Min första agilitykurs jag gick på EBK var en fortsättningskurs för Mi. Vi hade turen att komma in i en toppengrupp där de flesta hade gått ihop sedan grundkursen. Först i efterhand har jag fattat vilken tur jag haft som hamnade med så trevliga förare och hundar. Flera ekipage blev sedan kvar som aktiva. Vi tränade ihop och åkte på våra första tävlingar tillsammans. Sedan jobbade vi i agilitysektorn och arrangerade egna tävlingar tillsammans med den eviga stöttepelaren Mi. Två av dessa ekipage var Cathis med den arbetsvillige aussien Kennie och Ulla med sin trevliga boxer Leo.

Idag när jag följde med Linda&Doris för att titta på deras agilitykurs fick jag höra att både Leo och Kennie fått somna in i början av året ganska snart efter varandra på grund av olika varianter av cancer. Båda skulle fyllt nio år i år. Mina tankar går därför ikväll till mina fina träningsksmrater Ulla och Cathis. Jag är otroligt glad att ha fått lära känna era underbara hundar och jag hoppas att ni snart ska kunna se tillbaka, inte bara med smärta utan också med glädje. För de är just framför allt som glada jag minns både Kennie och Leo.