Lite drygt halvtid...
Kommer ni ihåg Billys sommarträningslista som jag skrev i början av juni. Nu är det en och en halv sommarmånad kvar och hittills ser listan ut som följande:
Stadga och grundträning
o Fotgående mot/från apport på land/i vatten - Check!
o Fotgående efter skytt
o Sitta kvar vid min sida fast förare bredvid skickar hund på kommandot "ja!" - Check!
o Sitta kvar fastän jag hickar/hostar/viftar med armen/snubblar/pratar med domaren etc.
o Sitta kvar och fokusera fastän domaren knackar mig på axeln
o Motivationsträning av stoppsignalen (med tennisboll) - Check!
o Motivationsträning av inkallningssignalen (med tennisboll) - Check!
Markeringar
o Enkelmarkering med dold och/eller tyst kastare - Check!
o Enkelmarkering över brett dike/terrängbyte
o Enkelmarkering som hamnar i ett dike
o Enkelmarkering med skytt och tyst och/eller dold kastare (skytten ska inte kasta)
o Enkelmarkering med begränsad syn (hörselmarkering) - Check!
o Enkelmarkering utan referenspunkt (på öppen yta, ex. fält) - Check!
o Dubbelmarkering med skytt och tyst och/eller dold kastare (skytten ska inte kasta)
o Dubbelmakering som hamnar på led och inte linje - Check!
o Dubbelmarkering där jag bestämmde vilken apport som ska hämtas först
o Trippelmarkering
o Vattenmarkering med båt - Check!
Sök
o Brett grunt sök - Check!
o Uthållighet vid sök (med många apporter och motivering om det behövs)
o Stort sök med vilt - Check!
o Sök på öppna ytor (typ fält)
o Sök med många terrängbyten - Check!
o Sök mot vatten
o Sök med vissa apporter han måste simma till
o Sök i par med hane
o Sök i par med tik - Check!
o Inkallning från sök - Check!
o Sök med avbrott för kast av markering som inte får hämtas förrän söket är bärgat - Check!
Närsök
o "Dolt" närsök med mig på långt avstånd - Check!
o Närsök i kombination med linjetag - Check!
Dirigeringar
o "Halvdolt" linjetag med terrängbyte - Check!
o "Halvdolt" Linjetag med markeringsstörning åt 90 grader - Check!
o "Halvdolt" Linjetag där apport ligger på öppen yta (inte vid referenspunkt)
o "Halvdolt" Linjetag över vatten
o Linjetag över badgropen (lång vattendidrigering)
o Stoppsignal på vatten - Check!
o Grundträning av höger/vänster - Check!
o Trycka vidare ut från kända platser - Check!
o Vattendirigering med båt där han ska inte ska simma mot båten.
Övrigt
o Släpspår - Check!
Linjetagsskick på vatten
Jag är missnöjd med Billys linjetagsskick på vatten. Om de är dolda vill han fråga hundratuseltals gånger innan han ger sig ut känns det som. Därför har jag backat och tränar positiva igångar. Igår åkte jag till bibybron och tränade igångar. Lekte först med tennisboll på land så att han blev lite uppe i varv. Sedan rättade jag liksom upp honom i leken och när han fokuserade utåt skickade jag. I början lät jag kastet följa efter två simtag, men utökade sedan längden.
Jag lärde mig att jag behöver uppmana honom att ge sig ut minst två gånger. Först en gång för att lämna min sida och ge sig ut i vattnet och sedan en gång till för att han ska ta första simtaget. Om det kan jag kompromissa med grabben, två uppmaningar kan jag köpa tills vidare. Men ibland behövdes fler, det är inte okej för jag vill inte blir tjatig med kommandot.
Idag morgontränade jag ihop med mamma, Doris och Tino i Skjulsta. Jag fokuserade åter på igångarna, men med mer krav än under gårdagen. Vi lekte inte innan och han skulle gå ut i motsatt riktning från där jag tidigare kastat markeringar till Tino och Doris. Idag väntade jag ut grabben så att han aldrig fick mer än två uppmaningar. Först kom skickkommandot och han lämnade min sida, men sedan stog jag tyst tills dess att han var redo att ta första simtaget då nästa uppmaning kom. Grabben tänkte faktiskt till och sista skicket behövde jag inte den andra uppmaningen.
Nu är den lille gossen såhär trött, men jag ska ta och
skaka liv i honom och ge mig ut på cykeltur
Jag lärde mig att jag behöver uppmana honom att ge sig ut minst två gånger. Först en gång för att lämna min sida och ge sig ut i vattnet och sedan en gång till för att han ska ta första simtaget. Om det kan jag kompromissa med grabben, två uppmaningar kan jag köpa tills vidare. Men ibland behövdes fler, det är inte okej för jag vill inte blir tjatig med kommandot.
Idag morgontränade jag ihop med mamma, Doris och Tino i Skjulsta. Jag fokuserade åter på igångarna, men med mer krav än under gårdagen. Vi lekte inte innan och han skulle gå ut i motsatt riktning från där jag tidigare kastat markeringar till Tino och Doris. Idag väntade jag ut grabben så att han aldrig fick mer än två uppmaningar. Först kom skickkommandot och han lämnade min sida, men sedan stog jag tyst tills dess att han var redo att ta första simtaget då nästa uppmaning kom. Grabben tänkte faktiskt till och sista skicket behövde jag inte den andra uppmaningen.
Nu är den lille gossen såhär trött, men jag ska ta och
skaka liv i honom och ge mig ut på cykeltur
Bildbomb från 5öre
Älskade, älskade 5öre. Tänk vad mycket minnen det stället betyder. Här är lite bilder från Jens, Malin, Max och min helg där. Även Lindski finns med på ett par pics, hon anlände ett par timmar innan jag var tvungen att åka hem.
Lek på Aquagliden, typ som en uppblösbar flotte eller ö.
Solskensmiddag med Max, Malin, Jens, Nell och Bill
Mattes hjärta!
Jag kör specialhoppet "Den bedjande munken/den mediterande nunnan"
Lek på Aquagliden, typ som en uppblösbar flotte eller ö.
Solskensmiddag med Max, Malin, Jens, Nell och Bill
Mattes hjärta!
Jag kör specialhoppet "Den bedjande munken/den mediterande nunnan"
Dubbelmarkeringsträning
På eftermiddagen tog mamma och jag bilen till ny mark ca 5 minuters bilväg från huset. Helt sjukt. Jag har bott på tandlavägen i 20 år och aldrig insett hur fint det är på åsen. Vi gjorde en övning med Billy och Doris som är lite förberedande till dubbelmarkering på led istället för den traditionella ledet med en åt höger och en åt vänster. En variant som jag förstår blir vanligare och vanligare på prov.
Vi valde ut en plats med en bra referenspunkt i form av en björk dit Doris fick börja med att gå på tre långa enkelmarkeringar. Denna skulle sedan utgöra platsen där den först kastade och yttersta apporten i dubbel markeringen skulle ligga. När Doris blivit duktig på att markera området kastade jag en dubbel. Första kastet vid björken och andra halvvägs ut till björken. Hon fixade det fint.
Billy fick hela tiden sitta och se på när Doris arbetade och när det sedan var hans tur hade han därför redan sett så många kast att han fick gå på dubbel direkt. Första försöket var lite trevande om än klart godkänt. Försök nummer två kanonfint. Kille var laddad och det var full fart både ut och in trots brant uppförsbacke sista biten hem.
Väl hemma överaskade min kära mor med en inhandlad jordgubbsbakelse som fick bli middag. Riktigt smarrig var den. Nu ska jag krypa till kojs innan det är dags för ännu en natt i postbilen. Det är lite upp och ner här hemma. Linda vill ha mitt rum så jag håller på att flytta in i hennes. Idag fick jag in en hel del, men min säng väger ton så den får hela familjen hjälpa till att baxa in så småningom. tills vidare sover jag på en madrass...
Vi valde ut en plats med en bra referenspunkt i form av en björk dit Doris fick börja med att gå på tre långa enkelmarkeringar. Denna skulle sedan utgöra platsen där den först kastade och yttersta apporten i dubbel markeringen skulle ligga. När Doris blivit duktig på att markera området kastade jag en dubbel. Första kastet vid björken och andra halvvägs ut till björken. Hon fixade det fint.
Billy fick hela tiden sitta och se på när Doris arbetade och när det sedan var hans tur hade han därför redan sett så många kast att han fick gå på dubbel direkt. Första försöket var lite trevande om än klart godkänt. Försök nummer två kanonfint. Kille var laddad och det var full fart både ut och in trots brant uppförsbacke sista biten hem.
Väl hemma överaskade min kära mor med en inhandlad jordgubbsbakelse som fick bli middag. Riktigt smarrig var den. Nu ska jag krypa till kojs innan det är dags för ännu en natt i postbilen. Det är lite upp och ner här hemma. Linda vill ha mitt rum så jag håller på att flytta in i hennes. Idag fick jag in en hel del, men min säng väger ton så den får hela familjen hjälpa till att baxa in så småningom. tills vidare sover jag på en madrass...
