Idag fyller det vackraste jag vet 10 år. I tio hela år har Nell berikat mitt liv. Jag år faktiskt lite av en klump i halsen när jag tänker på det. Hon har firat sin tionde födelsedag med att komma hem till Hållsta efter en veckas bortavistelse när vi varit i Danmark. Istället för tårta fick hon slicka marinadskålen i sällskap med en halv färskpotatis och verkade mycket nöjd. På lördag ska hon dock ha kalas, då firar vi lite värdigare.

Under Danmarksresan har även Billy haft födelsedag. Grabben är numera sju år på pappret. Och när jag tänker på det slår det mig att mina hundar faktiskt håller på att bli gamla. Billy är i och för sig ingen gamling än, men man kan heller inte kalla honom ungdom längre. Självklart har han fortfarande mycket att ge men jag har heller inte kunnat undgå att märka hur grabben faktiskt växlat ner det senaste året. Han är mer bekväm både hemma och på promenaderna. När vi tränar tänder han visserligen till, men det är inte riktigt samma drive. Samtidigt är han otroligt behaglig att leva med. Han har verkligen mognat sent, men nu är han en otroligt cool kille.

Imorgon kommer en update om Danmark, men nu väntar sängen. Kom hem vid fyratiden natten till idag och tillvaron känns mest upp, ned och huller om buller för tillfället.