Totaldäckad
...yes, det är vad jag är. Feber, snuva och allt annat som här en förkylning eller influensa till. Inte speciellt kul att spendera en hel helg i horisontellt läge. Och inte heller missa jobbdagar när man är ny på jobbet såhär, men är man sjuk så är man och jag får bara acceptera att måndag och eventuellt även tisdag kommer bli horisontella dagar de med. Japp, jag är också duktig på att tycka synd om mig själv och då finns det inget bättre än att ha sällskap av mina bästisar i misären. Tack och lov finns fantastiska människor i min närvaro som kommer förbi och tar ut dem på promenix. Ni är GULD värda!
Billy gick med på att ligga i fotänden en stund när jag kände mig som ynkligast. Jag vet att jag klagar på
farbror B ibland, men han är allt en bra fantastisk varelse. Han finns liksom där när man behöver honom.
Billy gick med på att ligga i fotänden en stund när jag kände mig som ynkligast. Jag vet att jag klagar på farbror B ibland, men han är allt en bra fantastisk varelse. Han finns liksom där när man behöver honom.
Update om livet
Det är hektiskt, men det rullar på. Sakta hittar vi nya rutiner för hur vi ska leva ihop, Nellan, Billy och jag, efter alla förändringar som skett. Jag har fått kontakt med en tjej som förhoppningsvis kommer bli hundarnas nya dagmatte. Hon verkar jättetrevlig och hundarna var där en dag den härveckan "på prov".
Hemma har Tessans vattesvans har fått veterinärtillsyn för säkerhets skull, men det är verkligen bara en vattensvans så det är bara att vänta ut den och tydligen är den mycket bättre nu. Jag saknar lilla fisken! Vidare får jag rapporter om att klumparna där hemma i valplådan är riktiga små knubbsälar. Hanarna döpte vi till Pi och Parker efter huvudkaraktörerna i omskrivna Berättelsen om Pi, men tikarna är tydligen ännu utan namn.
Hemma har Tessans vattesvans har fått veterinärtillsyn för säkerhets skull, men det är verkligen bara en vattensvans så det är bara att vänta ut den och tydligen är den mycket bättre nu. Jag saknar lilla fisken! Vidare får jag rapporter om att klumparna där hemma i valplådan är riktiga små knubbsälar. Hanarna döpte vi till Pi och Parker efter huvudkaraktörerna i omskrivna Berättelsen om Pi, men tikarna är tydligen ännu utan namn.
Lille fisk och jag en morgon i Hållsta förra helgen.
Saknar mina jyckar!
Den här veckan har jag varit utan jyckar helt. I söndagskväll när jag åkte tillbaka till Stockholm lämnade jag dem hemma med Linda. Främst berodde det på att mamma inte vill att hundarna åker fram och tillbaka mellan Eskilstuna och Stockholm när hon har småvalpar. Tar jag dem fram-och-tillbaka vill hon att de är i ”karantän” ett dygn innan de får beblanda sig med hennes.
De första dygnen var det förvisso rätt skönt. Jag kunde sova ca 45 minuter längre på morgonen (och jag älskar sovmorgon!) och när jag kom hem till ett elände av slask och blask på eftermiddagen var det rätt skönt att inte behöva ut i kladdet.
Fast inget av det jag just nämnt slår att ha dem här. Att komma hem och mötas av viftande svansar, att få rensa huvudet och ladda om under en promenad, att vakna på morgonen och ha sällskap och till och med att ligga i sängen och titta på film på kvällen med dem på golvet nedanför är saker jag saknar.
Imorgon är det jag som tar ett tidigt tåg hem till Hållsta och nästa vecka får Nell och Bill följa med till Stockholm igen. Allt blir förvisso pilligare när de är här – men glasklart värt det! Dessutom kan det hända att jag funnit en lösning för Tess som i så fall blir klar nästa vecka och då kan kanske lilla fisk snart flytta till sin ”lill-matte” igen!
Blir helt varm i hjärtat av tanken på att få hänga med de här på kvällarna nästa vecka.
