...eller åtminstonde för ett ögonblick! Jag har flyttat in med tre amerikanska tjejer, eller amerikanska och amerikanska de är faktiskt ursprungligen från Italien, Filippinerna och Mexico men uppvuxna i USA. Min roomie heter Muriel och är en trevlig tjej som har väldigt lätt till skratt. Tejerna som delar på det andra rummet heter Amore och Christina.

Lägenheten vi delar är en del av ett lägenhetskomplex som heter Villa Alvarado. Den är hyfsat stor, först trodde jag den var mindre men nu uppskattar jag nog den till ca 60kvm. Består av två sovrum som vi delar på två och två, ett badrum och ett kombinerat kök och vardagsrum.

Mitt och Muriels rum, och ja mamma jag vet att du inte tror mig men den bäddade sängen är faktiskt min...


Andra kortsidan täcks av skjutgarderober. Tyvärr är min lite av en "size zero walk-in closet" då dörrarna är tröga och urspårade så man måste typ klämma sig in i den lilla springan ni ser.


Mitt skrivbord. De tre klockorns ska så småningom visa svensk-, san diego- och shanghaitid. Sen går vi över till badrummet som ni ser, eller närmare bestämt duschen.


Perfekt "tjejboende" med två handfat och stooor spegel.


Kök och typ mathörna.


Och så sist den härliga chillhörnan med tv, soffor och balkong.

 

Som jag tror att jag berättat tidigare så är SDSU's herrbasketlag tydligen väldigt duktiga i år. Efter 20 matcher är de obesegrade. Jag är ju INTE något sportfan (exempel: när jag som 14-åring gick på min första hockeymatch frågade jag grannen vad de randiga spelarna hade för funktion...), men jag vill gärna gå på en basketmatch här för upplevelsens skull.

Som student kan man hämta ut en gratisbiljett mot uppvisade av studentkortet, men eftersom det bara finns ett begränsat antal biljetter gäller det att köa. Biljetterna släpptes 7.30 imorse så jag och några kompisar var på plats redan 06.30 och hamnade hyfsat långt fram i kön. Vissa hade köat sedan fyra på morgonen!

Nu är i allafall biljetten uthämtad och på lördag går matchen av stapeln. Nu ska jag ägna förmiddagen åt plugg i solen på vår balkong och på eftermiddagen rör jag mig mot skolan för att gå på två klasser.

Trötta och frusna tejer på plats i kön innan ens solen gått upp. Brrr!


Kön som snirklade sig lååååångt bort + solen börjar gå upp...


Den eftertraktade biljetten, what all the fuss was about :)

Jag tackar Svenska Golden retrieverklubben så mycket för att de valt ut mig till årets ungdomsresestipendiat. Stipendiet kommer jag i första hand att använda för att hyra bil och åka och titta på något amerikanskt fieldtrail eller huntingtest. Jag har redan varit i kontakt med ett par klubbar i södra Californien och det ser lovande ut. Något annat som lockar är Goldenklubben i Los Angeles speciality. I tredje hand använder jag pengarna till att åka på en utställning, men vi får se hur långt det räcker. Spännande och jäkligt kul i alla fall. Stort tack!

...med efterföljande chill i Villa Alvarado är två exempel på vad denna helg har bjudit mig på. Lördagen inleddes med en tur till ett stort köpcentra kallat Fashion Valley tillsammans med brittiska Kimberley och amerikanska Denize. Jag säger bara omg, Forever 21 är min nya favvobutik!

När jag kom hem svirade jag om snabbt som sjutton och mötte upp Hedwig, en nyanländ svenska. Tillsammans åkte vi till Pacific Beach (PB) för att gå på Svenska handelskammarens pubrunda. Där fanns även Christophe (ex-klasskompis) och Adam som var gulliga och lät mig sova på deras soffa då det inte går några bussar eller spårvagnar tillbaka till SDSU på natten. Pubrundan var iallafall lyckad och jag gillade verkligen atmosfären i så dit hoppas jag på att återvända för fler nattliga äventyr inom en snar framtid.

