Imorse galopperade Nellan lite på promenaden och när jag kom hem från föreläsningen  mötte hon mig visserligen inte i dörren men tittade på mig från korgen med de piggaste ögon jag sett sedan i måndagsmorse tror jag. Om det nu var ryggen som gjorde ont verkar Rimadylen ha börjat göra sitt. Fast hon gnällde till ett par gånger på kisseturen på gården nyss.

Tidigt imorgon styr vi kosan mot Hållsta igen. Tror det blir en långhelg där eftersom nästa föreläsning är först på torsdag. Ska bli mysigt att träffa Rempan. Hon har blivit ganska tjock säger de därhemma och jag vill klappa på den magen. Ska bli trevligt att träffa hela hundflocken förresten ;) Idag återvänder även Malle-Balle till Sverige efter sex månader i Paris. I och för sig var hon hemma en tur vid jul,  men det ska ändå bli kul att se henne igen.

Annars under helgen ser jag fram emot:
* Att se Markus Krunegård på Raw med Malin och Max imorgonkväll
* Sandras 20-års fest på lördagskväll
* Att dra fram slalomet och drilla Billy med massa högerslalomsträning
* Planera in en motivationsdag för apporteringsträningen med mamms
* Kanske ta ut Nellan på nån lite längre tur i slutet av helgen?

Men innan det blir till att tuffa hemåt ska Billy och jag på agilityträning i Gryt ikväll. Massa skoj! Ska bygga upp en av Bache-övningarna tänkte jag...

Förresten tycker jag att idag var första dagen år 2009 då det spratt till lite av vårkäslor i kroppen. Jag tog huttrade till skolan i min tygjacka - men det var det värt för att få lite känsla liksom.

Jag vill förresten passa på att tacka alla som har hört av sig när Nell har varit krasslig. Det är så gulligt när ni visar omtanke. Så tack, tack, tack för mail, SMS, telefonsamtal, bloggkommentarer och inte minst omtanke face-ta-face.

Även tack till mina söta Örebro-flockor som höll mig sällskap ikväll. Nu tror jag ju inte BAAARA att det var för Nellans situations skull, utan kanske även för skogaholmslimpan, men ändå. Annars hade jag nog fastnat framför datorn och googlat på "spondylos" hela kvällen.

Imorse hände det igen. Vi var ute på morgonrundan och jag kastade åt henne en godbit då hon självmant kom tillbaka. När hon skulle fånga den skrek hon till. Kan det vara ngt med munnen, tänkte jag. Kastade ännu en godbit, hon skrek igen. Kastade en tredje och träffade henne på ryggen med flit, så att hon inte skulle kunna fånga med munnen, även nu skrek hon. Öronen bakåtstrukna, den lilla hundkroppen skakade av darrningarna och hon ville hem.

Vi skyndade hem. Väl inne satt hon och flåsade. Darrningarna avtog successivt. När frukosten serverades ville hon först inte ha. NELL VILLE INTE HA SIN MAT!!! Sedan åt hon, fast inte alls i sin vanliga fart. Efteråt satt hon och flåsade i korgen.

10-12 hade jag föreläsning. Nell verkade lugn så jag lämnade henne själv med Billy. När jag kom tillbaka satt hon i korgen oh flåsade. Men när jag klev in svassade hon runt mig och gnällde lite. Sedan la hon sig i korgen och flåsasde igen. Jag satte mig bredvid och strök henne mjukt över ryggen. Efter ett tag somnade hon och nu ligger hon lugnt och snusar i korgen.

Konstigt värre. Något står ju inte rätt till, men vad? Åh, vad man önskar att de kunde prata i sånna här fall. Berätta vad som känns fel eller gör ont. Nell FÅR INTE ha ont. Jag älska henne alldeles för mycket för det.

Har mailat min veterinär Eva, så nu är det bara att vänta på svar. Har tryckt på "skicka/ta emot" knappen säkert en miljon gånger redan :( 

För mig är det en skrämmande tanke att någon kanske skulle vilja stjäla mina hundar. Tyvärr skulle det kunna vara verklighet. Nu är väl kanske inte just golden retrievern en så stöldbegärlig ras om man jämför med diverse dvärghundraser, men ändå. Därför lämnar jag dem aldrig utom synhåll på offentliga platser. På sin höjd har jag väl nån gång lämnat dem i bilen med luckan öppen, men alltsom oftast använde jag en såndär metallhake så att luckan kan vara halvöppen men ändå låst.