Haha, jag dör av skratt!
Det här är mina två absoluta favoriter:
Pudeln: Plattfotad doppler. Det är tydligen meningen att han ska hoppa, men det vill han inte. Han tittar oförstående på sin husse och tänker förmodligen på korv. Men han får ändå höga poäng för sitt utseende och sitt lugn, och för att han behöll sin värdighet genom hela framträdandet.
Varghundarna: Sebastina Lupino från Dixyland med två stora sofftaxar. En ferstlig kille med hejjigt temperament. Ploblemet är bara att husse själv oftast är roligare än sina hundar. Men domarna har roligt, speciellt den engelska domaren. Det här tilltalar honom. Åh, han gör sin galna sortí och får en skitläbbare, det högsta man kan få!
Kort resumé
Vart tog dargarna vägen? Med jobb på natten och aktiviteter på dagen sa det bara svisch! Här är en kort resume:
23/7 Torsdag
Efter att ha sussat några timmar på morgonen brummade jag till tågstationen för att plocka upp Jensa. Ett kärt återseende minst sagt. På eftermiddagen gick vi en tur med hundarna och kollade på mass bilder från hans tågluff. Sen skulle vi kolla på en film kvällen men jag var så trött efter nattens jobb att jag slocknade rätt snart.
24/7 Fredag
Det var nog ändå tur att jag fick sova en del jobbet var tyngre än någonsin med minst tusen olika sorters tidningar att dela kändes det som (i själva verket totalet ca 700 ex bestående av 8 olika sorter...). Myset fortsatte på fredagen efter att jag vaknat till liv. På kvällen skulle vi se Harry Potter och Halvblodsprinsen på bio men jag var så ivrig att vi åkte på eftermiddagsbion istället och HP gjorde mig inte besviken. På kvällen hjälpte Jensa mig med lite dirigeringsträning åt Billy.
25/7 Lördag
När jag jobbat klart vid sex-tiden på morgonen plockade jag upp Max i stan och for sedan hem för att ladda Opeln med hundar, Jensa och Malin för att tuffa vidare mot 5öre. Skönt väder och trevligt sällskap gjorde dagen toppen. Vi spelade den obligatoriska krocket-golfen, slappade på bryggan, åt kycklingsallad på altanen och badade i havet. På kvällen gick vi en lång tur med hundarna. Hann även med lite dirigeringsträning längs vattnet - inte i vattnet!
26/7 Söndag
Igår vaknade vi upp på 5öre och åt frucke i solen på altanen. Detta åtföljdes av mera krocketgolf, hundprommis, fika och bad från aquagliden, en uppblåsbar ö eller flotte typ. Max var även gullig och kastade några markeringar från båt till Billy-killen. Har märkt att han gärna drar sig mot båten så jag ville träna markeringar med nedslagsplats långt från båten. Alltför tidigt var jag tvungen att ratta Oples hem igen för en hård natt i postbilen...
23/7 Torsdag
Efter att ha sussat några timmar på morgonen brummade jag till tågstationen för att plocka upp Jensa. Ett kärt återseende minst sagt. På eftermiddagen gick vi en tur med hundarna och kollade på mass bilder från hans tågluff. Sen skulle vi kolla på en film kvällen men jag var så trött efter nattens jobb att jag slocknade rätt snart.
24/7 Fredag
Det var nog ändå tur att jag fick sova en del jobbet var tyngre än någonsin med minst tusen olika sorters tidningar att dela kändes det som (i själva verket totalet ca 700 ex bestående av 8 olika sorter...). Myset fortsatte på fredagen efter att jag vaknat till liv. På kvällen skulle vi se Harry Potter och Halvblodsprinsen på bio men jag var så ivrig att vi åkte på eftermiddagsbion istället och HP gjorde mig inte besviken. På kvällen hjälpte Jensa mig med lite dirigeringsträning åt Billy.
25/7 Lördag
När jag jobbat klart vid sex-tiden på morgonen plockade jag upp Max i stan och for sedan hem för att ladda Opeln med hundar, Jensa och Malin för att tuffa vidare mot 5öre. Skönt väder och trevligt sällskap gjorde dagen toppen. Vi spelade den obligatoriska krocket-golfen, slappade på bryggan, åt kycklingsallad på altanen och badade i havet. På kvällen gick vi en lång tur med hundarna. Hann även med lite dirigeringsträning längs vattnet - inte i vattnet!
26/7 Söndag
Igår vaknade vi upp på 5öre och åt frucke i solen på altanen. Detta åtföljdes av mera krocketgolf, hundprommis, fika och bad från aquagliden, en uppblåsbar ö eller flotte typ. Max var även gullig och kastade några markeringar från båt till Billy-killen. Har märkt att han gärna drar sig mot båten så jag ville träna markeringar med nedslagsplats långt från båten. Alltför tidigt var jag tvungen att ratta Oples hem igen för en hård natt i postbilen...
Pinsamt möte
Har ni läst Ursula Wilbys uppslag i Hundsport än? För er som inte läst om fuljackan än, så handlar det om hur en hunduppfödare på landet som har en ful gamal jacka som är oförstörbar. Alla nya snyggare plagg hon köper blir snabbt trasiga, noppriga eller liknande men fuljackan klarar allt, och hon är för snål för att slänga den. Därför används jackan flitigt på hemmaplan. Dock finns en olagligt fräsch granne som alltid dyker upp när fuljackan är på...
Jag kände verkligen igen mig när hon beskrev fuljackan. Men jag har inte bara en fuljacka utan också fulskor, fuljeans, fultröjor och, ja ni förstår nog poängen. Nu när jag jobbar på posten så är det ju knappt någon som ser mig förutom ett par gubbar på tryckeriet, så fulplaggen åker på även under mina nattliga turer i postbilen. Det var bara en liten hake inatt....
Jag var för kvällen iklädd gamla slitna mjukisbrallor, regnjacka och ett linne. Eftersom det regnade när jag åkte till jobbet och det ingår en del ut-och-in-spring i bilen på mitt distrikt tyckte jag att jag varit kanonsmart när jag dragit på mig mammas illgula gummiskor. Vem vill köra 4 timmar med blöta strumpor liksom? Håret var uppsatt i en flottig knopp på huvudet. När jag skulle gå in och hänga upp nyckeln på postkontoret efter ett fyra timmars pass mötte jag såklart en gammal donken-kollega i dörren. Han var oförskämt fräsch efter en natt i postbil, iklädd trendiga shorts, t-shirt och med sitt blanka hår uppsatt i en svans. Dessutom är han av en ganska snygg variant. Inte för att jag är ute på jakt, men bara för att ni ska förstå kontrasten.
Jag kände verkligen igen mig när hon beskrev fuljackan. Men jag har inte bara en fuljacka utan också fulskor, fuljeans, fultröjor och, ja ni förstår nog poängen. Nu när jag jobbar på posten så är det ju knappt någon som ser mig förutom ett par gubbar på tryckeriet, så fulplaggen åker på även under mina nattliga turer i postbilen. Det var bara en liten hake inatt....
Jag var för kvällen iklädd gamla slitna mjukisbrallor, regnjacka och ett linne. Eftersom det regnade när jag åkte till jobbet och det ingår en del ut-och-in-spring i bilen på mitt distrikt tyckte jag att jag varit kanonsmart när jag dragit på mig mammas illgula gummiskor. Vem vill köra 4 timmar med blöta strumpor liksom? Håret var uppsatt i en flottig knopp på huvudet. När jag skulle gå in och hänga upp nyckeln på postkontoret efter ett fyra timmars pass mötte jag såklart en gammal donken-kollega i dörren. Han var oförskämt fräsch efter en natt i postbil, iklädd trendiga shorts, t-shirt och med sitt blanka hår uppsatt i en svans. Dessutom är han av en ganska snygg variant. Inte för att jag är ute på jakt, men bara för att ni ska förstå kontrasten.
Han: Jenny, hej!
Jag: (har glömt bort vad han heter) Hej....ehh.....hej
Han var tvungen att sticka direkt, hade brottom någon stans. Blev väl bortskrämd av baraba-ful kan jag tro. När jag kom in och skulla hänga upp nyckeln såg jag att jag dessutom hade trycksvärta i ena ögonbrynet och på kinden. Go Jenny!
Jag: (har glömt bort vad han heter) Hej....ehh.....hej
Han var tvungen att sticka direkt, hade brottom någon stans. Blev väl bortskrämd av baraba-ful kan jag tro. När jag kom in och skulla hänga upp nyckeln såg jag att jag dessutom hade trycksvärta i ena ögonbrynet och på kinden. Go Jenny!
