Det känns verkligen som det enda jag gör just nu är att träna hund - love it! Blir alldeles för lite träning och tävling när jag är i Örebro.
 
Idag började jag sedvanligt dagen med att åka och träna apportering i Skjulsta. Det har blivit något av en tradition. För första gången var jag själv i morse, så Nellan och Billan fick jobba desto hårdare. Jag började med att lämna djuren i bilen och gå och lägg ut dummies på Billys 3 olika "kända platser" som vi jobbat fram, 2 på land och en på vatten. Sedan varierade jag var jag skickade. Ibland raka linjeta, ibland stopp och vinkling åt höger eller vänster. Hela tiden gjorde jag det grabben minst förväntade sig och han jobbade kanonfint med bra tryck och en otrolig glädje!

Avslutade med dirigeringsskick på vatten, bara rakt ut som om det skulle legat en dold apport där, och när han simmat en bit ut kastar jag, utan att han ser att den kommer från mig, en dummie som landar framför honom som belöning.

Nellan får hämta lite imellan och då tittar grabben på med stora ögon och lång hals. Nästa gång jag tar fram honom är det som att han anstränger sig lite mer. Tänk vad lite konkurrens kan göra!

Mitt på dagen ringde Mille och var promenadsugen och eftersom jag inte hunnit ut med Doris och Remy än passade det kanon. Vi gick en lång tur i Skiren. Nell fick också följa med och var i sitt esse.

Vid fem hämtade jag upp Linda på tågstationen för att åka ut till klubben och träna agility. Anna och Hera anslöt också, och lite senare även Cathis och Kennie. Jag hade med mig två kombinationer som båda innhöll svänghjälper, och inkallningsstarter med olika svårigheter. Billy jobbade ok, men jag känner mig lite missnöjd med grabbens ambitionsnivå. Han tramsade och löjlade sig lite på balansbommen och bjöd inte på samma tryck som han brukar. Men jag antar att det inte alla träningspass kan kännas toppen.

Nu sängen för imorgon ska jag och Anna träna i Skjulsta halv åtta!

Nu har jag just skickat iväg mamma och pappa till Gotland där mamma ska springa vänstervarv med Tino, Magda och Billys syster Vera som  ägs av Boel och Benka. Doris fick inte följa med och drabbades av tung hjärtesorg när en fullastad röd volvo rullade iväg utan henne. Hon älskar och ser upp till min mor kanske mest av alla hundar i flocken. Lite kel och ett tuggben senare är Doris dock helt sig själv igen.

Billy har vila från apporteringsträningen idag eftersom det blev så intensiv träning igår. Först morgonträningen och sedan på em/kväll tränade vi som ett mini-prov upplägg med vilt. Jag&Billy och Mille&Berta gick som i par. Mamma var domare, Aana funktionär och Anna kastare. Först fick vi hälsa, koppla loss och gå en liten transportsträcka. Första uppgiften var en lång enkelmarkering då hunden skulle springa diagonalt över en åkerkant och ta sig genom ett terrängbyte in i skogen. Billys ögon riktigt tindrade när han bärgade tillbaka kråkan. Den hunden var verkligen ett helt naturligt viltsug!

Sedan transport upp till söket. Berta fick börja söka till höger om stigen och hämta hem två, sedan fick Billy söka åt väster och också plocka in två. Sedan transporterade vi oss bort från söket. Berta fick en enkelmarkering ut på ett hygge. Billy fick sitta med och se kastet, men sedan gå undan. När Berta var klar fick han gå på ett linjetag till samma område.

Vi avslutade med att gå tillbaka till söket. Nu fick hundarna byta områden och Billy hämta in två först, och Berta en. Det bör tilläggas att hundarna utförde allt detta arbete i 28 graders värme.  Visst var de lite påverkade och körde inte högsta växeln, men glada och positiva och arbetade väl!

Ja, träningarna fortsätter hur svårt det än är att ta sig upp på morgonen. Det är ju så kul när man väl komemr dit! I dag blev det skjulsta igen. Boel med Nova och Benka med Vera var med idag också.
 
