Stiltje
Ja, nu har det varit stiltje i bloggen några dagar. I fredags var jag och önonspeglade Billy i Arboga. Det var dags att förnya undersökningen och trots att man egentligen inte tror att någon ska vara knasigt så får jag alltid lite förhöjd puls innan veterinären säger att allt ser bra ut. För bra såg det ut!
Billy fick sedan skjuts till Hållsta där mamma behövde honom i helgen. Nella och jag återvände dock till Öret och inväntade syster Malin som varit på besök i helgen. Alltid trevligt med lite syskonbesök! Sara & James har också varit på gästspel i helgen och vi har hunnit med två små skogsturer. Mys!
I veckan väntar massa kul. Idag runt lunch kommer Billy tillbaka. Han får skjuts av Mille & Anna som ska till IKEA. Ska bli skönt att få hit min kille igen. Imorgon har jag en dejt med Deo. Förhoppningsvis håller sig vädret såhär underbart - och då blir det massa utomhus kul resten av veckan!
Billy fick sedan skjuts till Hållsta där mamma behövde honom i helgen. Nella och jag återvände dock till Öret och inväntade syster Malin som varit på besök i helgen. Alltid trevligt med lite syskonbesök! Sara & James har också varit på gästspel i helgen och vi har hunnit med två små skogsturer. Mys!
I veckan väntar massa kul. Idag runt lunch kommer Billy tillbaka. Han får skjuts av Mille & Anna som ska till IKEA. Ska bli skönt att få hit min kille igen. Imorgon har jag en dejt med Deo. Förhoppningsvis håller sig vädret såhär underbart - och då blir det massa utomhus kul resten av veckan!
Ensamtid med Billy
Under provsatsningen cyklade jag ju halvmilen cirka 5 dagar i veckan, men eftersom Nell inte kan hänga med på cykelturerna har det blivit mindre av den varan den senaste veckan. Efter middagen ikväll kände jag mig dock riktigt rastlös och tog ut Billy på en cykeltur.
På något sätt har cykligen blivit något som Billy verkligen älskar. Speciellt när vi cyklar här i Örebro. Jag gissar att han upplever det som en slags social aktivitet som vi delar bara han och jag. På allt annat vi gör är ju oftast Nell eller någon träningskompis också närvarande, men under cykelturerna här i Örebro är det bara vi två.
Under cykelturerna blir grabben som en helt annan hund. Min lite lunkiga kamrat blir helt förbytt och vill springa fort, fort bredvid cykeln. Idag när han såg att jag låste upp cykeln blev han så till sig att han gav ifrån sig ett skall och ylade sedan så som han ibland kan göra när han vill skynda på mig. Sedan drog han som en skott genom studentgatan och stannade inte förrän lågt borta på gräsytorna där han gjorde lekinviter medans han väntade på att jag skulle komma ikapp.
På något sätt har cykligen blivit något som Billy verkligen älskar. Speciellt när vi cyklar här i Örebro. Jag gissar att han upplever det som en slags social aktivitet som vi delar bara han och jag. På allt annat vi gör är ju oftast Nell eller någon träningskompis också närvarande, men under cykelturerna här i Örebro är det bara vi två.
Under cykelturerna blir grabben som en helt annan hund. Min lite lunkiga kamrat blir helt förbytt och vill springa fort, fort bredvid cykeln. Idag när han såg att jag låste upp cykeln blev han så till sig att han gav ifrån sig ett skall och ylade sedan så som han ibland kan göra när han vill skynda på mig. Sedan drog han som en skott genom studentgatan och stannade inte förrän lågt borta på gräsytorna där han gjorde lekinviter medans han väntade på att jag skulle komma ikapp.
Min nya hästkompis Deo
Minns ni Figge som jag red förut? Fina lilla Figge som lufsade ut i skogen med mig på ryggen. Snällare häst fick man leta efter. Jag kunde kravla runt på den lurviga ryggen precis som jag ville och Billy kunde hänga med ut på våra skogsturer utan problem. Efter ett tag fick jag dock sluta rida honom då han blev sämre i sina ben. Istället red jag busponnyn Jacke, men det blev aldrig riktigt samma sak. Under sensommaren blev Figge så dålig att han fick flytta till de evigt gröna ängarna. Hoppas du har det bra nu lilla Figge!
Den här hösten har jag sett mig om efter en ny skrutt-ponny att lufsa ut i skogen med och jag fastade ganska snart för Deo. Han är allt som Figge inte var, vilket på sätt och vis är rätt skönt. Deo är en man i sina bästa år om man frågar honom själv. Enligt Deo finns människor till för två saker: att klia honom och servera hans mat. Han är förvisso väldigt väluppfostrad men det gäller att hela tiden vara med för Deo kan när som helst hitta på bus.
För er som läst tidningen Min Häst och känner igen karaktären Mulle, kan jag avslöja att Deo ibland påminner mig om honom. Deo busar dock alltid med glimten i ögat och är absolut inte elak. Och imellan buset är han verkligen jättesöt. Idag när jag ledde in honom från hagen placerade han till exempelsitt stora huvud på min axel och när jag lindade hans framben körde han ner sin mjuka mule i mitt hår och blåste till.
