Sméskuttet!

Vi klarade det! Yes, yes, yes!

Sméskuttet gick faktiskt helt över förväntan. vilket känns fruktansvärt skönt. Det som ändå känns allra bäst är att det är över. Så mycket slit, jobb och stress som det har inneburit så är det skönt att bara lägga allt bakom sig. Orkar inte dra någon långversion här. Men vill bara passa på att framföra mitt varmaste tack till alla som hjälpte till:

Sméskuttet ligger numera bakom oss och trots slit och jobb tror jag att de allra allra flesta kommer att se tillbaka på tävlingen med positiva minnen. Exempelvis kommer vi att minnas hur allt flöt på så fint, bruksgänget som ställde upp i sista stund och hjälpte till, positiva kommentarer från deltagarna och inte mist att inte midre än 3 hemmaekipage (Petter&Vilja, Annso&Chippen och Elin&Spader) tog varsin pinne! 

Ett sådant lyckat arrangemang som Sméskuttet blev hade inte varit möjligt utan all hjälp inför tävlingen och av alla underbara funktionärer på tävlingsdagen. Det spelar ingen roll om man så varit tävlingsledare, tidagare, toalettskurare, speaker, hinderfixare, parkeringsvakt eller grillmästare etc, alla behövs för att få tävlingen att gå ihop!  

Så TACK alla gubbar, gummor, tjejer, killar, ungdomar, vuxna, mommor, pappor, pojkvänner, syskon och släktingar!   /Agilitysektorn

Här kommer lite bilder som Linda Larsson har tagit:

    


1. Nell på A-hindret

2. Annso och Chippen på balansbommen

3. Kennie hoppar i superfart

4. Billy på väg av balansbommen


Väntan på Sméskuttet

Idag vaknade jag klockan fem, pigg som en mört! Kunde för allt  världen inte somna om. Jag låg klarvaken i sängen i en halvtimme innan jag gav upp och gick ner för att ta hand om valpar och hundar. Jag vet varför jag inte kunde somna om - ångest inför Sméskuttet....

Hoppas verkligen att det går bra ikväll för just nu ser jag bara problem...

Hoppklass II

Efter en kul dag i Bro-Håbo springer jag och Billy vidare mot Hoppklass II!

image64



















Agilityklass I
Nell: En bra Nellbana med mycket raksträckor och inte många sidbyten. Dessutom hade tjejen vaknat på rätt sida och kändes pigg och fräsch. En förarglig rivning ledde dock till fem fel. Men trotts detta kom Nell tvåa! Hon var drygt tre sekunder under referenstiden och snabbast av de fyra ekipage som gått igenom med 5 fel!
Billy: Billy kändes också pigg och glad. Lite osäker i starten dock, som alltid. Grabben rev samma hinder som Nell och gick fel i slalom vilket ledde till 10 hindefel. Gungan tog han sig över, men mycket tveksamt.. slutade på en 8:de plats.

Hoppklass I
Nell: Nell fortfarande pigg! Vid ett ganska svårt framförbyte missförstod vi varandra och fick en vägran och ett ganska kraftigt stopp. När hon sedan gick fel i slalom valde jag att bara fortsätta köra på och därmed diskade vi oss.
Billy: Billy kändes pigg och sugen. På samma ställe där jag misslyckats med mitt framförbyte med Nell tog jag en vild chansning och gjorde ett bakombyte med Billy. Det funkade! Och även den knasiga slalomingången gick bra. Vi gick i mål med Noll fel och tiden räckte till en andraplacering och pinne! Det var vår tredje i hoppklass I och därmed uppflyttning till klass II!


Guidad tur i Skogsbrynet!

Det var så vackert i trädgården här om dagen. Allt har ju blivit så grönt och färgstarkt! Här kommer en snabb guidad tur i Skogsbrynet! Jag gillar verklogen mitt hem!

          

Övre raden från vänter:
1. Vårt fina röda hus, med en skön altan med morgonsol
2. Grinden, utanför går vägen och bakom den en åker och till sist skog
3. Trädgården på framsidan med Lindas studdsmatta och mina agilitygrejer
4. Grusgången bort mot uthuset och hundgården men anslutning till innebox för kyliga dagar
5. Pappas trädgårdsland

Nedre raden från vänter:
1. Innuti vår stora hundgård med anslutning till innebox
2. Inne i inneboxen med värmelampa. Här gillar hundarna att mysa unde kalla dagar.
3. Trädgården på baksidan med den stora syrenbusken
4. Kenvin som lär valparna nödvändiga saker såsom att pissa på vinbärsbuskarna och gräva i gräsmattan ;)
5. Valparnas utehage på baksidan.


