Kvällsagility med slalomåttan
Billy fick egentligen inte göra så mycket. Körde en kombination som fungerar ungefär som en åtta med slalom i mitten som jag kallar slalomåttan. Den kan varieras massor och är faktiskt svårare än den ser ut. Igår satte vi ett åtta-pinnars slalom i mitten för att spara på hundarna lite. Billy gjorde ett ok jobb. Jag tränade svänghjälper vid hopphindren, men hade lite problem med att tryck ut honom. Slalomingångarna till högerslalom gjorde han dock kanon. Drog iväg själv och gick rätt. Duktig kille!
Sedan fick han avsluta med att springa över balansbommen några gånger. Där är vi tillbaka på bebis-stadiet igen efter att han hakat upp sig och bara kan kravla över hindret. Nu har vi släppt allt vad kontaktfält heter och tränar bara fart. Springer mot balansbommen och när han är ungefär mitt på langar jag iväg en tennisboll så långt jag kan. Farten börjar komma tillbaka nu.
Agilityäventyr i Mora
Karolina (som inte längre vill kallas Karro av någon wierd anledning och nu istället blir Ina) försökte redan i början av sommaren med att försöka få mig att anmäla till tävlingen i Mora. Jag avböjde såklart, fick ju plattarsel och kramp i gasa-foten bara av att köra till Rättvik. För nån vecka sedan ringde Ina och tiggde efter ressällskap. Ingen annan hade nappat på att anmäla till Mora.
I fredagseftermiddag ringde Ina då hon hade insett att hon skulle gå tidigaste banvandringen klockan 07.50. För att hon skulle slippa omvägen att åka över Hållsta på morgonen åkte jag och Doris (som fick följa med och miljöträna) in till Carlavägen och sov. Eller sov och sov, vid elvatiden hade vi nog slumrat in och klockan tre ringde väckarklockan.
Vinglade upp och ut i bilen. Ina körde i ett sträck till Mora. Jag babblade på för att hålla min kamrat vaken. Framme på tävlingen slog vi upp tältet och åt lite frukost. Efter Elvis starter kröp jag och Doris in i buren och sov ett par timmar. Vid lunch kom Anna och Tim, också gamla goda agilityvänner. Resultatmässigt var de grymma. Slog till med en andraplats och en klassvinst med pinne, amazing. När Ina och Elton skulle starta öste regnet. Ina hatar regn.
In med alla blöta saker i bilen och nötte hem till Eskilstuna igen. Jag höll mitt rovdjur till chaufför lugn genom att förse med godis och låta henne sjunga med till låtarna på radion. Själv fick jag kämpa för att hålla ögonlocken uppe. Efter en middag på tandlavägen däckade jag sedan i soffan framför en film.
Slitig resa som varken bjöd på speciellt bra agility eller toppresultat för min chaffis, istället fick man plattarsel och dödshot (om man skulle råka yttra det förbjudna Karro) Det var ändå lätt värt det. Jag har saknat min Karolina :)
Grrrrattis!
Wohoo, är dom inte bättre än bäst!? Karro och Elvis slutade på åttondeplats i mediumfinalen på SM idag. Nellan, Billan och jag bugar och bockar för våra duktiga agility-bästisar!Bilden är dock tagen år 2005 på agility Km på EBK!
Agilitykväll på EBK
Vecka 26 åker Billy och jag till Gotland och tävlar agility. Har känt lite småpanik över att vi tränat dåligt, men efter ett par avstämningar på banan känner jag mig lugnare igen. Grabben kommer ihåg sin grundträning och bara jag gör rätt och håller mig till mitt system lyssnar han fint på mina signaler. Gungan är och förblir akilleshälen och jag erkänner villigt att jag är för lat för att lägga träna om den just nu. Kanske orkar senare, bu kör jag enligt det-får-bära-eller-brista-principen.