Den här hösten har jag sett mig om efter en ny skrutt-ponny att lufsa ut i skogen med och jag fastade ganska snart för Deo. Han är allt som Figge inte var, vilket på sätt och vis är rätt skönt. Deo är en man i sina bästa år om man frågar honom själv. Enligt Deo finns människor till för två saker: att klia honom och servera hans mat. Han är förvisso väldigt väluppfostrad men det gäller att hela tiden vara med för Deo kan när som helst hitta på bus.
För er som läst tidningen Min Häst och känner igen karaktären Mulle, kan jag avslöja att Deo ibland påminner mig om honom. Deo busar dock alltid med glimten i ögat och är absolut inte elak. Och imellan buset är han verkligen jättesöt. Idag när jag ledde in honom från hagen placerade han till exempelsitt stora huvud på min axel och när jag lindade hans framben körde han ner sin mjuka mule i mitt hår och blåste till.
Man har aldrig tråkigt med Deo, för han är väldigt uppfinningsrik. Här är ett exempel
på hur det kan se ut före och efter man lämnat Deo själv i stallgången cirka 3 minuter.
Vem smälter inte för den här sötnosen?
Billy bjuder upp
Det är hemtentavecka för mig, vilket innebär att en del av den tid som vanligtvis läggs på hundarna måste gå åt tentan. Igår fick jyckarna förutom kortare kissturer en längre sväng och ett träningspass i en av sjöarna bakom universitetet. Blev både dubbelmarkeringar och linjetag för båda djuren, fast lite lättare för Nella då. Fast jag tycker hon är otrolig som plötsligt är så arbetsvillig och duktig, hon som knappt klarat en enkelmarkering innan. Kanske lär de sig faktiskt mer än man tror av att sitta vid sidan av?
Idag har det dock bara blivit rastning, det märks på Billy som nu är van att få rejäla genomkörare varje dag. Vanligtvis så sover han som en stock i hallen på kvällarna men nyss gick han och stal en tennisboll ur träningsväskan, ställde sig framför mig och bjöd upp till lek. När jag inte visade intresse lekte han helt solika lite med den själv. Nu har han dock övergått till ett försök att stirra ut mig...
Idag har det dock bara blivit rastning, det märks på Billy som nu är van att få rejäla genomkörare varje dag. Vanligtvis så sover han som en stock i hallen på kvällarna men nyss gick han och stal en tennisboll ur träningsväskan, ställde sig framför mig och bjöd upp till lek. När jag inte visade intresse lekte han helt solika lite med den själv. Nu har han dock övergått till ett försök att stirra ut mig...
Hur man vet när man behöver shoppa nya gummistövlar
Idag djurade jag hem till Hållsta från Örebro efter lunch för att hinna följa med och kolla på mamma och Tessa när de gick valpkurs i Åkers för Bitte Lind. Även Boel som har Tessas kullsyter Tindra går kursen. Alltid spännande att lyssna och lära och jag tilltalas verkligen av Bittes tänk kring hundträning.
Väl hemma packade jag om bilen för morgondagens äventyr.
Om det låter såhär bör man nog fundera på en shoppingtur...
Jag: Mamma vill du att jag packar ut stövlar till dig?
Lena: Ja, gärna!
Jag: Ok, vill du ha dom som läcker eller dom du tycker är osköna...?
Det bästa stöd man kan ha
Efter helgen känner jag att jag skulle vilja lyfta fram de två personer som jag känner att jag har ett enormt stort stöd av i det mesta jag gör faktiskt, men här ska det handla om hur stödet avspeglas i hundsammanhang. Inte helt förvånande är dessa två mina föräldrar Lena & Nisse. Desto mer anmärkningsvärt är hur mycket se faktiskt stöttar och hjälper mig med hundarna och allt som hör dem till.
De sponsrar mig ekonomiskt med försäkring och mat till båda hundarna. Eftersom de äger Billy har hon även stått för hans veterinärvård samt de flesta anmälningsavgifterna till hans kurser och prov. Innan jag tog mitt körkort och agility var mitt främsta intresse ställde min fantastiska pappa upp och skjutsade regelbundet till träningar och tävlingar. Ibland riktigt långa sträckor, för att sitta hela dagar i ur och skur för att se hundar springa runt en hinderbana.
Senare när jag började intressera mig mer för apporteringsbiten släppte mamma sin Billy till mig. Kanske var det logiskt eftersom jag förälskat mig i honom och hon hade en ny unghund, men det är inte utan att jag i efterhand förstått att det nog inte var helt lätt för min mor. Dessutom har min mamma alltid varit väldigt invloverad och engagerad i vår träning. Bara i undantagsfall missat att följa med och stötta oss i provsituation. På goldenspecialen 2009 när vi debuterade i öppen klass struntade hon exempelvis i att gå sina egna stationer för att kunna följa med mig runt.
I helgen blev mins föräldrars stöd väldigt uppenbart. Eftersom det är svårt att komma med på prov, men chanserna ökar ordentligt om man är med och jobbar som funkis hade jag anmält mig som det till Eskilstunaprovet. När pappa hörde hur gäna jag ville starta där anmälde han sig också för att hjälpa mig att få chans att starta. En hel lördag satt han i en båt och kastade änder. Mamma fanns istället på plats på söndagen för att peppa, heja och hjälpa till med analys efteråt.