På agilitylistan (en mailinglista för agility, som jag är medlem på) kommer då och då hund efterlysningar. Ofta är de bortsprungna, men igår kom en efterlysning på två stulna pudlar. Matte hade bundit dem utanför en affär en kort stund medan hon kilade in och handlade lördagsgodis åt sina ungar. Hur man kan lämna hundar på detta viset är för mig obegripligt med tanke på risken. Samtidigt blir jag arg för att det är den verklighet vi levar i.

Det slutade dock gott för pudlarna. Efter all uppmärksamhet, bland annat en artikel på aftonbladet.se lämnade tjuven tillbaka hundarna utanför konsum.

Dålig självdiciplin som jag lider av har resulterat i en halvtimmas sporadisk agilitysurfning på internet, när jag borde hemtentat. Iallfall blev jag plötsligt nyfiken vad andra som gått kurs för Veronica Bache tänkt och tyckt. Kanske fanns övningar publicerade i någon annan blogg ute i cyberspace? Jag googlade därför agility + bache och väntade på resultat. Och vad får jag se? Jo Bache ska ge ut en agilitybok! För visso verkar boken vara på en ganska basic nivå enligt beskrivningen men ändå - wow. Nu ska här smaskas nudlar så att 150kr finns att avvara till i mars då jag förstår det som att boken släpps. Detta är omslaget --->

Här om dagen när jag var på coop slängde jag förresten ner 10 nudelpaket för totalt 25kr. Det är 2,50 per måltid om man dricker vatten till. Det skulle bli ca 300kr om man höll den dieten i fyra månader. Omjag skulle käka nudlar till lunch varje dag fram tills sommaren skulle jag kanske ha råd att gå en längre kurs för Bache. Det vore väl underbart! Frågan är bara om min kropp och knopp skulle tyck detsamma?

Fyra timmar i ett dammigt ridhus, biltermometer visade -4,5, påpälsad som en michelingubbe men ändå med bortdomnade fötter och tår. Jag överdriver inte när jag berättar att jag grät som en unge när jag ställde mig i duschen när jag kom hem. Smärtan när tårna tinade av varmvattnet var bland det värsta jag kan ha varit med om.

Men oj oj vad det var LÄTT värt det. Jag har kanske haft mina rolgast agilitytimmar någonsin denna eftermiddag. Jag var laddad. Billy var laddad. Men framförallt var Veronica Bache fantastisk som instruktör. Så ödmjuk och duktig på att förklara samtidigt som hon var fruktasvärt detaljnoga och inte rädd för att påpeka saker som ma kunde göra bättre.

Vi var fyra ekipage som delade på tre timmars träning. Under den tiden hann vi med 3 kombinationer som var och en tog upp olika svårigheter och sidbyten. Först gick vi igenom kombinationen tillsammans, varpå vi fick springa den själv utan hund ett par varv för att få in vägar och kroppspråk. Sedan tog vi ett ekipage i taget som fick köra under Veronicas vakande öga.

Kombination ett innehöll tre framförbyten som alla skulle göras med lite olika tänk. Billy var riktigt laddad. Första försöket blev katastrof, men sedan tog det sig när jag skärpte till mig. Nästa kombination var i mina ögon den svåraste. Den innehöll ett framförbyte i en väldigt tajt sväng sedan en serpentin och till sist ett bakombyte. Första framförbytet gick tillslut jättefint. Serpentinen var svår, man skulle "springa som ett skållat skinn" och samtidigt ta det lungt. Hmm, men det gick efter några försök. Bakombytet var som väntat inte riktigt vår melodi.

Den tredje och sista kombinationen innehöll två blindbyten. Blindbyten är helt nytt för mig och jag har varit väldigt nyfiken på det. Det kändes jättekonstigt när jag gick vägen utan hund och jag var mycket skeptisk till om det skulle funka. Veronica märkte det och sa att det kan ju inte bli värre än katastrof. Jag höll med och körde på, och blev förvånad. Det funkade direkt! Billy bytte bakom ryggen som om jag aldrig gjort något annat. Nu är jag taggad på att traggla blindbyten i vår!