Can't sleep
Nyss hemkommen från jobbet ligger jag i sängen och försöker sova, men det går inte! Igårkväll fick ag reda på att min Jensa korsar Sveriges gränser i eftermiddag. Har inte sett grabben på nästan fyra och en halv vecka, och inte snackat med honom bortsett från sms på 4 veckor. Fjärillar i magen alltså!
Igår var en lugn dag. Jag har tyckt att min rumpa börjat bli lite stor på sistone så igår gjorde jag slag i saken och stack ut på joggingrunda. Därefter åkte jag till Farmor som hade namnsdag och slog världsrekord i kak-och bullätning. Så mycket för den springturen alltså...
Idag väntar hundmys och på kvällen fira Anna som fyllt 22. Nu ska Bella och jag kolla på lite film och se om sovtåget rullar in...
Bella, Bell-lurkas, Blurkas - kärt barn har många namn!
Hur som helst är hon världens katt och mysigaste filmtittarsällskap...
SKK Köping
Idag var det så dags för utställning i Köping. Vi åkte lite senare eftersom vi slog upp tältet igår. Det var bara det att när vi anlände gick det Kinesiska nakenhundar i vår ring. Men den här gången var det inte vi som hade gjort fel, arrangören hade av okänd anledning flyttat ring 24.
Jag missade valparna då vi flyttade tältet och sedan var det snart dags för Tino och mamma i unghundsklassen. De blev placerade som trea. Vinnaren av unghundsklassen hette Caxons Charming Cliff, efter Dewmist Silkventure. Han var dagens enda hane som fick CK, förutom championhanarna, och senare även vinnare av bästa hanklass.
Billy var nästa hund på tur. Han glassade runt i ringen och vann en bra championklass. Kul! Därefter stog han då tvåa i bästa hanklassen. Trea i championklassen och fyra i bästa hane stog Billys son Gildas Baryshnikov.
Matpaus i väntan på tikarna! En systerdotter till Billy, Heatwave Trick or Treat, vann juniorklassen med CK. Hon slutade sedan som bästa tik och BIR. Fantasktikt kul! I veteranklass var det sedan dags för Magda och Nell. En championtik från kennel Floprym deltig också i klassen, och mot två championtikar stog Nellan såklart trea. Men hon var glad och positiv i ringen och stegade faktiskt på lite idag.
Slutligen gick vi in med dagens enda uppfödargrupp som fick HP.
Dagens domare var Karin Eriksson, Knegaren. Jag hade aldrig visat Nell för Karin innan och det kändes lite speciellt eftersom Karin har varit med sedan starten och har dömt länge. Att hon under dagen var snål med CK och bjöd ganska många tvåor i kvalitetsbedömningen gjorde ju också att det pirrade lite i magtrakten inna man skulle in. En fin kritik känns också mer värdig på något vis när man vet att domaren kan vara sträng.
Bild på Nellan i stående från gårdagens fotosession
Nellans kritik: Feminint huvud, bra hals och resning, goda vinklar,
utm bröstkorg, stark länd, välvisad i god kondition, rör sig bra från sidan
Jag missade valparna då vi flyttade tältet och sedan var det snart dags för Tino och mamma i unghundsklassen. De blev placerade som trea. Vinnaren av unghundsklassen hette Caxons Charming Cliff, efter Dewmist Silkventure. Han var dagens enda hane som fick CK, förutom championhanarna, och senare även vinnare av bästa hanklass.
Billy var nästa hund på tur. Han glassade runt i ringen och vann en bra championklass. Kul! Därefter stog han då tvåa i bästa hanklassen. Trea i championklassen och fyra i bästa hane stog Billys son Gildas Baryshnikov.
Matpaus i väntan på tikarna! En systerdotter till Billy, Heatwave Trick or Treat, vann juniorklassen med CK. Hon slutade sedan som bästa tik och BIR. Fantasktikt kul! I veteranklass var det sedan dags för Magda och Nell. En championtik från kennel Floprym deltig också i klassen, och mot två championtikar stog Nellan såklart trea. Men hon var glad och positiv i ringen och stegade faktiskt på lite idag.
Slutligen gick vi in med dagens enda uppfödargrupp som fick HP.
Dagens domare var Karin Eriksson, Knegaren. Jag hade aldrig visat Nell för Karin innan och det kändes lite speciellt eftersom Karin har varit med sedan starten och har dömt länge. Att hon under dagen var snål med CK och bjöd ganska många tvåor i kvalitetsbedömningen gjorde ju också att det pirrade lite i magtrakten inna man skulle in. En fin kritik känns också mer värdig på något vis när man vet att domaren kan vara sträng.
Bild på Nellan i stående från gårdagens fotosession
Nellans kritik: Feminint huvud, bra hals och resning, goda vinklar,
utm bröstkorg, stark länd, välvisad i god kondition, rör sig bra från sidan
Fotosession med världens bästa Mille Selander
Vid tre-tiden dök Mille upp och efter en jättefika med självplockade jordgubbar, glass, grädde och melon drog hon fram kameran. Sedan har det fotats hundar hejvilt på tandlavägen. Både enskilda uppställningsbilder, eftersom några hundar var fina och nyputsade i pälsen inför utställningen, men också gruppbilder på de olika generationera som bor under vårat tak. En serie på Bess (SUCh Combine Best Wishes) och dottern Nell (SVCh Combine Elle), och så en serie med hela 4 generationer. I den är gamle Kevin (Stanroph Sandboy) längst bak i kedjan, sedan hans dotter Magda (SU(U)Ch Combine Flames of Fantasy) som i sin tur är mamma åt Billy (SU(u)Ch Combine Hennessy) som är far till Bonnie (Combine Online).
Här är två favoritbilder på Nell, 9år och Bess, 12 år.
Bilderna på de 4 generationerna är fortfarande kvar i Milles kamera
Så kan det gå!
Jobbade min femte natt inatt, och när jag kom innanför grindarna på tandlavägen blev det ingen sömn. Istället slängde vi bara in hundarna i bilen och satte av direkt mot Köping för SKK utställningen. Väl framme fick vi gå en bra bit med tält, stolar, bur och hage innan vi kom fram till ring 24. När tältet var på plats kom ett par med Irländska settrar till ring 24. Hmm, det skulle väl inte gå några irländare i goldenringen?
Paret var lika förbryllade som vi. Jo, det stog ring 24 på bådas PM. Jag gjorde slag i saken och traskade hela långa vägen tillbaka till sekretariatet som först såg förvirrade ut men sedan brast ut i skratt när jag visade mina nummerlappar där det faktiskt stog att golden skulle gå på söndagen, typiskt!
Så nu blir det tur till Köping imorgon igen. Tyvärr missar vi då goldenklubbens KM som vi hade tänkt åka och titta på. Positivt var dock att jag kunde däcka i sängen ett par timmar när vi kom hem. Nu är jag pigg och inväntar Mille som ska komma och smaska jordgubbar och fota hundar hos oss.
Här är två uppställningsbilder på Nellan som jag tycker om, de är tagna för flera år sedan.
Finast någonsin tycker jag hon var på Almrestäket 2007, fin päls och härlig attityd!
Paret var lika förbryllade som vi. Jo, det stog ring 24 på bådas PM. Jag gjorde slag i saken och traskade hela långa vägen tillbaka till sekretariatet som först såg förvirrade ut men sedan brast ut i skratt när jag visade mina nummerlappar där det faktiskt stog att golden skulle gå på söndagen, typiskt!
Så nu blir det tur till Köping imorgon igen. Tyvärr missar vi då goldenklubbens KM som vi hade tänkt åka och titta på. Positivt var dock att jag kunde däcka i sängen ett par timmar när vi kom hem. Nu är jag pigg och inväntar Mille som ska komma och smaska jordgubbar och fota hundar hos oss.
Här är två uppställningsbilder på Nellan som jag tycker om, de är tagna för flera år sedan.
Finast någonsin tycker jag hon var på Almrestäket 2007, fin päls och härlig attityd!
Slalomintroduktion för Doris
Gårdagskvällens träning för Doris bestod av en raksträcka framåt mot en hink med godis. Det tycker hon är dödskul! Målet är att få henne att söka raksträckor och våga släppa framåt. Än så länge vet hon nog egentligen vad hon gör, tar bara kortaste vägen till godiset, men det kommer.
Sedan introducerade vi henne för slalom. Jag tycker inte att visa med handen-metoden är att föredra. Mina hundar som är lärda så är väldigt osjälvständiga i slalom, vilket inte är önskvärt. Att lägga på en port i taget och använda sig av klicker skulle vara spännande men jag tror inte att Linda har tålamod till det. Därför ska vi ska prova en metod som Thereze hittat på. Hur hon beskriver den går att läsa på hennes blogg i inlägget ideer om slalom. Det är lite av en kompromiss mellan att visa och shejpa.