Idag tog jag mig hemmåt mitt på dagen nångång, slappade i solen med de grannarna med efterföljade plugg och på kvällen kilade jag över för te hos Kimberley och Denize. Tillvaron här i SD börjar kännas mer och mer bekväm!

Favvobaren av de vi besökte i PB, inte bara för namnets skull förstås även om det självklart var ett plus i kanten!

I lördags premiärade jag på ett amerikanskt houseparty och svar JA, det innehöll röda plastmuggar, beerpong, cupflip, galna tjejer och killar i truckerkepsar. Enda felet var väl i sånt fall att det var i en lägenhet och inte i ett hus, närmare bestämt hos mina grannar.

Men nu går jag händelserna i förväg. Kvällen började med att jag gick med några de jag lärt känna i lägenheterna runt omkring mig på en av skolan annordnad middag, "Murder mystery dinner". Man blev bjuden på en trerätters middag och samtidigt spelades en teater med flera mystiska mord. Efteråt skulle man gissa vem av skådespelarna som var mördaren och självklart jag gissade rätt!

Efterår var det alltså dags för partyt hos mina grannar och det blev lite av en icebreaker mellan flera av oss i lägenhetskomplexet. Det är kul att känna igen folk och kunna utväxla några ord när man ser varandra på gatan eller sitter ute i solen utanför lägenheterna.

San Diego, San Diego, soliga San Diego....  sol och värme hör till vardagen här. Fy tusan vad skönt det är alltså. På dagarna skulle man lätt kunna spatsera gatan fram i bikini och då är det är det fortfarande vinter här! Men så har jag fått höra att vädret tydligen är väldigt fint just nu också. En dag var det dock lite molningt och då klagade alla på hur kallt det var eftersom man var tvungen att ha en tröja på sig. Allt är då sannerligen relativt!

Vintertid här betyder dock att solen inte är uppe så länge som den är under sommaren. I nuläget blir det varmt vid nio-tiotiden skulle jag uppskatta och lite kyligare när solen går ner vid fem på eftermiddagen. Något som överraskat mig är att jag inte tycker att värmen är jobbig alls. Speciellt min kära Jens kan skriva under på att jag kan bli riktigt grinig utomlands om jag tycker att det är för varmt, men värmen här är annorlunda och så fläktar det skönt.

Gårdagskvällen spenderades i soffan med mina roomies Amore och Muriel framför real housewifves. Riktigt hjärndöd aktivitet med andra ord, men det var skönt. Ikväll ska jag, Kimberly och ett par av mina grannar på "Murder mistery dinner" som skolan ordnar. Spännande och framför allt gratis mat!

Slänger in ett par bilder på min fina bagagetag som jag fick av snälla
Mille innan jag åkte, lägg märke till att det är en amerikansk golden!

San Diego State University har som alla andra amerikanska skolor måna olika skollag som utövar olika sporter. Tydligen är SDSU's herrbasketlag exeptionellt duktiga i år och obesegrade efter 19 matcher. Den 19:de tog plats igår och efteråt ordnade en förrening på skolan en efter-matchen-fest i en av de mindre gympasalarna (som fortfarande är stooor). Den var jag och brittiska Kimberly på igår och jösses vilken märklig fest!

Lokalen var nedsläckt och relativit hög musik spelades. I ett hörn av salen fanns en mekanisk tjur, i ett annat en hoppborg och i ett tredje en fotoautomat. Man kunde också spela laserdome så lite random hinder och sånt stog utställda. Men det knasigaste var ändå läktaren där ett gäng killar dansade som GALNINGAR. Alltså verkligen sjuuuukt. Kimberly ville givetvis prata med dem så upp studsade vi på läktarna och sedan hängde vi med dem en timme tills det stängde. Efteråt hängde vi med dem en stund, de var verkligen jätteroliga. Haha!