Helt opartiskt tycker jag ju att de är de finaste hundarna i hela vida världen!
De första dygnen var det förvisso rätt skönt. Jag kunde sova ca 45 minuter längre på morgonen (och jag älskar sovmorgon!) och när jag kom hem till ett elände av slask och blask på eftermiddagen var det rätt skönt att inte behöva ut i kladdet.
Fast inget av det jag just nämnt slår att ha dem här. Att komma hem och mötas av viftande svansar, att få rensa huvudet och ladda om under en promenad, att vakna på morgonen och ha sällskap och till och med att ligga i sängen och titta på film på kvällen med dem på golvet nedanför är saker jag saknar.
Imorgon är det jag som tar ett tidigt tåg hem till Hållsta och nästa vecka får Nell och Bill följa med till Stockholm igen. Allt blir förvisso pilligare när de är här – men glasklart värt det! Dessutom kan det hända att jag funnit en lösning för Tess som i så fall blir klar nästa vecka och då kan kanske lilla fisk snart flytta till sin ”lill-matte” igen!
Blir helt varm i hjärtat av tanken på att få hänga med de här på kvällarna nästa vecka.Helt opartiskt tycker jag ju att de är de finaste hundarna i hela vida världen!
Vattensvans från ingenstans
När jag var hemma i helgen och vi satt och drack te i köket plötsligt gnydde plötsligt Tessan till, reste sig upp och såg lite ynklig ut. Vi skrattade lite, vad tog det åt henne? Senare på kvällen upptäckte mamma att Tessan hade typ vattensvans. Den hängde lite slokigt och hon hade svårt att komma till ro.
Morgonen därpå (söndag) var det inga tvivel om att det var något tokigt med svansen. Liksom när jyckar drabbas av vattensvans hängde den livlös. Inne var hon lite besvärad men när Linda och jag klädde oss för att gå ut med de andra grät Tessa hjärtskärande över att bli lämnad. Iklädd Nellans täcke som går ner bra över rumpan fick hon följa med.
Igår hade jag kontakt med mamma och då var svansen fortfarande slokig. Stackars lilla Tess! Jag kan inte låta bli att undra varför hon fått vattensvans nu? Hon har visserligen varit ute i rastgården lite på dagarna, men det är hon både van vid och har klarat vid mycket kallare temeraturer utan de minsta besvär. Det har varken regnade eller snöade under lördagen, utan det var en alldeles speciellt solig och skön vinterdag. Någon som har erfarenhet av vattensvans i sånna här situationer?
Morgonen därpå (söndag) var det inga tvivel om att det var något tokigt med svansen. Liksom när jyckar drabbas av vattensvans hängde den livlös. Inne var hon lite besvärad men när Linda och jag klädde oss för att gå ut med de andra grät Tessa hjärtskärande över att bli lämnad. Iklädd Nellans täcke som går ner bra över rumpan fick hon följa med.
Igår hade jag kontakt med mamma och då var svansen fortfarande slokig. Stackars lilla Tess! Jag kan inte låta bli att undra varför hon fått vattensvans nu? Hon har visserligen varit ute i rastgården lite på dagarna, men det är hon både van vid och har klarat vid mycket kallare temeraturer utan de minsta besvär. Det har varken regnade eller snöade under lördagen, utan det var en alldeles speciellt solig och skön vinterdag. Någon som har erfarenhet av vattensvans i sånna här situationer?
Pälskärlek
Igår plockade jag snabbt upp Nell och Bill efter jobbet och styrde Foppa hem mot kennel Combine. Dorka valpade nämligen natten mellan onsdag och torsdag och jag var givetvis spänd på att möta de små krabaterna. Fyra guldklimpar blev det, och som alltid när man sitter där vid valplådans kant och tittar ner på de små gnyende korvarna slås man av en mäktig känsla. Tänk vad som komma ska för de små krabaterna.
