Svartån here we come
Efter en massa duktigt pluggande ska hundarna och jag nu ta och packa in oss i bilen för att åka in till stan och promenera längs svartån. En promenad vi älskar alla tre. Hundarna far ideligen upp och ned i ån. Bilden över föreställer Billy på väg tillbaka från ett dolt linjetag. Han går över ån utan problem nu. Kan ni se den lilla beiga pricken där i vattnet? Det är Billy-boy det!
Hur snygg!?
Idag vill jag också visa en fruktansvärt snygg video som min söta vän Brita skickade till mig. Inga supertricks från hundarnas sida kanske med oj så snyggt regisserad. Gillar också att det är just retrievern som blir så exalterad att den inte kan hålla käft där i slutet!
.
Konditionsträning
I helgen var jag glad att se att den trägna träningen faktiskt har gett fint resultat. Billy kändes fräsch provet igenom och hade gott om krafter kvar i kroppen på slutet. Igårkväll när jag stack ut med cykeln kunde jag inte heller annat än njuta. Trots att jag lagt tempot rätt högt seglade Billy förbi cykeln med ett spänstigt steg flera gånger och gav mig busblicken "kom igen nu matte, vi ökar!"
Konditionstränar era hundar sig själva eller får ni också strukturera upp träningen? Hur tränar ni i sånt fall? Billy och jag efterlyser nya aktiviteter till vårat schema.
Vacker kvällscykling igårkväll!
9 saker ni inte visste om oss
Nell
- Fick överslag under skotten på sitt MH och tog ett varv på agilitybanan bredvid istället för att leka med trasan.
- Har en gång ätit en hel grillkyckling inklusive staniolpåsen den förvarades i (klarade dock detta prima, helt utan komplikationer).
- Är ingen favorit hos övriga familjemedlemmar och går hos dem under smeknamnen "råttan", "nollan" eller till och med "djuret".
Billy
- Har noll uppfattning om sin storlek och sitter helst i knäet.
- Ser sig själv som studentgatans kung, förutom när chihuahuan Elvis är ute. Då går Billy helst vid mattes sida...
- Har flertalet gånger opererat ut den lilla pipande plastbubblan ur sina pipdjur med en väldig precision.
Jenny
- Tycker mycket om snabbmat. Speciellt att äta den i bilen, det får mig av någon anledning att känna mig väldigt effektiv.
- Är extremt duktig på att skjuta upp saker och använder allt för ofta frasen "Jag fixar det sen".
- Har en fruktansvärd beslutsångest och måste vrida och vända det simlpaste beslut hundra gånger innan jag kan välja, chips eller smågodis på fredagskvällen är ett exempel på ett sådant beslut.
.
För alla tre bilderna vill jag credda fotografen Mille Selander
Örebro tur & retur
I förmiddags hann vi även med en skogstur med våra favoriter Sara & James. Sara lämnar Örebro för Nyköping nästa helg. Samtidigt som jag gläds åt henne och önskar henne all lycka till på nya jobbet, så vet jag hur tomt det kommer bli utan henne och James i höst. Jag kommer verkligen att sakna deras promenadsällskap och våra myskvällar. Tänk att när jag fångade upp en vilsen James i kopplet där på åkern bakom universitetet, inte visste jag då att det skulle leda till en så fin vänskap!
En gammal favoritbild från i vintras föreställande Sara, Billy och James
På min önskelista
ycks vara på intåg drömmer jag liksom förra året om den här underbara jackan, men kommer med allra storsta sannlolikhet dras med min gamla helly-hansen skidjacka som jag ärvt av kusin Tove. Det är i och för sig inget fel på den, men den här är ju bara "to-die-for". Om jag hade en hel byrålåda full med guldmynt vore den min, men alla kan ju inte vara Pippi Långstrump....
Min höstdag
Min dag började med en härlig frukost i soffan framför ett avsnitt av en av mina favoritserier. Därefter tryckte jag på mig regnhatten, packade dummyväskan och tog med mig Nell, Billy och Tino ut. Runt oss finns sedan igår kilometerlånga stubbåkrar och finns det något härligare sätt att välkomna hösten än en promenad på en stubb? Billy och Tino höll med och härjade som galningar!
