Har varit hundlös i tre dagar nu... märklig känsla! Anledningen till att mamma tjuvhöll mina hundar sist jag var hemma är att hon ville snygga till pälsarna på dem och det är ju inte min starka sida direkt...

Linda har dock haft Toddy och vår gäst engelsk-spanska gäst Shakira (Stanroph Silent Shakira) i Stockholm så helt hundfritt har livet inte varit. Vi har sovit första natten i vår nya lya och det känns jättebra. Det är lite trångt såklart med vi går ju ihop bra, hyran blir låg och vi kommer kunna hjälpa varandra med hundarna när det behövs. Dessutom har vi båda nära till jobb, dagmattar och ett endast ett stenkast till t-banan. Det fantastiska i situationen är att vi även har ett litet grönområde precis bakom huset, en kvart promenad till ett större naturområde och fem minuter i bil ut till Kärsön.

Igår kom Nell till Stockholm. Pigg och glad. Gårdagen spenderade vi på Ulriksdal och tittade på SSRK's utställning. Sen sov hon gott hela kvällen. Idag har vi tagit det lugnt. Med pigga steg har hon kollat in "sin" park och den övre delen av Judarn. Det gör mig så fantastiskt glad att ha henne här!

När facebook skvallrar om jaktprovsresultat, lyckade träningar och annat kul hålelr vi oss inne och målar. Jag är väldigt trött och längrar redan till helg. Igår blev det dock en liten paus i jobbet när vi skålade in Toves 18-års dag. Tove är den första hundvakt som Nellan någonsin hade. Året var 2001 eller 2002 tror jag och det var under en sommarvecka då jag var på ridläger. Nellan förresten, fasen vad jag längtar efter den lilla damen nu. På fredagskväll ses vi igen!

"Att vara ensamhund har verkligen sina fördelar. Jag får ha Jenny helt för mig själv och tittar jag på henne med mina stora rådjursögon och ler lite sött får jag igenom min vilja med nästan hundraprocentigt resultat. I lördagsmorse väckte jag henne rätt tidigt och tog med henne ut på en promenad. Sedan skulle vi åka bil, jag hoppade glatt in men blev lite besviken är det 'bara' var en tur till hennes nya lägenhet för att jobba. Jobba? Jag? Nej, jag la mig i ett hörn och tittade på när hon och Malin gjorde jobbet".

Så plötsligt kon veckan då allt hände. Vi sa adjö till lilla grynet, Foppa packade ihop och är såld som bildelsbil, mamma och pappa ryckte in och hjälpte mig få fram en ny bil och sedan pang bom stod jag plötsligt där med ett par lägenhetsnycklar i handen. Linda har flyttat till Stockholm och vi ska bli sambos till årsskiftet typ. Jag ser framför mig en sommar med massa hundgrejer och kul kvällar i Stockholm. Men som alltid skuggas glädjen av att min Nell inte är hos mig just nu, utan henna hos mamma. Självklart för att det är bäst för henne, men det känns ju ändå tragiskt. Att jag missar tid med Nell. Det är en märklig tillvaro där det i ena sekunden kan kännas som man är on-top-of-the-world och så i nästa hjärtvärk och sorg.

Och inlägget jag skrev här nedan om Tessa. Idag snubblade jag på en kortfilm som illustrerar precis hur det känns som hur Tessas och min realtion ser ut:

 

Nu är det snart ett år sedan jag första gången lånade Tessa av mamma. Nu när vi tänker tillbaka på det brukar mamma skratta åt mig. Jag var nämnligen inte speciellt förtjust i Tessan till att börja med och till och med lite skeptisk. Jag upplevde Tessa som lite anonym i mammas 'flock'. Dessutom hade jag flyttat hemifrån när Q-kullen föddes och kände inte så startkt band till dem. Jag var osäker på om jag skulle tycka om Tessa.

Men det var ändå lite kul. Tessa var grundtränad och jobbade gärna för mig. Det var roligt att ha en yngre förmåga att arbeta med, men jag lånade henne bara vid speciella tillfällen. Rätt snart började hon bli glad när jag kom hem till Hållsta. Min önskan att starta på SSRK Ungdoms SM gjorde att jag fick låna henne på 'heltid' några veckor inför starten. Och sedan flyttade hon inte tillbaka.

Sedan dess har vi nött vi på och blivit riktigt bra kompisar och Tessan ser mig nog lite som hennes nu. I vardagen känns hon väldigt med mig hela tiden. Jag upplever henne som väldigt gosig och tillgiven. Samtidigt är hon lite klurig och inte alls lika liksom schysst och transparent som Nell och Billy. Det är lite på hennes villkor och utifrån hennes dagsform som vi lägger upp vårt samliv. Helt fel tycker kanske vissa, men jag kompromissar gärna lite.

Jag är också annorlunda med Tessan gentemot hur jag är med Nell och Bill. Visst är jag lite pjåskig med dom med men med Tessan kan jag vara helt fruktansvärt daltig. Jag skämmer gärna bort henne och behandlar henne som en liten prinsessa. Haha! Inte genomtänkt, utan det bara blir så...

Framförallt har Tessan varit ett otroligt fint litet stöd de senaste veckorna när jag inte kunnat ha Nell hos mig i Stockholm och mamma behövt Billy hemma i Hållsta. Stockholm hade nog känts väldigt ensamt och tråkigt om inte Tessan varit här.

När vi var hemma förra helgen passade vi på att gå ner både på lördagen och söndagen för att träna på strandängarna.Det är en stor beteshage som Tandlaån rinner igenom. På våren svämmar ån över och det erbjuder bra träningsmark för jyckarna. Blöt gegga att plaska igenom, ängsmark och så ån där vattnet är ganska strömt.

Hundarna blev rätt heta av vattnet och av att vi arbetade med skott. Den mest givande övningen vi gjorde la vi upp så att vi arbetade i par. Först sköts en markeringsapport med apportkastare över ån. Därefter skulle en av hundarna skickas på ett linjetag i motsatt riktning innan hund nummer två fick hämta in markeringen. Väldigt nyttigt att jobba bort från både vatten och skott. Ingen hund klarade det helt klockrent till att börja med men så småningom trillade poletterna ner. Härligt att se!