Men trots nyfödda valpar var nästan det roligaste med att komma hem till mamma och pappa att få träffa lilla Tessan - och att Tess blev så glad att se mig. Som jag bekrivit tidigare kan jag ibland uppleva Tessa som liute annonym, speciellt hemma i flocken, men igår kom hon och hoppade på mig med ett leende. När Davy försökte tränga sig imellan morrade hon till och med lite på honom. Egentligen inte ett OK beteende, men jag kunde inte låta bli att känna mig lite rörd - Tessa tycker att jag är hennes. Sen under kvällen kom hon fram dåd och då och ville sitta bredvid mig. Åh, vad jag hoppas att jag hittar en dagmatte snart så jag kan ta upp henne till Stockholm igen. Jag saknar den lilla fisken!
Men trots nyfödda valpar var nästan det roligaste med att komma hem till mamma och pappa att få träffa lilla Tessan - och att Tess blev så glad att se mig. Som jag bekrivit tidigare kan jag ibland uppleva Tessa som liute annonym, speciellt hemma i flocken, men igår kom hon och hoppade på mig med ett leende. När Davy försökte tränga sig imellan morrade hon till och med lite på honom. Egentligen inte ett OK beteende, men jag kunde inte låta bli att känna mig lite rörd - Tessa tycker att jag är hennes. Sen under kvällen kom hon fram dåd och då och ville sitta bredvid mig. Åh, vad jag hoppas att jag hittar en dagmatte snart så jag kan ta upp henne till Stockholm igen. Jag saknar den lilla fisken!
Får man tycka illa om sin egen hund?
Den senaste tiden har jag upplevt farbro B som rätt ojämn. Vissa stunder eller dagar är han sitt charmiga helgoa jag som vill vara till lags, leka, gosa och bara liksom "Billy". Men vid andra tillfällen är han faktiskt inte speciellt rolig. Ikväll var en sån kväll. Han är pigg och vill ut och gå, men väl ute är han bara intresserad av att pissa och sniffa. Om jag ropar eller ber honom om något prövar han mitt tålamod genom att inte lyda på första kommandot. Det gör mog frustrerad och irritationen blir ett faktum!
"Man får den hund man förtjänar" kontrar min mamma när jag gnäller för henne, "han behöver nog sysselsättas lite mer". Om hon bara visste, tänker jag. Om hon bara visste hur halvengagerat han svarar när jag anstränger mig för att hitta på roliga aktiviteter för honom. Då skulle hon också lägga ner och istället leva på hoppet att imorgon blir en bättre kväll med en mer kontaktsökande hund.
Mina bästa köp
Jag har två hundrelaterade köp som jag ALDRIG ångrat en sekund att jag köpt, Nellans Back-On-Track täcke som hon haft ända sedan vi bodde i Örebro och så mina Dubarry stövlar som jag köpte för ungefär ett halvår sedan. Trots massa tvättar och typ daglig användning under årets 4 kallare månader håller Nells täcke fortfarande henne varm och torr. Stövlarna sitter stadigt på mina fötter både till jobbet och ute i skogen.
Såhär fina och ljusa är stövlarna inte alls längre. Nu har de hängt ner sig lite och lädret som här är
typ gult är idag nästan i samma nyans som det bruna. Men det gör inget, jag älskar dem ändå!
Såhär fina och ljusa är stövlarna inte alls längre. Nu har de hängt ner sig lite och lädret som här är typ gult är idag nästan i samma nyans som det bruna. Men det gör inget, jag älskar dem ändå!
Idag är jag lycklig
Ännu är det jag ibland refererar till som livspusslet olöst. Vissa delar finns, men flera saknas och jag har inte fått dem jag har på plats riktigt än. Ändå är idag en dag som får mig att kääa mig så lycklig. Det kan låta klyschigt, men idag känner jag verkligen att jag lever!
♥ Nellan har haft en pigg dag och orkat gå med på flera promenader där vi lekt i snön och tränat hennes små trix. Bakdelen är stabil och orkar upp för backarna idag. Dessutom känns hon närvarande och kontaktsökande.