De fick även gå på markeringar som jag la upp som så att jag först kastade en ut på stubben utan referenspunkt och sedan kastade jag två i ett nytt område med en referenspunkt. Tino fick sedan hämta en i det området, innan Billy fick gå på de som var kvar som en dubbel. Jag tycker att detta är ett smidigt sätt att lägga upp det när man är ute själv och vill träna två hundar som befinner sig på olika nivåer.
När regnet ökade höll jag mig inne, slingade min ena systers hår och eskorterade sedan den andra till ett shoppingcenter där vi förderv ett par timmar. Jag fyndade nya joggingskor att promenera hundarna i på rean. Mycket välbehövligt!
Väl hemma lastade vi hundar (Billy, Tino & Doris) och cyklar på bilen och körde till vårat cykelspår. På vägen började regnet vräka ner men vi cyklade ändå halvmilen inklusive ett stopp för tennisbollsmarkeringar över oändliga stubbåkrar med chuck-it'en. För första gången på länge gled jag sedan ner i ett hett bad och nu, efter att ha utfodrat de fyrbenta, sitter jag framför min dator och sörplar på en kopp te.
Välkommen hösten!
Nu längtar jag tills löven byter färg!
Att hälla vatten på en hund
Speciellt ett barn, min sysslings dotter Elin, har lekt med Nell. Ofta tycker jag att det kan bli en obalans när barn ska leka med hundar, då den ena vill mer och den andra mindre. Eller så vill barnen leka direkt opassande lekar som tafatt eller kasta pinne. Elin och Nells lek var dock helt balanserad, lugn och uppskattades av båda. Den gick ut på att Nell stog till magen i vattnet och Elin öste vatten med en plastmugg och hälde på Nells rygg. Och det pågick länge. Mer komplicerat behöver det visst inte vara!
Nell i vattnet på 5öre. Bilder på dagens lek togs, men inte av mig.
Jag hoppas de ramlar in på mailen senare så jag kan visa!
Hela rövarbandet
År 2005 tillsammans med årets valpkull (I-kullen). Fr. v: Combine Daylight, Combine Best Wishes, Stanroph Sandboy & framför Combine Hennessy & Combine Elle. Magda saknas på bilden.
.
År 2006 (fast den här vill jag nästan inte lägga upp eftersom mamma glömde Nell...)
Sittande fr v: Stanroph So remember me, Combine Just a Daydream, Combine Best Wishes & Stanroph Sandboy. Liggande: Combine Hennessy & Combine Flames of Fantasy
.
År 2007 hade Truppe (Super Trooper) flyttat till oss. Även Saga (Kind Regards) var ny i gänget. Nell saknas igen, skandal! Från toppen: Stanroph Sandboy, Combine Just a Daydream, Combine Hennessy, Combine Flames of Fantasy, Combine Best Wishes, Stanroph Super Trooper & Combine Kind Regards.
.
År 2008 hade flocken utökats med Doris (Merry Message), Tino (Nintendo) och Remy (So Remember Me) var åter med i gänget efter ett år hos uppfödaren. Saga hade flyttat till min moster Anne med familj, Hera till Anna Jafner och Trooper hade emigrerat.
Från toppen: Combine Elle, Combine Best Wishes, Combine Flames of Fantasy, Stanroph Sandboy, Combine Merry Message, Stanroph So Remember Me, Combine Hennessy & Combine Nintendo.
.
År 2009 bestod gänget av 9 guldhundar då Bonnie (Online) blivit kvar i familjen. Remy saknas på bilden. Från toppen: Combine Flames of Fantasy, Stanroph Sandboy, Combine Best Wishes, Combine Online, Combine Elle, Combine Nintendo, Combine Merry Message & Combine Hennessy.
.
Här har vi då tillslut år 2010's rövarband, ganska kraftigt ommöblerat. Kevin (Sandboy) och Bess (Best Wishes) finns inte längre och det känns konstigt att se flocken-bilden utan dem. Bonnie (Online) fick flytta till Carolina. Istället har Tessa (Quite a Miracle) och Toddy (Quite a Boy) blivit kvar i familjen.
