10-års jubileum

Idag fyllde jag 25, som alltid har jag lite åldersnojja men inte i den utsträckning jag bukar. Min egen födelsedag känns liksom inte så viktig. Något som känns desto varmare i hjärtat är att idag var det på pricken 10 år sedan Nell blev min.

Det var på min 15-års dag och det är nog den av mina födelsedagar jag minns allra bäst. Jag fick ett grönt regnställ från Fjällräven, en visselpipa och ett fotoalbum. Den första bilden i albumet föreställde mig och Nell på gräsmattan i Hållsta när Nell slickade mig i ansiktet och från hennes mun hade mamma ritat en pratbubbla med texten "Puss, nu blir jag din!". Då var Nell drygt två år gammal och vi hade hängt ihop drygt ett år. Idag är hon snudd på 12,5 år och hon är utan tvekan det finste jag vet.
 
Under sensommaren var Nellan lite hängig och jag upplevde henne som trött. Visst sover hon fortfarande som en sten men under hösten har jag anat ett uppsving och hon kan vara riktigt pigg när vi är ute. Även om bakdelen är lite svajig verkar det som att den fått lite mer kraft. Hon har ett rätt bra travsteg och kan galloppera igen! Idag hämtade hon glatt tre korta enkelmarkeringar med dummie och ville egentligen att jag skulle kasta den en gång till när jag avslutade leken. Min fina Nell!
 

♥ ♥ ♥

Ibland slås jag av hur mycket hundarna betyder för mig, kanske speciellt nu när jag ibland känner som att jag lever lite i en gråzon. Vardagen lunkar på utan några speciella toppar och dalar. Det kan låta klyschigt men det är först när jag tränar och tävlar med hundarna känner jag att jag lever, för på något vis är det som att upplevelserna med hundarna känns extra intensivt.
 
En rolig händelse med jyckarna kan kännas i hela kroppen och nästan ge en lite rusig känsla medan en tråkig kan tynga ner ordentligt. När Billy nollade sitt öppenprov i Sunne till exempel, var jag helt knäckt och beredd att ge upp. Ett par veckor senare stod jag på en provplats igen och kände pulsen ända ut i fingerspetsarna med lyckan bubblande i halsen efter en riktigt bra prestation.

Men även i vardagen bjuder hundarna på känslor som känns ända in i märgen. När jag kommer hem till Nellan på eftermiddagen hon blir så glad att hon skuttar som en unghund ner till parken. Då får jag en lycklig klump i halsen. Eller när jag blåser i pipan och hela ligan kommer dundrande över stock och sten i sån där härlig glädje. När någon får spring-fnatt och far runt helt okontrollerat i åttor. När Billy är stoltast i världen över att ha fått hämta en tennisboll. När Tessan kryper upp nära, nära på kvällen och lägger huvudet i mitt knä. Ibland kan det räcka med att jag bara tittar på mina hundar så blir jag lite fuktig i ögonvrån och tänker "Vad fina dom är".

Nedan följer en liten bildfest med härliga gamla bilder jag hittade i arkivet:


 
 
 
 
 
 




Vi ska till England

I helgen satt mamma och jag ner och snackade ihop oss angående vår kommande resa till England. Och plötsligt slog det mig - vi ska till England! Planen är inte helt klar än och ändras lite då och då, men i nuläget ser den ut ungefär såhär:

Lördag 27/10 - Avresa från Hållsta.
Söndag 28/10 - Ta färjan från Hoek Van Holland till Harwitch.
Måndag 29/10 - Bila till Presall.
Tisdag 30/10 - Vara publik på ett Novice, golden retriever trail.
Onsdag 31/10 - York, hälsa på Linda, Philippa och Peter.
Torsdag 1/11 - Linda och jag följer med som publik när Philippa ska starta på Field Trial.
Fredag 2/11 - York
Lördag 3/11 - York
Söndag 4/11 - Eventuellt utställning, Midland County's
... sen är planen lite lös fram till...
Lördag 10/11 - Eventuellt utställning Gundog breeds of Scottland i Edinburgh.
Söndag 11/11 - Ta färjan från Harwitch till Hoek Van Holland
Måndag 12/11 - Köra till Kiel, ta färjan till Göteborg

Visst förstår ni att jag räknar ner dagarna nu!