Metoden går till som så att man har hunden i sele och lina/långt koppel. Man börjar med en port och använde sig av en skål med godis placerad vid andra pinnen. Sedan låter man hunden gå mot slalom. Om den tar rätt väg in i porten får den smaska godis, men om den är på väg att runda pinnen åt fel håll håller man emot i linan och när hunden väljer rätt väg släpper man efter igen. På så vis måste hunden tänka själv och man blir själv passiv i inlärningen då selen och linan gör korrigeringen. Jag tror att det är en motod som kan passa lilla Dompan väl. Hon är klurig och tyckte gårdagens träning var spännande.
Linda och fina lilla Doris första gången de var på agilitybanan under år 2008
Sedan introducerade vi henne för slalom. Jag tycker inte att visa med handen-metoden är att föredra. Mina hundar som är lärda så är väldigt osjälvständiga i slalom, vilket inte är önskvärt. Att lägga på en port i taget och använda sig av klicker skulle vara spännande men jag tror inte att Linda har tålamod till det. Därför ska vi ska prova en metod som Thereze hittat på. Hur hon beskriver den går att läsa på hennes blogg i inlägget ideer om slalom. Det är lite av en kompromiss mellan att visa och shejpa.
Metoden går till som så att man har hunden i sele och lina/långt koppel. Man börjar med en port och använde sig av en skål med godis placerad vid andra pinnen. Sedan låter man hunden gå mot slalom. Om den tar rätt väg in i porten får den smaska godis, men om den är på väg att runda pinnen åt fel håll håller man emot i linan och när hunden väljer rätt väg släpper man efter igen. På så vis måste hunden tänka själv och man blir själv passiv i inlärningen då selen och linan gör korrigeringen. Jag tror att det är en motod som kan passa lilla Dompan väl. Hon är klurig och tyckte gårdagens träning var spännande.
Linda och fina lilla Doris första gången de var på agilitybanan under år 2008
Kvällsagility med slalomåttan
Igårkväll packade jag och Linda in Billy och Doris i bilen och åkte till klubben för att träna lite agility med Mi och Nisse. Linda blev lite smått agilitybiten på Gotland och har bestämt sig för att gå kurs med Dompan i höst. Kul var det att träffa Mi igen. Härliga Mi!
Billy fick egentligen inte göra så mycket. Körde en kombination som fungerar ungefär som en åtta med slalom i mitten som jag kallar slalomåttan. Den kan varieras massor och är faktiskt svårare än den ser ut. Igår satte vi ett åtta-pinnars slalom i mitten för att spara på hundarna lite.
Billy gjorde ett ok jobb. Jag tränade svänghjälper vid hopphindren, men hade lite problem med att tryck ut honom. Slalomingångarna till högerslalom gjorde han dock kanon. Drog iväg själv och gick rätt. Duktig kille!
Sedan fick han avsluta med att springa över balansbommen några gånger. Där är vi tillbaka på bebis-stadiet igen efter att han hakat upp sig och bara kan kravla över hindret. Nu har vi släppt allt vad kontaktfält heter och tränar bara fart. Springer mot balansbommen och när han är ungefär mitt på langar jag iväg en tennisboll så långt jag kan. Farten börjar komma tillbaka nu.
Billy fick egentligen inte göra så mycket. Körde en kombination som fungerar ungefär som en åtta med slalom i mitten som jag kallar slalomåttan. Den kan varieras massor och är faktiskt svårare än den ser ut. Igår satte vi ett åtta-pinnars slalom i mitten för att spara på hundarna lite. Billy gjorde ett ok jobb. Jag tränade svänghjälper vid hopphindren, men hade lite problem med att tryck ut honom. Slalomingångarna till högerslalom gjorde han dock kanon. Drog iväg själv och gick rätt. Duktig kille!
Sedan fick han avsluta med att springa över balansbommen några gånger. Där är vi tillbaka på bebis-stadiet igen efter att han hakat upp sig och bara kan kravla över hindret. Nu har vi släppt allt vad kontaktfält heter och tränar bara fart. Springer mot balansbommen och när han är ungefär mitt på langar jag iväg en tennisboll så långt jag kan. Farten börjar komma tillbaka nu.
Höger, vänster, höger, vänster!
Vi har paus från morgonträningarna. Motivationen försvann så nu ligger vattendirigeringarna på is nån vecka eller två. Istället nötar vi höger och vänster-tecknen nån gång per dag. På bilden ovan syns min utrustning:
1. Vita pinnar som används som referenspunkter
2. Små dummies för att de ska gå att gömma lite
3. Hundar ;)
Kör en klassisk modell. Sätter Billy mitt mellan pinnarna och varierar att skicka höger/vänster, alternativt kallar in, stoppar och skickar höger/väster. Igår fick han se när jag la ut dummies vid pinnarna. Idag var de blinda och jag provade även att kasta störningsmarkeringa efter att han gått till vardera pinne en gång. Inga problem! På något vis måste jag ha lyckats skapa en riktigt positiv och trygg känsla i klockanövningen, Billy älskar den! Han blir bara bättre efter ett par repetitioner och vågar testa sig fram även om det ibland blir fel.
Dock är jag rädd att både ut, höger och väster-tecknen inte sitter i "skarpt läge". Det vill säga i klockanövningen vet han vad de betyder, men väl ute på en dirigering kan han mycket väl vingla iväg åt vilket håll som helst. Jag märker att Billy gärna lär sig övningar snarare än tecken eller signaler. Vad gör man med en sån hund? Sådan herre, sådan hund säger man ju och det var på precis samma sätt jag tog mig igenom matte C, egentligen förstog jag nog inte med jag var envis och lärde mig hur uppgifterna var upplagda.
Stoppsignalen är dock en signal som jag verkar ha lyckats med. Han älskar sin stoppsignal. Vänder helt om och viftar på svansen. När han vänder om hamnar han inte alltid exekt spikrakt mot mig, men det trasslar jag inte med. Står han lite snett till vänster och jag vill skicka höger exempelvis kallar jag in och blåser ny stoppsignal. Gör han en klockren stoppsignal, vänder om och står rakt mot mig bjuder jag jackpot-belöning.
Lydnad ÄR en färskvara
var såklart rubriken som skulle pryda inlägget nedan. Suck, jag är nog tröttare än vad jag tror efter tre nätter i postbilen. I natt slog jag på stort och backade på en cykel (ingen krasch, puttade bara omkull den), vek in backspeglen en gång och var farligt nära ett buskage vi ett tillfälle. Hejja!
Igår badade jag Nell inför utställningen på lördag. Hon blir finast om pälsen först tvättas och sedan får fluffa till sig ett par dagar. Inatt mådde hon illa. Misstänker att hon smaskade i sig nått skit i skogen igår. Hejja!
Igår badade jag Nell inför utställningen på lördag. Hon blir finast om pälsen först tvättas och sedan får fluffa till sig ett par dagar. Inatt mådde hon illa. Misstänker att hon smaskade i sig nått skit i skogen igår. Hejja!
Lydnad är ingen färskvara
Bara för att man lärt en hund att sitta betyder inte att den automatiskt kan det livet ut om man inte underhåller det. Kunskap är färskvara. Sen är det ju inte så att man behöver gå tillbaka och träna sitt på valpstadie med en vuxen hund, men någonstans måste man se till att underhålla det man lärt hunden för att behålla kunskapen. Jag upplever det också som att det inte alltid är kunskapen, i det här fall sitt, i sig utan att man regenbundet utmanar och stimulerar hunden på olika sätt. Det gamla talesättet så länge stenen rullar växer ingen mossa har en poäng här.
Nell är en hund som ofta påminner mig om det här med behov att hjärngympa och underhåll. Alla hundar är olika och behöver olika mycket underhåll för sina kunskaper och lydnad, och Nell tar gärna lätt över kommandot om jag låter henne. Hon är en självständig dam som aktiverar sig själv om inte jag gör det.
De senaste dagarna har jag haft mycket med det nya jobbet, dessutom har det varit hett på dagarna och jag har mest latat mig i skuggen. Den träningsenergi jag haft har gått till Billy. Det märktes idag på Nell. På promenaden fungerade varken inkallningen eller fotgåendet på ett önskvärt sätt. Hon rullade sig i grävlingsbajs som hon egentligen vet är förbjudet och väl henna grävde hon en stor grop i ena rastgården.
Jag kan bara sucka åt Nells beteenden idag, men samtidigt tror jag att det är bra att jag har henne som en sorts väckarklocka. Billy är en hund som kan lulla en vecka och ändå lyssna fint på alla kommandon. Hos honom går en eventuell försämring av lydnad och moment väldigt successivt. Därför är det bra att jag har Nell som påminner mig om att fortsätta repetera, underhålla och stimulera. Tack vare henne går jag då och då tillbaka och gör motiverade inkallningar, fotgående, stadgaövningar och liknande med Billy.
