Taket höll igår trots allt. Och jag blev nästan klar med hemtentans fråga ett. Det tycker jag var så underbart fenomenalt duktigt att jag har levt på det hela dagen. Sov till nio - rastade doggys - fixade frulle - surfade bloggar - städade lite - gick långprommis med vovvarna - och nu är klockan redan halv fyra. Jag har just intagit två isglassar jag gjort själv av farmors saft och lovat mig själv att klockan fyra ska jag öppna kompediet och läsa. Tills dess fortsätter mitt slappande.

Jag är faktiskt lite bitter idag. Ikväll bjuder Anna och Jennie in till värsta partajet. Jag kommer nog att ta mig dit. Men det måste bli en lugn och tidig kväll för min del eftersom jag ska upp och gå agilitykurs för Veronica Bache imorgon.Såklart är det lätt värt att missa en fecke för att få gå svinkul agilitykurs, men självklart hade jag på något mirakulöst sätt velat delta på båda.

Min bitterhet fick diverse skidåkare smaka på ute i vinterland. Det var en himla trafik i skogen och jag blev nästan överkörd av en gubbe i nedförsbacken. Hallå där, vad hände med upphinnande väjer? Jag har full förståelse för att längdåkarna har längtat efter snön och jag ser till att hålla mig och jyckarna utanför skidspåren iallafall inne i skogen. Droppen var när en skidåkare med sur min bad mig att hålla mig utanför spåren. Jag gick på stigen bredvid och Nell var kopplad och Billy var lös men gick fot.

- Men vi går ju inte i spåren, svarade jag förvånat. och visade att jag gick på stigen bedvid spåren.
- Nej, men det är inte bra att du packar snön. Du får hålla dig i skogen, svarade han kort.

Då brast det för mig. Inte tänkte jag pulsa i knädjup snö för att hans skidspår inte skulle bli packad. Jag gafflade om att han minsan inte hade någon ensamrätt på skogen utan att det var till för alla. Avslutade med att det var det dummaste jag någonsin hört och sedan vände jag på klacken. Var det Widebecks-genen i mig mån tro? Nu när jag tänker efter tror jag att jag även kan ha höjt det karakteristiska pekfingret också!
´

 
 
 

Ovan har jag bjudit lite bilder på världens finaste fyrbeningar. De älskar snön och skulle kunna vara ute hur många timmar som helst. Idag blev det två. Skogen var magisk och när snön föll från träden i motljus såg det ut som glitter som dalade ner.