Från toppen: Combine Hennessy, Combine Nintendo, Combine Quite a Boy, Combine Flames of Fantasy, Combine Elle, Combine Quite a Miracle, Stanroph So Remember Me & Combine Merry Message.
Nell klar för specialen!
Förra året lekte jag med tanken att anmäla Nell till nkl på WT't i år. Tyvärr har jag fått inse att det vore en för stor avvikelse från rehab-programet. Ett par vänstervarv i trav på mjuk gräsmatta känns inte som något stort övertramp, men en WT-start blir antagligen för mycket. Synd eftersom det skulle varit kul att debutera på WT med en special veteran! Ikväll var jag med mamma ut och kastade markeringar med kråka till Doris. Vi håll till i en mjuk skogsbacke och eftersom Nell verkade taggad bad jag mamma kasta kråkan en gång åt henne också. Full fart ut, upptag i farten och full fart in med viftande svans vid avlämningen. Då älskar jag min Nell så att det nästan gör ont!
Jag och min älskade Nolla hösten 2008
Hemma i röran
Hemmavid har mamma fortsatt hålla Billys träningsschema. Hon har varit riktigt flitig och cyklat varje kväll. Billy är ju rätt bekväm nu för tiden och springer helst inte så värst mycket i onödan. En vanlig promenad blir därför inte tillräckligt pulshöjande för att slipa på kondisen. I vilket fall ser han mycket fräsch ut för tillfället. Nell är tyvärr sämre igen, antagligen för att mina föräldrar inte haft möjlighet att hålla hennes rehabprogram igång fullt ut. Nu när jag är hemma ska vi följa det slaviskt för att uppnå samma fina balans som när jag åkte.
Annat nytt då? Jo, när jag var borta for mamma till Högsbo med ett gäng hundar och fick en riktig toppendag. Billy blev BIR och senare BIG-5, samtidigt som Billys mamma Magda (visad av min Linda!!!) blev 3:a bästa tik & bästa veteran i goldenringen. Senare i grupptävlingarna stog Linda och Magda på andraplatsen. Bra jobbat!
Billy (Combine Hennessy) BIR och Prima (Dewmist Sunsprite) BIM
Linda & Magda, BIR och BIG-2 veteran!
5öre here we come!
Nell på trappan till 5öre-huset förra året
.
Bra träning hela veckan
Morgonträningarna har inneburit markeringsarbete + vatten + näckrosor i olika kombinationer. Jag har även tagit tag i lite störande detaljer som Billy lagt sig till med (läs: som jag omedvetet lärt honom). Till exempel att gå först på mitt andra kommando. Denna morgon gick han på samtliga apporter på första komandot så det verkar ha tagit skruv.
Nu ska jag bege mig till Ånnaboda och plocka hem Linda och Tino från rikslägret. Ikväll beger vi oss sedan till 5Öre. Åh, vad jag längtar efter havet. Bäst av allt är nästan att jag får låna "lyxbilen" under dagskörningen. Den är nog vad de flesta familjer skulle se som en högts medioker bil, men för mig är det en stor skopa vardagslyx att få låna den eftersom den olikt familjens andra bilar är utrustad med AC!
Mycket bad dessa varma dagar
.
Nells 10-års kalas
Bild från badturen lånad av Eddies matte Ann-Sofie. Från vänster: Combine Nothing like a Fantasy "Echo", Combine Just a Fantasy "Berta", Combine Limited Edition "Eddie", Combine Just a Daydream "Hera", Stanroph So Remember Me "Remy", Combine Flames of Fantasy "Magda", Respons Kvittrande Kotett-Ten "Bodil" och Combine Evening Song "Astrid". Valparna Toddy, Tessa och Tindra fastnade tyvärr inte på bild!
.
Nell har fått paket, är stolt och visar gärna upp det men fattar inte riktigt vad man ska göra sen trots att Ann-Sofie gömt smaskigt doftande torkad kycklinglever inuti det...
AVUNDSJUK!
