Min mamma alltså, jag säger bara det. Ibland är det inte svårt att förstå varför jag blev som jag blev. Jag ska ge er ett exempel, närmare bestämt hur det gick till när vår nya gammelopel fick sitt namn.

När den nya gammelopeln joinade familjen i början av sommaren hade vi först lite problem med vad vi skulle kalla den eftersom den gamla gammelopeln fortfarande stog kvar på gården då (hänger ni med!?). Jag tog därför upp detta problem och föreslog att vi skulle hitta på ett namn till den nyare av bilarna:

Jenny: På reg.plåten står det ju FOP så vi kanske kunde kalla den Footballplayer?
Mamma: Perfekt! Då vet jag, vi kallar den Foppa!
Jenny: Men mamma du vet väl att Foppa är en hockespelare!?
Mamma: Jasså...oj...'

Knasiga mamma som är en (om möjligt) ännu större sport-analfabet än jag