♥ Vädret har varit underbart. Några minusgrader, strålande sol och glittrande snö.
♥ Nellan har haft en pigg dag och orkat gå med på flera promenader där vi lekt i snön och tränat hennes små trix. Bakdelen är stabil och orkar upp för backarna idag. Dessutom känns hon närvarande och kontaktsökande.
♥ Vädret har varit underbart. Några minusgrader, strålande sol och glittrande snö.
♥ Tessa verkar ha kommit ut den lilla trotsålder hon befunnit sig i ett tag. Hon är fruktasvärt snabb men väldigt följsam i skogen.
♥ Jag känner mig som power woman när jag med lätthet kan röra mig med 3 hundar lösa i skog och park utan att de stör förbipasserande, lekande barn eller andra hundar. Att dessutom få kommentaren "Vad fantastiskt samspel du har med dina hundar" från en helt random person värmer inuti.
♥ Malin har varit i Stockholm och vi har unnat och göttat oss tillsammans.
♥ Både Tess och Bill har gjort varsitt pass med jättefin linjetagsträning som jag lyckades lägga på en riktigt bra nivå - klurigt, men inte olösbart - och fått inviga våra nya fluffiga kaninbollar jag köpte i England.
♥ Jag känner mig som power woman när jag med lätthet kan röra mig med 3 hundar lösa i skog och park utan att de stör förbipasserande, lekande barn eller andra hundar. Att dessutom få kommentaren "Vad fantastiskt samspel du har med dina hundar" från en helt random person värmer inuti.
♥ Malin har varit i Stockholm och vi har unnat och göttat oss tillsammans.
♥ Både Tess och Bill har gjort varsitt pass med jättefin linjetagsträning som jag lyckades lägga på en riktigt bra nivå - klurigt, men inte olösbart - och fått inviga våra nya fluffiga kaninbollar jag köpte i England.
I behov av hundhjälp!
Den stora förändringen jag skrev om förut gäller min jobbsituation. Sedan min examen har jag kombinerat korta deltidsanställningar med att driva eget företag genom vilket jag gjort olika webb- och kommunikationsrelaterade uppdrag. Tack var det har jag kunnat bossa rätt mycket över min egen arbetstid och jobbat en del hemifån. De dagar det inte gått ihop har min klippa till hundrastare - Birgitta - funnits till hands.
Nu har jag skrivit på kontrakt för ett heltidsjobb som webbadministratör på ett stort IT-företag med kontor i Solna och börjar redan om en och en halv vecka! Som jag skrev förut känns det både spännande och läskigt. Framför allt grämer jag mig över hur jag ska lösa det med jyckarna. Sjävklart vill jag ha dem kvar, men hur gör folk med heltidsjobb?
Helst vill jag hitta en dagmatte där hundarna kan få vara på dagarna. Ligga inne med sällskap och sova på en dyna och komma ut 1-2 gånger under dagen. Kanske hos någon student, sjukskriven eller pensionär som ändå är hemma.
Har någon av er som läser här förslag eller idéer på hur jag skulle kunna lösa detta? Känner ni kanske någon som skulle vilja vara dagmatte åt ett par golden? Eller någon som vill komma ut och gå en tur mitt på dagen? Släng gärna iväg ett mail till [email protected] i så fall!
Nu har jag skrivit på kontrakt för ett heltidsjobb som webbadministratör på ett stort IT-företag med kontor i Solna och börjar redan om en och en halv vecka! Som jag skrev förut känns det både spännande och läskigt. Framför allt grämer jag mig över hur jag ska lösa det med jyckarna. Sjävklart vill jag ha dem kvar, men hur gör folk med heltidsjobb?
Helst vill jag hitta en dagmatte där hundarna kan få vara på dagarna. Ligga inne med sällskap och sova på en dyna och komma ut 1-2 gånger under dagen. Kanske hos någon student, sjukskriven eller pensionär som ändå är hemma.
