Billy och jag tragglar på med våra linjetag. För att få träningen varierad försöker jag hitta på varianter på övningarna. Idag kände jag att jag behövde lite motivation och bläddrade i mina anteckningar från England. Där hittade jag en övning vi tränade ofta, men som jag nästan glömt bort. Ofta när man tränar linjetag skickar man hunden i samma spår som man gått när man la ut dummien och poängen med den här övningen är att undvika detta.

Man behöver en stor öppen yta. Jag har ett underbart fält precis utanför dörren som jag har försökt tecka upp ovan. Apporterna placeras i ena hörnet, sedan går man längs långsidan och motsatt kortsida för att slutligen skicka hunden på linjetag på diagonalen. Utmaningen ligger i att inte låta hunden falla ut mot långsidan för att ta stöd av doftspåret eller den nyss gångna sträckan för att nå apporterna.

Svårighetsgraden på övningen går att variera massa. Man kan låta hunden gå med och se apporterna läggas ut eller låta den vara kvar inne medan man lägger ut dolda apporter. Sträckan på linjetaget kan göras längre eller kortare. Man kan kasta störningsmarkeringar, välja att lägga in ett stopp på halva sträckan eller liknande.

Billy fick gå med mig och lägga ut tre apporter idag. På första skicket ville han vingla ut åt vänster och ta det trygga ingådda spåret, men efter att jag brutit och skickat om gick han fint till området. Mitt mål med dagens övning var främst att få lite "längd i kroppen" på grabben så sedan backade vi lite och skickade på nummer två, och sedan ytterligare inför nummer tre.

Killen var på hugget och när jag avslutade ville han mer, mer, mer och hoppade och och gav mig en våldsam slängkyss rakt på näsroten i frustration. Aj! Men jag kunde inte annat än le för det var en kononfin bekräftelse på att jag bröt i precis rätt tid innan grabben började bli trött. Nästa gång vi går ut till fältet kommer han forthoppningsvis ha en finfin minnesbild av att där var det superkul.