Ensamtid med min prinsessa

Igår lånade Nell och jag med oss Foppa tillbaka till Örebro. Billy fick bli kvar hemma i Hållsta. Han har det lite tufft med omställningar till nya rutiner och hade det lite kämpigt förra veckan i Örebro, och eftersom jag ändå ska tillbaka till Hållsta på fredag fick han stanna där. Nellsan fick dock följa med och även om vi båda saknar Billy är det också lite skönt att bara spendera tid med en hund ibland. Nell hamnar tyvärr lite i skym undan ibland när Billy och jag är iväg på mycket träningar hon inte kan följa med på, så nu passar vi på att umgås för fullt istället.

Nell och jag kämpar på med hennes rehab-program och tusan om det inte har gett rätt bra resultat alltså. I dagsläget går hon 3-4 turer om 20-30 minuter per dag. 1-2 av dem är i koppel med viktmanchetterna på de andra två får hon vara lös på mjukt underlag. Här i Örebro är det toppen bra med stora mjuka gräsmattor och ängar som hon far fram på, hittills utan någon enda antydning till hälta!


Världens vackraste Nell! Foto: Mille Selander


Bakslag

Sedan jag kom hem från Kroatien har jag ju som bekant fått känslan av att Nell blivit lite sämre igen, men igårkväll när mamma och jag tog en kvällspromenad tyckte vi båda att Nell såg stark ut i sin bakdel. Hon var dessutom jättepigg och jag babblade lyckligt på om att det kanske bara var de senaste dagarnas lite tryckade värme som påverkat henne och fått henne att se seg och oengagerad ut i bakbensrörelserna. Mamma höll med. Nell har alltid varit väldigt värmekänslig.

Men med 50 meter kvar på promenaden blev Nell plötsligt ordentligt halt på vänster fram. Det var första tecknet på hälta sedan i slutet av maj månad. Det kom som ett slag i magen och tryck över bröstet. I två månader har vi kämpat och rehabiliterat med koppelpromenader, simning, kosttillskott, akupressur och benmanchetter. Framstegen har varit slående, och så nu PANG från ingenstans en rejäl hälta.

När vi kom hem kylde jag tassen ordentligt och sedan fick de gå och sova. Idag är hältan nästan obetydlig, men jag har inte utsatt henne för någon fysisk aktivitet. Dessutom tycker jag mig se en stelhet i framvagnen som jag inte sett på länge. Om det är en överansträngning av frampartiet pga. ovilja att bära vikt på bakdelen som orsakat hältan eller om de är artrosen i tårna som göra sig påmind har jag svårt att avgöra. Riktigt tungt känns det i allafall.


Jag och världens finaste Nolla i september förra året då hältan tog henne under besittning.


Besök på ReDog of Sweden

Idag for jag till Västerås för mitt efterlängtade besök hos Stefan Rosén på ReDog. Nellas hälta har ju som bekant blivit värre under våren och jag tycker dessutom hon tunnat ur väldigt snabbt i bakkroppen. Varning för att detta är ett långt medicinskt inlägg som jag mest skriver som minnesanteckningar för mig själv.

Jag fick börja med att gå med Nell fram och tillbaka i en korridor med matta och visa skritt, trav och så till sist jättelångsam skritt. Varje gångart studerades noga av Stefan och en elev. Efter varje gångart förklarade de utförligt för mig vad de såg, vilket jag upplevde som mycket tryggt och pedagogiskt. Nästa steg var att känna igenom Nells alla leder och muskler, vilket jag även här blev imponerad av hur grundligt de gjorde. De visade mig leder och muskler som jag knappt visste fanns. Sedan skrevs det journal och jag fick ställa mina frågor innan de åter kollade på rörelserna efter vilan.

Vad kom de då fram till?
Jo, kort sagt så har Nell en dubbelsidig hälta fram. Dessutom är hon svag, eller besvärad som de valde att kalla det, i hela vänstersidan, speciellt bak. På en skala från 0-3 där 0 är obesvärad och 3 kraftigt besvärad fick Nell 2:or på båda frambenen och på vänster bak. Hon har ont i tårna på framtassarna i leden som kallas kronled och på några ställen i ryggen. Dessa besvär gavs graden 2, "måttligt besvärad". I baklåren är hon ojämnt musklad, där vänster är ganska mycket svagare. Smärtan ligger på värknivå med värdet 1, alltså "lindrigt besvärad". Besvären var ungefär de samma efter vila

Stefan fortsatte på samma spår som min vet i Örebro sagt, att detta antaligen beror på avlastning av ryggen pga. stela muskler som i sin tur beror av spondylosen i kombination med att hon börjar bli lite till åren. Detta gör att hon snedbeslastar bakpartiet och överbeslastar fronten. Utan att jag sagt något sa han att han även misstänkte att hunden besvärades av HD, vilket ju stämmer, och att även det kan spela in.

De testade att sätta viktmanchetter (fast utan vikt än så länge) på Nellas bakben för att öka aktiviteten och rörligheten och det blev jätteskillnad på hennes gång! Hon liksom rätade upp sig, klev under sig och såg mycket mer stabil ut. Så ett par sådana fick följa med hem. Jag fick även med mig fodertillskottet "Aktiv hund" som var det glycosamintillskott han rekomenderade som även innehöll rikligt med bra omega-syror.

Avslutningsvis fick Nell prova att ligga på en platta som vibrerade med styrkan 5Hz i 15 minuter. Hon var ju rätt stressad efter alla böjprov och liknande så visst flåsade hon lite på plattan, men verkade ändå tycka om den för hon la sig ner på den helt självmant och ville inte gå av när vi var klara. Vibrationerna från plattan får hundens muskler att slappna av (vilka i Nellas fall är väldigt stela) och när musklerna slappnar av början istället lederna att arbeta vilket främjar rörligheten i dem.

Nu ska Nell rehabiliteras i tre veckor enligt följande:
* Kosttillskott "Aktiv hund"
* 4 x 30 minuters promenader på mjukt underlag (2 av dessa med viktmanchetter)
* Simning, i sjön, minst 2ggr/vecka (främst för kronlederna i tårna)
* Ev. vibrationsplatta regelbundet med styrkan 5Hz i 15 minuter (beroende på tillgång + mattes plånbok)



Såhär ser viktmanchetterna ut


Även fast jag inte haft chans att se resultat än kan jag varmt rekomendera Stefan. Han var oerhört lugn och förtroendeingivande och invloverade mig på ett helt annat sätt än vad veterinärer tidigare gjort. Jag hade bokat tiden 10-10.30 men gick inte därifrån förrän 11.15 eftersom han utredde så noggrant. Dock betalade vi bara för halvtimmen vi bokat (+produkterna jag köpte såklart). Tiden på vibrationsplattan bjöd han på som prova-på. Vi fick även med oss en kopia på Nells journal hem där man kan läsa allt han sett, förklarat och rekomenderat.

1100 kronor kostade kalaset totalt, kanske ganska mycket för en studentplånbok men samtidigt kan jag inte komma på något annat som jag hellre skulle spenderat dem på än min allra bästa vän. Nell och jag kommer att göra ett återbesök hos Stefan om ca 3-4 veckor för att utreda om behandligen har hjälpt.

.

RSS 2.0