De sponsrar mig ekonomiskt med försäkring och mat till båda hundarna. Eftersom de äger Billy har hon även stått för hans veterinärvård samt de flesta anmälningsavgifterna till hans kurser och prov. Innan jag tog mitt körkort och agility var mitt främsta intresse ställde min fantastiska pappa upp och skjutsade regelbundet till träningar och tävlingar. Ibland riktigt långa sträckor, för att sitta hela dagar i ur och skur för att se hundar springa runt en hinderbana.
Senare när jag började intressera mig mer för apporteringsbiten släppte mamma sin Billy till mig. Kanske var det logiskt eftersom jag förälskat mig i honom och hon hade en ny unghund, men det är inte utan att jag i efterhand förstått att det nog inte var helt lätt för min mor. Dessutom har min mamma alltid varit väldigt invloverad och engagerad i vår träning. Bara i undantagsfall missat att följa med och stötta oss i provsituation. På goldenspecialen 2009 när vi debuterade i öppen klass struntade hon exempelvis i att gå sina egna stationer för att kunna följa med mig runt.
I helgen blev mins föräldrars stöd väldigt uppenbart. Eftersom det är svårt att komma med på prov, men chanserna ökar ordentligt om man är med och jobbar som funkis hade jag anmält mig som det till Eskilstunaprovet. När pappa hörde hur gäna jag ville starta där anmälde han sig också för att hjälpa mig att få chans att starta. En hel lördag satt han i en båt och kastade änder. Mamma fanns istället på plats på söndagen för att peppa, heja och hjälpa till med analys efteråt.
Slutsats: Det här är två toppenföräldrar!
Med i matchen?
Foppa ilsknade ju som bekant till lite lägligt sådär när jag skulle upp till dalarna. Problemet var att den champagnefärgade kamraten vägrade starta trots upprepade mer eller mindre desperata försök. Därefter har Foppa varit hos bildoktor Ahlin. Där startade den alla trettio försöken. Visst är det en speciell bil vi har fått tag i!
Andra speciella drag med Foppa är att termometern och klockan är helt flippade. Vad sägs exempelvis om 63 grader varmt idag!? Visserligen är detta brister som man kan leva med, men idag på väg till apporteringsträningen skapade det en viss förvirring. Vi bestämt möte klockan 09.00 för gemensam körning till träningsmarkerna. När vi anlände till samlingsplatsen stog redan alla där, ovanligt eftersom min mor gillar att vara i god tid till träning och vi brukar sällan vara sist.
Lena: Jenny, är vi sena!?
Jenny: (Kollar på bilklockan) Nej det är lugt, den är fem i fyra så vi har fem minuter till godo.
Lena: Skönt.
Eftersom vi båda köper detta fortsätter vi sedan köra en bit innan mamma upptäcker missen vilket såklart resulterar i bubbligt fniss. Till mitt försvar var jag väldigt trött i morse! Tilläggas ska också att vi faktiskt inte var sena...
Andra speciella drag med Foppa är att termometern och klockan är helt flippade. Vad sägs exempelvis om 63 grader varmt idag!? Visserligen är detta brister som man kan leva med, men idag på väg till apporteringsträningen skapade det en viss förvirring. Vi bestämt möte klockan 09.00 för gemensam körning till träningsmarkerna. När vi anlände till samlingsplatsen stog redan alla där, ovanligt eftersom min mor gillar att vara i god tid till träning och vi brukar sällan vara sist.
Lena: Jenny, är vi sena!?
Jenny: (Kollar på bilklockan) Nej det är lugt, den är fem i fyra så vi har fem minuter till godo.
Lena: Skönt.
Eftersom vi båda köper detta fortsätter vi sedan köra en bit innan mamma upptäcker missen vilket såklart resulterar i bubbligt fniss. Till mitt försvar var jag väldigt trött i morse! Tilläggas ska också att vi faktiskt inte var sena...
Hur Foppa fick sitt namn
Min mamma alltså, jag säger bara det. Ibland är det inte svårt att förstå varför jag blev som jag blev. Jag ska ge er ett exempel, närmare bestämt hur det gick till när vår nya gammelopel fick sitt namn.
När den nya gammelopeln joinade familjen i början av sommaren hade vi först lite problem med vad vi skulle kalla den eftersom den gamla gammelopeln fortfarande stog kvar på gården då (hänger ni med!?). Jag tog därför upp detta problem och föreslog att vi skulle hitta på ett namn till den nyare av bilarna:
Jenny: På reg.plåten står det ju FOP så vi kanske kunde kalla den Footballplayer?
Mamma: Perfekt! Då vet jag, vi kallar den Foppa!
Jenny: Men mamma du vet väl att Foppa är en hockespelare!?
Mamma: Jasså...oj...'
När den nya gammelopeln joinade familjen i början av sommaren hade vi först lite problem med vad vi skulle kalla den eftersom den gamla gammelopeln fortfarande stog kvar på gården då (hänger ni med!?). Jag tog därför upp detta problem och föreslog att vi skulle hitta på ett namn till den nyare av bilarna:
Jenny: På reg.plåten står det ju FOP så vi kanske kunde kalla den Footballplayer?
Mamma: Perfekt! Då vet jag, vi kallar den Foppa!
Jenny: Men mamma du vet väl att Foppa är en hockespelare!?
Mamma: Jasså...oj...'
Knasiga mamma som är en (om möjligt) ännu större sport-analfabet än jag
Hej & Hejdå!