Nell är en hund som ofta påminner mig om det här med behov att hjärngympa och underhåll. Alla hundar är olika och behöver olika mycket underhåll för sina kunskaper och lydnad, och Nell tar gärna lätt över kommandot om jag låter henne. Hon är en självständig dam som aktiverar sig själv om inte jag gör det.
De senaste dagarna har jag haft mycket med det nya jobbet, dessutom har det varit hett på dagarna och jag har mest latat mig i skuggen. Den träningsenergi jag haft har gått till Billy. Det märktes idag på Nell. På promenaden fungerade varken inkallningen eller fotgåendet på ett önskvärt sätt. Hon rullade sig i grävlingsbajs som hon egentligen vet är förbjudet och väl henna grävde hon en stor grop i ena rastgården.
Jag kan bara sucka åt Nells beteenden idag, men samtidigt tror jag att det är bra att jag har henne som en sorts väckarklocka. Billy är en hund som kan lulla en vecka och ändå lyssna fint på alla kommandon. Hos honom går en eventuell försämring av lydnad och moment väldigt successivt. Därför är det bra att jag har Nell som påminner mig om att fortsätta repetera, underhålla och stimulera. Tack vare henne går jag då och då tillbaka och gör motiverade inkallningar, fotgående, stadgaövningar och liknande med Billy.
Kategorier here I come
Andra natten överlevdes också. Arbetspasset började med att min helsköna handledare Petri visade en bild i dagens Eskilstuna-kuriren, smilade brett och sa: Jenny, gör inte såhär! Bilden föreställde en postbil som blev upphissad ur Eskilstunaån och en text under som beskrev hur föraren glömt lägga i parkerings-läget...
Inatt körde jag själv och då tog turen 2 timmar längre än när Petri körde. Då vek han ändå tidningarna och guidade mig. Allt jag behövde göra var gasa, bromsa och lägga i lådorna. Sjukt mycket svårare än man tror. Missade brevlådor, gömda brevlådor, brevlådor som vuxit in i häckar, trixiga vändplaner, bläää....
Sov till elva idag och sedan har jag ätit mumsig frucke med jordgubbar och hemmasnickers samt surfat bloggar. Det har fått mig att bestämma mig för att börja skriva i kategorier. Japp. Börjar ju bli en sån massa innehåll och gillar att kunna gå tillbaka och kolla övningar, resultat och utveckling. Tyvärr kan varje inlägg bara placeras i en kategori. Synd, många skulle passa i flera. Har redan påbörjat soreteringen (se i menyn till höger), men nu kallar örontvätt av hundar och lite bokprojekt så får se när koategoriseringen kan återupptas.
Jag överlevde!
Ja, jag överlevde min första natt som tidningsbud. Fick sitta bredvid och mest observera, och jisses, jag förstår inte hur jag ska klara allt det där ensam och på tre timmar! Petri som jag åker med sa att det nog lär ta en fyra-fem timmar de första nättern jag kör själv. Men jag har veckan ut med Petri i allafall.
När jag klev innanför dörren halv fem på morgonen släppte jag ut lite hundar för att kissa och släpade mig upp till sängen där jag somnade in fint. Kisse-Bella tyckte min nya dyngsrytm var kanon och hon gjorde mig sällskap i sängen för att sova. Älskade lilla katt. Snällare och sällskapligare katt än Bella finns nog inte. Med sina 16 år är hon ohotad det djur i vårat hus som funnits med längst. Det känns läskigt att tänka att hon är så pass gammal.
Jag tog ett par kort på finaste kisse-bella med mobilkameran när jag vaknade idag
När jag klev innanför dörren halv fem på morgonen släppte jag ut lite hundar för att kissa och släpade mig upp till sängen där jag somnade in fint. Kisse-Bella tyckte min nya dyngsrytm var kanon och hon gjorde mig sällskap i sängen för att sova. Älskade lilla katt. Snällare och sällskapligare katt än Bella finns nog inte. Med sina 16 år är hon ohotad det djur i vårat hus som funnits med längst. Det känns läskigt att tänka att hon är så pass gammal.
Jag tog ett par kort på finaste kisse-bella med mobilkameran när jag vaknade idag
Genrep för Berta och släpspår för Billy
...är vad som stog på schemat för eftermiddagens träning. Mille&Berta ska starta på goldenklubbens KM på söndag, så på eftermiddagen har vi hjälpt henne att lägga upp ett genrep. Hittade på ett provupplägg som startade med en markering på land, därefter transport upp till söket med tre vilt. När söket var bärgat var det ytterligare en kort transport och ett litet närsök ner mot vattnet. Därefter makering på vatten och till sist ett kort linjetag på land. Både Mille och Berta skötte sig med den äran.
Anna& Hera var där också så när Berta var klar kastade vi markeringar på land och vatten med and, kråka och kanin till både Hera och Tino. Slutligen var det Billys tur att komma ut ur bilen, och som han hade laddat! Eftersom han var lite krasslig igår ville jag inte köra hårt med honom så Mille la ut ett ganska långt släpspår. Han tog sig an spåret och gick riktigt fint och jobbade med vinden.
Visst syns det att en viss kille var väldigt nöjd med sig själv och sin uppletade kanin?
Jag lät honom tramsa runt lite och visa upp kaninen innan jag såg till att han gjorde en
ordentlig avlämning. Han riktigt njuter av att ha allas ögon på sig!
Anna& Hera var där också så när Berta var klar kastade vi markeringar på land och vatten med and, kråka och kanin till både Hera och Tino. Slutligen var det Billys tur att komma ut ur bilen, och som han hade laddat! Eftersom han var lite krasslig igår ville jag inte köra hårt med honom så Mille la ut ett ganska långt släpspår. Han tog sig an spåret och gick riktigt fint och jobbade med vinden.
Visst syns det att en viss kille var väldigt nöjd med sig själv och sin uppletade kanin?
Jag lät honom tramsa runt lite och visa upp kaninen innan jag såg till att han gjorde en
ordentlig avlämning. Han riktigt njuter av att ha allas ögon på sig!
Kvällsronden
Det blev sent ikväll. Fastnade med lite fix&trix framför datorn och sedan började kvällsronden, som jag har kommit att kalla den. Jag tycker det är skönt att sova ett par timmar extra på morgonen och slippa gå upp sex för att mata och släppa ut djur, därför brukar jag ta nattningen och mamma väckningen av hundarna när jag är hemma.
Det blir lite pill när man har ett gäng hundar. Man vill att alla ska sova så bra och lugnt som möjligt. Att ha alla hundar i samma rum skulle det exempelvis innebära att unghundarna vaknade tidigt och började leka vilket skulle leda till att de behövde ut och kissa och de äldre skulle bli störda. Dessutom vill man vara säker på att de gamla hundarna får bra och mjuka sovplatser.
Vanligtvis sover Tino, Doris, Nell och Billy i källaren. Där har vi ett utrymme inrett med hundkorgar i plast med filtar. Nell och Doris, framförallt, älskar sina sovplatser och har brottom ner i källaren på kvällarna. Remy sover med sin valp Bonnie i groventren på nedervånongen. Remy är alltid snäll mot valpen men tillåter den inte att slita och dra i henne. Kevin har en mjuk dyna i hallen som är hans sovplats. Slutligen nattas Bess och Magda i köket. Bess sover uteslutande på sin mysiga beanbag medan magda föredrar trägolvet framför sin tygdyna.
Ikäll ser fördelningen dock lite annorlunda ut. Eftersom Billy har varit lite risig i kistan får han sova i hundhuset i natt. Hundhuset är ett uppvärmt rum inrett med hundkorgar i plast och det finns en lucka så att hundarna kan gå ut i en liten inhägnad om de måste. Eftersom vi inte sover på samma våning som hundarna kan de inte komma och väcka oss när de måste ut, och därför fungerar hundhuset bra i sådana lägen. För att han inte ska behöva sova själv fick Nellan ligga med som sällskap.
Det blir lite pill när man har ett gäng hundar. Man vill att alla ska sova så bra och lugnt som möjligt. Att ha alla hundar i samma rum skulle det exempelvis innebära att unghundarna vaknade tidigt och började leka vilket skulle leda till att de behövde ut och kissa och de äldre skulle bli störda. Dessutom vill man vara säker på att de gamla hundarna får bra och mjuka sovplatser.
Vanligtvis sover Tino, Doris, Nell och Billy i källaren. Där har vi ett utrymme inrett med hundkorgar i plast med filtar. Nell och Doris, framförallt, älskar sina sovplatser och har brottom ner i källaren på kvällarna. Remy sover med sin valp Bonnie i groventren på nedervånongen. Remy är alltid snäll mot valpen men tillåter den inte att slita och dra i henne. Kevin har en mjuk dyna i hallen som är hans sovplats. Slutligen nattas Bess och Magda i köket. Bess sover uteslutande på sin mysiga beanbag medan magda föredrar trägolvet framför sin tygdyna.
