Oväntat ledig
Fast det känns ganska skönt också. Det är ju så fint väder idag. När jag kom hem från prommenaden ringde Mille och frågade om jag ville gå en långpromenad¨med henne, och visst vill jag det! Så nu sitter jag bara och väntar på henne, men det kan ju ta ett tag ;)
På torsdag är det en dubbelbra dag. Jens kommer och Remy kommer. Remy, våran älskling från england. Det ska bli så skoj!
Nähäpp, inte kan man sitta här och slöa. Tror allt att jag ska ta och städa nedervåningen medan jag inväntar Mille!
/Jenny
Vägra päls!
http://www.youtube.com/watch?v=s6fw_5cGJB0
... och plötsligt var det bara det som kändes viktigt. Klippet är ett demonstrationsklipp mot pälsindustrin, och jag blev riktigt rädd när jag såg det. Visst har jag hört hur det går till, och också sett flera klipp tidigare, men jag blir lika upprörd ändå när jag ser de hemska förhållandena och behandlling som dessa djur får utstå.
Sedan kom jag att tänka på att jag sett flera pälsar på myrorna när jag var där för ett par dagar sen. HUR KAN DE SÄLJA DEM??? Jag antar att de tycker att det är bättre än att slänga dem, men det tycker inte jag. Hur kan de jobba brevdid dem, jag skulle bli påminnd om lidande djur i trånga burar varje sekund. Nej, lägg alla pälsar på en hög och bränn dem. Då blir de åter en del av naturen,där de hörde hemma.
Vill också knäppa Carrie Bradshaw på näsan. Ni som känner mig vet att hon annars är en gudinna för mig, men FÖRUTOM på denna punkt; Hon äger en päls. Vad tror ni? Skulle Carrie bära pälsen om hon visste att djuren som fick sätta livet till för att hon skulle få den hade flåtts levande??
Oplugg, Kent och massa kul
Oj, oj, ibland händer allting så fort att man nästan blir lite yr. I allafall jag. För jut nu känns det verkligen som om jag har noll koll. Det känns som jag har massvis att göra, men kan inte komma på vad. Nåja. Oplugga är iallafall något jag blivit en mästare på. Oplugga är när man avsätter en viss tid eller till och med dag för att plugga, men det slutar alltid med att man aldrig öppnar boken och sedan kommer ångesten. Har känt så ända sedan tentan. Jag försökte verkligen, ändå tror jag att det sket sig. Resultatet lär jag ite få förrän om knappa två veckor så jag måste släppa det och plugga vidare, annars blir det jobbigt sedan.
Så till lite roligare gejs...
I lördags var jag i Stckholm och såg Kent spela på Annexet. Underbara kent var faktiskt lite varierande. Ömsom jävligt bra, ömsom lite sömniga. Helt klart var de värda några felkörningar...Tack Malin och Max som lät mig hänka på.
Efter kent tog jag tunnelbanan ut till Bromma och sov hos Anne. Tidigt på söndagmorgon körde vi till Uppsala för att ställa ut ett gäng hundar. Mamma, Mille och Boel mötte upp oss där. Det var väl en halvdan dag. Inte full pott, men det gick inte dåligt heller. Det roligaste var att Nell klämde till med en klassvinst. Det första som jag visat henne till, och det värmde innombords kan jag säga.
Måndagen jobbade och slet jag trots huvudvärk på donken, och när passet var klart styrde jag mot stockholm och Jens. Spenderade tisdagen hos honom och åkte hem tidigt i morse när han skulle jobba. Sedan dess har jag opluggat som sagt. Opluggat...
Billy och jag
Har varit ii Strängnäs och tränat apportering för Anita i några timmar på förmiddagen och nästan allt klaffade. Vi var ett team Billy och jag. Ett vinnande team och det var så härligt! Billy har varit mammas hund och även om jag började träna jaktbiten med honom i våras har han ändå känts som "hennes". Idag tror jag att jag fått ett kvitto på att det har vänt. Om han blev tvungen tror jag att han skulle välja mig nu.
