Det där som kallas livet
Jag har tidigare försökt hålla bloggen väldigt nischad. Hund, hund hund! Och när jag var i San Diego speglade den det livet. Men hur lever jag nu? Vad ska jag skriva om? Hur ska jag nischa? Nu slutar jag tänka och kör istället. Nu blir det varken hund, hund, hund eller sunny san diego. Nu blir det Jenny Widebeck, men med betoning på hund såklart, så ser vi vart det leder...
Men hur ser då det där jäkla livet ut egentligen?
Ja, jag kom hem från San Diego med en kandidatexamen i Media-och-kommunikationsvetenskap. Kanske borde känts som ett stort ögonblick, men mest av allt kände jag mig vilsen. Jag var glad att återse alla här hemma, men längtade intensivt tillbaka till San Diego. Har alltid varit ett fan av frihet och söker ofta den där chilla känslan av lugn och att man kan göra vad man vill. Jag är ingen rastlös själ, utan kan lätta sitta av en hel dag och göra just ingenting för att sedan dra på i hundratio när motivationen faller på. Bland surfare, saltvatten, margarithas, snabbmat och utbytesstudenter på USA's västkust var det livet vardagsmat.
Tänk vad lätt livet kan kännas när solen alltid värmer,stressen är som bortblåst och
man kan dra till stranden för att chilla lite med polarna när helst andan faller på.
Sommaren spenderades som ni vet i Stockholm, boendes i källaren i Bromma med systrar och jyckar knegandes på Kennelklubben. En rolig sommar, om än ganska mycket kontorstid men även mycket roliga hundaktiviteter som bröt av. Sen blev det höst. Linda började skolan i Etuna och Manki startade ny kula på universitetet i Linköping. Kvar blev jag. Igen - vilsen.
Så rullade höste igång. Jag fick erbjudande om att jobba kvar på timme på SKK's juridiska avdelning fram tills sista oktober och tackade självklart ja. Jag och hundarna blev kvar på källarplanet i Bromma. I slutet av september fick jag ett vikariat som webredaktörs assistent fram tills jul på företaget Universum med kontor i centrala Sthlm - tog det och gick ner på deltid på SKK.
Och här är jag nu, fortfarande lite vilsen, men bra mycket stadigare på foten. Vad som händer efter jul är fortfarande oklart, vart jag ska bo, vad jag ska göra eller vad jag vill. Men det löser sig alltid på något vis. Tja, det är väl det som kallas livet?
Helgen ligger framför våra tassar
Igår gick Hedwig och jag efter-jobbet-prommis på Kärsön. Den ön har verkligen blivit
min fristad. Jag tycker att det är fantastiskt att kunna gå med hundarna lösa längs
vattnet i en "riktig" skog och samtidigt kunna blicka ut över Drottningsholms slott.
Ingen rast, ingen ro
Nyckeln till allt detta har varit kära Foppa, eller champagne-faran, som Jensa kallar den. Nu är det lite kris för Foppa är sjuk. Jag hade sett fram emot en lugn helg i Stockholm, utan fläng, men nu har jag just rastat jyckarna och packat väskan för att fara hem till Eskilstuna. Pappa ska mecka med Foppa och mamma trimma och bada Billy. Han ska nämligen med henne till Smedjebacke på utställning på söndag.
Nej, nu dags att stänga ner datorn och starta upp denna helgs flängande!
Foppa har varit en trogen kamrat länge och var med även i Örebro, där den bland
annat fick utstå detta. Alla MÅSTE hålla tummarna för att Foppa kryar på sig!
Ni kan kalla mig snåljävel
Det var min tanke när hundarna och jag kikade på reflexprylarna på Bromma Zoomarknad. Reflexvästar som började på dryga hundralappen, selar för minst 150 pix och sånna där flärphalsband som jag hade siktat in mig på fick man ge 199 spänn för. I ”min” prisklass, alltså under hundringen – gärna en femtiolapp, kunde jag få ett ”jägarhalsband”. Ett elastiskt orange halsband med en tunn reflexsträng på. Nej, då får det vara tänkte jag och stövlade snopet ut ur butiken.
In på coop och handla kvällsmat. Chansade och slog en lov förbi hundhyllan, och där hängde dem – reflexväst för hund 30 spänn styck. Taget! Inte lika praktiskt och enkelt som ett halsband må hända, men stora reflexer och mycket prisvärt.
Inte Nellan eller Billan som posar här, men detta är iallafall höstens dresscode.