Sörmlands Vackaste

Igår kväll åkte vi i hällregn till Vilsta. Hundarna var puffade och fluffade, och även mamma och jag tillpiffade. Sörmlands Vackraste Hund är ju inte som någon vanlig utställning utan mer som en gala. Alla sörmlandska hundar som under det senaste året vunnit BIR, BIM, BIR-veteran eller BIM-veteran är kvalificerade att delta. Tävlingen avgörs som en cup. Först lottas vilka hundar som ska mötas i en "duell" och vinnaren ur vaje duell går sedan vidare för att tävla mot andra duellvinnare tills det bara står en ensam vinnare kvar. Ett spännande och lättsamt upplägg. Domaren är dessutom hemlig in i sista stund!

Gårdagens domare viade sig vara Bertil Lundgren och kvällen startade med veteranerna. Billy var på ett strålande humör, showade och flörtade med både domaren och de andra hundarna. Han är rolig på det sättet att han älskar att stå en centrum och få applåder. Och det fick han göra, den gode Bill, ända till finalen där Bertil tillslut gav oss vinnarrosetten. Så häftigt, och roligt eftersom Billy nu har tilldelats den två åt på raken av olika domare.
 
Tessa var också med och tävlade, fast bland de vuxna hundarna. Hon var pigg, glad och rolig att visa. I sin första "duell" vann hon men blev sedan utslagen mot en dvärgschanuzer som senare vann tävlingen.
 


 
 

Uppladdning

Tidig rastning med träning imorse i den temporära sjön som vändret bjuder oss på. På sommaren är platsen bara lite bjöt, senare ett träsk, men med allt regn den senaste tiden har det blivit en liten sjö. Tess fick enkelmarkeringar som fick plockas in först efter att hon hämtat ett miljetag längs strandkanten som vi ställt ut ihop tidigare. Bill fick gå på en rätt lång dold dirigering. Han tyckte dte var lite onödigt så jag fick trycka på lite, men in kom den.

 
När vi kom hem körde jag hundarna genom duschen och sedan har de fått ligga på tork på varsin dyna under eftermiddagen. Ikväll ska vi delta på tävlingen "Sörmlands Vackraste Hund"


Genetik, jaktspaniels och en roadtrip till England

 
Imorgon är det fredag och nästan helg IGEN. Mina veckor verkligen bara flyger förbi. Tiden går ju fort när man har roligt!

I början på veckan blev det en del jobb för Tessan då jag för första gången provade låta henne växelsöka med Billy på rätt stora sök. Hon gör jobbet okej, men måste få mer rutin i sökartebet och bättre motivation att gå ut och upprepade gånger. Vi jobbar på.

Igår var jag på mini-konferens med jobbet - där jag bland annat fick lyssna på en föreläsning om hur hundars färger nedärvs. Ibland älskar jag verkligen mitt jobb! Nellan och Tess fick följa med och på lunchen gick vi en härlig höstpromenad och gömde tennisbollar i högar av löv i varma färger.

Idag tog jag med mig hela hundligan och åkte på jaktspanielkurs för Andrew Robinson som just nu gästar Sverige. Hela dagen har jag tittat på galet explosiva springrar och cockrar och blivit ännu klarare på att en av den senare varianten någon gång kommer att förgylla/förpesta mitt liv. Visst förstår jag att de är arbete till månen och tillbaka med en sådan, men de är ju bara så otroligt häftiga!

Imorgon bär det av hemmåt etuna efter jobbet. På lördag är det nämligen dags för tillställningen "Sörmlands vackraste hund" i Vilsta. Mamma och jag har även en del att snacka ihop oss om. Vi åker nämligen till England på en två veckors roadtrip om en dryg vecka!


Bra mängdträning

Lugnet som infinner sig när alla hundarna fårr vara ute och ha kul, det sitter jag med en rykande het kopp te och njuter av just nu. Nellan har slocknat på sitt täcke, billy snarkar ihoprullar på dynan och Tessa ligger helt usträckt nedanför mina fötter.
 
Idag har det blivit massa bra träning med vilt. Sammanfattningsvis kan man säga att Tess fick göra många enkla övningar med vilten för att jobba på rutinen. Jag räknade lite på det i bilen på väg hem och fick det till 2 apporteringar med and, 4 med kråka, 3 med duva och 1 med kanin - fördelat på 3 markeringsövningar, 1 (minnes)linjetag och 5 små sökövningar där jag sprang ut och gömde ett vilt hon sedan fick sticka ut och söka rätt på.

På markeringarna (inledande) stöttade jag i upptaget för att vara säker på att hon skulle greppa. Två droppade hon på mina fötter (kråka på land samt and på vatten) i avlämningssituationen, inget jag lägger någon större vikt vid i detta läge. I de små sökövningarna var upptagen snygga och snabba trots att jag stod tyst och avlämningarna okej. Jag utmanade inte direkt utan tog bara odramatiskt fågeln när hon kom in. Än är verkligen inte vilthanteringen självklar på något vis, men jag är så himla glad att hon visar intresse och faktiskt apporterade det jag presenterade för henne!