Det bästa med kursen var kanske ändå att plötsligt var agility så kul igen. Jag som varit inne i en liten formsvacka känner mig riktigt taggad inför den kommande säsongen. Billy och jag ska köra järnet! Träffade även två jätteschysta tjejer från Örebro Bk som jag hoppas på att kunna träna ihop med i vår.

Fick också beröm för vilken fin hund jag har - och som alltid värmer det långt ner i maggropen. Att jag tycker att Billy är världen finaste kille är ju inte så konstigt men att resten även kan se vilken gosegubbe han är det är kul. Som vanligt fick jag även höra att hans hoppstil är mer underhållande än effektiv, men tänk att det rör mig knappt i ryggen. Få hundar kan utstråla sån glädje på agilityplan som Billy boy, och om det ska kosta oss ett par sekunder så sväljer jag det med hull och hår. För oss är målet framförallt att ha roligt på planen och resultaten får komma i andra hand!

Taket höll igår trots allt. Och jag blev nästan klar med hemtentans fråga ett. Det tycker jag var så underbart fenomenalt duktigt att jag har levt på det hela dagen. Sov till nio - rastade doggys - fixade frulle - surfade bloggar - städade lite - gick långprommis med vovvarna - och nu är klockan redan halv fyra. Jag har just intagit två isglassar jag gjort själv av farmors saft och lovat mig själv att klockan fyra ska jag öppna kompediet och läsa. Tills dess fortsätter mitt slappande.

Jag är faktiskt lite bitter idag. Ikväll bjuder Anna och Jennie in till värsta partajet. Jag kommer nog att ta mig dit. Men det måste bli en lugn och tidig kväll för min del eftersom jag ska upp och gå agilitykurs för Veronica Bache imorgon.Såklart är det lätt värt att missa en fecke för att få gå svinkul agilitykurs, men självklart hade jag på något mirakulöst sätt velat delta på båda.

Min bitterhet fick diverse skidåkare smaka på ute i vinterland. Det var en himla trafik i skogen och jag blev nästan överkörd av en gubbe i nedförsbacken. Hallå där, vad hände med upphinnande väjer? Jag har full förståelse för att längdåkarna har längtat efter snön och jag ser till att hålla mig och jyckarna utanför skidspåren iallafall inne i skogen. Droppen var när en skidåkare med sur min bad mig att hålla mig utanför spåren. Jag gick på stigen bredvid och Nell var kopplad och Billy var lös men gick fot.

- Men vi går ju inte i spåren, svarade jag förvånat. och visade att jag gick på stigen bedvid spåren.
- Nej, men det är inte bra att du packar snön. Du får hålla dig i skogen, svarade han kort.

Då brast det för mig. Inte tänkte jag pulsa i knädjup snö för att hans skidspår inte skulle bli packad. Jag gafflade om att han minsan inte hade någon ensamrätt på skogen utan att det var till för alla. Avslutade med att det var det dummaste jag någonsin hört och sedan vände jag på klacken. Var det Widebecks-genen i mig mån tro? Nu när jag tänker efter tror jag att jag även kan ha höjt det karakteristiska pekfingret också!
´

 
 
 

Ovan har jag bjudit lite bilder på världens finaste fyrbeningar. De älskar snön och skulle kunna vara ute hur många timmar som helst. Idag blev det två. Skogen var magisk och när snön föll från träden i motljus såg det ut som glitter som dalade ner.

Och jag planerar att sitta inne hela kvällen. Jensa har åkt till våran huvudstad för att fira farfar som fyller 80år, så jag och doggarna är ensamma. Jag, som ni kanske vet är fruktanvärt lättskrämd och mörkrädd, planerar att sova i hundkorgen inatt. Det faktum att det är fredag den 13´de sätter igång min livliga fantasi allt för mycket. Eventuellt slaggar jag på soffan eftersom det finns en viss risk att det är platsbrist i hundkorgen.

Under dagen har jag varit mycket duktig och hunnit med flera timmars plugg, två längre hundpromenader och slutligen en shoppingtur till coop och öb. Något så roligt som ett moppskaft behövde inhandlas eftersom det gamla gick av på mitten under ett hetsigt städryck. Att jag gick in på coop var endast av anledningen att jag levt på cheeseballs i snart ett dygn och eftersom det fortfarande finns lite bottenskrap i påsen skulle det troligtvis även bli middag om jag inte köpt något annat att stoppa i mig. Det blev en alldeles utsökt fiksgratäng som efter 7 minuter i micron tog plats i min mage, gött! Inhandlade även varsitt tuggben till hundarna som de ska få efter middagen.