Vi tränade dirigeringsövningar. Vi började med UT-tecknet som Billy kan sedan innan. Därför krånglade vi till övningen lite för honom, men han klarade den galant. Nästa lite för ivrig var han, men det är så kul att se lite "go" i honom! Sedan gjorde vi en markeringsövning, och egentligen var det väl den han klarade sämst. Han fick rummla runt och leta ett tag innan han fann den, även om han aldrig lämnade området. Sedan gick vi tillbaka och tränade höger och vänter tecken. Där jobbade Billy felfritt, och uppförde sig precis innan skolboken. <3
Och nu sitter jag inne, precis hemkommen och laddar om för att orka ut i skogen ännu en gång. Nell och Truppe väntar ivriga i rastgården. Det är baksidan med att spendera mycket ensamtid med en hund. Man har de andra kvar sedan, hur trött man än är...
Sen ikväll ska jag ut och äta med agilitysektorn. Vi ska ha middagsmöte på Bishops Arms, eller vad det heter? Jag känner mig lite dum eftersom jag inte förberett mig som jag känner att jag borde, men jag hinner kanske det sen...
En rak höger
Min näsa kändes skum när jag vaknade. Stor och bultande liksom och när jag kände på den gjorde det ont och ömmade. Släpade mig till badrummet och tittade mig i spegeln och såg att jag hade blod under näsan och på ena kinden. Gick tillbaka till sängen och såg att min kudde var blodig den med. Mina damer och herrar: Det verkar som jag lödde näsblod för första gången i natt. Efter mycket funderingar hit och dit har ja även ett vagt minne att att jag drog till mig själv i en häftig vändning när jag sov, men att jag inte orkade bry mig just då utna föll i sömn igen. Jösses vilken kraft jag har i nyporna då. Jag säger bara det: För erat eget bästa, håll er undan när jag blir arg i fortsättningen!
Någon som inte håller sig undan då är Truppe. Igår blev jag så arg på honom att jag grät. Inte storbölade eller så, men jag fällde vissa ilsketårar. Ni vet när man blir sådär arg på nån ibland att man känner tårarna tränga på fast man vill inte att den man är arg på ska se? PRECIS så kändes det. Så har jag aldrig känt pga en hund förut, men Truppe är speciell. Jag förstår inte hur en och samma hund kan både vara så rolig och charmig men samtidigt så himmla jobbig, klumpig och irriterande.
Nu måste jag nog ta och kompensera min sovmorgon med en massa aktivitet ett tag. Ska ta ett gäng doggys och åka ner till brukshundklubben och köra agility ett tag, sen blir det plugg och skriva texter till mitt bokprojekt.
Sooo Looong
Nell är Nell
Det hemska är att jag inte minns vad jag valde, kanske hann jag vakna eller drömmarna vandra iväg åt ett annat håll. Men när jag vaknade och minndes min dröm fick jag fruktansvärt ont i magen och gick ned och lade mig bredvid Nell i korgen. Hon gruffsade runt men lade sig tillslut tillrätta med ryggen mot min mage. Min lilla älskade Nell, hade jag tänkt lämna henne bakom mig?
Nell är Nell. Hon är ingen perfekt hund ur många synvinklar, långt ifrån. Och jag vill mer än hon, oftast i allafall. Våra viljor vill oftast olika: Hon vill jaga rådjur - Jag vill träna apportering, hon vill gräva efter sork - jag vill träna dirigering, hon vill stöta upp harar - jag vill träna tricks, hon vill vara arbetsledare i hundgården - jag vill klickerträna. Men vid ett tillfälle går våra viljor alltid ihop - när det handlar om gos och klappar! Ändå är det aldrig jag som behöver komprimissa. Det är alltid hon som ger sig och fogar sig till min vilja så gott hon kan. Därför att hon alltid vill vara mig till lags. Är inte det en beundransvärd egenskap?
Även om Nell kan vara lite svår att jobba med, är det helst av allt henna jag vill jobba med. Det är oftast lättare med Billy boy eller till och med Truppe, men helst gör jag det med Nell ändå. Och när Nell gör något bra känns det allra längst in i hjärtat. Så känns det inte med någon annan. Det har jag tängt på mycket. I Agilityn har Billy två pinnar och det kändes ju kul att ta dom absolut, men Nell har en pinne och jag minns glädjen och stoltheten fortfarande. Hur jag envist satt och väntade på resultatlistorna och när de kom upp rusade runt och kramde alla som kom i närheten. Nell hade gjort det!
