Tystnad… tunnel… avfart…

San Diego. Mitt älskade San Diego. I slutet hans inte bloggen med. Känslorna svallade. Kärlek och separationsångest. Det bästa och samtidigt det svåraste någonsin. Att säga hejdå har aldrig varit min melodi.

Jag har funderat på hur jag ska ta upp bloggandet igen. Hur avslutar man en sådan fantastisk period av ens liv? Och vad är det egentligen som påbörjas? Hur kommer bloggen se ut i framtiden? Svårt att säga eftersom framtiden, till och med den allra närmaste, är som ett blankt papper. Min kandidatexamen är klar och det är dags för nästa kapitel.

Men först avslutar jag kapitlet som jag alltid kommer att minnas som ett av de allra, allra bästa. Alla fantastiska upplevelser och underbara människor jag lärt känna på en mycket speciell plats i mitt hjärta.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0