Vart tog söket vägen?

Idag har Billy och jag varit ute på förmidagen och tränat med vilt tillsammans med mamma och hennes "ungdomar" Tino och Doris, Mille och Berta och Lena Karlsson med flattarna Garbo och Plura.

"Ungdomarna" Tino, Doris och Plura fick börja med enkelmarkeringar med skott med trut, kråka och duva för att bekanta sig med de olika vilten. Tino imponerade på mig genom att helt spontant gripa truten över ryggen och bära hem i full galopp. Duktiga lillebror!

När ungdomarna gjort sitt fick Billy och Garbo gå varsitt stort sök. Med Billy har jag haft lite bekymmer på söket på senaste tiden. Sök har alltid varit hans starka sida, därför har jag lagt det åt sidan när jag under sommaren har nötat dirigeringar och dubbelmarkeringar. Det märks tyvärr nu i form av lite osäkerhet vid det självständiga arbetet som sök innebär. Han vill gärna be mig om hjälp och uthålligheten är inte vad den brukade vara. Idag gick han bra på skick ett och två. Vid tredje skicket var ha lite osäker, men kom sedan ut och sökte. Inför skick nummer fyra bad jag om ett skott och efter att fjärde viltet kommit in avslutade vi övningen.

Till sist la mamma ett långt släpspår med kanin åt grabben som han fixade galant. Känns skönt att det inte verkar vara något problem då det skulle kännas väldigt förargligt att bomma släpspåret om jycken nu skulle gå till pris på något prov.

Med dagens träning känner jag mig allra mest nöjd med att han tog truten helt spontant eftersom han tvekade på den på fellingsbroprovet. Hans ihärdighet på söket behöver definitift bli bättre och därför har jag beslutat att lägga dirigering och markeringsarbetet på hyllan ett tag.

Mille fotade en del under träningen så kanske kan jag visa lite bilder senare idag...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0