i båda sina lopp och snodde åt sig sin första hoppklasspinne! Den 21:a var det dags för tillökning igen då Magda födde sina valpar.
APRIL
En minst sagt turbulent månad som bjöd på roligheter, men det tråkiga är ändå det som jag minns bäst. Den 2:a opereade världens bästa veterinär bort Nellans andra juvertumör, och hon repade sin snabbt. Den 4:de var dock datumet som gör april månad till en klump i halsen då jag var tvungen att skiljas från min Truppe. Han höll inte som avelshund åt min kära mor, och eftersom jag just fått beskedet att jag kommit in på Universitetet i Örebro till hösten var det inte rimligt att behålla honom även om det plågade mitt hjärta att släppa honom. Den 15:de startade jag Billy på Workingtest i Västerås med framgång. 80 poäng och en delad femteplats blev resultatet! Den 19:de hade Retriever Ungdom, som jag är med och driver, sin första träningsträff i Södertälje, vilket var mycket uppskattat. Utesäsongen för agility satte igång och Billys slalomingångar släppte. Imellan allt hann jag också med att vara med och jobba med och sköta två valpkullar samtidigt, puh!
Nell är trött efter operation, och min fina trio bryts när Truppe-ponken måste lämna oss
MAJ
Tomrummet efter Trooper var fortfarande jobbigt, och jag tog en dag i taget. Maj var också månaden då jag släppte mitt hatade jobb på donken och började ny karriär på Svenska Kennelklubben i Stockholm. Nellan och billan fick vara med och ligga under skrivbordet. Jag jobbade deltid och var därför bara på kontoret 2-3 dagar i veckan. Därför bodde jag halva veckorna i stockholm och halva hemma och jobbade med valpar. Rörigt! Den 25:e hade jag och hundarna en fin dag på agilitytävling i Bro-Håbo. Nell blev 2:a med 5 fel i Agilityloppet, men bäst var ändå Billy som gick nolla, blev 2:a och fick sin tredje hoppklasspinne. Därmed blev vi uppflyttade till klass 2! Den 28:de var det dags för Sméskuttet, tävlingen som vi själva på klubben arrangerat. Trots att vi nästan gått in i väggen av arrangemanget flöt det på fint på tävlingsdagen, men jag säger bara: ALDRIG MER KVÄLLSTÄVLING!
Jobb, jobb, jobb på SKK och Billy blir uppflyttad till Hoppklass 2
JUNI
Mitt röriga deltidsjobb på SKK fortsatte. Jag och doggarna åkte på kvällstävling i agility i Västerås och Billy förvånade mig genom att göra ett katastrofalt dåligt agilitylopp och ett skitfint nollat hopplopp på ca 40 sek. Midsommar firade Malin, Max, Lindi, Nell, Billy och jag på Femöre och hade skittrevligt.
Midsommar på Femöre!
JULI
Jag började jobba heltid på SKK och flyttade till Stockholm. Billy och jag åkte på Golden lägret och tränade apportering och umgicks med likasinnade för fulla muggar i fyra hela dagar. Julis höjdpunkt var när Billy och jag startade på Lilla Retrievermästerskapet, ett inofficiellt jaktprov och fick en etta i nybörjaklass!
AUGUSTI
Jag jobbade mina sista veckor på SKK. Besökte även årets Golden Special som kan liknas vid årets Goldenfest. Billy och jag startade på workingtest även här och slog vårat förra poängrekord. Det blev 86 poäng och en delad femteplats igen! Kennel Combine hade även en kanonfin dag på utställningen, även om inte mina två vovvar var anmälda. I slutet av augusti flyttade jag, Jensa, Nell och Billy till Örebo. Mycket nytt! Första egna lyan, samboliv och inte minst universitetsstudier på Media och Kommunikationsvetenskapligt program. Ett stort plus var alla nya vänner man fick på köpet!
I väntan på att få starta på WT på Golden specialen, och nya tjejgänget i Örebro
SEPTEMBER
September inleddes med Eskilstuna Bks andra agilitytävling för året, årliga Tigerhoppet. Jag var ansvarig ena dagen och svettades floder men trots små missöden flöt de två tävlingsdagarna på. Nell ryckte även tidigt ut en klo, och gick med tassvandage och sko en längre tid. Den 6:e bjöd mamma på apporteringsträning för Kajsa Markusson, och den 7:de var det dags för kennelträff och funktionsbeskrivning av L-kullen.
OKTOBER
Klubbmästerskapet på EBK avverkades, men utan större framgång för mig och mina doggys. Den 11:e var Nell, Billy och jag med och visade upp agility på husdjursmässan på Conventum i Örebo tillsammans med min nya klubb Örebro Bk. Vi spenderade också en härlig dag med jaktträning på vilt på hedlandet med hela träninsgänget.
Billy på jaktträning och agilityuppvisning på Conventum
NOVEMBER
Jag bjuds på ett halleluljahmoment när "kända plaster"-träningen plötsligt lossnar för Billy. På Uppsala Open show debuterade Nell på utställning i veteranklass. Den 25:e kom snön, oj vad glada Billan, Nellan och jag blev. Smutsiga hundar i en liten tvårummare är ingen hit.
Mina fina bästisar gillar snön!
DECEMBER
Den 5:e startade vinterträningen i agility i Örebro och två träningar hann vi med innan det var dags att fara hem till Eskilstuna för jul och nyårsfirande. Inatt tog år 2008 slut och år 2009 började. Vad det har att bjuda på får framtiden utvisa!