I drygt en vecka stannade vi på Femöre. Precis som i resten av Sverige har vädret varit soligt och varmt. Pest när man är i stan, men underbart på landet . På Femöre har vi havstomt och hundarna får springa och bada som de vill, något de utnyttjar till fullo. Speciellt Nell är mer i vattnet än på land, ständigt sökande efter stenar på botten som hon plockar upp på land.
Widebeckarna trivs på Femöre och jag har fått kvalitetstid med nästan alla mina kusiner - oj vad jag tycker om dem - deras familjer och såklart mormor och morfar. På dagarna har vi badat, solat, läst gamla fantomen, grillat och chillat. En dag var vi på Boda Borg och jag fick träningsvärk i armarna. Har även (tro det eller ej) joggat några rundor med Billy. I övrigt har hundarna motionerats med simning efter båt. Varken Nell eller Billy tycker att det är speciellt skoj, men följer pliktskyldigt med. Även några pass med vattenapportering har vi fått in på schemat.
I måndags återvände vi till verkligheten och jag for på återbesök hos Stefan Rosén på Redog med Nella. Det var mycket lyckat då Nell visar klara förbättringar. Tå-artrosen är hon i princip besvärsfri från i främre delen av ryggen är hon nästan smärtfri. Nu ska vi fortsätta bygga muskler, främst i bakpartiet. I hennes tidigare så strikta koppel och skritt program ska jag lägga in viss lös motion och trav. Underbart!
Nu hör ni dock inte så mycket mer från mig på ett par veckor igen. Inatt flyger jag och Jens till Kroatien och blir där två veckor. Känns lite konstigt att lämna ett så värmeböljande Sverige, men jag ser verkligen fram emot att få träffa Jens igen och återse vackra medelhavet. Världens bästa hundar får bo hon mamma och pappa under tiden.
Simma lugnt!
Blooper á la familjen Widebeck/Larsson
Nu kära ni tänkte jag ta och dela med mig av jag en dundertabbe som familjen Widebeck/Larsson utförde en av de sista dagarn i Danmark. Jag gillar som bekant min stundtals smått förvirrade familj. Visserligen kan jag bli gnällig, mamma sur, pappa stressad och Lindi bara helt totalt balla ur då och då, men det går oftast snabbt över och snart skrattar vi igen. Så var det även i Danmark. Speciellt när vi är trötta och hungriga kan de konstigaste saker hända.
Som till exempel en kväll när vi vrålhungriga stog i kö på stans sjabbigaste pizzeria för att allt annat verkade ha stängt och jag gnällde så att pappa surnade till och mamma kände sig tvungen att gå imellan. Då drog hon till med det första som dök upp i hennes huvud: "GÅ PÅ TOALETTEN NISSE!" med ett tonfall som när hon ber en hund att gå och lägga sig eller sluta rulla sig i kobajs på åkern. Det skrattade vi gått åt när pizzorna landat i magen och vi var mätta och på gott humör igen.
Men åter till dundertabben. Det var när vi var på väg hem från WT't i slutet av veckan. Vi var trötta av att ha stått i gassande sol hela dagen. En dryg halvtimmes från Struer och Venö, där vi bodde, stannade vi för att tanka. Lindi och jag passade på att besöka mackens toalett. När vi lite senare klev ut genom Statoils skjutdörrar såg vi hur den röda volvon med taxbox svängde ut från macken och fortsatte ur vårat synfält trots att vi sprang efter och tjoade samt vinkade med armarna.
Först stog vi bara tysta och tittade på varandra, sedan började vi gapflabba. Hade mamma och pappa glömt oss på macken? Vi satte oss och väntade ett slag för att se om de bara skojat, men efter en stund fick vi inse att de verkligen glömt oss. Och där satt vi utanför en Statoilmack i Danmark utan mobiltelefoner. Jag hade min plånbok i fickan så vi köpte påse ostbågar och en cola och delade, de måste ju snart upptäcka att vi inte satt i baksätet, eller? Vi började överväga andra teorier. Var de sura och detta något slags staff? Eller var det bara ett överdrivet skämt?
Bilen dök i allafall inte upp så lite fnissiga gick vi in på macken för att låna telefon. Där tyckte de att det var årets händelse och var väldigt hjälpsamma. Strax efter att vi förstått hur deras telefon funkade svängde dock röda volvon in på macken innehållande två surmulna föräldrar. De hade verkligen glömt oss och tyckte inte att de var så angenämt att behöva sitta i bilen 40 minuter extra denna heta dag. Men efter en stund fnissade vi alla fyra. Vad är sannolikheten likson? Tja, i min familj är den kanske ändå rätt så hög när jag tänker efter!
Som till exempel en kväll när vi vrålhungriga stog i kö på stans sjabbigaste pizzeria för att allt annat verkade ha stängt och jag gnällde så att pappa surnade till och mamma kände sig tvungen att gå imellan. Då drog hon till med det första som dök upp i hennes huvud: "GÅ PÅ TOALETTEN NISSE!" med ett tonfall som när hon ber en hund att gå och lägga sig eller sluta rulla sig i kobajs på åkern. Det skrattade vi gått åt när pizzorna landat i magen och vi var mätta och på gott humör igen.
Men åter till dundertabben. Det var när vi var på väg hem från WT't i slutet av veckan. Vi var trötta av att ha stått i gassande sol hela dagen. En dryg halvtimmes från Struer och Venö, där vi bodde, stannade vi för att tanka. Lindi och jag passade på att besöka mackens toalett. När vi lite senare klev ut genom Statoils skjutdörrar såg vi hur den röda volvon med taxbox svängde ut från macken och fortsatte ur vårat synfält trots att vi sprang efter och tjoade samt vinkade med armarna.