Har någon av er som läser här förslag eller idéer på hur jag skulle kunna lösa detta? Känner ni kanske någon som skulle vilja vara dagmatte åt ett par golden? Eller någon som vill komma ut och gå en tur mitt på dagen? Släng gärna iväg ett mail till [email protected] i så fall!
Massa snö i Stockholm igen!En stor förändring på intåg
Idag snurrar tankarna på högvarv så för att distrahera mig själv lite hänger Tessa, Bill och jag på hundcafét i Vasastan. Nell är hos Birgitta idag. Ikväll tar jag troligtvis (och förhoppningsvis) ett stort steg som kommer att förändra min vardag rejält. När året blev 2013 var det som att proppen släppte och sedan har allt bara svischat på, med både mindre och större saker. Men nu står jag alltså inför något större. Det är spännande, nervöst och lite läskigt. Och hamsterhjulet stannar liksom inte där, det snurrar på. Jag börjar känna som att jag sitter på allt fler pusselbitar, men ännu inte kan se riktigt hur de ska passa ihop och falla på plats. Framtiden får lösa sig själv på något vis. Det gör det alltid. Det är i alla fall något som jag har lärt mig det senaste året.
På Coffee & Friends. Billy sover vid mattes fötter och Tessa har funnit en ny kamrat i en ridgeback. I skrivande stund är det 3 golden, 1 labbe, 1 grand danios, 2 ridgeback, 1 husky och 3 jyckar av odefinerbar ras som minglar
På Coffee & Friends. Billy sover vid mattes fötter och Tessa har funnit en ny kamrat i en ridgeback. I skrivande stund är det 3 golden, 1 labbe, 1 grand danios, 2 ridgeback, 1 husky och 3 jyckar av odefinerbar ras som minglar runt helt lösa och umgås.
Målsättningar inför 2013
Nytt år! Dags för nya utmaningar, nya målsättningar och förväntningar. Jag vill gärna sätta en massa härligt motiverande mål för 2013, men det är inte utan att det är lite svårt. Min jobbsituation är väldigt föränderlig och jag vet inte riktigt om och i sånt fall hur jag kommer kunna fortsätta med Tessan i vår. Men skam den som inte åtminstonde försöker, såhär tänker jag gällande mina jyckar inför 2013:
Årsresumé 2012
JANUARI
Efter att nyåret infirats i Paris återvände jag till Stockholm. Januari präglades till en början av rätt intensivt jobb på Universum och med att acceptera att Nellan faktiskt blivit en gammal hund. Hela familjen jublade när Billy och Tessas mamma Magda, SEU(u)Ch Combine Flames of Fantasy utsågs till årets avelstil 2011 av Golden Retrieverklubben. Den 23/1 födde Bonnie Billys barnbarn och jag spenderade många dagar som valpvakt hemma på kennel Combine.
FEBRUARI
I februari var jag fortfarande hemma med valparna en del dagar. En dag när jag satt hemma i valplådan åkte Mamma på Sala Open Show där Tessa vann BIS. Ka bjöd in på 50-årsfest ute på ön Finnhamn i Stockholms skärgård. En häftig upplevelse mitt i vintern! Februari var också månaden som jag tog beslutet att provpensionera Billy och börja teama ihop mig med Tessa. Slutligen måste jag även nämna en av årets allra tråkigaste händelser, tillslut fick vi skiljas från vår älskade katt Bella, Combine Deja-vû, som vid drygt 18-års ålder tog sina sista andetag.
MARS
APRIL
MAJ
JUNI
JULI
AUGUSTI
SEPTEMBER
OKTOBER
NOVEMBER
DECEMBER
Ett tack till dig som läser
Den senaste tiden har jag sett fram emot att det snart blir ett nytt år på ett helt annat sätt än vad jag vanligtvis gör runt årsskiftena. Kanske för att året 2012 inte riktigt blev som jag hoppats på alla plan. Både privat och på jobbfronten har jag verkligen stött på prövningar och gjort stora förändringar. Ibland har jag nästan känt att det varit hund-delen i livet som hållt mig flytande, men så är det väl kanske ibland.
