Igår var jag i stallet hos Deo. Medan jag pysslade i stallet insåg jag att jag inte har så många besök kvar där. Som jag kommer att sakna den fyrbenta kamraten. Han har en riktigt härlig personlighet och är lätt den mysigaste hästen som korsat min väg. Han gillar att busa, kasta sker med munnen och sticka ner sin stora mule i håret på en och blåsa till. Han har helt ändrat min syn på fjordingar, som numera är hästar som kommer ha en speciell plats i mitt hjärta.

Kylan gjorde dock att hundarna fick vara hemma. Det kompenserade jag med massa fysträning för dem idag. Vi har gått två turer över åkern. Där är det perfekt snökvalitet- och djup nu. Snön är pudrig och lätt, ingen skare och når lite över hundarnas haser. Att pulsa i skritt är mycket bra fysträning. För Nellsan är detta speciellt bra för att hålla hennes rygg i trim. Alltså: Skippa de plogade vägarna och ge er ut i djupsnön! Bra för hundarna och man får själv upp pulsen lite grann.

På kvällen rotade jag fram skidorna och tog en tur med Billy. Vi var nog bara ute en halvtimme med jag kan avslöja att det räckte för att jag skulle bli riktigt varm i kroppen. Jag ser nog väldigt rolig ut där jag vinglar fram helt utan teknik, men roligt har jag och det är ju det viktigaste. Nu sitter jag parkerad i soffan och känner träningsvärken smyga sig på i både mage och lår...

Billy och jag tar igen oss lite efter skidturen