Även ett par mandelkubb tog plats i korgen och nu ska de avnjutas tillsammans med gott te samtidigt som jag ska försöka plita ner de första meningarna på hemtentans första fråga. Även lite klickerträning planeras inför kvällen så kanske kommer en rapport.

Just det, fick mig även två glada överraskningar när jag öppnade datorn. Den första var ett mail från Mi, från gamla älskade agilitygänget som gjorde mig så härligt genuint glad. Det andra var en kommentar som avslöjade en bloggläsare jag inte var medveten om att jag hade! Trevligt att folk ger sig tillkänna tycker jag. Antar att jag har ett gäng återkommande läsare efter att ha kikat in på statistiken och det är ju inte utan att man funderar på vilka som tycker att hund och studentdravel är intressant att läsa!

UNDERBAR har helgen varit! Tyvärr har nästan alla "måsten" skjutits åt sidan och alla "nöjen" fått stå i fokus. Bland annat bok-möte, finmiddag och agilitytävling. Rapport kommer eventuellt senare. Har just varit ute på skön promenad i solen. Kameran var med eftersom jag skulle fota brudparet Billy&Remy. Ultraljudet visade nämligen lite liv i Rempans mage. Kanske inte så många små dock. Kul i alla fall!

Men som vanligt när man bestämmt sig för att fota något blir det inte bra. Däremot knäpptes några fina bilder på promenades andra två deltagare, Nell och Tino. Här är en på Nell som jag gillar jättemycket!
´

 Äntligen har jag fått ett erbjudande på medryttarponny som låter som min kopp te! Figaro är en 21 år gammal dressyrponny som vilat länge pga. fång, nu vill han komma ut i skogen lite då och då och få massa ompyssel och där kommer jag in i bilden. Ägarna har även en annan häst och hinner inte med Figaro i den utsträckning de skulle önska.

Nästa onsadg ska jag åka och provrida och hälsa på ägarna för att sedan bestämma hur det blir i framtiden. Spännande! Det tar bara ca 15-20 minuter med buss till stallet där han står vilket också låter himla bra. Nästan för bra för att vara sant faktiskt. Nåja vi får se vad som händer på onsdag.

<-- Här är han förresten!

Nu ska jag mumsa i mig en punchrulle som Jensa var söt och köpte till mig när han var och handlade nyss för att få mig på bättre humör. Han vet hur jag funkar den grabben! Ikväll ska jag nog gå ut med hans civilekonomkompisar...

Jopp, det är vad jag är från och med idag. Efter en snabbis till stan för att införskaffa tråkigheter som glödlampor och hårspray, möttes jag hemma av en minst sagt oangenäm doft  vars ursprung snabbt lokaliserades till en jättespya på den ljusbeiga mattan. NOT NAJS! Rullade ihop mattan och pulade sedan ner den i sopcontainern. På promenaden sedan noterade jag att det är Nellan som är sjuker. Hm, har antagligen ätit nått olämpilgt.

Måste också meddela att det här med att sätta ut medryttarannons på blocket var synnerligen intressant. När jag kom hem från plugg i biblioteket möttes jag av två mail. Det ena var från en gravid tjej som vill ha hjälp att rida och tävla hennes islandshingst, dock krävdes stor vana av islänningar vilket jag ju saknar och dessutom bil vilket är en bristvara i nuläget. Det andra mailet erbjöd mig att utbilda ett fyraårigt gotlandsruss. Hepp!

Nu har jag intagit fem riskakor med smör och laddar inför streetdancen som det är dags för ikväll. Huvudvärk och trötthet är dock något jag plågas av men en frukt och alvedon kanske gör susen?

Yes, yes, yes! Billy och jag kom med på Närkes agilitydistrikts ungdomssatsning vilket betyder att söndagen den 15 februari blir det kurs för oss för ingen mindre än Veronica Bache. Veronica är en person som inspirerar mig mycket. Inte nog med att hon är duktig på att träna hund, hon är trevlig och rolig också. Jag tror att det kan bli en höjdardag om ni bara Billy (och hans matte) kan hålla hjärncellerna på plats.

.