Farbror B fick hämta ett par änder på vatten springa sig lite varm på ett sök med and och korp lite senare. Som alltid är han supermallig över vartenda bärgat vilt. Han älskar verkligen vilten!


Hundheg på intåg!

Imorgon snuddar vi helgen igen. Veckorna bara rasslar förbi känns det som. Även denna helg blir rätt hundig. Det är mycket hundaktiviteter nu och jag njuter. Det är ju så inspirerande när jag får låna Tessan och liksom börja bygga en hund igen! Imorgon eftemiddag efter jobbet åker jag direkt upp till Vanja där vi ska ses några stycken. Räknar jag rätt blir vi 4 tjejer och 7-8 jyckar. Ibland undrar jag verkligen om man är helt riktig i skallen. Tanken är i allafall att träna lite med vilt på lördagen. Spännande att se hur det kommer att funka...

Här är lite bilder som Mille Selander tog på oss på Himmelsända WT - finalen förra helgen:




 

Ett tidigt nyårslöfte

I våras lovade jag mig själv att aldrig mer träna för en instruktör vars metoder jag inte känner mig bekväm med. Och om jag skulle hamna på en sån kurs någon gång (man måste ju våga testa nya instruktörer ibland) ska jag i allafall inte göra någon övning jag själv inte tror på.
 
Detta efter att jag gått en träning för en instruktör där sök var ett moment. Jag belyste redan innan söket att min hund (Tessan) inte hade något färdigt sök, att hon kanske skulle gå ner sig lite och att jag då ville höja hennes motivation på något vis innan jag skickade ut henne igen. Nonsens tyckte instruktören, det såg jag i hans ögon, och redan där kände jag mig osäker. När det var dags för sökövningen gick Tess ändå ut med god fart och tog in två, sedan sökte hon en stund utan att hitta och rätt snart började gnistan slockna. Det gick långsammare och långsammare, och jag tog ton för att säga att jag ville kalla in och bränna av ett skott eller liknande för att få henne att tända till igen. "Nej, om du tränar så kommer hon aldrig att lära sig. Det är bara att pressa ut henne så hon lär sig att hon ska söka tills du säger att det räcker."

Det kanske låter fånigt, men jag kände mig verkligen överkörd. Jag tänker ofta på händelsen och hur mycket jag ångrar att jag inte stod på mig, kallade in och sa att det räckte. Istället stod jag sammabiten och väntade tills Tessan - då i skritt - snubblade över en dummie som hon kom in med.

Med detta menar jag inte att låta som någon besserwisser som kan bäst och vet bäst själv. Jag vet fakstikt inte vilket sätt som är bäst att träna en hund som ibland känns lågmotiverad. Instruktörern har säkert en god poäng, visst finns det hundar som metoden han föreslår säkert funkar på. Men det finns inte en universalmetod som passar alla och jag tvivlar starkt på att den passar mig och Tess. Kanske främst för att JAG inte tror det passar Tess - och om inte JAG tror på det kommer hon nog inte heller att göra det.

Det jag vill med det här inlägget är kanske främst att påminna migsjälv om att det alltid är magkänslan som måste få styra. Och om något instinktivt känns helt fel bör man våga bryta eller avstå - oavsett hur liten man känner sig i stunden!

Himmelsända WT

Igår var det alltså dags för Himmelsända WT hos Jens Palmkvist och Sofia Larsson, ett WT öppet för alla som tränat hos dem under året och våra vänner. Totalt tror jag det var lite drygt 50 startande hundar fördelat i nkl, ökl och ekl. För mig blev det en fantastisk dag när Tessan och jag gick till final och slutligen vann nybörjarklassen, med 93 poäng från "grundomgången" och 18 från finalen!


Jens hälsar välkommen och presenterar dommargänget

Jag var inte speciellt nervös inför dagen. Visst, lite pirrig men inte mer än så. Trots att Tessa och jag fick startnummer ett kändes det helt okej.  Tävlingen var fördelad på fem stationer och det var roligt att uppgifterna kändes lite nytänkande.

Tess höll ihop fint under dagen och efteråt kände jag att vi nog gjort en rätt fin runda men med lite detaljer som kunde varit bättre. Men döm ändå min förvåning när vi ropades upp som ett ekipage av tre som gått till final i nkl. Finalen gick som ett mocktrail och nybörjarhundarna fick en apport framför och en bakom linjen var. Jag var dödsnervös med all publik och kände pulsen i hela kroppen, haha!

