Tessan är en jycke som i dagsläget inte är spontan på vilt. Lite tråkigt och också konstigt för hon tog vilt utan några större problem som ung. Sen plockade hon dem plötsligt inte längre. Intresset fanns, men att gripa var svårt. Jag har accepterat läget och tänkt att det inte gör så mycket, man kan ju träna och starta på WT om man vill. Men visst vore drömmen att kunna starta på något prov i framtiden. WT i all ära - men det är ju ändå proven som känns ' på riktigt'.

Igår skulle Vanja ut och träna vilt med Akira. Tessa, Bill och jag följde med som kastare. Efter att Kira fått jobba med olika moment en bra stund kände jag att Tessan var riktigt taggad av att ha fått titta på så länge. För att ta upp henne lite högre i stress/aktivitetsnivå lät jag Billy jobba lite med fåglarna först. Därefter hämtade Tess två markeringar med and helt klockrent och höll/bar även både kanin och mås. Vilken lycka!

Nu ska vi fortstta bygga på detta. Inte bli för ivriga, utan skynda långsamt och se vart det kan leda. Åh, men vad jag önskar att jag hade haft möjlighet att ha lite vilt att träna med regelbundet här i Stockholm!