Flickan och kråkan

Viltträningen går vidare. Sedan viltpasset med Vanja har jag tänkt så att det knakat. Varför gick det plötsligt så bra? Mänger av scenarior och framgångsfaktorer har jag spekulerat kring. För att veta vad som gjorde att det plötsligt funkade är ju grundläggade för att kunna återskapa succén. Utefter det har jag spånat på hur vi ska träna vidare och har kommit fram till att:
  •  Tessan är faktiskt som bäst när hon kommer upp på rätt hög stressnivå. När vi ska träna med vilt ska hon alltså vara 'igånggasad' till rätt nivå innan hon får jobba.
  • Konkurrens är verkligen en sporre för Tessa. Antagligen ska vi inte träna med vilt när det bara är hon och jag. Billy, eller annan 'familjemedlem' får gärna vara med på träningspasset.
  • Om hon skulle gå ifrån ett vilt bråkar jag inte med det. Istället får Billy hämta in det - givetvis med tonvis av beröm rakt framför nosen på henne.
I söndags hade mamma tinat en kråka och tränat lite med sina djur. När jag åkte till Stockholm fick kråkis följa med - tanken var att träna enligt ovan nämnda kriterier på måndagseftermiddagen. Men när vi gick kvällsturen i parken på kvällen var Tess aldeles spattig och full av energi, så jag hämtade kråkis, satte hundarna och smög ut och gömde den lite vid en buske.
 
Därefter fick Tessa sitta passiv medan jag ägnade mig åt Billy ett tag innan jag tog fram henne och riktade upp henne mot busken. Hon var riktigt het och for iväg som ett skott, framme vid kråkan var upptaget något tveksamt men hon greppade på eget innitiativ och satte full fart mot mig. Ca 10 meter från mig släppte hon den plötsligt liksom i farten, men vände självmant om och plockade den igen, fram till mig och lämnade av på två ben. Jag passade på att låta henne hålla kråkan riktigt länge medans jag berömde för att få henne att förstå att just hållandet premieras.

Samma procedur upprepade vi sedan i måndagskväll, på en ny plats men med exakt samma utfall. Att hon släppte den när hon närmade mig är absolut inget jag lägger någon vikt vid i det här skedet. Visst skulle det vara ännu bättre om hon höll hela vägen, men jag väljer istället att se positivt på det faktum att hon sedan plockar upp den igen på eget initiativ!

Kommentarer
Postat av: Hanna

Konkurrens är grymt bra! Kul att läsa om hennes framsteg :)

2012-09-27 @ 18:36:35
URL: http://kennelblagul.blogspot.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0