Om jag fick en önskan skulle jag pausat tiden för ungefär en vecka sedan. Då var livet på topp. Fast det är bra nu också såklart. Det är så fantastiskt och så smärtsamt på samma gång. Jag har the time of my life, men det rinner mig ur händerna. Så många vänner har redan rest hem. Jag är så fruktansvärt tacksam för allt jag fått uppleva här och alla fantastiska människor jag lärt känna.

Redogörelse för mina senaste äventyr kommer när jag har tid att prioritera datorn. Just nu vill jag bara krama de sista dropparna ur min san diego vistelse. Detta gör jag tillsammans med min syster Manki som just anlänt till sunny san diego. Och några Italienare. De andra har flugit sin kos.

Här är i alla fall ett snabbt smakprov på vad jag betat av: Klarat alla mina 4 universitets kurser - åkt på roadtrip i ett motorhome - monument valley - grand canyon - Lake Havasu - taco tuesday - mission beach - poolhäng - bonfire - strandfest i pacific beach - pastakväll på La Dorna street.

Intensiva timmar.
Monster, Redbul, Rockstar.
Koda webbsida/Läsa anteckningar.
Juli snarkandes på min soffa med laptopen på magen.

Och så vaknade hon till liv, försvann en dryg timme och dansade sedan in i min lägenhet med ett illvrål. Hon är klar med sin vårtermin i San Diego. Sjukt! Själv har jag knappa 24 timmar kvar. Jag går på sparlåga kan man säga. Har nog aldrig pluggat såhär intensivt. Eller hällt i mig så mycket energidryck. Snuskigt!

Såhär ser den bistra sanningen ut just nu. Ska dock tilläggas att den delades med miss J.

 

Tur att man har söta grannar som gör sitt bästa för att hålla mig på gott humör.

Måndag och sista rycket i plugget. Förra veckan hade jag min första final. Det gick inte så bra tyvärr. Jag har poängen men inväntar fortfarande betyget, betygen här sätts nämligen ofta beroende på snittpoängen. Så elakt kanske, men jag hoppas att resten av klassen också fick låga poäng...

Nu kodar jag webbsida som ska lämnas in imorgon för hela slanten, samtidigt som jag försöker multitaska och pugga till mina två final exams till på onsdag. Jag är sjukt sliten och konsumerar alldeles för mycket kaffe och rockstar ur min "good luck" mugg som jag fick av min roomie Christina inför min första final. Trots det kommer tröttheten ikapp hela tiden.

Jag vill soooooooova!

Så har nedräkningen börjat och min första älskling, den franska tjyven, lämnade San Diego i lördags morse. Fredagskvällen med gänget var undebar och vi höll igång till långt inpå småtimmarna. Charlotte och jag har spenderat massa rolig tid ihop här i SD. Hon har varit någon att skratta med, men även att luta sig mot i blåsväder. En sann dramaqueen i äkta fransk anda, men ändå så älskvärd.

På onsdag lämnar mina finska grannar San Diego, på fredag flyttar de flesta ut från VA, till helgen drar Italienarna på roadtrip. Som tur är ramlar min syster yster in på statlig mark den 24de, och mina bästisar Juli & Hewdig hänger troligtvis kvar till den 28-29de.

Nu har vi börjat räkna dagarna vi har kvar i SD. Varje gång man träffar någon måste man påminna sig själv genom att fråga 'Hur länge är du kvar i SD nu igen?'. Och efter att man fått frågan besvarad samt svarat själv uppstår en liten tystnad innan samtalet kan fortgå. Ikväll  avfirar vi underbara Charlotte som ska flyga hem till frankrike och äta baguetter imorgon. Det får mig att vilja gråta redan nu.

 

Jag tror att alla känner hur dyrbar den sista tiden här är och därför gör vi det mesta av dem. Jag lider av sömnbrist och är konstant lite stressad, men det är värt det. Att åka hit var ett av de besta beslut som jag tagit i hela mitt liv! Här är lite exempel på hur jag använder guld-tiden:

 

Champagnebrunch på Baja Bettys i Hillcrest men några favoriter.


Vara lite töntig i en bil på väg till stranden med tillsammans med en gul apa och Charlotti


Strandhäng och brasa vid Mission Point


Underwear houseparty - så amerikanskt!


Strandhäng och tjejsnack


Villa Alvaradohäng och mer tjejsnack


Dansa hela natten på Typhoon


Taco tuesday i pacific beach


Eftermiddags grillning i Villa Alvarado


Retriver Hunt test i Chino


Duktig Öppenklass goolden på hunt test i Chino


Beer pong hos mina finska grannar


Lekar och chill i VA en vanlig lördagskväll


Paintball med militärfinnar och galna italienare


Romantisk date med miss J

 

 

Som ni kanske minns tilldelades jag GRK's ungdomsresestipendium i ar och planen har hela tiden varit att anvanda det for att besoka ett amerikanskt jaktprov. Dock har tiden i USA rusar forbi med massa roliga aktiviteter hela tiden, sa det har inte lyckats bli av. Nu ar det dock dags. I helgen gar det namligen field trials av stapeln i San Fransisco omradet och hunt tests i Chino.

Startlistor finns redan publicerade online och labradorerna verkar dominera aven har, men bade pa trailsen och pa hunting testen ar flera golden anmalda. Pa hunting testen fanns aven tollare, flattar och cheasa i startlistorna, dock ej pa field trialsen dar det bara ar golden och labbar.

Ett field trial forstar jag mer ar som just ett field trial, forutom att det ar simulerad jakt (ej varmvilt), medan hunting testen ar mer som jaktprov. Den har forklaringen hittade jag pa internet:

Field trials differ from hunt tests in that they are competitive. There may be 60—100 dogs competing in one stake and the judges need to determine placements—1st, 2nd, 3rd and 4th, plus a Reserve JAM (basically 5th place) and usually multiple JAMs. A JAM is usually given to dogs who complete the entire stake, but didn’t do quite well enough for a placement.

Because of the need to determine the “best” dogs, the trials have become rather stylized. Multiple retrieves of 400-600 YARDS each are not uncommon. Throwers wear white to be seen and dogs are judged on how straight they run to the birds and how quickly they respond to their handler’s directions. The scenarios generally have little to do with hunting and more to do with control over great distances.

In contrast, hunt tests are supposed to simulate a real hunt. Handlers, judges and workers generally were hunting attire. Retrieves are usually within 100 yards. Duck calls, decoys, and blinds are often used.

The biggest difference though between field trials and hunt tests is that hunt tests are not competitive. Any dog who does the required work will receive a pass toward a title. In field trials only the dogs who place receive points toward their title.

Vad tycker ni? Vad skulle ni helst akt pa och varfor? Vad vill ni helst lasa om i golden nytt nar jag kommit hem? Hjalp mig att valja!