Ikäll ser fördelningen dock lite annorlunda ut. Eftersom Billy har varit lite risig i kistan får han sova i hundhuset i natt. Hundhuset är ett uppvärmt rum inrett med hundkorgar i plast och det finns en lucka så att hundarna kan gå ut i en liten inhägnad om de måste. Eftersom vi inte sover på samma våning som hundarna kan de inte komma och väcka oss när de måste ut, och därför fungerar hundhuset bra i sådana lägen. För att han inte ska behöva sova själv fick Nellan ligga med som sällskap.
Movietajm!
Eftersom dagen blev som den blev klippte jag klart fimen från retriever ungdoms läger i maj. Enjoy!
Efter en kort mailkonverastion med Håkan E som har jaktcockern Max, vaknade mitt bergär efter en sån liten krabat. Ända sedan jag kom hem från England hösten 2006 har jag längat efter den tid i livet då en liten jaktcocker ska korsa min väg. Just nu är det inte aktuellt. Billy är fortfarande i sina bästa år och kräver min fulla uppmärksamhet. På de cockertrial jag såg i England var det framförallt två kennelar vars hundar gav intryck på mig Whaupley och Maesydderwen. Ge sidorna ett besök och bli förälskad!
Jag kanske har världens tråkigaste dag idag
Ni vet vissa dagar när livet bara känns depp. Det gör det verkligen för mig idag. Jag har huvudvärk och känner mig allmänt sliten. Jensa och jag har inte hörts annat än via sms i två veckor då han är i Europa och tågluffar. Hela familjen är på 5öre och gottar sig medan jag fick stanna hemma och ha hundvakt eftersom min goa lilla Billy-kille är magsjuk. Dessutom skulle jag varit i Södertälje ett par timmar och tränat med Billy idag med lite vänner från Retriever Ungdoms helgen, men eftersom grabben är dålig fick vi lov att stå över.
När jag skulle sätta mig och läsa lite i Retrievern som apportör för att få lite träningsinsporation till när Billy är kry igen föll ett papper från England som jag haft som bokmärke ut. Det är en härlig liten text om labradorer och golden, skriven av Tom Davis:" If labs were people thay would be suregeons, accountants and CEO's - successful, yes, but predictable.
Goldens, in contrast, are right-side, type B dogs:
imaginative, mellow, enemies of routines...quirky, fun-loving and full of surprises.
You would want a labrador to handle your money, but a golden to throw your party.
A coulpe of hours into the festivities, it's the one wearing the lampshade."
Agilityäventyr i Mora
Igår spenderade jag ca 7 timmar i bil för att kolla på agility lika länge. Galet? Jo kanske, men med tanke på att det var min fina gamla polare Karolinas idé så kanske det kan förklara saken...
Karolina (som inte längre vill kallas Karro av någon wierd anledning och nu istället blir Ina) försökte redan i början av sommaren med att försöka få mig att anmäla till tävlingen i Mora. Jag avböjde såklart, fick ju plattarsel och kramp i gasa-foten bara av att köra till Rättvik. För nån vecka sedan ringde Ina och tiggde efter ressällskap. Ingen annan hade nappat på att anmäla till Mora.
I fredagseftermiddag ringde Ina då hon hade insett att hon skulle gå tidigaste banvandringen klockan 07.50. För att hon skulle slippa omvägen att åka över Hållsta på morgonen åkte jag och Doris (som fick följa med och miljöträna) in till Carlavägen och sov. Eller sov och sov, vid elvatiden hade vi nog slumrat in och klockan tre ringde väckarklockan.
Vinglade upp och ut i bilen. Ina körde i ett sträck till Mora. Jag babblade på för att hålla min kamrat vaken. Framme på tävlingen slog vi upp tältet och åt lite frukost. Efter Elvis starter kröp jag och Doris in i buren och sov ett par timmar. Vid lunch kom Anna och Tim, också gamla goda agilityvänner. Resultatmässigt var de grymma. Slog till med en andraplats och en klassvinst med pinne, amazing. När Ina och Elton skulle starta öste regnet. Ina hatar regn.
In med alla blöta saker i bilen och nötte hem till Eskilstuna igen. Jag höll mitt rovdjur till chaufför lugn genom att förse med godis och låta henne sjunga med till låtarna på radion. Själv fick jag kämpa för att hålla ögonlocken uppe. Efter en middag på tandlavägen däckade jag sedan i soffan framför en film.
Slitig resa som varken bjöd på speciellt bra agility eller toppresultat för min chaffis, istället fick man plattarsel och dödshot (om man skulle råka yttra det förbjudna Karro) Det var ändå lätt värt det. Jag har saknat min Karolina :)
Karolina (som inte längre vill kallas Karro av någon wierd anledning och nu istället blir Ina) försökte redan i början av sommaren med att försöka få mig att anmäla till tävlingen i Mora. Jag avböjde såklart, fick ju plattarsel och kramp i gasa-foten bara av att köra till Rättvik. För nån vecka sedan ringde Ina och tiggde efter ressällskap. Ingen annan hade nappat på att anmäla till Mora.
I fredagseftermiddag ringde Ina då hon hade insett att hon skulle gå tidigaste banvandringen klockan 07.50. För att hon skulle slippa omvägen att åka över Hållsta på morgonen åkte jag och Doris (som fick följa med och miljöträna) in till Carlavägen och sov. Eller sov och sov, vid elvatiden hade vi nog slumrat in och klockan tre ringde väckarklockan.
Vinglade upp och ut i bilen. Ina körde i ett sträck till Mora. Jag babblade på för att hålla min kamrat vaken. Framme på tävlingen slog vi upp tältet och åt lite frukost. Efter Elvis starter kröp jag och Doris in i buren och sov ett par timmar. Vid lunch kom Anna och Tim, också gamla goda agilityvänner. Resultatmässigt var de grymma. Slog till med en andraplats och en klassvinst med pinne, amazing. När Ina och Elton skulle starta öste regnet. Ina hatar regn.
In med alla blöta saker i bilen och nötte hem till Eskilstuna igen. Jag höll mitt rovdjur till chaufför lugn genom att förse med godis och låta henne sjunga med till låtarna på radion. Själv fick jag kämpa för att hålla ögonlocken uppe. Efter en middag på tandlavägen däckade jag sedan i soffan framför en film.
Slitig resa som varken bjöd på speciellt bra agility eller toppresultat för min chaffis, istället fick man plattarsel och dödshot (om man skulle råka yttra det förbjudna Karro) Det var ändå lätt värt det. Jag har saknat min Karolina :)
Tappert gäng på valpträff
Mellan nio och kvart i elva var det valpträff i grusgropen för mammas senaste kull undan Remy och efter Billy-ponken. Fyra av de utflugna valparna deltog, och så mammas Bonnie. Jag var imponerad av att alla som sagt att de skulle komma faktiskt dök upp då regnade helt galet.
Fyra tikvalpar och en hane deltog och jag blev alldeles förälskad i hanen, som nu kallas Malte, på stört. Han var en liten Billy kopia och såg precis lika rolig ut som Billy när han var en liten gosse. Långa skrangliga ben, ögonen tätt ihop och världens längsta nos. Han rörde sig dock jättefint och precis som pappa Billy tror jag att han kommer växa ihop och få till proportionerna tillslut.
Efter att valparna hade fått rusa av sig lite körde vi en liten kontaktövning där alla stog i en ring och så gick ett ekipage i taget först ifrån ringen och vände sedan och kom tillbaka. Eftersom alla fyra tikarna ska ställas ut på golden specialen gick vi sedan igenom hur det fungerar i utställningsringen och hur man ska träna valpen att stå och trava i trianglar, cirklar och på raka linjer. Vi avslutade med att iscensätta en liten utställning och sedan flydde vi hem för att skala av oss blöta kläder och dricka te i köket.
Det var jättekul att se de små liven igen, speciellt eftersom jag i det här fallet känner både valparnas mamma och pappa väl. Alla valpar verkade också ha hamnat i toppenhem och jag ser fram emot att träffa dem igen i augusti på specialen.
Fyra tikvalpar och en hane deltog och jag blev alldeles förälskad i hanen, som nu kallas Malte, på stört. Han var en liten Billy kopia och såg precis lika rolig ut som Billy när han var en liten gosse. Långa skrangliga ben, ögonen tätt ihop och världens längsta nos. Han rörde sig dock jättefint och precis som pappa Billy tror jag att han kommer växa ihop och få till proportionerna tillslut.
Efter att valparna hade fått rusa av sig lite körde vi en liten kontaktövning där alla stog i en ring och så gick ett ekipage i taget först ifrån ringen och vände sedan och kom tillbaka. Eftersom alla fyra tikarna ska ställas ut på golden specialen gick vi sedan igenom hur det fungerar i utställningsringen och hur man ska träna valpen att stå och trava i trianglar, cirklar och på raka linjer. Vi avslutade med att iscensätta en liten utställning och sedan flydde vi hem för att skala av oss blöta kläder och dricka te i köket.
