Imorse väcktes jag av det härliga ljudet av hund som kräks. Yes, finns det något underbarare sätt att vakna på!? Det faktum att jag vaknade feberfri var iallafall en riktig moodhöjare. Det var stackars Billy som hade mått illa och dörrmattan är numera ett minne blott. Så fort miga jyckr är krassliga i kistan kör jag samma kur, svält 24h. Nell fick sympatisvälta med Bill imorse eftersom jag tänkte att hon kanske också var risig. Behöver jag påpeka att damen inte var nöjd med mitt beslut?

Billys humör var iallafall inte påverkat av magsjukan, han var så pigg och glad så Sara och jag gick en ny tur i en ny skog som tog ca 1,5 timme och var skön att gå. Nellan fick dock vara hemma. Nell har haltat lite till och från på vänster fram en tid nu. Det är ingen jättehälta, bara en liten markering men eftersom den är så återkommande har jag bestämt att hon får käka rimadyl och vila en vecka till att börja med.

Just det, så måste jag presentera mig nya jycke också. Ingen aktiv jävel direkt, men rätt skön i soffan...

Nu laddar jag för att ge mig ut på en cykeltur med Billy i regnet. I sommar har jag jobbat upp grabbens flås lite och jag tycker att jag fått ett bra resultat då han känns piggare och lite mer alert. Därför gäller det att inte tappa kondisen nu, trots skitväder...