Först stog vi bara tysta och tittade på varandra, sedan började vi gapflabba. Hade mamma och pappa glömt oss på macken? Vi satte oss och väntade ett slag för att se om de bara skojat, men efter en stund fick vi inse att de verkligen glömt oss. Och där satt vi utanför en Statoilmack i Danmark utan mobiltelefoner. Jag hade min plånbok i fickan så vi köpte påse ostbågar och en cola och delade, de måste ju snart upptäcka att vi inte satt i baksätet, eller? Vi började överväga andra teorier. Var de sura och detta något slags staff? Eller var det bara ett överdrivet skämt?
Bilen dök i allafall inte upp så lite fnissiga gick vi in på macken för att låna telefon. Där tyckte de att det var årets händelse och var väldigt hjälpsamma. Strax efter att vi förstått hur deras telefon funkade svängde dock röda volvon in på macken innehållande två surmulna föräldrar. De hade verkligen glömt oss och tyckte inte att de var så angenämt att behöva sitta i bilen 40 minuter extra denna heta dag. Men efter en stund fnissade vi alla fyra. Vad är sannolikheten likson? Tja, i min familj är den kanske ändå rätt så hög när jag tänker efter!
Lindi, Mamma och jag på Sicilien för ett år sedan
Danmark baby!
Jo just det, jag drar till Danmark om en timme! Familjesemester med hundtouch är tanken. Vi bilar ner i natt och ska bo hos ett par trevliga valpköpare, se Danmark, besöka World dog Show och ett Working test. Sent på måndag/tidigt på tisdag nästa vecka rullar vi in i Hållsta igen.
Idag har jag svettats 4 timmar i en bil utan AC för att lämna Nell och valparna hos sina hundvakter. Känner mig långt ifrån tiptop men det känns ändå skönt att komma iväg på semester. När jag kommer hem väntar en vecka i Örebro, därefter en dryg vecka på 5Öre och sedan 2 veckor i Kroatien. Livet är gött!
Idag har jag svettats 4 timmar i en bil utan AC för att lämna Nell och valparna hos sina hundvakter. Känner mig långt ifrån tiptop men det känns ändå skönt att komma iväg på semester. När jag kommer hem väntar en vecka i Örebro, därefter en dryg vecka på 5Öre och sedan 2 veckor i Kroatien. Livet är gött!
Detta är mitt trevliga ressällskap (bilden är dock några år gammal)
Hos hundarna bäst
Man brukar ju säga borta bra men hemma bäst. Jag som är lite förvirrad angående vad som egentligen är "hemma" har därför skapat mig ett eget uttryck: Borta bra men hos hundarna bäst, och efter en vecka utan dem kom jag äntligen hem till dem igår. Mina bästa vänner!
Den senaste veckan har spenderats i Stockholm med jobb på en skärgårdsmarknad på Skeppsholmen som varit en del av LOVE 2010 festivalen som avslutades i lördags med det kungliga bröllopet. Jobbet har varit grymt. Mitt bästa sommarobb ever. Jag har tagit hand om "Skärgårdsboden" där jag sålt midsommarprylar och lite skärgårdssaker. Marknaden bestod av ca 15 bodar och under veckan blev vi som jobbade där nästan som en liten familj. Mina sista dygn i Stockholm innebar dock mycket jobb och lite sömn. På lördagen inledde jag med att jobba på marknaden mellan 10.30-17.30. Klockan 18.00 gick jag sedan på nästa jobb som typ servitris och diskare på en fest. Det passet avslutades med att agera taxichaffis i centrala sthlm (scary) och jag landade tillslut i min säng strax efter 03.00. På söndagen ringde klockan 08.00 för mellan 09.00 och 15.00 skulle skärgårdsmarknanden inventeras och packas ihop. Puh!
Att komma hem till mina fyrbenta vänner igår var oerhört skönt. Nella blev alldeles till sig och Billy fick krypa upp i mitt knä även fast han vara blöt och skitig.
Linda och Doris har haft agilityavslutning när jag var borta, så tråkigt nog kunde jag inte vara med och titta. Desto mer glädjande var att de tilldelades ett hedersomnämnande som det ekipage som utvecklats mest under kursen. Priset var 200 kronors rabatt på valfri kurs på EBK. Hatten av!
Den senaste veckan har spenderats i Stockholm med jobb på en skärgårdsmarknad på Skeppsholmen som varit en del av LOVE 2010 festivalen som avslutades i lördags med det kungliga bröllopet. Jobbet har varit grymt. Mitt bästa sommarobb ever. Jag har tagit hand om "Skärgårdsboden" där jag sålt midsommarprylar och lite skärgårdssaker. Marknaden bestod av ca 15 bodar och under veckan blev vi som jobbade där nästan som en liten familj. Mina sista dygn i Stockholm innebar dock mycket jobb och lite sömn. På lördagen inledde jag med att jobba på marknaden mellan 10.30-17.30. Klockan 18.00 gick jag sedan på nästa jobb som typ servitris och diskare på en fest. Det passet avslutades med att agera taxichaffis i centrala sthlm (scary) och jag landade tillslut i min säng strax efter 03.00. På söndagen ringde klockan 08.00 för mellan 09.00 och 15.00 skulle skärgårdsmarknanden inventeras och packas ihop. Puh!
