Billy visar framfötterna i vänstervarvet

Billy-grabben är i hyfsat fin päls och kondis just nu. Insåg nyss att jag glömt rapportera i bloggen om Fjällnora Open Show som vi for till söndagen den 2 maj. Lillebror Tino stog tvåa i Mid Limit och Billy blev bästa jaktmeriterade hund och 3:a bästa hane.

Igår var Mamma i Skokloster och ställde ut på SSRK-utställningen. Jag valde att stå över denna gång och istället ta igen förlorad tid i Örebro, men i efterhand önskar jag nästan att jag hade följt med. Där hade nämligen lillebror Tino stått två i öppenklassen. Billy hade varit på riktigt showhumör och blev tvåa i championklassen, seglade upp på andraplatsen i bästa hane och återigen blivit bästa jaktmeriterade golden. I finaltävlingarna hamnade han sedan på en hedrande tredjeplats och blev alltså BIS - 3 jaktmeriterad. Vilken dag!


Billy och jag i Fjällnora


Födelsedag på Open Show i Sala

Idag blev jag ett år äldre. Även om jag fortfarande känner mig som tolv, så kändes det het ok att fylla tjugotvå. Fast det var nog för att dagen var störttrevlig:

Jag började mitt tjugoandra levnadsår med att kliva upp klockan sex för att bada Billy innan vi skulle avgå mot Sala Open Show. Han blir snyggast om han badas samma dag, och vad gör man inte!? I det sandiga ridhuset i Sala samlades sedan en hel hop Combine-hundar. Bland andra två av Billys kullbröder, hans halvbror Eddie och systerdöttrarna Hera & Berta. Men roligast var nog ändå att Kerstin tagit dit Nells kullbror Ernie, och visade i veteranklass!

Själva hade vi med oss fem djur. Mammas tik Remy, hennes två unghundar Tino & Doris, Billy/Remy-dottern Bonnie och så Billy. Tino, Doris & Bonnie vann sina klasser med mamma som snöreshållare vilket såklart var jättekul.

Slutligen skulle mamma ta in Billy. Jag vet att hon gillar att visa honom och hon gör det så bra. Men väl inne i ringen haltade Billy plötsligt. Både mamma och jag är av uppfattningen att man INTE visar en halt hund så jag gjorde henne uppmärksam om det. Mamma frågade domaren och han höll med om att han inte gick helt rent. Billy som knappt haltat ett steg i sitt liv! Jag tog snöret och sprang ett varv i ringen bara så att mamma skulle få se - och då var hältan borta. Såhär i efterhand tror jag att han måste fått ett vasst gruskorn eller liknande mellan trampdynorna. Domaren fortsatte iallafall sin bedömning med mig som handler. Jag fortsatte i bästa hanklass där jag och grabben seglade upp på andraplatsen. Riktigt kul och helt ok att stå bakom den väl värdiga vinnaren, Margots (Kennel Silveric) 11-åriga specialveteran Nisse som senare även blev BIS.

Väl hemma var det skönt att glida ner i ett hett bad och skrubba bort all ridhussmuts. Efteråt bjöds det födelsedagsmiddag med familjen + Mille (som nästan är som familjen). Fick otroligt fina presenter, en som jag nog får berätta mer om imorgon för nu ska jag sooooova!

Haha, jag dör av skratt!



Det här är mina två absoluta favoriter:

Pudeln: Plattfotad doppler. Det är tydligen meningen att han ska hoppa, men det vill han inte. Han tittar oförstående på sin husse och tänker förmodligen på korv. Men han får ändå höga poäng för sitt utseende och sitt lugn, och för att han behöll sin värdighet genom hela framträdandet.

Varghundarna: Sebastina Lupino från Dixyland med två stora sofftaxar. En ferstlig kille med hejjigt temperament. Ploblemet är bara att husse själv oftast är roligare än sina hundar. Men domarna har roligt, speciellt den engelska domaren. Det här tilltalar honom. Åh, han gör sin galna sortí och får en skitläbbare, det högsta man kan få!

SKK Köping

Idag var det så dags för utställning i Köping. Vi åkte lite senare eftersom vi slog upp tältet igår. Det var bara det att när vi anlände gick det Kinesiska nakenhundar i vår ring. Men den här gången var det inte vi som hade gjort fel, arrangören hade av okänd anledning flyttat ring 24.

Jag missade valparna då vi flyttade tältet och sedan var det snart dags för Tino och mamma i unghundsklassen. De blev placerade som trea. Vinnaren av unghundsklassen hette Caxons Charming Cliff, efter Dewmist Silkventure. Han var dagens enda hane som fick CK, förutom championhanarna, och senare även vinnare av bästa hanklass.

Billy var nästa hund på tur. Han glassade runt i ringen och vann en bra championklass. Kul! Därefter stog han då tvåa i bästa hanklassen. Trea i championklassen och fyra i bästa hane stog Billys son Gildas Baryshnikov.

Matpaus i väntan på tikarna! En systerdotter till Billy, Heatwave Trick or Treat, vann juniorklassen med CK. Hon slutade sedan som bästa tik och BIR. Fantasktikt kul! I veteranklass var det sedan dags för Magda och Nell. En championtik från kennel Floprym deltig också i klassen, och mot två championtikar stog Nellan såklart trea. Men hon var glad och positiv i ringen och stegade faktiskt på lite idag.

Slutligen gick vi in med dagens enda uppfödargrupp som fick HP.

Dagens domare var Karin Eriksson, Knegaren. Jag hade aldrig visat Nell för Karin innan och det kändes lite speciellt eftersom Karin har varit med sedan starten och har dömt länge. Att hon under dagen var snål med CK och bjöd ganska många tvåor i kvalitetsbedömningen gjorde ju också att det pirrade lite i magtrakten inna man skulle in. En fin kritik känns också mer värdig på något vis när man vet att domaren kan vara sträng.


Bild på Nellan i stående från gårdagens fotosession

Nellans kritik: Feminint huvud, bra hals och resning, goda vinklar,
utm bröstkorg, stark länd, välvisad i god kondition, rör sig bra från sidan

Så kan det gå!

Jobbade min femte natt inatt, och när jag kom innanför grindarna på tandlavägen blev det ingen sömn. Istället slängde vi bara in hundarna i bilen och satte av direkt mot Köping för SKK utställningen. Väl framme fick vi gå en bra bit med tält, stolar, bur och hage innan vi kom fram till ring 24. När tältet var på plats kom ett par med Irländska settrar till ring 24. Hmm, det skulle väl inte gå några irländare i goldenringen?

Paret var lika förbryllade som vi. Jo, det stog ring 24 på bådas PM. Jag gjorde slag i saken och traskade hela långa vägen tillbaka till sekretariatet som först såg förvirrade ut men sedan brast ut i skratt när jag visade mina nummerlappar där det faktiskt stog att golden skulle gå på söndagen, typiskt!

Så nu blir det tur till Köping imorgon igen. Tyvärr missar vi då goldenklubbens KM som vi hade tänkt åka och titta på. Positivt var dock att jag kunde däcka i sängen ett par timmar när vi kom hem. Nu är jag pigg och inväntar Mille som ska komma och smaska jordgubbar och fota hundar hos oss.

  
Här är två uppställningsbilder på Nellan som jag tycker om, de är tagna för flera år sedan.


Finast någonsin tycker jag hon var på Almrestäket 2007, fin päls och härlig attityd! 

Nyare inlägg
RSS 2.0