Idag när jag putsade på min årsresumé för 2012 var det med ett leende. Nellan har blivit en riktigt gammal hund, Billy har blivit veteran och så kom lilla Tessan i mitt liv. Och tänk så mycket härliga stunder och fina framgångar vi fått skörda ihop under året.
Idag när jag putsade på min årsresumé för 2012 var det med ett leende. Nellan har blivit en riktigt gammal hund, Billy har blivit veteran och så kom lilla Tessan i mitt liv. Och tänk så mycket härliga stunder och fina framgångar vi fått skörda ihop under året.
Men nu får det gärna bli 2013. Det nya året känns som startskottet på något nytt. Snart sitter jag på ett flygplan till Köpenhamn. Där ska jag skåla in nyåret med lite vänner. Jyckarna firar som vanligt hemma i lugna Hållsta med med mamma, pappa och hundgänget.
Såhär vid årets slut vill jag passa på att rikta ett stort tack till dig. Ja, just DIG. Du som är här och läser, som då och då lämnar en kommentar och tar del i vårt dagliga liv.
Kika in imorgon efter klockan 9 för att ta del av min årsresulmé 2012!
"Teamet" på SSRK Ungdoms SM i augusti 2012. Från vänster: Davy, jag,
Billy,Tessa, Mamma, Linda, Davy och såklart Mille Selander bakom kameran.
Såhär vid årets slut vill jag passa på att rikta ett stort tack till dig. Ja, just DIG. Du som är här och läser, som då och då lämnar en kommentar och tar del i vårt dagliga liv.
Kika in imorgon efter klockan 9 för att ta del av min årsresulmé 2012!
"Teamet" på SSRK Ungdoms SM i augusti 2012. Från vänster: Davy, jag,Billy,Tessa, Mamma, Linda, Davy och såklart Mille Selander bakom kameran.
"För mig är du livet, men jag tar dig för givet"
Karolina, en kompis till mig, fick ta adjö av sin fyrbenta kamrat Elvis i början av december. Jag tänker på det då och då med en klump i halsen. Elvis var jämngammal med Billy och när Karolina och jag gick på gymnasiet tränade vi massa agility ihop. Elvis var Eskilstuna BK's första agilitychampion och en underbar liten jycke.
När jag fick höra att Elvis inte längre fanns stack det till i magen. Dels för att jag har så fina minnen av Elvis såklart, men också för att jag liksom blev påmind av att en hundliv inte alltid blir så där väldigt långt. Alla mammas jyckar som jag minns har liksom blivit gamla - och för mig är därför lite ett normalt tilstånd: jyckarna SKA bli minst 12 år gamla! Samtidigt vet jag ju att så inte är fallet.
När hundar som man liksom kan relatera till - och som är jämngamla med mina - går bort blir det lite som ett wake-up call. Och det gör att jag känner extra stor tacksamhet för att jag faktiskt får ha både Billy och Nell hos mig. Åh, vad jag älskar dom två
När jag fick höra att Elvis inte längre fanns stack det till i magen. Dels för att jag har så fina minnen av Elvis såklart, men också för att jag liksom blev påmind av att en hundliv inte alltid blir så där väldigt långt. Alla mammas jyckar som jag minns har liksom blivit gamla - och för mig är därför lite ett normalt tilstånd: jyckarna SKA bli minst 12 år gamla! Samtidigt vet jag ju att så inte är fallet.
När hundar som man liksom kan relatera till - och som är jämngamla med mina - går bort blir det lite som ett wake-up call. Och det gör att jag känner extra stor tacksamhet för att jag faktiskt får ha både Billy och Nell hos mig. Åh, vad jag älskar dom två
Karolina och Elvis på EBK's klubbmästerskap 2005
Full fart på Sörmlands DM 2007, där jag tror de tog hel silvermedaljen
Doris dansar på film
Både juldagen och annandagen har varit hemskt slappa och oproduktiva dagar från min sida. Jag hade en vision om att få massa gjort på mina milslånga to-do-lists de här dagarna. Istället har jag mest mumsat massa mat, hänt med familj och hundarna. Som julen ska vara antar jag.
