När man tränar apportering med retrievers måste man ju då och då träna med vilt istället för dummies. Med vilt menas skjuten fågel och kanin eller hare. Fram tills att man ska använda viltet förvaras det fryst. För retrieverfrälsta låter detta oftast inte konstigt, men vanliga dödliga brukar tycka det är lite märkligt och ganska äckligt.

Av den enkla anledningen berättade jag först inte för Jensa om haren, minianden och duvan jag köpte på WT't i söndags, förpackade väl och gömde längst ner i vår frys. Men som den ärliga person jag är drabbades jag av dåligt samvete. I och för sig hade jens sett när jag stoppade in dressman-påsen i frysen, men hade han förstått vad den innehöll? När vi stog och lagade käk tog jag sats:

Jag: Jensa, har du förstått vad jag har lagt in i frysen?
Jens: Va? Nää...
Jag: (känner behov av att förklara mig) Du vet när man ska träna retriever så behöver man döda fåglar och sånt...
Jens: Vafan, ligger det fåglar i vår frys!?
Jag: (Babblar stressat på) Nej, en hare........ och två små fåglar, men väl förpackade i tusen plastpåsar och de ska inte ligga där så länge och de är fräscha och jag kan köpa en låda och, och, och....
Jens: (Tittar på mig som om jag vore en idiot) Jaja, det är väl ok då!
.

    
Bilder på Billy från i våras då vi tränade släpspår