Ikväll tränade jag ihop med Anna&Hera, Lisa, Teja&Pugh och Mikaela&Flashi. Även om vi kanske inte gav varandra så mycket respons, vilket kanske hade varit önskvärt, fick Billy iallafall träna ihop med andra hundar!
Agility på EBK
När Malin, Max och Jensa åkte in till stan för att kolla på dator till Malle åkte jag med Nellan, Billan och TinTin till hundklubben. Det blev ett kärt återseende med min agilitybana. Billy var laddad och lyssnade fint på mina framförbyten, gick ett fullängds högerslalom som en klocka och kröp över gungan. Tino fick kuta genom ett par tunnlar och sedan tyckte jag att det var dags att åka hem. Det tyckte inte Nell. Hon var tokladdad och skällde till och med på mig. Sedan spondylosen har hon fått gå i agility-pension och inte verkat bry sig specielly mycket om saken men idag var hon sugen.
Eftersom mitt hjärta klappar lite extra för Nell byggde jag upp en lite rundbana med small-hinder och tunnlar. Så länge det är minihopp och en bana utan tvära svängar kan det väl knappat skada? Och Nellan var supertaggad och jätteglad att få springa lite. <--- Älsklingsnell
Jag klarade det!
Igår började ridhusträningen med agilityn som jag bara jag har organiserat. De kändes roligt att sätta igång igen, nu jävlar, sen blir det lite tävlingar till våren förhoppningsvis.
Nelle Bell och Billy Boy ger mig en varm känsla i magen, de är mina vänner de! Allting är så roligt med dem, de gör mig glad mitt i allt detta eländiga väder. Var är julstämningen?
Agilitysjuk
Alltså, just nu är agilityträningen så himla kul! Jag tror att det är Truppe som gett mig lite "go" igen. Vissa brinner för att tävla, och ibland tror jag att de måste ha en tävling att träna inför för att tycka det är roligt att träna. Jag däremot tycker visserligen att tävla är en bonus, men det roliga är att träna. Att nöta och forma hundarna till att bli precis som jag vil ha dem. Kan inte säga att jag lyckats hittills ;) men det är inte poängen. Det är träningen som är det roliga. Det är så häftigt att se när det kopplar i hundens huvud och följa dess utvecklig. Jag trodde liksom aldrig att det skulle släppa för Truppe och så - BANG - där satt den! Det är då man bara vill göra mer, mer, mer. Jag är träningsjuk!
Fast visst är det kul att träna med Nolli och Bonki också, men de kan ju redan så mycket. Och så är de liksom såpass färdiga att det man pysslar med där är att förbättra i små, små steg och det tar lång, lång tid och man märker inte f´ramstegen på samma sätt. Billy kanske har blivit bättre på framförbyten på sanaste tiden, men utveckligen har skett så lite i taget under en längre tid att man inte märker det och kan säga att "idag lärde sig Billy framförbyten". Med truppe däremot kan jag ta på framstegen, typ "idag klarade han att gå över balansbommen själv". Vet inte om ni fattar, men det spelar faktiskt inge som helst roll....
Neeeej, nu har jag gjort det igen, malt på i hundra år om hundar. Jag vill inte att detta bara ska bli en hundblogg, så vidare till en JOBBIG grej:
* Idag åkte jag till skolan bara för att upptäcka att lektionen var flyttad! Hata haha hata när det blir så. Som grädde på moset, pricken över i:et, sylten i kakan och chipsen i chipspåsen hade jag gått upp EXTRA tidigt just för att duscha och fixa i ordning mig innan skolan. Blä
Och så nästa jobbiga grej:
* Min nya mobil och jag är ovänner. Ellr kanske är jag mest sur på den och den fattar ingenting. Men vi vill bara så olika saker mobilen och jag. Jag kan liksom inte se att vi någonsin kommer att fungera ihop. "Ge det lite tid" sa Jens "eller läs instruktionsboken". Amen, orka! Den är ju skittråkig och tjock.
Aja, nu är jag hungrig och grinig - Glass med chokladsås till lunch?