Mamma filmade mig när jag lekte lite med hundarna på juldagspromenaden. Det är Doris som visar upp lite distansrörelser som Linda lärt henne och Billy som snurrar lite på slutet. De andra som medverkar, men mest bara äter godis, är Davy, Tessa och Tino.
Och just det, den stora bullen på huvudet är luvan på min hoodie jag hade under jackan. Det blåste jättekallt!
Mamma filmade mig när jag lekte lite med hundarna på juldagspromenaden. Det är Doris som visar upp lite distansrörelser som Linda lärt henne och Billy som snurrar lite på slutet. De andra som medverkar, men mest bara äter godis, är Davy, Tessa och Tino.
Och just det, den stora bullen på huvudet är luvan på min hoodie jag hade under jackan. Det blåste jättekallt!
Julafton på kennel Combine
Årets julafton blev inte som den skulle, eftersom lillebrorsan Linda just nu befinner sig i Malaga, men den blev rätt mysig ändå. Som alltid börjar vi dagen med julaftonspromenad tillsammans med Mille och hennes hundar. Grejjen med julpromenaden är egentligen att det är typ enda gången på året som vi går hela familjen och alla hundar ihop, men i år saknades bortsett från Linda även Nell. Det var jobbig puls-snö och Nell håller sig numera enbart på plogade eller uppspårade vägar.
Efter promenaden följde en lång julfrukost/julfika och därefter lite pyssel med matförberedelser. Kalle Anka spetsades i år med lite mousserande vin för att fira årets framgångar med hundarna. Därefter dukade vi upp ett bord med spanska tapas istället för det traditionella julbordet. Pappa kunde dock inte hålla sig och smugglade in både en skinka och lite sill. Tyvärr somnade jag i år till Karl-Bertil Jonssons julafton. Det sörjer jag lite. Annars njöt jag mest av att vara hemma i hundflocken.
Efter promenaden följde en lång julfrukost/julfika och därefter lite pyssel med matförberedelser. Kalle Anka spetsades i år med lite mousserande vin för att fira årets framgångar med hundarna. Därefter dukade vi upp ett bord med spanska tapas istället för det traditionella julbordet. Pappa kunde dock inte hålla sig och smugglade in både en skinka och lite sill. Tyvärr somnade jag i år till Karl-Bertil Jonssons julafton. Det sörjer jag lite. Annars njöt jag mest av att vara hemma i hundflocken.
Made in Stockholm
Sedan ett par dagar jobbar jag lite extra i konsthantverksbutiken Made In Stockholm på Västerlånggatag 58 i gamla stan. Idag fick Tess följa med till jobbet. Eftersom det är mycket gals på 'svanshöjd' har hon fått ligga bakom disken, men där verkar hon trivas bra. Jag gillar Tessas kontraster. Igår sprang hon så fort i skogen att hon inte kunde kontrollera sig själv och kraschade tillslut i en snövall. Idag sover hon from som ett litet lamm vid mina fötter. Jag är här igen den 27 december, så om det är någon som är i Stockholm och reashoppar får ni gärna komma förbi och säga hej!
New in från Börjes i Bro
När jag ändå var norr om Stockholm igår passade jag på att åka en sväng förbi det nyöppnade Börjes-varuhuset i Bro på vägen hem. Det är egentligen en låg-pris hästsportsbutik men har även lite hundprylar. Jag har ett reflexhalsband som jag tror är därifrån och ville ha ett likadant till.
Hund-utbudet var inte speciellt stort med det lilla som fanns var okej och väldigt billigt. Hittade reflexhalsbandet och hundarna fick även en stooooor ny vattenskål. Bra var också att det fanns massa olika billigt svenskt hundtugg som vi också köpte ett par olika sorter av.
