Fy, jag har varit fruktansvärt dålig på att skriva i bloggen. Skärpning!

Mitt nya liv som kennelklubbsarbetare rullar på bra. Måndag och Tisdags spenderades i huvudstaden på SKK kansli. Nästa vecka jobbar jag måndag-onsdag. Jag passar på att jobba långa dagar när jag ändå är däruppe.
Nell fick följa med denna vecka och jag blir så stolt över min pärla så att det stockar sig i halsen ibland. Hon är så cool. Tåg, tunnelbana, rusningstrafik, slappna av på kontoret - hon fixar allt. Visserligen har hon varit med förut, men det är ändå nästan två år sen...

Jag kan inte låta bli att fashineras av hundens minne. Nell vet exakt hur hon ska gå, hon kommer ihåg. Hon vet att hon ska svänga vänster när vi går ut från tunnelbanan på fridhemsplan och att hon ska gå bakom varje gång vi passerar en spärr. Hon minns kontoret och ligger lungt under skrivbordet och sover. Hon mindes till och med vilket rum vi haft förra gången och ville in genom den grinden vid första besöket!

Igår var det agilityträning. Det är verkligen kul att träna i grupp! Jag och Leif tränade ihop och hjälpte varandra. Efterås stannade jag och snackade ett tag med Petter och Thereze. Alla är så snälla och ställer upp och hjälper till på Sméskuttet!

Idag bestämde jag mig för att det var dags att gräva fram Truppe ifrån nån stans längst in i hjärtat dit jag stuvat in honom och stängt dörren när han flyttade. Jag är förvånad att jag klarat hans flytt såpass bra ändå. Morgonen han åkte var fruktansvärt jobbig. Jag gick upp tidigt och kröp in i buren till honom och låg där tills mamma var tvungen att ta honom oc åka. När bilen startade kom tårarna och jag låg som en blöt fläck på golvet i hallen nån timme och hade så ont i hjärtat som jag aldrig haft förut. Men sen var det som om jag bara ryckte upp mig. Jag torkade tårarna, diskade hans matskål och gömde längst in i skåpet tillsammsn med hans bästa leksak samt raderade hans mans på våra whiteboards i hallen. Sen stängde jag av. Idag slog jag på igen. Jag tog fram hans grejer och gav leksaken till Doris och grabbarna. Sen kollade jag på videon jag gjorde till Truppes nya ägare, grät en skvätt för att jag insåg att jag fortfarande hade lite ont i hjärtat trots allt och nu känns allt ändå rätt bra.

Trooper filmen finns här om ni vill kika, kvaliten blev inte så bra men den funkar:
http://www.youtube.com/watch?v=fOaMIIbGIIQ