Nya lyan
Känns lite ironiskt att visa det här klippet idag för just idag lämnar vi nämligen vår nya lya i Stockholm och far tillbaka till Eskilstuna. I helgen är det nämligen jaktprov på hemmaplan och jag ska funka som sekreterare på elitrutan imorgon. Kul! På söndag blir det nog en tur till Örebro och senast på onsdag är Nellan, Billan och jag tillbaka i källaren.
När jag hade gjort detta tyckte jag att det blev så nedrans tråkigt att jag drog upp hastigheten till det dubbla. Hahahah. Hänger ni med?
Home is wherever I'm with you
You're the apple of my eye,
Girl I've never loved one like you.
I scream it to the nothingness,
There ain't nothing that I need.
Home is wherever I'm with you!
Varför måste jag vara rädd?
Tystnad i bloggen ett tag. Livet hände. Stockholm, tillbaka på SKK, jobbsökande, kvällsaktviteter och så Nellan och Billan såklart. Men mer om det senare. Nu till något annat som på något vis känns viktigt att berätta om – Igårkväll blev jag förföljd av en man när jag var ute och rastade hundarna.
Vi hade gått varvet runt Judarnsjön och var på väg hemåt när jag bestämde mig för att inte gå den vanliga vägen utan prova en ny. Mitt lokalsinne är inte alltid 100% och efter en stund gick vi på en liten stig, men jag var helt säker på att jag skulle åt de hållet så vi fortsatte traska på. Billy travade en bit framför och plötsligt såg jag hur han stelnade till, höjde svansen och stirrade in i skogen. Rådjur, tänkte jag och kollade efter, men en bit in i skogen stod en man lite hukad och glodde. Det var ganska mörkt vid det här laget och mörkrädd som jag är fortsatte jag bara promenera. Hjärtat slog lite i bröstet, men inombords försökte jag skratta åt mig själv, vad löjlig jag är som blir lite rädd!
Men när jag passerat hörde jag hur det knakade i skogen, han kom ut på stigen och började promenera långsamt efter mig. Ganska smutsig, sliten och med ett lite vingligt steg. Med Nell med på promenaden går jag inte så fort och när jag började komma ikapp tyckte jag att det kändes obehagligt. Fick upp den urladdade mobiltelefonen som jag hade i fickan och fejkade ett samtal. HEJ PAPPA, NEJ JAG ÄR BARA UTE MED HUNDARNA I SKOGEN. HAR GÅTT RUNT JUDARNSJÖN MEN NU ÄR JAG SNART FRAMME VID MONIKAS HUS. JAHA ÄR MATEN KLAR, JAG ÄR JÄTTEHUNGRIG. HEMMA OM FEM MINUTER! Sen tittade jag inte bakåt förrän jag ”lagt på” och då hade mannen vikt av ner i skogen igen där han stod och glodde på oss igen. Jag skyndade hem till min trygga källare, och la mig ner mellan hundarna på golvet. Älskade, älskade djur.
Kanske var det egentligen inget. Kanske inbillade jag mig. Kanske inte. Oavsett var han antagligen bara en harmlös typ. Men man vet inte. Kanske spelar det inte heller någon roll, det borde vara en självklarhet att promenera i skogen utan att behöva bli rädd!
Så var vi bara två...
Ha det så bra i Linköping Mankilito. Här är en liten hälsning till dig!
?
Idag sa jag adjö till Jens för fem månader framåt. Sentimental som jag är grät jag ett mindre hav i Nell och Billys pälsar. Sen pckade jag ihop min lilla resväska, lämnade nycklarna och sa adjö till Studentgatan 22.
Hemma i Hållsta gick mamma och Mille på tå. Rempan var orolig och skulle med största sannolikhet börjar valpa i natt. Hittills har fyra sötnosar sett dagens ljus. Billy är stolt farsa såklart.
Om cirka 10 timmar är det dock dags för nästa äventyr. Då boardar jag planet som ska ta mig till New York, och sedan vidare till San Diego. Jag är peppad!
Årsresumé 2010
JANUARI
Januari inleddes med en trevlig nyårsfest hos Darko och Lina. Den 7/1 blev Billy far åt sin andra kull på kennel Combine när Doris (Combine Merry Message) klämde ut sju småttisar. Senare i januari, närmare bestämt den 23, fick Billy nya småsyskon då hans mamma Magda (SEU(U)Ch Combine Flames of Fantasy blev mor åt fyra valpar. I samma veva började Nell visa symptom jag kände igen och strax därefter operades hon för livmoderinflammation och var riktigt hängig ett par dagar.