Det var jättekul att se de små liven igen, speciellt eftersom jag i det här fallet känner både valparnas mamma och pappa väl. Alla valpar verkade också ha hamnat i toppenhem och jag ser fram emot att träffa dem igen i augusti på specialen.
Här är bilder på smulan, Nellie och Malte med familjer.
Lyckades inte hitta något på Tessa och hennes nya flock.
Lyckades inte hitta något på Tessa och hennes nya flock.
Nystart på goldenfriends
Min hemsida som jag startade upp med iver förra året föll mellan vårens alla tentor i glömska, men nu har jag skakat liv i den igen med ny layout, bilder och innehåll. Ta en titt på www.goldenfriends.webb.se
Morgonens träningspass blev något av ett fiasko. Först fastnade Billy i en vass på vattendirigeringen och ju mer han kämpade desto mer sjönk han. Han hann bli ganska rädd och precis när jag trodde att jag skulle bli tvungen att hoppa i kom han loss. Sedan var det jätteläskigt att simma in i vassen igen, men efter tre-fyra repetitioner gjorde han det iallafall på ett godtagbart sätt. På landdirigeringen sprang han över en orm (som tur var en snok) och kom helt av sig. Tyckte väl att det var lite äckligt antar jag. Otur kan man kanske tycka, men samtidigt är en snok vid apporterna eller en trasslig vass saker som han kan komma att stöta på på prov så egentligen borde det vara saker som inte ska störa honom. Vi avslutade med massa lek och bus med dummiesarna för att höja honom igen.
Nu håller mamma på att packa dummieväskan igen. Hon kom hem från Gotland sent igårkväll och nu ska vi ut och träna markeringar med apportkastare med Billy, Tino och Doris.
Morgonens träningspass blev något av ett fiasko. Först fastnade Billy i en vass på vattendirigeringen och ju mer han kämpade desto mer sjönk han. Han hann bli ganska rädd och precis när jag trodde att jag skulle bli tvungen att hoppa i kom han loss. Sedan var det jätteläskigt att simma in i vassen igen, men efter tre-fyra repetitioner gjorde han det iallafall på ett godtagbart sätt. På landdirigeringen sprang han över en orm (som tur var en snok) och kom helt av sig. Tyckte väl att det var lite äckligt antar jag. Otur kan man kanske tycka, men samtidigt är en snok vid apporterna eller en trasslig vass saker som han kan komma att stöta på på prov så egentligen borde det vara saker som inte ska störa honom. Vi avslutade med massa lek och bus med dummiesarna för att höja honom igen.
Nu håller mamma på att packa dummieväskan igen. Hon kom hem från Gotland sent igårkväll och nu ska vi ut och träna markeringar med apportkastare med Billy, Tino och Doris.
Johanna sommar tog två nya favoritbilder på Billy under Retriever Ungdoms läger.
Titta vilken mysig kille!
Titta vilken mysig kille!
Ännu en hunddag har passerat
Det känns verkligen som det enda jag gör just nu är att träna hund - love it! Blir alldeles för lite träning och tävling när jag är i Örebro.
Idag började jag sedvanligt dagen med att åka och träna apportering i Skjulsta. Det har blivit något av en tradition. För första gången var jag själv i morse, så Nellan och Billan fick jobba desto hårdare. Jag började med att lämna djuren i bilen och gå och lägg ut dummies på Billys 3 olika "kända platser" som vi jobbat fram, 2 på land och en på vatten. Sedan varierade jag var jag skickade. Ibland raka linjeta, ibland stopp och vinkling åt höger eller vänster. Hela tiden gjorde jag det grabben minst förväntade sig och han jobbade kanonfint med bra tryck och en otrolig glädje!
Avslutade med dirigeringsskick på vatten, bara rakt ut som om det skulle legat en dold apport där, och när han simmat en bit ut kastar jag, utan att han ser att den kommer från mig, en dummie som landar framför honom som belöning.
Nellan får hämta lite imellan och då tittar grabben på med stora ögon och lång hals. Nästa gång jag tar fram honom är det som att han anstränger sig lite mer. Tänk vad lite konkurrens kan göra!
Mitt på dagen ringde Mille och var promenadsugen och eftersom jag inte hunnit ut med Doris och Remy än passade det kanon. Vi gick en lång tur i Skiren. Nell fick också följa med och var i sitt esse.
Vid fem hämtade jag upp Linda på tågstationen för att åka ut till klubben och träna agility. Anna och Hera anslöt också, och lite senare även Cathis och Kennie. Jag hade med mig två kombinationer som båda innhöll svänghjälper, och inkallningsstarter med olika svårigheter. Billy jobbade ok, men jag känner mig lite missnöjd med grabbens ambitionsnivå. Han tramsade och löjlade sig lite på balansbommen och bjöd inte på samma tryck som han brukar. Men jag antar att det inte alla träningspass kan kännas toppen.
Nu sängen för imorgon ska jag och Anna träna i Skjulsta halv åtta!
Idag började jag sedvanligt dagen med att åka och träna apportering i Skjulsta. Det har blivit något av en tradition. För första gången var jag själv i morse, så Nellan och Billan fick jobba desto hårdare. Jag började med att lämna djuren i bilen och gå och lägg ut dummies på Billys 3 olika "kända platser" som vi jobbat fram, 2 på land och en på vatten. Sedan varierade jag var jag skickade. Ibland raka linjeta, ibland stopp och vinkling åt höger eller vänster. Hela tiden gjorde jag det grabben minst förväntade sig och han jobbade kanonfint med bra tryck och en otrolig glädje!
Avslutade med dirigeringsskick på vatten, bara rakt ut som om det skulle legat en dold apport där, och när han simmat en bit ut kastar jag, utan att han ser att den kommer från mig, en dummie som landar framför honom som belöning.
Nellan får hämta lite imellan och då tittar grabben på med stora ögon och lång hals. Nästa gång jag tar fram honom är det som att han anstränger sig lite mer. Tänk vad lite konkurrens kan göra!
Mitt på dagen ringde Mille och var promenadsugen och eftersom jag inte hunnit ut med Doris och Remy än passade det kanon. Vi gick en lång tur i Skiren. Nell fick också följa med och var i sitt esse.
Vid fem hämtade jag upp Linda på tågstationen för att åka ut till klubben och träna agility. Anna och Hera anslöt också, och lite senare även Cathis och Kennie. Jag hade med mig två kombinationer som båda innhöll svänghjälper, och inkallningsstarter med olika svårigheter. Billy jobbade ok, men jag känner mig lite missnöjd med grabbens ambitionsnivå. Han tramsade och löjlade sig lite på balansbommen och bjöd inte på samma tryck som han brukar. Men jag antar att det inte alla träningspass kan kännas toppen.
Nu sängen för imorgon ska jag och Anna träna i Skjulsta halv åtta!
Lurviga kampleksaker!
Idag är jag hemma och har tråkigt. Det regnar ute och jag känner mig inte helt kry, så hundpromenaderna får vänta tils om ett par timmar. Var dock ute och lufsade lite med Kevin på morgonen innan regnet var så ihärdigt. Söta gamla Kevin. Det finns verkligen inte en hund som Kevin.<-- Kevin tyckte mina leksaker var jättefina. Han tryckte in två i munnen direkt och struttade runt i köket och gnällde av iver!
Eftersom jag inte har någon vidare lust att vara ute har jag roat mig inne istället, genom att sy egna hundsleksaker! Det händer väl ungefär en gång per år att jag får ett pysselinfall, mer behöver jag kanske inte säga för att ni ska förstå hur sensationell min tillverkning av hundleksaker är.
Det var faktiskt jättekul att göra egna leksaker, och inte svårt alls. Jag ska förklara hur jag gjorde:
1. Först klippte jag till två lika långa delar av ett gammalt spännband och en bit wetbed.
Båda är relativt slitstarka material.
2. Sedan sydde jag på spännbanden i form av öglor eftersom de är tänkta att fungera som handtag
3. Sedan vek jag wetbed-biten på mitten och sydde längs långsidan och båda kortsidorna
Det gick så enkelt och snabbt att jag sydde några olika varianter när jag ändå var i farten!
Golden Nytt!
Var uppe på vinden och rotade efter en gammal väska när jag snubblade över en papperskasse med Märtas gamla Golden Nytt. Det är en, sånär som på ett par nummer, komplett samling från 1976-1988! Så nu har jag sorterat och läst som en galning på eftermiddagen. Rotade även i mammas Golden Nytt som hon förvarar på nedervåningen och de börjar på år 1995. Årgångarna 1989-1994 saknas alltså men enl. min mor bör de finnas på vinden de med så nu ska här letas!
