Fasiken vad gött det är att känna sig älskad. Rent, villkorslöst och bara för att man är just den man är. Efter ett fem-timmarspass i skolan med vetenskapsteori släpade jag mig hem och möttes av världens bästa vänner. De blir alltid lika glada att se mig och det värmer långt in i bröstet. De slänger sig över mig. Nell sjunger och pussas i den mån hon kommer åt. Billy vill hoppa och kramas eller hålla mig i armen medans svansen går som en propeller och slår så hårt i min byrå att jag tror att den ska spricka. Sann vänskap, ren och otroligt ärlig uppskattning. Om jag sätter mig på golvet blir de överlyckliga. Billy vill helst sitta i knät, han är så go. Nell vänder rumpan till och vill att jag ska klia henne på ryggen. Eller slänger sig på rygg för att jag ska klia magen. Älskade vänner. Om man bara kunde förklara för dem att man älskar dem. Men det behövs inte. Ord är överflödiga.

 
Billy leker knähund.........................och Nell gosar (även Remy är like kelsjuk)

Men om de kunde prata är jag säker på att Nell (som den egoist och proffs på att utnyttja situationer som hon är) skulle ha sagt: Om du älskar mig så langa fram en flintastek nu!