Idag fick Billy bara hämta tre apporter. Först fick han en lång enkelmarkering i strandkaten på andra sidan ån. Sedan fick han sitta pasiv medan Nova, Vera oh Tino jobbade. Nästa apport kastades på samma ställe som den förra och sedan gick Billy och jag en tur fot upp i skogen ett tag inna vi gick tillbaka och jag skickade. Sedan passivitet igen. Sista apporten så fick han inte se något kast utan jag gick bara turen i skogen och skickade sedan till samma plats. Billy simmade rätt ut över ån där mamma placerat ut en dummie. Ingen tvekan vid något skick, även om jag behövde stötta rätt mycket idag med. Det går framåt!

Nu vila för ikväll blir det viltträning! Jag sitter ute i skuggan med datorn framför mig och Nell som fotpall och tänkte börja redigera lite Retriever-Ungdom film.

Idag körade vi ett nytt morgonpass med aporteringsträning. Denna gång vid Skjulsta. som var alldeles underbart för apporteringsträning på vatten. Stora blanka vatten med klungor av vass och näckrosor blandat med smalare passager perfekta för dirigering över till andra sidan. Dessutom riktigt med halvtama änder som störning.

Billy fick gå på två långa enkelmarkeringar, en halvdold dirigering/markering med lång fördröjning i form av rundtur med fotgående och dirigeringar över å och in i en liten vass. Grabben var på sitt bästa humör och tog sig glatt an uppgifterna, det var som om gårdagens träning verkligen stärkt honom! Han behöver mycket stöttning, men jag tänker som så att hellre att han gör det med min hjälp en med hjälp av plask eller annan dragkraft. Mamma och jag diskuterade på vägen hem och kom fram till att det nog bara gäller att nöta, nöta, nöta hela den här sommaren. Så nu blir det morgonträning så gott som varje morgon framöver!

På eftermiddagen kom Mille och Aana hit. Aana är en tuff 8-åring som är på besök från Tärnaby. Även Anna och Hera kom förbi. Vi åkte ut till bryggorna och badade en lång stund i det sköna å-vattnet. Efteråt tände pappa grillen. Gott!

Imorgon väntar inte mindre än två träningspass. På morgonen ska mamma och jag möta Boel och Benka i Skjulsta för vattenträning och på eftermiddagen ska mamma, Mille och jag träna sök i par med vilt ute hos Anna. Bäst för Billy att han sover ut i natt alltså!

Idag begav mamma och jag oss ut vid sju-tiden för att hinna träna hundarna innan det blirs för varmt. Jag vlle träna på okänt vatten så vi åkte till naturreservatet Skiren där det finns en skogstjärn vi nog inte tränat vid på nästan två år.

Vi började med två enkelmarkeringar till Doris längs med tjärnen. Marken runt tjärnen är blöt och sank så dummiesarna sjunker och försvinner lite i mossan. Doris tyckte att det var lite svårt först, men förstog sedan att det bara var att slå på näsan ordentligt så fann man dummiesarna.

När det var Billys tur gick mamma över på andra sidan tjärnen och kastade en enkelmarkering ut på vattnet. Det växer rätt högt gräs i tjärnens kanter så hunden ser nog knappt kastet utan hör nästan bara plasket. Därför blir det nästan mer som en dirigering än en markering. Men inna Billy fick hämta på vattnet skickade jag honom på ett linjetag längs tjärnen till samma ställe där Doris hämtat där jag hade lämnat en dummie utan att han såg. Linjetaget gick kanonbra men sedan han var lite tveksam på att ge sig ut över hela tjärnen för att hämta markeringen först och jag fick stötta jätte mycket för att övertala grabben att ge sig hela vägen ut.

Det är konstigt att Billy med lätthet numera går ut och plockar in halvkända linjetag på land och jag ändå fortfarande behöver stötta så mycket på vatten. Mammas teori är att han egentligen vet vad han ska göra men att han fjamsar för att han tycker att det är lite otäckt att gå över stora vatten. Kan mycket väl stämma. Därför avslutade vi med att köra lite typ budföring med Billy över tjärnen mellan oss.

Vid skiren upptäckte jag även att det finns ett stort näckrosvatten. Dit vill jag åka i veckan och träna!

Det är vad jag ägnar dagen åt. Sommaren ska kartläggas både för min och hundarnas del. Slängde just iväg ett mail till det "gamla" agilitygänget för att se om någon/några är sugna på träningsgrupp i sommar. Sen har jag också skissat på en träningslista för Billy-killens apporteringsträning i sommar. När jag kör bil funderar jag alltid på en massa kul övningar jag vill prova och saker jag måste fylla i killens utbildning med, men när jag väl ska träna står jag likförbaskat och kliar mig i huvudet som ett annat fån. Vad tycker ni om den här sommartränings-listan?

