När jag var hemma i helgen och vi satt och drack te i köket plötsligt gnydde plötsligt Tessan till, reste sig upp och såg lite ynklig ut. Vi skrattade lite, vad tog det åt henne? Senare på kvällen upptäckte mamma att Tessan hade typ vattensvans. Den hängde lite slokigt och hon hade svårt att komma till ro.

Morgonen därpå (söndag) var det inga tvivel om att det var något tokigt med svansen. Liksom när jyckar drabbas av vattensvans hängde den livlös. Inne var hon lite besvärad men när Linda och jag klädde oss för att gå ut med de andra grät Tessa hjärtskärande över att bli lämnad. Iklädd Nellans täcke som går ner bra över rumpan fick hon följa med.

Igår hade jag kontakt med mamma och då var svansen fortfarande slokig. Stackars lilla Tess! Jag kan inte låta bli att undra varför hon fått vattensvans nu? Hon har visserligen varit ute i rastgården lite på dagarna, men det är hon både van vid och har klarat vid mycket kallare temeraturer utan de minsta besvär. Det har varken regnade eller snöade under lördagen, utan det var en alldeles speciellt solig och skön vinterdag. Någon som har erfarenhet av vattensvans i sånna här situationer?