I'm back!

Nu är jag hemma och har landet efter min stockholmsvistelse måndag till onsdag. Fick börja sitta själv i telefonen, spännande och ganska svårt. Det gäller att hålla tungan rätt i munnen så man inte säher fel och fråga mina medarbetare 100 gånger för att jag plötsligt blir osöker ;)

Nell tycker Stockholmslivet är helt ok, fast hon blir jätteglad när vi kommer hem. Det blir jag också föresten. Stockholm i all ära, men hemma med allt space gillar jag bättre. Någon renodlad stadstjej kommer jag aldrig att bli. Hur är det man säger: Sådan herre, sådan hund?

På tal om landet blev jag lite smått förälskad i en av bönderna i "Bonde söker fru" - bögen! Så jäkla skön och trevlig verkade han. Att han dessutom hade värsta gården med hästar och grejjer gjorde ju inte saken sämre! Tror dock inte att ett brev från mig skulle välkomnas särskillt mycket...

Gårdagen spenderade jag hemma som valpvakt. Bruno, Ior och Echo är kvar. Echo ska stanna och så även Ior. Mamma vill döpa om Ior till Tino. Han heter nintendo i stamtavlan och hon vill ha något liknande tilltalsnamn. Jag håller väk med om att Ior inte är nått höjdarnamn men gillar inte Tino heller. Förslag?

Jag hann också väg en sväng till klubben och träna en snabbis. Ville köra litegrann inför tävlingen imorgon. Båda hundarna kändes fina och lyhörda. Vi tränad på slalom och jag ställde upp ett16-pinnars för att testa orken vilket båda klarade bra. Körde också lite framförbyten med båda och gungan träning med Billy. Mest förvånande var nog att han tog gungan jättefint tre gånger på rad, sen vågade jag inte köra mer ifall han skulle få återfall! På grund av värmen var det allt vi tog oss för.

På kvällen var det dags för ridlektion. Jag hade Pricken och vi tränade skänkelvikning på rakt spår. Herregud, jag har aldrig varit med om en övning med så mycket att tänka på hela tiden. Körde också sitsträning  med magstyrka ganska mycket. Jag kämpade och magen kändes som ett blödande sår när vi äntligen fokuserade på skänkelvikning istället, vilket har resulterat i att jag personligen kommer att halshugga den som får mig att skratta idag. Det gör så jääävla ont - träningsvärk!!!

Troopers film

Fy, jag har varit fruktansvärt dålig på att skriva i bloggen. Skärpning!

Mitt nya liv som kennelklubbsarbetare rullar på bra. Måndag och Tisdags spenderades i huvudstaden på SKK kansli. Nästa vecka jobbar jag måndag-onsdag. Jag passar på att jobba långa dagar när jag ändå är däruppe.
Nell fick följa med denna vecka och jag blir så stolt över min pärla så att det stockar sig i halsen ibland. Hon är så cool. Tåg, tunnelbana, rusningstrafik, slappna av på kontoret - hon fixar allt. Visserligen har hon varit med förut, men det är ändå nästan två år sen...

Jag kan inte låta bli att fashineras av hundens minne. Nell vet exakt hur hon ska gå, hon kommer ihåg. Hon vet att hon ska svänga vänster när vi går ut från tunnelbanan på fridhemsplan och att hon ska gå bakom varje gång vi passerar en spärr. Hon minns kontoret och ligger lungt under skrivbordet och sover. Hon mindes till och med vilket rum vi haft förra gången och ville in genom den grinden vid första besöket!

Igår var det agilityträning. Det är verkligen kul att träna i grupp! Jag och Leif tränade ihop och hjälpte varandra. Efterås stannade jag och snackade ett tag med Petter och Thereze. Alla är så snälla och ställer upp och hjälper till på Sméskuttet!

Idag bestämde jag mig för att det var dags att gräva fram Truppe ifrån nån stans längst in i hjärtat dit jag stuvat in honom och stängt dörren när han flyttade. Jag är förvånad att jag klarat hans flytt såpass bra ändå. Morgonen han åkte var fruktansvärt jobbig. Jag gick upp tidigt och kröp in i buren till honom och låg där tills mamma var tvungen att ta honom oc åka. När bilen startade kom tårarna och jag låg som en blöt fläck på golvet i hallen nån timme och hade så ont i hjärtat som jag aldrig haft förut. Men sen var det som om jag bara ryckte upp mig. Jag torkade tårarna, diskade hans matskål och gömde längst in i skåpet tillsammsn med hans bästa leksak samt raderade hans mans på våra whiteboards i hallen. Sen stängde jag av. Idag slog jag på igen. Jag tog fram hans grejer och gav leksaken till Doris och grabbarna. Sen kollade jag på videon jag gjorde till Truppes nya ägare, grät en skvätt för att jag insåg att jag fortfarande hade lite ont i hjärtat trots allt och nu känns allt ändå rätt bra.