Att komma hem till mina fyrbenta vänner igår var oerhört skönt. Nella blev alldeles till sig och Billy fick krypa upp i mitt knä även fast han vara blöt och skitig.
Linda och Doris har haft agilityavslutning när jag var borta, så tråkigt nog kunde jag inte vara med och titta. Desto mer glädjande var att de tilldelades ett hedersomnämnande som det ekipage som utvecklats mest under kursen. Priset var 200 kronors rabatt på valfri kurs på EBK. Hatten av!
SOMMARLOOV!
Örebro i mitt hjärta. Aldrig trodde jag att jag skulle bli så fäst vid den här platsen, men när jag rattade opeln in på campus i torsdagskväll skrek mitt hjärta av glädje. Dessutom trodde jag som är så hemmakär att jag aldrig skulle vilja flytta från min mamma (ja, jag är 22 även om det ibland kan vara svårt att förstå), men fy så skönt det var att komma hem till MIN lägenhet.
Igår hade vi det sista seminariet för terminen, vilken lättnad. På kvällen samlades vi på en kulle vid skolans musikhus och hade grillpicknick med flera ur klassen. Mys! Idag startade jag dagen med en promead och efterföljande frukost med Thess. Nu håller jag på att röja ur lägenheten, för jag måste tillbaka till etuna redan i eftermiddag. Nästa vecka väntar hundjobb i Hållsta. Jag har lovat att passa hela mammas rövarband eftersom hon har en hektisk vecka på jobbet.
Just nu har jag dock en paus ifrån städningen. För första gången på minst en månad känner jag mig helt avstressad. Under den här terminen har jag alldeles för många gånger kört på i hundratio. Jag gillar när mitt schema är späckat, men glömmer ibland de viktiga pauserna. Det är lätt hänt när man tycker att allt man gör är så himla kul. Nu i slutet av terminen har jag ofta känt mig trött och omotiverad, vilket fortfarande hänger i.
Jag tror att lite grönbete kommer att göra mig gott. Därför har jag tagit valet att låta mig ha sommarlov i sommar. För första gången på flera år ska jag knappt sommarjobba någonting. Det känns lite märkligt och slappt, men samtidigt riktigt skönt. Istället ska jag ta en hundtrip till Danmark, vara på 5öre, resa till Kroatien och bara ta det lugnt.
Igår hade vi det sista seminariet för terminen, vilken lättnad. På kvällen samlades vi på en kulle vid skolans musikhus och hade grillpicknick med flera ur klassen. Mys! Idag startade jag dagen med en promead och efterföljande frukost med Thess. Nu håller jag på att röja ur lägenheten, för jag måste tillbaka till etuna redan i eftermiddag. Nästa vecka väntar hundjobb i Hållsta. Jag har lovat att passa hela mammas rövarband eftersom hon har en hektisk vecka på jobbet.
Just nu har jag dock en paus ifrån städningen. För första gången på minst en månad känner jag mig helt avstressad. Under den här terminen har jag alldeles för många gånger kört på i hundratio. Jag gillar när mitt schema är späckat, men glömmer ibland de viktiga pauserna. Det är lätt hänt när man tycker att allt man gör är så himla kul. Nu i slutet av terminen har jag ofta känt mig trött och omotiverad, vilket fortfarande hänger i.
Jag tror att lite grönbete kommer att göra mig gott. Därför har jag tagit valet att låta mig ha sommarlov i sommar. För första gången på flera år ska jag knappt sommarjobba någonting. Det känns lite märkligt och slappt, men samtidigt riktigt skönt. Istället ska jag ta en hundtrip till Danmark, vara på 5öre, resa till Kroatien och bara ta det lugnt.
Spagettin i taket är rikskändis
Hela familjen Widebeck-Larsson har bott under samma tak i ungefär två veckor nu. Det känns helt som förr. Vi bråkar, blir sams och skrattar. Jag sprider mina grejer över huset, Malin är ilsken (speciellt på mornarna), Linda fattar inte skämten, Pappa har noll koll och mamma bossar. Men jag gillar min knasiga familj. För knasiga det är vi. Och interna. Igår gjorde Malin och jag vår tak-spagetti till rikskändis. Jag kirrade sändningstiden i radio och Malin skötte snacket. Nedan kan ni lyssna på klippet. Det rekomenderas!
En annan sak jag älskar är alla interna grejer vi har skapat genom årens lopp. Sex and the city-citat till exempel som någon kan dra och då förstår resten precis situationen, förutom kanske pappa då som inte alltid hänger med. En annan grej är den där gamla tillskojade campinoreklamen ni vet. Om någon av oss systrar kör en line typ: "Bajs - ha?" så fyller genast en annan i med "Amen, skärp dig nu för fan" och de tredje klämmer i med "Prova nya campino, som jordgruubar som plumsar ner i mjölk. Fy fan va gott!".
Här om kvällen satt jag och Linda och kollade på en deckare. Tilläggas ska att Linda alltid haft en riktig hang-up på filmen "Hitta Nemo" och hela familjen har nog sett den så många gånger att vi kan manuset utantill. I alla fall, i deckaren blev huvudpersonen vid ett tillfälle lite förvånad och ställd så han hasplade ur sig "ooo ha" varpå Linda och jag blixtsnabbt vände oss mot varandra och körde "HAJMAT O HA HA", vilket är en ramsa som rabblas vid en dopcermoni i just "Hitta Nemo".
