Det är märkligt det där med hur tiden förändrar saker. För nån vecka sen kom jag att tala om Truppe i skolan för ett par klasskompisar och inatt drömde jag om honom.  Lilla Trooper som jag höll så mycket av, men var tvungen att skiljas från. Och så vips känner jag ett sting av saknad igen. Men även om det nog alltid kommer göra lite ont att minnas, vill jag för alltid göra det. Därför satte jag upp två favoritbilder på väggen vid mitt skrivbord idag.
.


Nu får jag höra att du lever då och då ifrån en
vän och det verkar som att allting är okej
jag undrar om du nångång är tillbaks dit igen
och kanske undrar över mig
du kanske undrar över mig


där låghusen slutade och skogarna tog vid
där allt var tyst och stilla som på kort
där nätterna viskade om ett sporrande liv
och när ingenting var gjort
då när ingenting var gjort


det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar
fart och när jag känner så då tänker jag på dig
allt är så förgängligt allting kan brisera snart
men du är oförstörd för mig
du är oförstörd för mig

men tiden har sin rätt att förändras där den går
och den är hos dig nu hos dig och din vän
jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet
mot ditt hår och aldrig älska dig igen
aldrig älska dig


men vid vägen längs bäcken som sakta ledde
hem där är himlen lite närmre för mig
där har tiden gjort en hållplats för oss
och allt som hänt
dit kan jag gå och sakna dig
dit kan jag gå och sakna dig


men nya dagar väntar med nya tidsfördriv
och allting liksom kräver mera nu
så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv
älskade älskade du
älskade älskade du