FEBRUARI
I februari njöt vi av snö och vackert väder. Många promenader med bus i snön hann vi med. Billy fick dra pulka över gärdena och jag impulsköpte ett par längdskidor som vi tog turer med.
MARS
Månades stora händelse var resan till Crufts som jag hade laddat inför sedan jag fick den i födelsedagspresent hösten innan. Mamma, Mille, Agneta och jag reste ihop och jag såg både mycket fina golden och shoppade lite kul prylar. Roligast var såklart att återse Philippa och hennes hundar som var där och höll sin årliga demo.
APRIL
Under april månad satte den egna hundträningen fart. Jag deltog om åskådare på en kurs som mamma och Tino gick för en av mina favoritinstruktörer, Anita Norrblom. Billy och jag gick kurs för Bitte Lind tillsammans med resten av Combine-ligan. Vi hann även med att träna både agility och viltspår tilsammans med samma Sara och James. Påsk firades på leriga standängar med Hållstagänget.
MAJ
Efter en bil-lös tid kom Foppa, en exakt kopia av gammelopeln/Les Oples, in i mitt liv. Billy och jag gick en flopp-kurs för ett par engelska instruktörer. På GRK's Open Show i Fjällnora visade jag Billy till 3:a bästa hane och BIR-jaktmeriterad för Lotta Förnås. Kennel Combine genomförde sin årliga kennelträff samt funktionsbeskrivning av Billy/Remy-barnen i O-kullen.
JUNI
Äntligen sommarlov! Jag flyttade hem till Hållsta och tränade en del agility med Linda och Doris som just gått fortsättningskursen. Nell gjorde sitt första besök på ReDog och fick ett strikt rehab-schema för att komma tillrätta med en ihärdig hälta. En vecka spenderade jag utan hundar, I Stockholm, och jobbade på en skärgårdsmarknad i samband med det kungliga bröllopet. Tillsammans med mamma, pappa, Linda och jag bilade till Danmark för att ställa ut på World Dog Show och passade på att starta på WT. Inga toppenresultat för Billy och mig, men en spännande upplevelse. I slutet av månaden fyllde Nell 10 och blev special veteran, Billy fyllde sju.
JULI
I juli tog jag träningen inför höstens jaktprov ett snäpp högre och mamma och jag satte igång med morgonträningar igen. Nell hade ett 10-års kalas för sina hundkompisar och firade med promenad och fika i skuggan. Det var hett! En vecka spenderade jag och hundarna på 5öre med mina kusiner. Månadens två sista veckor spenderade jag i Kroatien med min Jens. När jag var borta visade mamma Billy till BIR och BIG-5 under Hans Rosenberg.
AUGUSTI
Augusti inleddes med en lärorik handlingskurs för Fanny Hellström och Ulrika Zetterfeldt. På Goldenspecialen startade Billy och jag i ökl på WT't. Vi presterade, men kändes inte helt på topp. Prestationen räckte till ett 3:dje pris. På utställningen visade jag Nell i Special Veteran där hon blev 2:a med HP. I slutet av månaden åkte Billy och jag till Dalarna på jaktinternat för ungdomar och hade en trevlig held där vi bland annat fick testa på "riktig" fågeljakt.
SEPTEMBER
Nu gick Billy och jag in på slutspurten vad gälde träningen inför höstens provsäsong. Hela sommaren hade jag cyklat en halvmil med honom minst fem dagar i veckan och haft regelbundna träningspass. Nu tog vi det en nivå till och adderade dagliga vattenpass i Svartån. Vi tränade walk-up och sök med träningsgänget i Hållsta. Bitarna började falla på plats och han var i fin kondition, ändå fick vi inte riktigt till det på proven till en början. Jag både jobbade och startade på Biby-provet där Billy fick en 3:a av domare Kent Asp. I Brunnsholm gjorde vi vårt bästa prov dittills, men det räckte inte och det blev en 3:a även för Alf Nordlund. I Sunne gjorde vi magplask och kom hem med en 0:a för Bengt Gustavsson. Jag började tappa självförtroendet och när vi kom med som reserver i Ljungås tänkte jag först inte åka. Efter mycket vägande hit och dit bestämde jag mig ändå tillslut att åka dit enbart med fokus att ha roligt, och roligt blev det när Billy kändes toppen och tilldelades en 2:a för Gunnar Pettersson. Han fick då även titeln SE U Ch.