Ni som följer min blogg vet att Linda tränar agility med Doris det senaste året, och hade såklart också bestämt sig för att ta med Doris till lägret. Men eftersom Doris är på vippen till att börja löpa och fräser åt okända hanar tyckte hon inte det kändes speciellt kul och tog därför med sig mammas Tino. När vi kom hem i tisdagsmorse sov Linda och Tino cirka tre timmar innan de packade om och begav sig till rikslägret. Jag har fått små rapporter och de verkar båda trivas som fisken i vattnet. Tino har fått testa blodspår, personspår, agility och lite lydnad och Lindi verkar så nöjd med honom.
Återigen, det värker nästan lite i bröstet, JAG VILL OCKSÅ!!!
Lindi och Tino på Venö i Danmark. Första bilden är ju söt med sen balla dom som vanligt ur!
.
Grattis till mina underbara djur
Under Danmarksresan har även Billy haft födelsedag. Grabben är numera sju år på pappret. Och när jag tänker på det slår det mig att mina hundar faktiskt håller på att bli gamla. Billy är i och för sig ingen gamling än, men man kan heller inte kalla honom ungdom längre. Självklart har han fortfarande mycket att ge men jag har heller inte kunnat undgå att märka hur grabben faktiskt växlat ner det senaste året. Han är mer bekväm både hemma och på promenaderna. När vi tränar tänder han visserligen till, men det är inte riktigt samma drive. Samtidigt är han otroligt behaglig att leva med. Han har verkligen mognat sent, men nu är han en otroligt cool kille.
Imorgon kommer en update om Danmark, men nu väntar sängen. Kom hem vid fyratiden natten till idag och tillvaron känns mest upp, ned och huller om buller för tillfället.
Alltid i minnet
Pigga klubben...
...är nog vad man kan kalla mig och mina djur just nu. I mitt fall är etiketten ”pigg” i ironiskt syfte. I mina hundars fall gäller den istället i allra högsta grad.
I samband med kennelträffen förra helgen upptäckte jag nämligen våteksem på båda mina jyckar. Jag klippte genast ner pälsen och satte på tratt. Nell har ett stort på halsen och Billy två mindre runt höger öra. Detta har lett till att mina hundar, men tanke på vädret, varit tvungna att ligga inne på dagarna eftersom jag inte litar på om de går in under tak om det kommer en skur. Eftersom de ska ligga inne har jag känt att de istället måste få komma ut och gå en sväng på morgonen istället för morgonkissen i trädgården som de annars får. Min klocka har därför ringt halv sex på morgonen. Efter hundturen har jag stressat till tåget och praktiken. Hemma har jag sedan varit runt 18.00 och mötts av två urpigga jyckar. (Notera dock att de blivit omhändertagna under dagen och inte bara legat inne i sin ensamhet).
Ingen av dem har gått att promenera med lös utan att de försökt klia upp de läkande eksemen. För att Billy ska få utlopp för sin energi har jag därför cyklat en halvmil med honom varje kväll. Han har även fått korta apporteringspass. Nell har fått koppelpromenera med min snälla pappa för att jag ska orka. Sedan har jag kört nått litet trick eller lydnadspass med henne på kvällen.
Nu när veckan lider mot sitt slut ser jag fram emot att få sova, haha! Jag kan också konstatera att det nog är den enda veckan i mitt liv där jag konsumerat kaffe varje dag. Jag som knappt intar den svarta drycken har promenerat till Svensk Mjölks kaffemaskin hela två gånger per dag. Dock ska det tilläggas att deras kaffemaskin får fem av fem hundtassar!
Lägescheck - Nella + tidsbokning på ReDog
Minns ni att jag skrev om att jag ville ta Nell till Stefan Rosén på ReDog i Västerås för att han skulle få titta på henne och utlåtande, tips och råd på hur jag ska få henne att hålla så länge som möjligt? Sedan dess har det inte blivit någon av tidsbokningen förrän idag. Dels för att jag haft svårt att lösa hur jag skulle ta mig dit, och dels för att Nell varit så otroligt bra länge nu. Hon har varit superpigg och hängt med på långa promenader utan att visa den minsta hälta. Men nu ser läget annorlunda ut. Hon haltar nästan varje dag igen och något som bekymrar mig är att det blir mer och mer oregelbundet i uppkomst. Där det tidigare bara kom helt random har jag de senaste veckorna kunnat ana ett samband mellan hälta och ansträngning som inte varit speciellt tydligt innan.