Här är lite smakprov från mina fynd!
Här är lite smakprov från mina fynd!
Same old, same old.
Mina dagar ser rätt lika ut. Jag är hemma helt ensam i stora huset och tar hand om hundflocken när mamma och pappa är på Gotland och springer vänstervarv med Tino, Magda och Vera. Jag går upp på morgonen och kör apporteringsträningspass med Bonkis, går en längre tur med Nell, Doris, Remy, Bess och Billy och en kortare med Kevin, fixar och donar lite med ditt&datt under dagen, går kvällstur med tikgänget + Billy och sen natti-natti.
Bess har fått ett ilsket våtexem den stackars gamla tanten. Har klippt ner pälsen till max på halva ansiktet så hon ser inte klok ut men det var inte mycket att välja på. Nu tror jag dock att det börjar att läka, för idag är första dagen hon vill klia sig. Hon får gå med tratt, även när vi är i samma rum för hon hör så dåligt numera att hon inte hör när jag säger åt henne om jag bara är i andra änden av rummet. Igår parkerade jag bilen nästan bredvid henne i trädgården och en, vad jag gissar, kombination av hennes numera tunga sömn och dåliga hörsen resulterade i att hon inte ens vaknade. Först när jag klev ut och la handen på henne öppnade hon ögon och gav mig en yrvaken blick.
Viltträning i par!
Nu har jag just skickat iväg mamma och pappa till Gotland där mamma ska springa vänstervarv med Tino, Magda och Billys syster Vera som ägs av Boel och Benka. Doris fick inte följa med och drabbades av tung hjärtesorg när en fullastad röd volvo rullade iväg utan henne. Hon älskar och ser upp till min mor kanske mest av alla hundar i flocken. Lite kel och ett tuggben senare är Doris dock helt sig själv igen.
Billy har vila från apporteringsträningen idag eftersom det blev så intensiv träning igår. Först morgonträningen och sedan på em/kväll tränade vi som ett mini-prov upplägg med vilt. Jag&Billy och Mille&Berta gick som i par. Mamma var domare, Aana funktionär och Anna kastare. Först fick vi hälsa, koppla loss och gå en liten transportsträcka. Första uppgiften var en lång enkelmarkering då hunden skulle springa diagonalt över en åkerkant och ta sig genom ett terrängbyte in i skogen. Billys ögon riktigt tindrade när han bärgade tillbaka kråkan. Den hunden var verkligen ett helt naturligt viltsug!
Sedan transport upp till söket. Berta fick börja söka till höger om stigen och hämta hem två, sedan fick Billy söka åt väster och också plocka in två. Sedan transporterade vi oss bort från söket. Berta fick en enkelmarkering ut på ett hygge. Billy fick sitta med och se kastet, men sedan gå undan. När Berta var klar fick han gå på ett linjetag till samma område.
Vi avslutade med att gå tillbaka till söket. Nu fick hundarna byta områden och Billy hämta in två först, och Berta en. Det bör tilläggas att hundarna utförde allt detta arbete i 28 graders värme. Visst var de lite påverkade och körde inte högsta växeln, men glada och positiva och arbetade väl!
Billy har vila från apporteringsträningen idag eftersom det blev så intensiv träning igår. Först morgonträningen och sedan på em/kväll tränade vi som ett mini-prov upplägg med vilt. Jag&Billy och Mille&Berta gick som i par. Mamma var domare, Aana funktionär och Anna kastare. Först fick vi hälsa, koppla loss och gå en liten transportsträcka. Första uppgiften var en lång enkelmarkering då hunden skulle springa diagonalt över en åkerkant och ta sig genom ett terrängbyte in i skogen. Billys ögon riktigt tindrade när han bärgade tillbaka kråkan. Den hunden var verkligen ett helt naturligt viltsug!
Sedan transport upp till söket. Berta fick börja söka till höger om stigen och hämta hem två, sedan fick Billy söka åt väster och också plocka in två. Sedan transporterade vi oss bort från söket. Berta fick en enkelmarkering ut på ett hygge. Billy fick sitta med och se kastet, men sedan gå undan. När Berta var klar fick han gå på ett linjetag till samma område.
Vi avslutade med att gå tillbaka till söket. Nu fick hundarna byta områden och Billy hämta in två först, och Berta en. Det bör tilläggas att hundarna utförde allt detta arbete i 28 graders värme. Visst var de lite påverkade och körde inte högsta växeln, men glada och positiva och arbetade väl!
Mera morgonträning
Ja, träningarna fortsätter hur svårt det än är att ta sig upp på morgonen. Det är ju så kul när man väl komemr dit! I dag blev det skjulsta igen. Boel med Nova och Benka med Vera var med idag också.
Idag fick Billy bara hämta tre apporter. Först fick han en lång enkelmarkering i strandkaten på andra sidan ån. Sedan fick han sitta pasiv medan Nova, Vera oh Tino jobbade. Nästa apport kastades på samma ställe som den förra och sedan gick Billy och jag en tur fot upp i skogen ett tag inna vi gick tillbaka och jag skickade. Sedan passivitet igen. Sista apporten så fick han inte se något kast utan jag gick bara turen i skogen och skickade sedan till samma plats. Billy simmade rätt ut över ån där mamma placerat ut en dummie. Ingen tvekan vid något skick, även om jag behövde stötta rätt mycket idag med. Det går framåt!
Nu vila för ikväll blir det viltträning! Jag sitter ute i skuggan med datorn framför mig och Nell som fotpall och tänkte börja redigera lite Retriever-Ungdom film.
Idag fick Billy bara hämta tre apporter. Först fick han en lång enkelmarkering i strandkaten på andra sidan ån. Sedan fick han sitta pasiv medan Nova, Vera oh Tino jobbade. Nästa apport kastades på samma ställe som den förra och sedan gick Billy och jag en tur fot upp i skogen ett tag inna vi gick tillbaka och jag skickade. Sedan passivitet igen. Sista apporten så fick han inte se något kast utan jag gick bara turen i skogen och skickade sedan till samma plats. Billy simmade rätt ut över ån där mamma placerat ut en dummie. Ingen tvekan vid något skick, även om jag behövde stötta rätt mycket idag med. Det går framåt!
Nu vila för ikväll blir det viltträning! Jag sitter ute i skuggan med datorn framför mig och Nell som fotpall och tänkte börja redigera lite Retriever-Ungdom film.
Morgonträning och eftermiddagsbad
Idag körade vi ett nytt morgonpass med aporteringsträning. Denna gång vid Skjulsta. som var alldeles underbart för apporteringsträning på vatten. Stora blanka vatten med klungor av vass och näckrosor blandat med smalare passager perfekta för dirigering över till andra sidan. Dessutom riktigt med halvtama änder som störning.
Billy fick gå på två långa enkelmarkeringar, en halvdold dirigering/markering med lång fördröjning i form av rundtur med fotgående och dirigeringar över å och in i en liten vass. Grabben var på sitt bästa humör och tog sig glatt an uppgifterna, det var som om gårdagens träning verkligen stärkt honom! Han behöver mycket stöttning, men jag tänker som så att hellre att han gör det med min hjälp en med hjälp av plask eller annan dragkraft. Mamma och jag diskuterade på vägen hem och kom fram till att det nog bara gäller att nöta, nöta, nöta hela den här sommaren. Så nu blir det morgonträning så gott som varje morgon framöver!
På eftermiddagen kom Mille och Aana hit. Aana är en tuff 8-åring som är på besök från Tärnaby. Även Anna och Hera kom förbi. Vi åkte ut till bryggorna och badade en lång stund i det sköna å-vattnet. Efteråt tände pappa grillen. Gott!
Imorgon väntar inte mindre än två träningspass. På morgonen ska mamma och jag möta Boel och Benka i Skjulsta för vattenträning och på eftermiddagen ska mamma, Mille och jag träna sök i par med vilt ute hos Anna. Bäst för Billy att han sover ut i natt alltså!
Billy fick gå på två långa enkelmarkeringar, en halvdold dirigering/markering med lång fördröjning i form av rundtur med fotgående och dirigeringar över å och in i en liten vass. Grabben var på sitt bästa humör och tog sig glatt an uppgifterna, det var som om gårdagens träning verkligen stärkt honom! Han behöver mycket stöttning, men jag tänker som så att hellre att han gör det med min hjälp en med hjälp av plask eller annan dragkraft. Mamma och jag diskuterade på vägen hem och kom fram till att det nog bara gäller att nöta, nöta, nöta hela den här sommaren. Så nu blir det morgonträning så gott som varje morgon framöver!
Imorgon väntar inte mindre än två träningspass. På morgonen ska mamma och jag möta Boel och Benka i Skjulsta för vattenträning och på eftermiddagen ska mamma, Mille och jag träna sök i par med vilt ute hos Anna. Bäst för Billy att han sover ut i natt alltså!