Stadga och grundträning

o  Fotgående mot/från apport på land/i vatten

o  Fotgående efter skytt

o  Sitta kvar vid min sida fast förare bredvid skickar hund på kommandot "ja!"

o  Sitta kvar fastän jag hickar/hostar/viftar med armen/snubblar/pratar med domaren etc.

o  Sitta kvar och fokusera fastän domaren knackar mig på axeln

o  Motivationsträning av stoppsignalen (med tennisboll)

o  Motivationsträning av inkallningssignalen (med tennisboll)

Markeringar

o  Enkelmarkering med dold och/eller tyst kastare

o  Enkelmarkering över brett dike/terrängbyte

o  Enkelmarkering som hamnar i ett dike

o  Enkelmarkering med skytt och tyst och/eller dold kastare (skytten ska inte kasta)

o  Enkelmarkering med begränsad syn (hörselmarkering)

o  Enkelmarkering utan referenspunkt (på öppen yta, ex. fält)
o  Dubbelmarkering med skytt och tyst och/eller dold kastare (skytten ska inte kasta)

o  Dubbelmakering som hamnar på led och inte linje

o  Dubbelmarkering där jag bestämmde vilken apport som ska hämtas först

o  Trippelmarkering

o  Vattenmarkering med båt

Sök

o  Breda grunda sök

o  Uthållighet vid sök (med många apporter och motivering om det behövs)

o  Stort sök med vilt

o  Sök på öppna ytor (typ fält)

o  Sök med många terrängbyten

o  Sök mot vatten

o  Sök med vissa apporter han måste simma till

o  Sök i par med hane

o  Sök i par med tik

o  Inkallning från sök

o  Sök med avbrott för kast av markering som inte får hämtas förrän söket är bärgat

Närsök

o  "Dolt" närsök med mig på långt avstånd

o  Närsök i kombination med linjetag

Dirigeringar

o  "Halvdolt" linjetag med terrängbyte

o  "Halvdolt" Linjetag med markeringsstörning åt 90 grader

o  "Halvdolt" Linjetag där apport ligger på öppen yta (inte vid referenspunkt)

o  "Halvdolt" Linjetag över vatten

o  Linjetag över badgropen (lång vattendidrigering)

o  Stoppsignal på vatten

o  Grundträning av höger/vänster

o  Trycka vidare ut från kända platser.

o  Vattendirigering med båt där han ska inte ska simma mot båten.

Övrigt

o  Släpspår

Hade så mycket att dela med mig av igår att gårdagens träning inte fick plats. Jag vill ändå gärna berätta om den eftersom det kändes som ett så bra träningspass. Jag har länge tänkt tanken att det visserligen är mycket bra att träna "kända platser", och jag använder dessa mycket, MEN ibland vill man ju kunna trycka hunden vidare utåt när den fastnat vid en plats. Gårdagens övning byggde på denna tanke.
 
Igår hängde tjejerna i solen vid svartån. Jag, Nellan och Billy var med men hade inte ro att bara sitta still, därför gick vi en sväng längs ån och kom till en fin plats för träning. Det var en förgrening som stack ut med 90 graders vinkel från den stora ån. Förgreningen var kanske ca 10 meter bred, vinden var obefintlig. Billy var och pissade på buskarna längs stigen så utan att han märkte det kastade jag ut min lilla dummie så att den hamnade i vattenkanten på motsatt sida av förgreningen.

Jag kallade sedan på Billy. Han fick gå fot ner mot vattnet. Där kastade jag en störning till vänster på land. Skickade honom sedan på linjetag mot den lilla dummien i vattnet. Han var först lite frågande med simmade snart ut och fann den fint på min närsökssignal.

Sen sa jag "hopp och lek" och efter ett tag släppte Billy förhoppningen om att det skulle hända något mer och återgick till att undersöka den nya skogen. Då langade jag en dummie över förgreningen så att den hamnade några meter upp på land på andra sidan.