Aldrig ska jag lämna Nell bakom mig! Nell ska alltid vara med mig, så mycket som det bara går. Vissa perioder kanske det får lov att bli lite mindre, men hon ska alltid vara min hund!
Kung Winnerbäck
Winnerbäck igår var precis som det skulle. Han var just samma gamla älskade Lasse. Fast lite segt blev det i början när de bara körde låtar från nya skivan, har inte riktigt lyssnat n mig på den riktigt än. Men när jag drog "min älskling har ett hjärta av snö" smälte jag och när det var dags för "hugger i sten" sjöng publigen av sig själva. Och någonstans här tändes plötsligt ljusen i taket och var tända i säkert tio minuter. Knasigt, men ganska kul att någon inte gick enligt planen. Att "fröken svår" spelades var en mycket uppskattad bonus. Malin klämde till och med i med ett äkta hönskrik av glädje. Fast slarviga Lasse måste nog plugga på texetn lite till nästa spelning. "Ingen soldat" framfördes mycket vackert. Efter ett sentimentalt och en aning tårdrypande tal "om den gamla räven" avslutades konseten med obligatoriska "kom äglar", och det var ja, vackert är nog inte ens rätt ord...
Promenad i årets första snö!
Inte heller någon bra dag
Redan igår hade jag känningar i halsen om att det nog var en förkylning på gång, men hey, man stannar väl inte hemma från ridning och hundpromenader bara för att man tror att man kanske kommer att bli sjuk? Kanske skulle jag ha gjort det ändå, för idag mår jag inte bra. Halsen värker och känns som ett öppet sår. Rostmackan skar i halsen som sandpapper och apelsinjuicen sved något hemskt. En kopp te med honung fick det bli istället, och den slank förvisso ner men speciellt mättande kan jag ju inte påstå att det var. Jag har dessutom ett tungt lock för öronen och svettas äckligt. Ingen bra dag alltså.
Dessutom tog jag mig upp ur sängen vid nio för att invänta mitt agilityslalom som skulle levereras mellan nio och tio idag. Nu är klockan 10.35 och inget slalom har synts till. Varför ska alltid allting som gäller mig krångla?
Uppe på allt har jag en förjävling tentaångest inför imorgon. Det känns INTE speciellt bra inför den kan jag lungt meddela. Vad ska man plugga på? Jag vet inte... Shit
Nu känner jag mig tillräckligt upprörd för att ringa och skälla ut leveranskillarna som skulle komma med mitt slalom!!!
Ingen bra dag
Det här är ingen bra dag.
Det här är ingen bra dag.
Hittills har mestadels spenderat den i sängen med min laptop, men jag har även hunnit med att:
a) Buckla pappas volvo
b) Ha sönder en grind, rejält.
c) Opluggat dvs. Inte rört en bok trotts att jag MER än borde
d) Gråta en skvätt för att jag hatar mig själv just nu
Och ikväll ska jag jobba. Fii Faeen. Hur ska det gå då?
Mest vill jag bara gräva ner mig djupt djupt i ett hål i hundarnas rastgård och ligga där tills någon hittar mig.
Det här är verklogen ingen bra dag...
En känsla av längtan
Jag har tänkt på många saker de två senaste dagarna. De har varit helt genomsyrade av plugg, plugg, plugg, och vi alla vet ju att man lätt blir lite snurrig i skallen då. Ibland har tankarna vandrat iväg av sig själva på sina egna håll samtidigt som jag läser sida upp och sida ner i "The Ethology of Domestic animals", för att tillslut upptäcka att jag inte uppfattat något av vad jag läst och måste börja om igen. Visst känner ni igen det?
Men vad är det då jag tänker på?
Ja, ibland är det svårt att sätta fingret på. Man vet lite halvt vad man tänkt och halvt vad man läst. Efter en lång ocg rogivande hundpromenad har jag tillslut har jag nu kommit fram till att det genomgående temat i alla virriga filosoferingar är längtan. Jag längtar något fruktansvärt efter en massa saker. Och jag menar verkligen L Ä N G T A R så in i helvete. Så att det liksom ömmar i kroppen, gör ont och ilar djupt in i mig. Vissa saker längtar jag efter förväntansfullt och vissa liksom uppgivet.