Vår första finalapport gick bra, men nog kände Tessan av min nervositet och blev lite osäker och långsam - men utförde jobben fint. När första apporten kommit in slappnade jag av lite och efter att vi även apporterat bakom linjen kändes det bara jätteroligt att ha fått testa gå en final.

När vi sedan på prisutdelningen första tilldelades domarens pris (en privatlektion hos Jens och Sofia, tjohoo!) för vår prestation på ruta 4 och sedan ropades upp som vinnare av nybörjarklassen var lyckan total!


Deltagare i finalerna för nkl, ökl och ekl. Massa svarta blixtar - och en liten gul!

Här följer lite minnesnoteringar för hur stationerna var upplagda:

Ruta 1: Markering med dolt nedslag - 17 poäng
Uppgiften började med en liten transport på ett fält och därefter kom ett kast från fältet med nedslag lite inne bland några träd i skogskanten. Inte Tessa gick ut bra men fick ringa lite för att få in den, vilket jag gissar motiverar poängavdraget.

Ruta 2: Lång markering - 20 poäng
Även här startade uppgiften med en transport, en ganska lång och lite knölig. Tessan höll sig exemplariskt positionerad! Sedan följde en lång enkelmarkering över ett fält med hög växtlighet (kastaren hade grödorna upp till midjan!) med nedslag i en tistelklunga. Tessan for ut, jobbade jättefint med vinden och kom hem lika snabbt.

Ruta 3: Dubbelmarkering - 18 poäng
Rätt tufft att ha med en dubbelmarkering i nybörjarklass kanske, dessutom ville de ha in den sist kastade först, men avstånden var inte långa och nedlagen väl isär. Även denna uppgift gick på ett fält med rätt hög växtlighet. Tessa hämtade den första fläckfritt och eftersom jag var osäker på hur bra hennes minnesbild var av numemr två valde jag att skicka som enn linjetag och ge närsökssignal på nummer 2 som då kom in snyggt. Efteråt fick jag beröm från domaren för mycket klok handling. Åh vad det värmde!

Ruta 4: Markering med skymd sikt - 20 poäng + domarens pris
En enkelmarkering i skogsmiljö där träd och buskar skymde sikten. Jag aldrig något kast med hörde en duns och blev ombedd att skicka Tess. Puh! Hon hade i allafall hörselmarkerat väl, tog sig till rätt område och likaliserade dummien efter att ha ringat lite. Här fick vi senare domarens pris för bästa arbete. Tydligen hade det blivit lite tokigt med kastet för oss, men Tessan löste det så snyggt i alla fall.

Ruta 5: Markering i träskmark med efterföljande närsök: 18 poäng
Rutan började med en transport till kanten av ett träsk och kastades en enkelmarkering med nedslag i sumpen. Tessa löste uppgiften okej, spikmarkerade men fick avdrag för att hon blev lite omständig då hon tycket träskkmarken var lite äcklig och gick med 'höga knän' genom den, haha! Därefter fick man vända åt andra hållet och göra ett litet närsök mot skogskanten. Tess gick ut jättefint och hittade snabbt.

 


Tack för lånet och den fina grundträningen av den här lilla pärlan mamma!


Stressig men kul vecka

Veckan som gått har varit riktigt mysig, men tiden har gått riktigt snabbt. Mycket jobbtimmar, sen hem och ut innan mörkret faller. Visst är det deprimerande att det börjar skymma så snabbt redan...

Lotta och Frosty har bott i Bromma med oss så mina jyckar har gått i skogen med en liten Westie i hasorna. Nellan har haft en bra vecka, riktigt pigg och fräsch har hon känts. Igår var vi ute på Kärsön och gick, mina tre, lotta och Frosty och sen hade jag hand om Saga också. Puh! Lite häftigaste laget blev det nog för tanten, för idag är hon trött, men oj vad roligt hon tyckte att det var att få följa med 'gänget' på utflykt.

Foppa lastad med ett gäng golden!

Tränings WT

Igår tog jag det slutgiltiga beslutet. På lördag ska jag och Tessan starta på tränings WT utanför Eskilstuna. Lite piggigt, lite peppigt. Vi premiärstartade ju ihop på Ungdoms-SM helt utan förväntningar och prestationskrav. Då skrapade vi ihop 70 poäng och fick inte en enda nolla, en preatation jag var mer än nöjd med!

Visst skulle det vara kul om det gick lika bra på lördag, men det är egentligen inte målsättningen. Jag ser lördagen som en bra utvärdering då vi ska se lite vart vi står och vad vi ska träna vidare på under hösten/vintern. Är vi fortfarande ett träningsteam närsta år är det till nästa sommar vi ska vara vassa!


RSS 2.0