Idag tog jag dock tag i saken och bokade en tid hos Stefan. Direkt när min praktik är avklarad (kan inte åka från den på dagtid) så ska vi infinna oss på ReDog i Västerås för en ”friskvårdsbesiktning”. Jag ser fram emot det någon alldeles och oj vad jag hoppas att vi ska finna någon form av lösning för min Nell.
Det finns inget värre än när de man älskar har det besvärligt. Ännu värre är det när det gäller ett djur som inte kan berätta för än var, hur och när den har ont. Dessutom är det oerhört frustrerande att inte veta hur jag ska agera. Är det bäst att låta henne vila? Eller är det bättre att hon får hålla igång? Och om hon ska vila är det totalvila som gäller eller koppelpromenader? Bör hon få Rimadyl? Eller kanske bara smärtlindrande Magnecyl?
Just nu känner jag att jag inte håller mig konsekvent till någon metod, men visst får hon röra sig. Det var det sista rådet jag fick från Annalysen ”Låt henne inte bara ligga, då blir ryggen än mer orörlig !”. Men samtidigt känns det fel att inte ta det försiktigt med henne. Hon får gå långa sträckor i koppel innan hon får springa fritt för att vara ordentligt uppvärmd. Jag försöker också att istället för att gå långa promenader åka till bryggorna och låta henne gå en kortare tur och sedan simma längs de långa båtbryggorna för att undvika belastning.
Nell är min bästa kompis. Hon är luften jag andas och min allra första stora kärlek. Det river verkligen i hjärtat när hon har ont. Samtidigt är Nell jättepigg just nu. Hon är full med energi och livslust, vilket ändå tröstar de dagar det känns tungt. Hon hämtar dummies, leker med leksaker och pockar på min uppmärksamhet. Älskade hund!
Combine-festival
Ikväll kickas årets Kennel Combine-festival igång, en helg som nästan bara blir bättre och bättre för varje år. På lördag är det dags för kennelträff och funktionsbeskrivning av O-kullen vilket ska bli mycket spännande. Dels för att jag känner båda föräldrarna väl (Billy & Remy), och dels för att det blir den första kullen efter Billy jag ser beskrivas. Lite tråkigt är dock att jag inte har någon närmare relation till någon av valparna eftersom ingen stannat i familjen, men man kan ju inte spara hundar på hög heller.
Den sedvanliga utställningen är också något att se fram emot. Det är kul att stå och titta på en ring full med Combine-hundar, se deras likheter och olikheter. I år dömmer Kia Löfgren och Eva Carlin. Dessutom är det alltid lika trevligt att återse och klappa om hundar som kommit flera år i rad, se hur de utvecklas och mognar. En av dem som det alltid är speciellt roligt att återse är Ingelas Astrid, Combine Evening Song, som är Nellas helsyster.
Under lördagskvällen äter vi tillsammans med de som haft möjlighet att stanna kvar hela dagen en middag på Hållsta vandrarhem, har trevligt ihop och kollar på filmen från förra årets träff.
På söndag har vi sedan bjudit in Bitte Lind, Kennel Lopplådan, för att hålla kurs i retrieverträning. Ett gäng ska kursa på förmiddagen och ett annat på eftermiddagen. Sedan är det ytterligare ett gäng som går med och får hämta någon enstaka apport och resten av kennelträffens deltagare är välkomna att gå med och lyssna. Billy och jag ska vara med i eftermiddagsgänget.
Men som sagt så kickar vi igång festligheterna redan ikväll, eller festligheter och festligheter. Mamma och Pappa far till Biby där träffen ska äga rum och ställer i ordning tält, grill, ringar, rutorna etc. Jag och Malin ska istället till Hållsta vandrarhem för att fixa lite med tekniken och även förbereda en tipspromenad. På kvällen blir det sedan middag och uppladdning.
.
Tikarna i utställningsringen förra året
.
Både J- och L-kullen är trogna. De hade nästan hela syskonskaran på
plats förra året. I år kommer hela J-kullen att finnas på plats medan
L-kullen har två syskon på vift.