Trooper filmen finns här om ni vill kika, kvaliten blev inte så bra men den funkar:
http://www.youtube.com/watch?v=fOaMIIbGIIQ

Seeeg

Nu sitter jag hemma hos Jensa och skriver. Lagom seg och trött. Åkte hit igår vid fyra tiden och var framme vid sex. Hade en mysig grillkväll men Ronnie, Sara, Oskar, Fröberg och Lenitha. Teevligt, men en ganska tididg kväll blev det.

Vaknade upp - seeeg i skallen - och har ägnet de senaste tre timmarna åt tt slappa i Jens hamock (stavning?). Nu laddar jag inför att ta mig till Jan, Vicke och Rasmus fest på skällnoravägen ikväll.

:)  

SKK

Så har man klarat av sina två första dagar på nya jobbet, kennelklubben. Det gick bra, men jag fattar inte hur jag ska kunna lära mig allt de andra informatörerna kan!? Antar att det kommer. Det ordnar sig, som några sa.

Igår kom jag hem från Sthlm igår(torsdags)morse. Satt mittemot ett nagelbitarmångo på tåget hem. Grabben tog nagelbitning till helt nya höjder. Han stoppade in hela fingrarna i munnen och gnagde typ med kindtänderna till naglarna var så korta att de typ blödde. Fruktansvärt motbjudande, men det fanns inga andra lediga platser...

Idag ska jag jobba mitt sista pass på macke donken. Shit, sen är det slut. Finito.

OJJJ! Jag har glömt mata valparna. Got to run! 

Back on track

Vilken tur att jag har Karro ibland! Det började igårkväll efter en intensiv Truppesaknad, och sen efterföljde gnället, deppet, mattheten, tröttheten osv. Dagen har varit skit i flera bemärkelser. Inget som gjorde mitt svarta tillstånd bättre, men så ringde Karro. Och även fast det var med en dålig nyhet blev det svarta grått. Efter ett antal supa-skallen-i -bitar historier blev det tillslut till en vit dimma som lättade.

Efter att ha fått humöret höjt ska jag nu återge de senaste dagarna lite snabbt. Ni kommer att fatta varför jag inte skrivit (no time)....

Torsdag: Mötte upp Mille halv åtta och spenderade dagen på Working Test. Var hemma tillbaka i E-tuna vid halv åtta på kvällen och då rattade jag utan att först vända hem les oples till Örsta för att iallafall hinna äta efterrätt på Olles födelsedagsmottagning som jag varit bjuden på. Med mossa i håret och visselpipan runt halsen fick kvällen enn trevligt och sent avslut....

Fredag: Upp med tuppen för att hinna ta hand om valpar, rasta hundar samt packa innan jag stack till stan för att träffa Anna och Olle. Jag köpte ett klännings-linne till kvällen och så hjälpte vi Olle att prova ut en studentkostym. Vid tre tog jag tåget till sthlm och vid sju var vi hos Lentiha för att föra. Vid tio var vi i feststämning allihopa och drog vidare till saras studentskiva. Hemma vid fyra....

Lördag: Kan ju säga att det var seegt att komma upp. Huvudet var väl inte heller i tiptopp skick... hem med fyratåget. Pga banreparation tog det 1,5 att komma hem. Mamma hämtade upp på stationen. <3. Hemma var Boel&Benka samt Mille på middag som höll på till ganska sent... innan jag däckade ihop packade jag bilen inför morgondagen.

Söndag: Upp strax innan sex och stack iväg till agilitytävling i Västerås. Lindi följde med som trevligt sällskap. Disk i tre starter av fyra. Men det mest irriterande av allt var att jag fick en vägran på EXAKT samma ställe i alla fyra loppen. Fan!

PS. Vill bara passa på att gratta världens bästa par - Karro och Elvis - för en snygg revansch och hoppcert! D.S


Pallar'et'inte

Jag orkar inte skriva. Pallaretinte. Mycket har hänt. Det blir uppdatering imorgon. Just nu är allt jag kan tänka på....

  

And the tears come streaming
down your face
When you lose something
you cannot replace
When you love someone
but it goes to waste
Could it be worse?

RSS 2.0