"För mig är du livet, men jag tar dig för givet"
När jag fick höra att Elvis inte längre fanns stack det till i magen. Dels för att jag har så fina minnen av Elvis såklart, men också för att jag liksom blev påmind av att en hundliv inte alltid blir så där väldigt långt. Alla mammas jyckar som jag minns har liksom blivit gamla - och för mig är därför lite ett normalt tilstånd: jyckarna SKA bli minst 12 år gamla! Samtidigt vet jag ju att så inte är fallet.
När hundar som man liksom kan relatera till - och som är jämngamla med mina - går bort blir det lite som ett wake-up call. Och det gör att jag känner extra stor tacksamhet för att jag faktiskt får ha både Billy och Nell hos mig. Åh, vad jag älskar dom två


Full fart på Sörmlands DM 2007, där jag tror de tog hel silvermedaljen
Ja man ska nog vara glad för varje dag man har sina hundar. Idag kom familjens första hund på tal, hon blev bara 8 år. Det sved till, Thyra blir ju 8 1/2 i januari...
Sen är det ganska jobbigt när folk kallar sina hundar gamla, när de är runt 7-8 år. Man behöver ju inte lyssna, och jag ser verkligen inte Thyra som gammal. Det får hon blir när hon fyllt 10.
Finaste Elvis! Ja, den hunden glömmer man inte! En riktig liten fegloppa som sen blev en sån otrolig tävlingshund! Fällde en liten tår när jag fick höra att han var borta. Kom och tänka på hela på hela härliga gänget då teja å Lisa, Kenny och Cathis, Ulla å Leo, Karolina och Elvis, Linda å Mille, du å Nell och senare även Billy. Det var tider det! Var det någon jag glömde i järngänget? God fortsättning!!!
Tack Jenny för det fina inlägget. Det finns inte ord för hur mycket Elvis är saknad och miljoner med tårar har fällts. Han var en sheltie med ett hjärta av guld. Ta hand om dig och dina fina fyrbenta. Kram Karolina