I det första klippet har Kimberly och och just sprungit upp på läktaren och är ganska tagna av deras knäpphet. I det andra är festen slut och lamporna tända, men det bekommer inte killarna det.

Jag bör kanske även tillägga att alla skolfesten är strikt alkohol- och drogfria. Dessutom förklarade killarna att de var en kristen grupp som var "high on christ" och "loved to jam".

Yes, det är sant. Jag är i San Diego! Kära svenska vänner och familjemedlemmar, nu när klockan närmar sig halv sex på morgonen hos er sitter jag framför min dator och knaprar på lite kvällssnacks. Klockan närmar sig nämligen halv åtta på kvällen här och jag väntar på att höra ifrån en brittisk tjej jag träffade på skolan idag för att gå ut och vimla lite i San Diego-natten. Så medan jag väntar på att hennes kvällsklass ska sluta tänkte jag passa på att transformera min hundträningsblogg till en san diego-blogg och uppdatera er om starten på mitt livs största äventyr:

VAR ÄR JAG OCH HUR HAMNADE JAG HÄR?
Jag befinner mig alltså i San Diego och ska plugga här under vårterminen som en utbytesstudent via Örebro Universitet. Ansökningsprocessen började redan i april förra året med språktest och därefter fick man ansöka om att bli nominerad till att få ansöka till San Diego State University. Min institution hade nämligen bara en plats och i slutet fick jag reda på att den var min! Därefter följde en hel höst med ansökningar och pappersarbete...

RESAN HIT
Flyget hit var bokat till den 12 januari. Att säga hejdå till Jens, hundar, vänner och familj gick mycket smidigare än jag räknat med. Jag som är så otroligt fäst vid mina nära och kära i kombination med att jag är fruktansvärt sentimental förväntade mig att böla konstant de sista dagarna, men så blev det inte alls. Väl på Arlanda visade det sig att flyget var inställt. Snälla momor och morfar ställde upp med husrum till nästa morgon då jag äntligen kom iväg. Jag anlände alltså på kvällen den 13 januari och hämtades upp av min släkting Lennart där jag sov första natten.

Knarkhundar på arlanda och sängen hos Lennart

BOENDE
På morgonen den 14 januari körde Lennart mig till mitt boende. Jag har flyttat in i en lägenhet ett stenkast från campus som jag delar med tre amerikanska tjejer. De är jättegulliga och har tagit så bra hand om mig sedan jag anlände. Lägenheten består av två sovrum, ett kombinerat kök och vardagsrum samt ett badrum. Jag delar sovrum med en tjej som heter Muriel.



SKOLAN
San Diego State University är en STOOOOR skola jämfört med vad jag är van vid. Campus framstår för närvarande mest som en labyrint som jag måste ha karta och kompass för att klara av att navigera i, men det blir bättre och bättre. Men det är väldigt fint, med palmer, grönområden och mina favoriter: papegojblommorna. Igår hittade jag en sköldpaddsdamm. Sött!

ATT KOMMA TILL RÄTTA
Eftersom jag anlände senare än beräknat missade jag utbytesstudenternas registeringsdag, vilket var lite trist eftersom jag inte känner några fler än mina roomies här. Knyta komtakter på ett nytt ställe är inte helt lätt har jag märkt, men jag jobbar på att utöka mitt kontaktnät! Jag ska dock inte sticka under stol med att jag har haft lite trubbel med att anpassa mig till den nya situationen så långt från mina familj. Jag tror psykbrytet jag väntade mig innan jag åkte kom igen när jag väl kom fram och de första dagarna har inneburit mycket blandade känslor. När jag skypar med mamma eller Jens bölar jag som en lite unge, men det går över när vi lagt på. Jag antar att det är sånt som hör till, åtminstonde om man är så blödig och sentimentalt lagd som jag...