Kallade på killen och gick fot ner mot vattnet. Kastade störningen åt höger denna gång som variation och skickade ut i vattnet mot dummien på andra sidan. Denna gång var det inga tveksamheter och han simmade målmedvetet mot platsen där den förra legat. Där kom han av sig lite när han inte hittade något. När jag blåste stoppsignalen och tryckte på ut frågade han en gång först men med lite övertalning fortsatte han upp på andra sidan och plockade lyckligt upp dummien! 

Trött och tom är vad jag känner mig nu. Jag har just rott i land denna terminas två stora projekt, b-uppsatsen och Retriever Ungdomslägret, och det är inte utan att jag sitter lite framför datorskärmen med känslasan: vad sjutton ska jag göra nu? Men att få gå hem och hämta hundarna efter att ha lämnat in uppsatsen och åka till naturens hus för att ha picnic med tejerna utan att känna någon stess var underbart. Att ligga på soffan en timme därefter var också underbart. Jag vet inte när jag gjorde det senast. Hundarna är också trötta ligger utslagna i hallen och jagar rådjur i drömmarnas land.

Retriever Ungdoms jaktträningshelg var överträffade mina förväntningar. Fint (egentligen för fint) väder, hundträning och ett gäng riktigt trevliga tjejer. Jag kom riktigt bra överens med flera och hoppas verkligen att vi stöter på varandra ute i markerna i framtiden. Det faktum att jag inte bara var deltagare utan också arrangör gjorde att jag aldrig riktigt kände att jag kunde slappna av och tidiga mornar och sena kvällar har satt sina spår.


Billy har skött sig med den äran. Jag är nöjd med att jag vågat utmana honom lite och känner mig glad över att han klarat nästan alla övningar galant redan på första försöket. Mitt stora mål var att klara helgens träning utan att han kissade under någon typ av arbete, något han gjort ett par gånger när han är äldsta hanen i en grupp. Till min stora glädje har jag inte sett ens en tillstymmelse till pissmarkering under arbete. 

Efter träningen med Bitte och även denna helg har jag kommit fram till att jag nog varit lite blind för min och grabbens utveckling. Jag har känt som att vi stått och stampat på samma ställe det senaste året. Men om jag jämför vad vi klarat de senaste veckorna med vad vi presterade på goldenlägret förra året ser jag en klar förbättring vad gäller främst vår akilleshäl, dirigeringar. Billy har fortfarande svårt att motstå störningar ibland, men oftast klarar jag av att styra honom dit jag vill. Det peppar och inspirerar att se framgången.

Billy hade hade fyra barn på lägret. Två som satt passiva och två som deltog. Ofta upplever jag det lite jobbigt att det är någrastycken som känner igen Billy. Att köra en helt anonym hund som Nell var skönare. Med Billy känner jag att jag har ögonen lite mer på mig. Men när man får träffa och se billy-barnen är det ändå värt det. Så kul att se så fina och lyckliga små djur.

Om Billy och jag var förälskade innan, så är vi kära nu!

Har varit ii Strängnäs och tränat apportering för Anita i några timmar på förmiddagen och nästan allt klaffade. Vi var ett team Billy och jag. Ett vinnande team och det var så härligt! Billy har varit mammas hund och även om jag började träna jaktbiten med honom i våras har han ändå känts som "hennes". Idag tror jag att jag fått ett kvitto på att det har vänt. Om han blev tvungen tror jag att han skulle välja mig nu.

Vi tränade dirigeringsövningar. Vi började med UT-tecknet som Billy kan sedan innan. Därför krånglade vi till övningen lite för honom, men han klarade den galant. Nästa lite för ivrig var han, men det är så kul att se lite "go" i honom! Sedan gjorde vi en markeringsövning, och egentligen var det väl den han klarade sämst. Han fick rummla runt och leta ett tag innan han fann den, även om han aldrig lämnade området. Sedan gick vi tillbaka och tränade höger och vänter tecken. Där jobbade Billy felfritt, och uppförde sig precis innan skolboken. <3

Och nu sitter jag inne, precis hemkommen och laddar om för att orka ut i skogen ännu en gång. Nell och Truppe väntar ivriga i rastgården. Det är baksidan med att spendera mycket ensamtid med en hund. Man har de andra kvar sedan, hur trött man än är...

Sen ikväll ska jag ut och äta med agilitysektorn. Vi ska ha middagsmöte på Bishops Arms, eller vad det heter? Jag känner mig lite dum eftersom jag inte förberett mig som jag känner att jag borde, men jag hinner kanske det sen...