OKTOBER
Luften gick lite smått ur mig och Billy och vi njöt av att lufsa i skogen och tränade en hel del agility på Örebro Bk som omväxling. Jag började rida fjordhästen Deo och hundarna gillade att hänga med till stallet. Familjens älskade gamla katt, Bella, fyllde 17. Själv fyllde jag 23 och firade på SSRK utställning i Mjölby där Nell blev BIR veteran och BIS-4 veteran. På samma utställning tilldelades Billys dotter Combine Online CERT.
NOVEMBER
På GRK's OpenShow i Sala blev Nell 2:a i Special Veteran med HP. Jag var även med och visade hund i Billys mamma Magdas vinnande avelsgrupp. Jag fick mitt officiella antagningsbesked för att spendera våreterminen 2011 på San Diego State University! Jens och jag var på en Idol-final och dagen därpå åkte Billy och jag till Salem för träningshelg med några av retrieverungdomstjejerna.
DECEMBER
December bjöd på riktig kyla och Nell promenadstejkade. Månaden bestod av mycket c-uppsatsplugg och hundarna fick "bara vara hundar". Jag arrangerade av avslutningsfest för mina kära Örebro-vänner och träffade många av dem för sista gången på mycket länge. Julen firades i Hållsta och Billy hade en jättefin annons i Golden Nytt. Nyåret firade jag in på en mycket trevlig fest arrangerad av Jens vänner.
Det är 2011...
Jag söker visum. Jag packar ner. Jag flyttar. Jag packar upp. Jag lagrar. Jag packar resväska. Jag söker kurser. Jag googlar på San Diego. Jag söker stipendier. Jag sorterar papper. Jag skriver klart en c-uppsats. Jag söker boende. Jag funderar på framtiden. Jag har ångest. Jag är peppad. Jag är in och jag är ut. Jag är upp och jag är ned. Jag har full koll och noll kontroll.
Och mitt i detta röra gick Nell och skadade en klo. När mamma släppte in henne från trädgården blev det blodbad i hallen då hon lyckats rycka ut en av sina bakklor. Detta i en snötäckt rastgård. Hon är fantastisk min hund, lyckas då med allt.
Men hang in there en fet årsresumé är nästan klar och publiceras inom kort. Sen helrenoveras denna blogg inför vårens stora äventyr. San Diego here I come!
Fysträning för oss alla tre
Kylan gjorde dock att hundarna fick vara hemma. Det kompenserade jag med massa fysträning för dem idag. Vi har gått två turer över åkern. Där är det perfekt snökvalitet- och djup nu. Snön är pudrig och lätt, ingen skare och når lite över hundarnas haser. Att pulsa i skritt är mycket bra fysträning. För Nellsan är detta speciellt bra för att hålla hennes rygg i trim. Alltså: Skippa de plogade vägarna och ge er ut i djupsnön! Bra för hundarna och man får själv upp pulsen lite grann.
På kvällen rotade jag fram skidorna och tog en tur med Billy. Vi var nog bara ute en halvtimme med jag kan avslöja att det räckte för att jag skulle bli riktigt varm i kroppen. Jag ser nog väldigt rolig ut där jag vinglar fram helt utan teknik, men roligt har jag och det är ju det viktigaste. Nu sitter jag parkerad i soffan och känner träningsvärken smyga sig på i både mage och lår...
Billy och jag tar igen oss lite efter skidturen
Grattis i efterskott Blurkas!
Under förmiddagen har jag även passat på att trimma tassar på Nell och Billy. Att klippa ur dem lite nu under vintern är verkligen något jag rekomenderar för att minska snöbollar mellan tårna och även för att tassarna ska torka snabbare när man kommit in.
Skönast med att vara i Hållsta är såklart att återse alla mina fyrbenta kamrater. Hundarna är ute och lever rövare i sina hägn nu, men Bella har varit min studiekamrat. Fy tusan vad mycket mysigare det är att sitta och plugga med en varm, spinnande katt i knäet. Bella är verkligen bästa katten, så otroligt social och mysig. Hon fyllde förresten 17 år den 22 oktober. Hatten av!
Bella kommer gärna upp och ligger i sängen med oss.
De senaste månaderna har hon inte riktigt velat gå uppför trappen,
men då bär vi upp henne på en kudde som den Prinsessa hon är!
Bella tar en lur framför min dators värmefläkt. Katter och värme alltså...
Bella, Blurk, Blurkey, Prinsessan Blurkas: Kärt barn har många namn!