Rostfri vattenskål 4,7 liter - 29.90kr
Hund-utbudet var inte speciellt stort med det lilla som fanns var okej och väldigt billigt. Hittade reflexhalsbandet och hundarna fick även en stooooor ny vattenskål. Bra var också att det fanns massa olika billigt svenskt hundtugg som vi också köpte ett par olika sorter av.
Reflexhalsband med flärpar - 34.90kr
Rostfri vattenskål 4,7 liter - 29.90krRetrievertjejerna
Många skriver och tipsar om att man ska ställa upp för sin hundklubb som funkis eller jobba ideéllt för att det är så lärorikt. Det är sant, för det är det. Man lär sig en massa om hur det funkar 'behind-the scenes' på proven och tävlingarna, hur föreningsarbete går till och får vara med och arrangera roliga aktiviteter.
Men ikväll vill jag slå ett slag för det som jag sällan tycker nämns - att man genom ideellt förreningsarbete också kommer in i en ny umgängeskrets där man kan komma att få väldigt goda vänner. Det var genom det som då hette 'Retrieverungdom' som jag först stötte på Anna. Något år senare Matilda. Och sen Vanja.
I skrivande stund har jag just avslutat en helgträff med tejerna. Och jag måste säga att jag känenr mig väldigt privligierad att ha hittat så goa vänner som jag både kan umgås med som vilken annan person som helst och samtidigt dela mitt stora fritidsintresse med.
Men ikväll vill jag slå ett slag för det som jag sällan tycker nämns - att man genom ideellt förreningsarbete också kommer in i en ny umgängeskrets där man kan komma att få väldigt goda vänner. Det var genom det som då hette 'Retrieverungdom' som jag först stötte på Anna. Något år senare Matilda. Och sen Vanja.
I skrivande stund har jag just avslutat en helgträff med tejerna. Och jag måste säga att jag känenr mig väldigt privligierad att ha hittat så goa vänner som jag både kan umgås med som vilken annan person som helst och samtidigt dela mitt stora fritidsintresse med.
Mitt favoritgäng uppe i dalarna i vårasDagens guldgosse
Idag for jag hem till Hållsta på kenneltjänst igen. Lite drygt att åka från Stockholm, men självklart ställer jag upp för mamma när det krisar. Det är mycket som sker nu och mestadels tråkigheter så en dag som denna var det verkligen härligt att köra in genom grindarna och mötas av alla viftande svansar. Ni vet Stiftelsens jättehit Vart jag än går? I den finns en textrad som går "Det känns så skönt att komma hem, för när du ser mig blir du lycklig" och när jag hör den på radion tänker jag alltid på känslan av att komma hem till jyckarna.
Speciellt har Toddan varit en fin kompis idag. Jag tror han har det lite tråkigt här hemma utan Linda och idag satt han lutad mot min sida i en evighet när jag knappade på datorn. Han är en rolig typ den hunden. En sån man inte kan låta bli att skratta åt. Han är så härligt konstig. Att tycka en tom cola-flaska är det finaste han någonsin skådat, ta en tupplur och inte märka att bakdelen glider ner i ett dike i sömnen eller bara plötsligt ta sig friheten att hoppa upp på kökssoffan för att vakta huset med sin orangea kongleksak i munnen (trots att det är strikt möbelförbud i mammas hus) är liksom inga konstigheter när det kommer till Toddy.
Speciellt har Toddan varit en fin kompis idag. Jag tror han har det lite tråkigt här hemma utan Linda och idag satt han lutad mot min sida i en evighet när jag knappade på datorn. Han är en rolig typ den hunden. En sån man inte kan låta bli att skratta åt. Han är så härligt konstig. Att tycka en tom cola-flaska är det finaste han någonsin skådat, ta en tupplur och inte märka att bakdelen glider ner i ett dike i sömnen eller bara plötsligt ta sig friheten att hoppa upp på kökssoffan för att vakta huset med sin orangea kongleksak i munnen (trots att det är strikt möbelförbud i mammas hus) är liksom inga konstigheter när det kommer till Toddy.