Sandra, min idol för tillfället, vet nog en sak jag längtar efter; En egen lya. Inte nödvändigtvis ett nytt hem. Hemma känns just nu som om det alltid kommer att vara hemma, men ett eget ställe. En egen lägenhet, källare, vind, stuga, ja något som kan vara mitt eget. Där ska jag kunna dra mig undan och leva mitt eget liv. Nell, Billy och Jag. Samtidigt vet jag att jag aldrig skulle kunna leva utan en annan männsklig kamrat. Jens eller en kompis. Men vem? Det känns inte som om någon annan än jag är redo. Därför känns denna längtan tyvärr lite uppgiven.
Jens och min resa är en annan sak. Fast detta är nog en mer pirrande förväntande längtan, även om det känns lite läskigt också. Resan är bokad idag. Shit det är bestämt nu! Jensa och jag in la brazil. Jag fattar och fattar inte. Har liksom inte fått något grepp om det än. Men i februari, då jävlar!
En stark längtan innom mig är också längtan att vara Carrie Bradshaw, min idol nr 2. Hon är så coool! Även om hon bara är påhittad ;) Men kanske har vi snart ett sånt där tjejgäng, Me, sändra, Hannah och Malle. Vi ska ju iallafall ha Cosmopolitan night!
En sak jag inte längtar efter är att jobba imorgon :S Usch! Stängning har jag också, vilket betyder Disk, disk och disk, BLÄ!
Nu ska jag mysa ner mig bland kuddarna och läsa Marley&Me. Gonatt!
Intensiv var ordet ;)
Jag önskar att det fanns ett rättstavningsprogram här på blogg.se, då skulle Jens slippa gnälla om mina stavfel. Jag orkar bara inte gå tillbaka och ändra.
veckan som gått har varit intensiv, men rolig, o så rolig.
Måndags: Tjejkväl hemma hos Sandra i hennes EGNA EGNA lägenhet. Såå Coolt. Det blev taco, kladdkaka och tjejsnack.
Tisdags: Malin och jag tog en tripp till stan och friserade oss. Jag premiärade på systemet och på kvällen firade vi mammi som fyllt år. Jag stekte oxfile och var värsta gourmetkocken!
Onsdags: På förmiddagen åkte jag och lämnade Nell hos Lars och Reet eftersom jag skulle vara borta ett tag. På eftermiddag/kvällen bar det av till Hannah och hennes Haloweenfest. En lyckad kväll trots visamissöden...
Torsdags: Upp med tuppen bakfull som sjutton for Lindi och jag till stockholm. Usch, inte det bästa dagen i mitt liv direkt. På eftermiddagen åkte vi hem till Jens familj och lastade in väskorna i bilen för att fara till färjan vi skulle på kryssning med. På kvällen åt Ritva&Auvo, Jens&jag, Oskar&Malin och Stina&Linda på buffe. Mums!
Fredags: Dagen spenderades i Hellsingfors. Jag vet inte vad det var med mig, men jag var inte på topp direkt. Efter lite pommes blev det bättre dock. På eftermiddagen bubblade jag, Lindi och Stina i båtens bubbelpool tills jag fick sån klorallergi att jag höll på att klia upp hela skinnet. Efter ett ton kortisonsalva blev gick utslagen dock bort. Självklart blev det buffe på kvällen ;)
Lördags: Vi anlände till ära sverige tidigt på morgonen. Jens och jag slappade och hade det skönt tills jag och Lindi tog tåget hem igen på kvällen.
Söndags: Upp tidigt som *** för att köra Les Oples till Fjällnora där jag och Billy skulle tävla på Workingtest. Billy var en pärla och vi fick 80 poäng av 100. Inte illa. Det blev en lång dag dock och hemma var jag inte förrän vid sjutiden. Då petade jag i mig lite mat och föll i säng.
Idag vaknade jag vid nio och kände mig inte ett dugg utvilad. Har tagit tag i massa tråkigt plugg (som jag nu pausar ifrån) och känner mig mest sliten och hängig. Ont i halsen har jag också. På förmiddagen hämtade jag min Nell hon Lars och Reet och det var ett kärt återseende vill jag lova. Nell är min bästis så är det bara. Det är hon och jag för alltid.
Nu ska jag ta och fixa lite varm soppa till min onda hals och krypa upp i soffan och titta på mina nya agilityfilmer ett tag tror jag. Kanske läser jag även lite min ursöta bok Marley&Me. Rekomenderas varmt till alla retrieverägare!