Nytt under solen
Sist jag skrev berättade jag om mitt motto: Allt jag vill kan jag göra, och oj vad det har fått stämma de senaste dagarna. Praktiken på Svensk mjölk är igång. Det betyder uppstigning stax innan sex. Tåg till stockholm, praktik, hemma i Hållsta vid sju, äta, rasta & träna hundar, duscha, sova. Dessutom har jag beövt jobba på kvällstid. Både med annonssäljarjobbet och för att komma ikapp i en engelskakurs som jag läser vid sidan av mitt huvudsakliga program. Dessutom har Malin äntligen kommit hem från sin backpackerresa i sydamerika. Hon hade nog gärna stannat längre, men vi är glada att hon är hemma igen!
Nu har jag paus från praktiken för strax ska jag sticka till Örebro för att gå på engelskalektion. Nu har jag snabblunch så jag ska passa på att ge er en liten uppdatering om vad annat som är nytt under solen:
Mamma och pappa har köpt en ny gammelopel! Den ser precis ut som den gamla och känns helt ok att köra. Dessutom funkar bensinmätare, fläkt, fönsterhissar, centrallås, handbroms mm. som det ju som bekant var lite si och så med i den förra. Dock luktar den unket av wonderbaum, men vi ska till att köra lite blöta hundar i den så är nog lunkten snart ett minne blott.
Billy och jag fortsätter kämpa på men dirigeringsträningen. Mamma och jag har rastat och tränat ihop på kvällarna. Vi har hjälpts åt att bygga upp Billy och igår gjorde han en, visseligen kort, men oj så fin vattendirigering där det verkligen blev tygligt att han litade på mina direktiv. Då blir man varm innombords!
En riktigt fin sak med att vara hemma är att återse käraste kisse-bella, världens finaste katt. Inatt sov Linda, malin och jag tillsammans på Lindas rum. Självklart kom även Bella och gosade ner sig mellan oss. Nu ligger hon i en liten snurreburr vid min dator på köksbordet och är så söt som bara hon kan!
I helgen ska Billy & jag gå en två dagars apporteringskurs i Ärla på Lilla träskaten för en engelsk instruktör. Ska bli spännande!
Nu har jag paus från praktiken för strax ska jag sticka till Örebro för att gå på engelskalektion. Nu har jag snabblunch så jag ska passa på att ge er en liten uppdatering om vad annat som är nytt under solen:
Mamma och pappa har köpt en ny gammelopel! Den ser precis ut som den gamla och känns helt ok att köra. Dessutom funkar bensinmätare, fläkt, fönsterhissar, centrallås, handbroms mm. som det ju som bekant var lite si och så med i den förra. Dock luktar den unket av wonderbaum, men vi ska till att köra lite blöta hundar i den så är nog lunkten snart ett minne blott.Billy och jag fortsätter kämpa på men dirigeringsträningen. Mamma och jag har rastat och tränat ihop på kvällarna. Vi har hjälpts åt att bygga upp Billy och igår gjorde han en, visseligen kort, men oj så fin vattendirigering där det verkligen blev tygligt att han litade på mina direktiv. Då blir man varm innombords!
En riktigt fin sak med att vara hemma är att återse käraste kisse-bella, världens finaste katt. Inatt sov Linda, malin och jag tillsammans på Lindas rum. Självklart kom även Bella och gosade ner sig mellan oss. Nu ligger hon i en liten snurreburr vid min dator på köksbordet och är så söt som bara hon kan!I helgen ska Billy & jag gå en två dagars apporteringskurs i Ärla på Lilla träskaten för en engelsk instruktör. Ska bli spännande!
Allt jag vill kan jag göra!
Idag stog det klart att jag kommer göra praktik på Svensk Mjölks kommunikationsavdelning i fem veckor med start på måndag. Det kommer att innebära en snabb omorganisering av min vardag. Svensk mjölks kontor ligger i Stockholm så i helgen flyttar jag och hundarna hem till Hållsta. Jag kommer att pendla till Stockholm och kanske även spendera någon natt i veckan där för att spara lite på studentekassan. Hundarna kommer att få hänga med mammas hundar på dagarna, men jag är fast besluten att engagera mig i dem varje kväll när jag kommer hem. Det kommer nog bli en kämpig månad, men säkert också väldigt rolig. Tid kommer säkerligen vara en bristvara, men när jag tvivlar på min förmåga rabblar jag en mening som blivit nästan som ett mantra för mig: Allt jag vill kan jag göra!
Nell kommer säkerligen att inta megabädden i köket.
Något som ska bli mysigt med att komma hem till Hållsta är att få mysa
med kisse-bella, även känd som Prinsessan Blurkas. Bella är 17 år gammal
och en kär vän till mig. Tidigare i vår såg det ut som vi skulle gå skilja vägar
men nu är prinsessan åter på spåret, dock nästan döv men oj så älskad.
Nell kommer säkerligen att inta megabädden i köket.