Powerwoman
Såhär i uppsatstider känner jag mig nästan konstant stressad och att jag samtidigt försöker fixa allt inför nästa termin gör inte pressen lättare. Hundpromenaderna hjälper mig att varva ner, men jag har svårt att skaka tankarna ur huvudet helt. I stallet blir dock mitt sinne typ helt blankt. Jag blandar foder, väger hö, mockar, borstar och till sist promenadrider Deo och under hela tiden känner jag mig så otroligt lugn och avspänd.
Hundarna är med i stallet båda två. Nells favoritstund är när jag skär morötter för då får hon och Billy varsin liten att knapra på. När jag rider ut får bara Billy följa med, det tycker han är jättekul. Idag skrittade jag barbacka genom en snötäckt skog med Billy farandes framför hästen. På halva sträckan fick möte vi en gubbe, men det är inga svårigheter för på kommando kommer Billy och går bredvid hästen. Jag fylls av en sån powerkänsla i sånna situationer. Där sitter jag på en stor kraftfull häst och har inga svårigheter att kontrollera både den och min pigga hund trots att jag varken har sadel på hästen eller koppel på hunden. Känsla!
Att hundarna efter några timmar i stallet ligger helt totalt utslagna i hallen är en trevlig bonus. För nu måste jag återgå till verkligheten och allt plugg igen. Nästa vecka får jag återvända till min fristad igen!
Den som gapar efter mycket
Nell tyckte det var lite tråkigt med städning så jag gjorde iordning en kartong med en bit torkad oxmuskel i. Hon är ju sannerligen ingen fena på att öppna paket så det tog en bra stund. När även muskeln var upptuggad skulle hon se efter om det fanns något mer i paketet. I sin iver stack hon dock in huvudet för långt och paketet fastnade. Det såg sannerligen roligt ut där hon stog med ett flingpaket på huvudet och inte visste vad hon skulle ta sig till. Jens knäppte ett snabbt kort med mobilen och skyndade sedan att ta av henne hatten så att hon inte skulle bli rädd.
Kennel Combine på facebook
Hund-och-häst-är-bäst
Hundarna har alltid varit med i stallet såklart men idag fick Billy hänga med ut i skogen för första gången. Jag har verkligen respekt för hästar och har tyckt att Deo skulle få vänja sig vid mina fyrbenta kamrater lite successivt. Det gick dock superbra i skogen så nu får Billy hänga med ut i fortsättningen.
Jag mår alltid så otroligt bra när jag kommer hem från ett stallpass. Jag blir som laddad med massa positiv energi. Hästar är verkligen häftiga djur!
Bild på Deo lånad från hans egen hemsida
Foppa+Örebro=Goldenfriends
På facebook skrev många av mina kompisar att vintern var här, men så dramatiska vet jag inte om vi behöver vara. I min värld är det nog höst ett tag till. Nu ska jag ta ock slå ihop datorn och låta Foppa ta mig till Eskilstuna. Vill ni veta något sjukt förresten!? Jag har en funktion på bloggen som gör att jag kan se en del fakta om mina besökare. Bland annat visar den vilka sökord man sökt på om man kommit hit via en sökmotor och någon stackare hade googlat "Foppa+Örebro" för att hamna på min blogg. HAHA, BLÅSNING!
Jaja, åter till saken. Ikväll blir det alltså mys i Hållsta, imorgon trimma & bada hundar för på Söndag bär det av till Mjölby för hundutställning.
Min vackra höstkille har äntligen fattat att jag bjuder på gottis om han på eget
innitiativ hoppar upp på den här bänken. Han är inte alltid så snabb men han är söt!
Dubbelt upp
Reunion
Gladast av alla blev älskade lilla Nella. Hon blev så glad när jag öppnade dörren att hon for ut med ett tjut och hälsade på Billy. Sedan när jag lät dem lulla på gräsplätten utanför följde hon Billy som en liten svans.
Som mina hundar har vuxit ihop den senaste tiden. I vardagen verkar de inte ha mycket utbyte av varandra, leker inte och interagerar inte så att det syns. Men uppenbarligen uppskattar de av varandras sällskap ändå. När Billy åkte hem blev Nell nästan som deprimerad. Ville inte så gärna träna eller gå på promenad och istället för att stensova på sin madrass låg hon och tittade olyckligt på mig.
På promenaden idag knatade hon dock på som vanligt och hemma i hallen placerade sig Billy i korgen och Nell på madrassen bredvid. Snart snarkade de som grisar och allt kändes precis som vanligt igen.
Höstbästisar!