Toppenhelg på flera sätt
Helgen som gick var, tro det eller ej, nästan helt hundfri för min del. I fredags styrde Jensa och jag kosan mot huvudstaden med ett stopp i Eskilstuna för att lämna hundarna till min mor när hon slutade jobbet. Vi promenerade dit genom rinmansparken och Billy passade givetvis på att ta ett dopp i plaskdammen med efterföljande jordinpackning. Det var föga uppskattat av min mor, hehe.
I Stockholm checkade vi in på hotel Tyresö hos Jensas föräldrar och hade myskväll. Dagen därpå däremot, på lördagskvällen var det dags för helgens happening: THE LAST BOUNCE. Jag har älskar Bounce sedan jag såg The Score för flera år sedan. På den tiden skuttade jag själv omkring i danssalen till diverse beats och försökte se cool ut. Som alltid var Bounce underbara. De bjöd på en hejdundrande show och slutar aldrig att förvåna publiken.
Till min stora lycka körde de min favoritdans från sin föreställning Gökboet. Grymt!
.
På söndagen hoppade jag in i slavtaxin som avgick från en annan del av Tyresö och bilade ner till Oxelösund och 5öre, med min moster med familj eftersom det var dags för att öppna sommarhuset. Ytterligare en moster med familj och så Pappa & Linda dök upp. Givetvis hade jag bett pappa ta med Billy så mellan städning, eldning och slipning av altanen passade jag på att köra ett par vattenmarkeringar. När jag kom hem och kikade på nätet såg jag att Sverige blivit nordiska mästare i WT. Hatten av! I det vinnande svenska laget ingick Riverrace Brunello, en son till Billy. Cred!
Heja Sverige! Johan och Brunello till höger.
Nell har vårkänslor
Rädda oss vid brand!
Jyckarna, Jensa och jag bor i en studentlägenhet precis vid universitetet. Istället som för som i ett "vanligt" hyreshus där man har trapphus är fastigheten vi bor i uppdelad som i korridorer. Vi har egna lägenheter, med eget kök och badrum, men ändå får man lite av korridorskänslan eftersom man ser varandra nästan varje dag på väg ut och in ur huset.
I ett nojigt infall satte jag upp en bild på hundarna med texten "rädda oss vid brand!" på dörren för nått halvår sedan, i samband med att Mikaela hade en obehaglig upplevelse i sitt hyreshus. Nu har min granne Aladdin kontrat. Vet inte riktigt hur jag ska tolka detta. Vad säger ni?
I ett nojigt infall satte jag upp en bild på hundarna med texten "rädda oss vid brand!" på dörren för nått halvår sedan, i samband med att Mikaela hade en obehaglig upplevelse i sitt hyreshus. Nu har min granne Aladdin kontrat. Vet inte riktigt hur jag ska tolka detta. Vad säger ni?
Sunshine, blue sky
Vädret den senaste veckan har som bekant varit helt underbart. Som student har man ju fördelen att till stor del kunna lägga sitt eget schema och självklart har jag utnyttjat detta till att hinna vara ute när det är som finast. Återigen känner jag stor tacksamhet för hur jag bor, 2 minuter från skolan men med skog, fält och små sjöar runt husknuten.
Isen har varit envis på sjöarna, men den senaste veckan har den släppt taget. Nell och Billy kunde inte vara lyckligare. Nell kan skrota i sjökanten hur länge som helst utan att tröttna. Billy tar ett par snabba simturer och rullar sedan runt i det torra gräset på ängarna. Med solen kommer kilovis med energi och träningsentusiasm. Billy har fått gå flera små kluriga närsök, grundövningar för landdirigeringe och en kort vattendirigering. Han är sprallig och har nog samma vårrus som jag.
Idag var jag ute och cyklade en timme med Billy i skogen. Nell fick vara hemma för sånna turer blir lite mycket för hennes ben. Vi har en underbar grusväg som går som en runda i skogen. Jag tror det är för att skogen ska vara handikappanpassad, men under de snart två åren som jag har bott här har jag bara mött några cyklister eller andra hundägare. Rundan tar en dryg timme att gå och på cykel idag tog den nog ca 40 minuter,
På eftermiddagen var jag ute och la ett blodspår till Nell som hon ska få gå imorgon. Då ska vi lägga uppmuntransspår till Saras James och Armines Blanca. Slänger nog in ett kort spår till Billy också. Livet är härligt!
Isen har varit envis på sjöarna, men den senaste veckan har den släppt taget. Nell och Billy kunde inte vara lyckligare. Nell kan skrota i sjökanten hur länge som helst utan att tröttna. Billy tar ett par snabba simturer och rullar sedan runt i det torra gräset på ängarna. Med solen kommer kilovis med energi och träningsentusiasm. Billy har fått gå flera små kluriga närsök, grundövningar för landdirigeringe och en kort vattendirigering. Han är sprallig och har nog samma vårrus som jag.
Idag var jag ute och cyklade en timme med Billy i skogen. Nell fick vara hemma för sånna turer blir lite mycket för hennes ben. Vi har en underbar grusväg som går som en runda i skogen. Jag tror det är för att skogen ska vara handikappanpassad, men under de snart två åren som jag har bott här har jag bara mött några cyklister eller andra hundägare. Rundan tar en dryg timme att gå och på cykel idag tog den nog ca 40 minuter,
På eftermiddagen var jag ute och la ett blodspår till Nell som hon ska få gå imorgon. Då ska vi lägga uppmuntransspår till Saras James och Armines Blanca. Slänger nog in ett kort spår till Billy också. Livet är härligt!
